Category: Betraktelser & Berättelse

Vindarna har lugnat sig. Tio m/s är inget. Torkvindar. Våren är här. Trotts att det är riktigt kallt idag så är det så. Man behöver bara ställa sig där ute och sniffa lite så känner man tydligt vårens kittlande lust i hela näsan. Japp, trotts att man är förkyld. Nope, det luktar inte hundbajs och förruttnelse här ute. Det luktar nytt liv. Födelse. Vilja att leva till vilket pris som helst.

Jag glädjer mig. Bär in snöskyffeln i garaget fast jag säkert kommer att behöva den igen just därför. Lastar sen in en pall pellets ner i källaren. Gamle gubben blir helt slut av det. Mycket soffa och hostiga dagar har det varit. Men in kommer alla de där säckarna. Shuntar upp lite. Hulken vrålar på. Det fungerar med manuell tändning också. Fast sämre desto varmare det blir. Men två veckor eldningssäsong kvar. Det fixar vi. Med lite vrånghet.

Hosta är på minimum nu. Tre veckor tog det. Skall avvakta den här vecka och sen se om det går att få till någon ögonoperation också i Corona tider. Orkar inte slänga iväg en sommar till på sjukdomsbergets hårda sten. Fast vet såklart att måste man så gör man det ändå. Klarar det. Det finns alltid mer att ta av. Tills det inte finns det.

Just nu, här, i detta, ögonblick kan jag bara tänka på mat. Hungern sliter i mig. Gissar att det är excesserna från påskhelgen som lever kvar. Man vänjer magen med för mycket intag. Men håller ut en halvtimme. Rutinerna i en låtsasjobbarvärld tar en ner hit till kontoret vid åtta och lunchen infaller halv ett. Sen ner igen till halv sju. Återigen mat följt av nyheter. Sen ner för trapporna vid åtta igen. Det blir några timmar. Men är såklart bara på låtsas alltsammans.

Låter såklart fyrkantigt det där. Men just sådär ser en normaldag ut. Sen är kanske inte alla dagar normaldagar. Ibland sover man fem minuter längre. eller tänker andra tankar än de man tänkte igår.

Professorer som gråter ut i expressen, professorer som också vill ta del av rampljuset, professorer som måste kritisera har jag inget för. Man borde kunna klara av det där internt inom forskarvärlden. Om man var seriös. Det jag har lärt mig i livet är att de som högljutt och självsäkert skriker ut sina rätta svar är nästan alltid de mest korkade och okunniga. Vinner gör de som tar beslut och handlar. Alltid.

Nu ger jag efter för hungern.

Joho. Uppe ur påsksoffan. Visserligen hostande fortfarande men med en frekvens några nivåer mindre så… tack, tack, tack mitt kära immunförsvar. För vad var man liksom utan sitt immunförsvar? Jag bara frågar.

Har faktiskt bara vilat i helgen. Eldat oändliga brasor i öppna spisen. Läst. Sett film. Ätit godis, matat in go-mat och sovit. Förskräckligt egentligen men skönt. Känner mig nyfödd (och ännu tjockare) efter detta. Igen.

Jodå.

Åtminstone nästan.

Uppstånden. Fast man nu bara är en enkel och vanlig människa.

Men måndag idag. Man bör sitta på låtsaskontor. Man bör komma igång. I alla fall om man är en sådan som jag. En riktig människa fast en levandes bara på låtsas.

Fast kanske finns det egentlige ingen endaste en som lever i en icke fantasivärld. Har aldrig funnits. Men få såklart som erkänner det för sig själva när de står och försöker förstå sig på sig själv där i spegelns återreflektion.

Liksom.

Man tror man är den ende. Men ser man sig omkring fattar man snart att “helvete“, halva världen tänker som man själv gör. Att vara ett unikum är inte lätt. Att få det påklistrat som epitet hur enkelt som helst.

Liksom

Stormbyar här idag. Huset rister här på kullen. Saker flyger omkring där ute. En del av dem är fåglar. Andra inte. Kråkorna leker i uppvindarna som barn som släpps ut i friheten för första gången efter en lång tids påtvingad innevaro.

Orolig är jag såklart för att saker skall gå sönder när det friskar i och ylar. Men man får stoppa undan den där oron. Ta tag i den när saker blir ett faktum. Oroa sig då först möjligen om man nu inte kan lösa själva problemet först. I praktiken oroar man sig ändå.

Björnrapporterna börjar dyka upp. Ett säkert vårtecken. Har dock själv inte sett en enda ännu i år. Men spanar såklart av omgivningarna konstant.

Livet är således gott här ute på en kulle ute i ingenstansland. Hoppas det ör detsamma där du befinner dig också.

Sol. Inga vindar att tala om. Nåja, kanske inte varmt. Men skönt. Vad gör man bäst av en sådan dag. Jo man låtsasjobbar såklart. SJÄLVKLART! Men from ikväll tom måndag. då skall jag vara ledig, ledig, ledig. Jo, ni vet alla vad det betyder. Skön IKEA soffa med bok. Lite godis kanske. K & N bakar säkert något gott dessutom. Men kanske kan det bli en promenader oxå. Kanske kan det bli lite plantering av sommarblommor. Kanske lite inbärande av pellets rent av. Kanske…

Hostan håller i sig men är lite lite snällar idag. Axel är sig lik. Prostatan är fortfarande tre gånger större än en nomalmans. Jag ser fortfarande knappt handen framför mig.

Men…

jag hör, kan tänka skapligt, kan fortfarande kröka läpparna i ett leende. Livet är mer äm skapligt ändå alltså.

Må långfredagsknappandet vara med eder såsom mitt knappande äro med mig.

Fnissar lite för mig själv. Går omkring och dammsuger. Men ser ju inte så bra. Så metoden är att försöka föra dammsugarmunstycke över så mycket yta som möjligt. Jo jag ser munstycket. Åtminstone skapligt. Dimmigt. Hur som helst. Man klarar av en lägenhet på det viset om man vill och har självförtroende. Hoppas det blev skapligt rent. K skurar. Muttrar inte. Bra. Egentligen är väl allt det där ganska eländigt. Men då måste man tänka efter. Det gör vi inte idag. Helg blir det efter att man städat.

Hostar såklart. Har lagom ont i axel. Ont i magmuskler jag inte viste fanns där av allt hostande. — Såja nu är krämporna avklarade. Tänkte bara klara av det där. Nu kan vi förklara påsken inledd. Japp, sitter på låtsaskontor och inleder den genom att knappa vidare och lyssna på musik. Ja och om sanningen skall fram så stal jag lite av påskkärringarnas godis. De jag hoppas inte kommer i år. Dels pga av Corona och dels pga att jag själv vill äta upp det där godiset. Jo, JO, JO, jag vet. Man blir glad av att ge. Men… Godis är gott som kamrat Magnus en gång diktade. Man bör alltså äta. Lita på kroppens signaler.

Fast det tar slut väldigt fort. Alltid. Konstigt det också eftersom jag inte har haft någon nämnvärd aptit de senaste veckorna. Fått tvinga i mig mat. Men godis det går i. Kakor med. Kubb. Chips. Men kaffe… svårt. Av någon anledning smakar det skit just nu. Men smakförändringar hör visst till alltihop. Om…

Månen var fantastisk i natt säger K. Jag såg bara oljuset där utanför fönstret. Fantastiskt det också. Jag brukar alltid söka i oljusets skuggor efter dem som inte vill synas. Men sova särskilt bra kan ingen av oss den natten. Om det sen beror på månen vill jag låta vara osagt. En sömnlös natt är ingen sömnlös natt. Två är tre osv. 1-1-2-3-5-8-… mot helvetet och hallucinationer. Aldrig varit där. Men ser ansikten om jag blundar. Döda som har gått före troligen. Nä jag skojar. Mer troligt en livlig fantasi. En gåva jag är stolt över.

På måndag skall vi få (enligt prognosen) 26 m/s i byarna här. Man får stanna inne. Torkvindar. Det blir vår snabbare än fort när de drar fram. Om man nu inte själv blåser bort och inte märker av alltsammans. Som svärmor gjorde. Turligt nog hittades hon igen. Men lite längre bort.

Ser att siten hoppar upp och ner. Den ligger hos Loopia. Stabilt? Nope.! Men pengarna tar man gärna. Orkar snart inte gnälla mer. Det är alltid något problem. Fast det är ju Corona tider. Man får vara glad att en och annan sida går att läsa då och då. Igår var det f.ö. ett jäkla läsande. Vet inte varför. Men undrar.

Men egentligen återstår väl bara att önska alla en Glad Påsk! Kan man vara glad ett år som detta? Ja nog måste man väl ändå försöka. Åtminstone borde väl inte en enda ha ens ett uns av dåligt samvete för att man känner glädje i en orostid. Jämvikten är det vi måste jobba mot. Alltid. Allvar behöver inte utesluta glädje. Inget blir bättre av det. Surmulenheten är lika som cancer. Fuck both! Ät äpplen istället för ägg. Eller ät vafan du vill. Du väljer.

Liksom

ps Särskrivningsintoleranta må ha överseende ds

pss Fast de har de såklart inte ds

Gammelkatten Frasse fyller arton år idag. Tänka sig. Han är vid god mod trotts sin ålder (88 år motsvarande människoålder). Visst, han är mager – alla våra gamla katter har blivit det mot slutet – okänt varför. Han är lite vimsig, instabil och vinglig ibland och ser väl kanske inte riktigt så bra som han gjorde i sina glansdagar. Men det mesta annat fungerar som det skall trotts allt.

Han har varit kung här på kullen under alla år. Ingen fajt har varit för stor och när alla våra andra katter gömt sig under soffor och sängar, rädda för en inkräktaren (riktiga fegisar har de varit), så har Frasse tagit den där modiga positionen i frontlinjen och alltid vunnit de där fajterna, de som ibland har varit riktigt våldsamma (vilket syns på hans fransiga öron).

Numera har han självmant satt sig på undantag. Inga fler fighter med ålderns rätt. Han sover och äter mest. Gärna mjukmat och helst i obegränsade mängder. Han glömmer alltid efter en kvart att han överhuvudtaget har ätit den dan. Så mjukmat i en aldrig sinande ström får det väl bli idag. Presenten får bli att han får äta så mycket som han vill idag.

Gammelkatten skämmas bort. Den siste i en kull på tre. Newton, Tingeling och Frasse med mamma Byssan. Men bara Frasse kvar nu då.

Världen är helt plötsligt vit igen. Hostar såklart. Men lever.