Ardbeg 20 år
Ardbeg 20 år, 1993 – July 2014, bourbon hogshead, Cadenhead, 55,9%
Whisky blir inte godare än såhär. 13 av 10 ocoola gubbar. Helt klart och utan tvekan.
Month: December 2014
Categories
Tomtens dagbok del 14
Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/
Fjortonde December
Dan för dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan.
Hej tomten här.
Solen lyser över tomteskogen idag. Alla träd är klädda i silver efter den kalla natten. Eller det ser ut som silver men är rimfrost såklart. Jättevackert nu när solen gått upp och lyser över hela vår värld. Det är nästan så att man inte vill göra annat än att stå här och titta på allt det vackra.
Det är full fart här. Trotts de tre extra dagarna som las in igår så har nästan ingen här hunnit sova alls i natt. Nu skall vi rädda julen. Vi är noga med sovandet normalt här hos oss – annars blir man ju en sur och tvär en – men nu är det ju så mycket att ordna så vi hinner inte. Nissarna springer fram och tillbaka, Tomtemor likaså. Ja, jag också för den delen. Men jag kände ändå att jag var tvungen att sätta mig ner och skriva den här statusrapport till er så ni får veta hur saker och ting ligger till. Jag tycker det är viktigt att ni får veta vad som händer. Trollen de sover såklart. Det är för ljust för dem och det finns ju ingen som vill att de skall få en solstråle på sig och bli till sten. Fast än de kan vara bra besvärliga ibland och trotts att man mer än en gång önskat att de var stenar hela bunten. Utan att mena det på allvar såklart. Men stenar har vi nog av ändå. Till och med stenar som varit troll förut.
Det är skönt att vara hemma igen i tomteskogen må ni tror. Trött är jag såklart eftersom jag inte sovit något sen vi kom hem från jättarna. Men hemma är liksom alltid hemma. Jättarna var riktigt dumma den här gången. Men nu skall det väl ordna sig. Imorgon borde de hinna hit och då skall vi sätta dem i hårt arbete så att de får jobba av sig sina dumheter. Både de och vi vet ju nu att vi bara behöver kalla på drakarna igen om de inte sköter sig. Är de inte snälla så kanske drakarna till och med äter upp dem. I en mumsbit liksom. I alla fall frustar hemsk eld på dem. Men jag är rätt säker på att de fattat nu så att vi inte får några problem med dem där sura långa klunsarna. Jag tror att innerst inne så är också jättarna snälla och vill fira jul precis som alla oss andra. Alla är nog snälla där innerst inne. Hos vissa måste man bara hjälpa till leta fram den där snällheten eftersom de glömt bort att de har den själv.
Hade ett prat med valarna för en stund sedan och tackade dem för deras insats att bärga skatten. Det var såklart inget problem tyckte de. Inget är någonsin ett problem för valar verkar det som. De är alltid positiva och glada och hjälpsamma. De berättade att det finns skatter lite varstans där ute i haven och det är bara säga till om vi behöver mer. Inte för att valarna förstår vad vi skall med guld , ädelstenar och diamanter till. Det är ju inget som man kan äta eller ens ha roligt med. Som om det inte räckte med att sväva runt i de oändliga haven och berätta historier för varandra. Det är ju det valarna gör hela dagarna. Simmar i det djupa haven och sen ljuger de hop den ena historien värre än den andra. Jodå det händer att historierna är sanna också, men bara ibland. Oftast är de bara val-hittepå. Men det är bara när det gäller deras historier som man inte riktigt kan lita på valar. I allt annat är de de varelser på jorden som man kan lita mest på. Trofasta, vänliga och sådana som står för sitt ord. Visste du förresten att en val som simmar i havet på ena sidan av jordklotet kan prata med – ja, eller ljuga för också för den delen – en val som simmar på andra sidan jordklotet. Fast det här har blivit svårare eftersom människornas båtar väsnas så mycket så att de ibland har svårt att höra varandra över bullret från alla fartyg. I år är valarna värda en riktigt fin julklapp. Jag vet att valungarna redan nu slår kullerbyttor där ute i de djupa haven eftersom de längtar så mycket till julafton.
Vi har nästan startat igång alla fabriker igen. Och nissar, rävar, harar, ekorrar (fler kommer med jättarna), rådjur, lodjur, vargar, maskar, lejon, silverfiskar, ja, verkligen alla, har börjat jobba med att tillverka julklappar och julmat igen. Julmustfabriken började bubbla ur sig julmust för några timmar sedan. Tyvärr var det en papegoja som lämnat en ventil öppen så de första trehundratusen litrarna, och det är många julmustflaskor det, sprutade ut som en fontän över tomteskogen. Så nu har vi en julmust älv här alldeles bredvid. Egentligen ganska läcker. Jag lovar att den är populär att dricka ur. Fastän alla vet att det är för tidigt för julmust. Lite för kall att bada i annars skulle väl alla summit omkring där i den och druckit god julmust på samma gång. Tagit kallsupar på flit liksom. Papegojan stängde ventilen i alla fall till slut och nu rinner den ädla drycken ner i flaskor igen som den skall och borde. MEN ni vet väl att man inte får dricka julmust före dan före julafton. Det är strängeligen förbjudet. I alla fall om det inte rinner i en älv med julmust förbi ens hus. Då må det vara hänt att man tar sig en slurk. Att dricka för tidigt ger definitivt en anteckning i tomtens bok och risk för mindre antal julklappar.
Kråkor och skator jobbar med att forsla bort en massa skräp som blivit liggande vid fabrikerna när de varit stängda. Man skulle kunna tror att det vore bättre att använda något större djur för det, men kråkor och skator är de bästa sophanterarna av alla. Det som är riktigt gott äter de upp själva. Och jag lovar det finns mycket som kråkor och skator tycker är gott. Här blir det ju dessutom lite extra speciellt supergott eftersom skräpet består av skadade chokladkakor, nötter, prinskorvar, mandariner, nougatbitar, pepparkakor och annat sånt julmatsgodisaktigt. Naturligtvis är det för mycket att äta upp till och med för skatorna och kråkorna. Även efter att de fyllt alla sina förråd och mer därtill. Det fina då är att de här snälla fåglarna flyger ut med godsakerna till andra som behöver och tycker om julmatsgodis. Det kan vara en liten kaninunge som brutit benet och behöver något som piggar upp. Eller en stor elefant som är ledsen just idag. Eller en Albatross som svävar där högt uppe på vindarna över haven och bara är sugen på en pepparkaka. En trasig men lika god för det. Jag tycker det är väldigt fint av kråkorna och skatorna att göra det här. Om sanningen skall fram så är de nog för smarta för att håller på med sophanteringen egentligen. De lär sig allt på en liten tjillevippsekund. Men de har själv valt att göra det och det är bra för då blir de glada fåglar precis som vi vill att de skall vara.
Det var fint inatt när alvdrottningen krönte alla tre drakarna till ljusdrottningar. Det har aldrig hänt förut och jag tror drakarna blev väldigt glada och kände sig mycket hedrade av det hela. I alla fall såg det så ut. Jag är så glad att drakarna var på gott humör och inte åt upp någon. Tänk vad hemskt det skulle ha blivit om de gjort det. Jag undrar om jag vågar bjuda drakarna till vårt julbord på julafton. Frågan är vad man skall ge dem att äta? Har ju ingen aning vad drakar äter för något? Får tänka på saken.
Älvorna är annars de mest mystiska varelserna vi har här i skogen. De har funnits i alla tider och vet allt om universum och världen. Dessutom kan de allt om magi och det gäller att man inte blir ovän med dem vilket oftast inte är något problem alls eftersom man så sällan ser dem. De håller sig nämligen undan för det mesta. Vad de gör och var de bor vet inte ens jag. Julklappar och besök av Tomtefar har de i alla fall aldrig velat ha. Vi vet inte så mycket om dem annat än att de håller reda på saker och ting. Goda och onda saker som djur och människor gör mot varandra och världen. Blir allt helt fel så dyker de upp och rättar till saker. Ofta utan att man ens vet att det är de som varit i farten. Man skall vara väldigt uppmärksam och tålmodig för att se dem.
Det har strömmat in en massa rapporter om barn och vuxna som inte alls skött sig som barn och vuxna borde göra före jul. Vill ni ha julklappar och julmat så måste ni faktiskt skärpa er nu. Alla spioner har varit ute hela tiden och iakttagit allt ni gjort men jag har såklart inte haft tid att få in alla rapporter i boken. Det får väl vara för den här gången helt enkelt. Men i fortsättningen gäller det att ni sköter er annars kommer det att bli konsekvenser på julklappsfronten. Kanske blir ni sittande där utan en enda klapp medan andra får högar.
-3.6 grader under snön (inte så farligt som man skulle kunna tro). -16.6 i luften (ingen fryser för vi springer runt huller om buller om varandra). Tillverkningen av julklappar och julgodis börjar komma igång så smått igen. Håll en tumme för att vi skall hinna med allt så att inga barn blir utan julklappar och julgodis.
Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.
Categories
En natt att berusa sig på
En natt att berusa sig på om man nu inte bara hade 3 centiliters flaskor med skitdyr whisky där i hyllan plus julsprit som det vore en ren olaglighet att öppna en dag som denna. Så jag får somna i soffan istället. Det finns ingen annan råd. Dricka sina centiliter av den supergoda whiskyn som bjöds idag och sen falla ihop, gå i dvala, sugans in i trans.
Vi åker till Färila och handlar margarin idag. Jultider. Rätt margarin kan hämtas från måne eller mars om nödvändigt. Turligt nog fanns det i Färila den här gången.
Glöm nu inte att vi drar genom Leoniderna i natt. Stjärnklart ute? Ut med dig. Titta upp mot himlavalvet och upplev underverk. Är du redan död. Stanna inne och titta på tv.
Categories
Tomtens dagbok del 13
Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/
Trettonde december
Dan för dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan.
Hej tomten här.
Äntligen hemma igen. Det tog bara en timme att komma hem med drakarna. Inget eller ingen flyger snabbare än vad de gör. Alla nissar som stannat kvar här i tomteskogen, renarna, djuren och alla i tomterådet blev väldigt förvånade när vi dök upp. Lite rädda också först kanske. De visste ju inte att det var vi som kom med drakarna och även om alla är väldigt fascinerade av dessa kraftfulla varelser så är man också osäkra på vad de kan ta sig till med. Men när de såg att det var jag, Tomtemor och StenStenInte så kom alla ut ur stugorna. Det gjorde de fast än det var mitt i natten nästan nu och alla egentligen borde ha legat och sovit. Det var bara tack vare att drakarna lyste starkt i sina underbara färger som vi kunde se något över huvud taget. Men det blev bättre när nissarna tänt alla våra facklor. Riktigt mysigt där i den kalla natten faktiskt.
Alla hurrar och är glada här. StenStenInte skyndade sig hem till trollens berg. Behövde sova i ett stort härligt svart bergrum för att återfå krafterna sa han. Se droppstenar och först och främst få vila ögonen på det vackra guldet i skattkammaren. Troll behöver ju det såklart och det kan inte varit lätt för honom att sova i sin ljusskyddande påse hela dagarna upphissad där i trädet. Troll är liksom inte gjorda för sånt. De skall ha guld omkring sig. Det hjälper liksom bara lite gran att den ljusskyddade påsen är guldfärgad på insidan. Men han skötte sig bra. Retade inte upp jättarna i onödan fast än det var trollen som var skyldiga till alltihop. Han kommer säkert att börja med ett besök i skattkammaren och ligga där och krama och lukta på det vackra fina guldet en stund.
Jag är ganska trött själv faktiskt. Har inte vågat sova riktigt de senaste nätterna eftersom man inte kunde veta vad jättarna skulle ta sig till. Varit orolig för alla julbestyr som borde vara klara vid det här laget också såklart. Vet fortfarande inte hur vi skall lyckats rädda julen eller om det ens är möjligt. Men jag lovar att vi skall göra så gott vi kan. Vi stoppar in de tre extradagarna nu på en gång nu så fort solen gått upp. Det första vi skall göra är att sammankalla tomterådet och se hur läget är. Tomtemor håller redan på att ordna det. Vi behöver gröt, glögg och pepparkakor i massor. Drakarna skall vara kvar här för vi skall fira ljusdrottningen idag. Vi vill så gärna att de är kvar då och det har de lovat att vara. Nu ropar de på mig så jag måste gå in på tomterådsmötet. Hagtorn hade några ord att säga så hon får prata på er medan vi har vårt möte.
Hej Hagtorn här.
Den röda draken alltså. Vi är väldigt glada att vi har kunnat återgälda lite av den stora tjänst ekorrarna gjorde oss en gång i tiden. Vi kommer alltid att stå i skuld till dem för det. Tack vare deras insats så finns vi drakar fortfarande. Vi har förstått att vår hjälp också har betytt mycket för andra och många har tackat oss här idag. Jul har vi aldrig firat men den verkar vara viktig för er. Vi är luftens gudar och det är där vi lever och bor. Vi behöver inte jorden för annat än för att lägga våra ägg. Vi kan sova och leka i den fria luften efter behag. När vi så önskar kan vi bädda ner våra kroppar i ett skönt bulligt vitt moln och sova där i lugn och ro i dess mjuka ludd. Vakna upp på den nya spännande plats dit molnet fört oss under vår djupa draksömn. Det är ingen mer magi inblandad i det mer än att vi kan göra oss så lätta som vi vill eller så tunga som vi vill, när det behövs. Det är naturligtvis därför vi inte behöver större vingar än de små fina drakvingar vi har.
Det många inte vet om oss drakar är att vi ofta flyger ut i rymden. När vi åker på solsemester så flyger vi inte till någon löjlig sandstrand i Thailand, Grekland eller Spanien som människor tydligen gör. Nä, vi flyger till solen och njuter i detta härliga exploderande inferno av eld och explosioner. Vi dyker helt enkelt in i solens eldhav och flyter omkring i det och njuter av den sköna värmen. En hemlighet kan jag avslöja. Det är därifrån som vår egen eld kommer ifrån. Den vi sprutar ut genom munnen och näsan alltså. Det är solens egen eld. Vi måste åka till en sol då och då och tankar eld helt enkelt för att själva kunna spruta eld. Gör vi inte det så blir det snart bara en liten pluttig eld som kommer ut när vi egentligen vill frusta ut hemska eldslågor och verka farliga eller för den delen grilla lite mat. Det får ju helt enkelt inte hända. Därför flyger vi till solen ofta. Elden är ju en del av oss. Kommer det bara ut en pytteliten eld och lite rök så skulle ju alla skratta åt oss. Eller hur?
Det finns en annan hemlighet som jag kan berätta bara för er men bara om ni lovar att inte berätta för någon annan. Lovar ni det? Det här är jättehemligt. Vi äter inte människor eller djur som många tror. Det enda vi äter är faktiskt morötter. Gärna grillade morötter, men råa och gärna rivna går bra det också om de är färska och saftiga. Morötter är så otroligt gott. Drakfödan nummer ett. Vi tål inget annat faktiskt. Bara morötter. Kräks av allt annat. Mår illa. Får röda fula utslag. Men snälla håll tyst om det. Lova! Kommer det ut så kommer folk säkert att skratta åt oss. Hemska eldsprutande drakar som bara äter morötter låter ju lite löjligt. Vi vill liksom att alla skall tror att vi äter upp vad som helst i en enda drakvrålande munsbit. Sliter sönder små barn och sväljer dem hela liksom. Inte att vi bara äter morötter eller möjligen tillagade morötter efter att ha grillat dem med vår eldiga andedräkt först. Glöm att jag berättade det här förresten. Hur hemligt som helst. Inte ens ekorrarna vet.
Men titta här kommer älvorna. Vad kan de vilja. Oj, alvdrottningen är med. Vad vacker hon är. Bäst vi bugar.
Alla tre drakarna bugar när älvorna närmar sig. Sänker sina huvud ödmjukt mot marken. Älvorna är nämligen jordens äldsta varelser. De har alltid funnits. De fanns innan det ens fanns växter och djur. Innan jorden var planeten jorden. Det är också de som känner all magi. De är väktare över magin. Dombärare. Vet och känner alla universums hemligheter.
Alla kom ut igen från stugorna igen. Också tomterådet. Såg på när alvdrottningen gick fram till Hagtorn först. Satte en lysande krona av bergskristaller, som trollen letat fram längst ner, längst in i berget, på drakens huvud. Smekte dess hals med en mjuk hand. Såg när hon gick fram till var och en av de andra drakarna, Lilja och Kaktus, och gjorde samma sak. De tre drakarna hade fortfarande huvudena mot marken. Alvdrottningen lyfte först upp Hagtorns huvud. Kysste henne på nosen. Varvid draken reste sig upp i sin fulla glittrande längd. Drottningen gjorde sedan samma sak med de andra drakarna i tur och ordning som också stolt reste sig i sin fulla längd och lyste med full kraft av sitt inre ljus. Bredvid varandra stod de där de färgskimrande drakarna. Stolta med sin lysande gnistrande bergskristallkronor på huvudena. Underbart vackra.
– “Ni är våra ljusdrottningar i dag drakar för ni har i sanningen gjort oss alla en stor tjänst med ert handlande” sa alvdrottningen. Hon som sedan urminnes tider själv varit ljusdrottning. Burit bergskristallkronan. En enda som nu var tre. Detta var onekligen en ära utan dess like för drakarna och de kände det och rördes i sitt inre. Deras rodnande ljus avslöjade dem.
Alla visste också att detta var den störa äran av alla och man kunde se att Hagtorn och de andra drakarna förstod det också. Var det inte en liten tår där i Hagtorns ögon? En tår som Hagtorn förgäves, och förläget, försökte dölja.
Så kom trollen också. Alla troll. Skogens alla djur var redan här. Alla visste vad som skulle komma och när älvorna började sjunga så gick det en suck genom alla samlade. Det var så vackert. Deras spröda, underbara röster var som is men var på samma gång varm som den varmaste eld men utan att bränna. Tonerna letade sig in i kalla kroppar. Värmde. In i trötta hjärnor och hjärtan som längtade efter kärlek och fyllde hela världen med denna universella kärlekens känsla och kraft. Träden, skogen, gräset under marken, björnen sovande i sitt ide, fiskarna i vattnet, valarna i haven, alla tog de emot den. Fyllde sitt hjärta med den. Kände att det var gott att leva i denna tid. Och älvorna sjöng och sjöng. De som lyssnade glömde tiden. Tomtemor och Tomtefar delade ut pepparkakor, glögg och bullar till alla. Drakarna tackade nej. Alla var säkra på att de hellre ville slita någon i stycken men vi andra vet ju bättre eller hur?
Men också underbart har ett slut och strax innan man kunde ana att solen snart skulle gå upp försvann trollen naturligtvis och det var signalen för att bryta ljusdrottningens firande för det här året. De tre drakarna kände att det var dags att ge sig av och de sträckte alla på sina halsar och sprutade en väldig eldkaskad upp mot himlen som lyste upp allt. En triumferande eld. En blåkråka var när att bli grillad men klarade sig blott med nöd och näppe och några svedda stjärtfjädrar. Sen kastade sig de tre drakarna upp i luften och steg högre och högre för att sedan försvinna. Älvorna svävade sakta och tyst på led bort över myren, bort mot skogskanten. Djuren rörde sig in i skogen igen. Var och en till sitt. Till slut var det bara Tomtefar och Tomtemor kvar. De höll varann hårt i hand. De kunde inte sova nu. Allt för mycket fanns att göra för att rädda julen. Det skulle de börja med nu. De tre extra dagarna var inlagda så den här dagen skulle bli tre gånger så lång som en vanlig dag. Förhoppningsvis skulle alla hinna tre gånger så mycket. Spioner var redan utsända igen för att försäkra sig om att alla barn och vuxna skötte sig som de skulle inför julen. De var vaksamma och skulle rapportera allt som hände där ute i slott och koja.
-3.2 grader under snön (en mus ligger där under och knaprar på en pepparkaka och mår gott). -13.6 i luften (ingen fryser efter att älvorna sjungit, var så säker). Ingen tillverkning av julklappar ännu men idag skall tillverkningen förhoppningsvis komma igång igen.
Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.
Glengoyne 8 Years Old
Glengoyne 8 YO, 60’s bottling?, OB, no volume or strenth stated
Tio av tio ocoola gubbar får den här och kanske till och med elva om jag får låna in en ocool gubbe från grannbyn.
Jag tror på änglar och troll och Gandalf. Jag varför inte tomten också. Inte för att jag träffar och pratar med någon av dem öga mot öga. Nej det är få förunnat, bara de riktigt lyckliga har den ynnesten. Men utan dem är världen sådan att jag inte orkar leva i den. Jag orkar inte med allt det där vanliga. Sjabbiga otrohetsknull på en grannes fests toalett, talet om att drömmar är omöjliga, att världen inte tillhör oss alla och att ljusåren ut i universums nya upptäckter är oöverstigliga hinder som inte går att överbrygga.
Nej jag tror på den stora kärleken. Den som jag skulle applådera gråtandes om min fru kom hem och sa att hon drabbats av .Den som jag skulle heja på, uppmuntra, medan hon packade och gav sig av, medans jag redan saknade en älskad vän av hela mitt hjärta. Men jag tror på det där. Jag tror att den finns. Den stora kärleken. Den med stort S eller K eller vilken jävla kapilär bokstav som helst. Att man kan drabbas och att det då är ens skyldighet att ge sig hän. Ta den där buss 8 var den nu leder en i livet därför att ens stora kärlek tog den. Till och med om ens troliga stora kärlek tog den, den som inte vet om att han eller hon är det.
Jag är en sådan där som tror att man skall säga upp sig från jobbet och öppna det där bageriet med femton spänn på kontot. Bara för att man vågar. Bara för att man vet att man bara har ett enda liv och det vore en skam att kasta bort det någonstans där man inte bejakar det enda livet. Ta konsekvenserna, men leva fullt ut, inte ett kvarts liv inte ett halvliv, inte ett 90% liv utan 100 jävla procent för att det är en föraktfull handling mot hela universum att leva ett enda uns mindre.
Ja jag tror på det där. Jag tror på drömmarna. Men jag vet också att ett liv ofta inte räcker för att förverkliga dem. Liv är alldeles för korta och vägen fram till drömmars mål alldeles för långa. Men man är bara en usling om man ger upp dem. Det spelar ingen roll vad människorna omkring en säger. Att man saknar talang. Att det inte går. Att det kostar för mycket. Att du borde sova. Att världen inte vill ha dig. Har du en dröm så vandra på mot den drömmen. Men det är ingen jävla promenad efter asfalterade gator man får företa sig för att nå fram till drömmar. Nej det är backar som reser sig framför en och som nästan tar musten ur en, träsk som vill suga ner en rakt ner i underjorden, täta skogar där man får hugga sig fram, hav som man stormande får ta sig över i bräckliga farkoster, ja ni fattar, eller också gör ni inte det. Ger man sig där mitt på den där branta backen så gör man det. Ger upp drömmen om att bli fotbollsproffs. Eller skipar drömmen om den stora kärleken, passionen, det lyckliga livet. Man förlåter aldrig det någonsin. Aldrig.
Så jag tro på drömmarna. Gandalf, troll och tomtar och änglar och gudar och djävlar och enhörningar och det som är så skönt och vackert så att man inte kan beskåda det utan att bli vansinnig. Jag tror på det där. Du säger jag är galen. Jag säger att du är galen som vägrar att se världen som den verkligen är. Du som är gjord av änglastoft och stjärndamm men som inte orkar resa dig ut tv soffan för att skapa en värld som du kan stå ut med. Du föraktar mig, hur i helvete skall jag då se på dig!?