Author: Åke Hedman

Lyssnar på sommar och försöker få klart ALLT innan semestern. Nåja, “allt” kanske är att ta i. Men om man skall vara ledig i fem veckor så måste en sådan som jag får bort sådant där som gärna vill snurra i huvudet och pocka på uppmärksamhet. Det är alltså de där grejerna som man inte riktigt vet är rätt väg eller som bara kanske fungerar som man måste klara av. Gör man det inte så dyker de upp när man minst anar det. Gärna i hängmattan eller när man sitter i en solstol och lyssnar på koltrasten.

En viktig dag idag alltså.

Jag har alltså egentligen inte tid att skriva detta.

Ja, men jag gör det ändå.

Man får offra sig.

The show must go on.

Men det är alltså idag det gäller, nåja, har några timmar på söndag kväll också. Men hur man än vänder och vrider på det så är det bara timmar. Inte veckor, månader eller år. Nästan ingen tid alls alltså. Om “att-göra innan semester” listan var lika kort som timmarna kvar i arbetslivet innan semestern så hade allt varit frid och fröjd. Stressad är bara förordet. Ja och det är inte tal om att ställa in semestern. Tror det skulle bli dålig stämning här på kullen då. Dessutom har jag gjort det en gång. Husbil beställd sedan länge för den stora norrlandsresan. Vildmarksvägen och allt det där. Två veckor i friheten. Men full fart på firman. Kontrakt förhandlas och ordrar åker hit och dit. En vecka före den tänka semestern kommer den där beställningen. Större än någonsin tidigare. Grejerna måste vara på plats i augusti. Hmmm… Måste alltså beställa nu inser jag. Om man skall vara säker. Ha grejer för allt för mycket pengar liggande på lagret och åka på semester. Nä vet du vad… Vi ställer in. Avbeställer husbil. Suck. Norrland finns ju kvar tröstar man sig med. Det där var snart fyrtio år sedan. Norrland ligger fortfarande kvar. Ja och lär ligga kvar. Levererade grejerna i tid gjorde jag i alla fall. Fick betalt i tid också. Men någon semester blev det inte det året heller. Som under många år före och många år efter. Men i år, nope inget skall bli inställt.

Vältajmat kommer några kontakter från Kina idag. Ja “kontakter“. Har jag tur så passar de till mitt kretskort som det är. Har jag otur hoppas jag att jag hinner rätta kortet och få iväg en beställning av ett nytt. Utnyttja semestern kallas det. Låt andra jobba när du själv har ledigt. Låt väntetider finnas där om det går.

Annars… på semestern skall det renoveras. Med också åkas dagsturer ut i landskapet. Gärna resor utan egentligt mål. Någon glass skall väl också intas. Liksom ett och annat glas rose. Förhoppningsvis blir det också lite “musik” gjord. Den tiden längtar jag mycket efter. Att sitta där i studion i sommarnatten är nästan det bästa jag vet. Fast nåja, programmering, elektronik, läsa, lyssna på koltrasten och en massa annat är ju också det bästa jag vet. Ja det räcker rätt bra med att leva när jag tänker på det.

Men som sagt jag har inte tid med det här…

Den lismande höken Rutte kan gott byta namn till “Rutten” redan idag om ni frågar mig.

Har en sådan där magisk programmeringsdag igår. De man lever för. De man kan dö för. Tyvärr verkar de komma mer sällan nu för tiden. Förr var det nästan alltid där. Var lätt att nå. Nu kan jag få vänta ett tag på dem. Oxdragarkodning. Jodå, saker blir gjorda under de vanliga dagarna också. De är väl de som “skiljer pojkar från män“. Men när de där dagarna med flow kommer så sker det så mycket och allt sker utan minsta ansträngning. Den ansträngning och möda man hela tiden får använda inre kraft för att hålla igång under mellantiden.

Fenomenet med flow är underligt. Jag känner igen det från musiken. Från skrivandet. Det är exakt samma sak som i kodandet. Exakt samma känsla. Det stora skapas i de ögonblicken. Men båda sidorna behövs. Mycket av det nödvändiga arbetet utförs i svackorna.

Man hör ganska ofta att “det är bara hårt arbete” som leder till resultat. Sitter man och väntar på inspiration så blir det ingenting. Och det där är såklart delvis rätt. I alla fall om man inte använder väntetiden på inspirationen till att göra något. Men den som aldrig upplevt flow har aldrig varit kreativ en enda sekund i sitt liv. Aldrig fattat. Och man kan ju inte annat än tycka synd om en sådan människa. Det måste vara som att leva i en värld utan färger. Som att bara vara “ingenjören“.

Jag hade en arbetskamrat för länge sedan som var helt beroende av inspirationen. Under större delen av projekten lekte han mest. Det blev inte så mycket gjort helt enkelt. Men mot slutet av projekten vaknade han liksom till liv. Dygnade. Ibland mer än en natt. Skrev sin kod. Nästan alltid mästerlig. Missade aldrig en deadline. En av de bästa programmerarna jag känt.

Fast chefer gillar ju inte sådant där. De vill ha kontroll. En kund jag hade krävde dagliga detaljerade rapporter. Jag vet inte vilka rädslor som drev det där men bra blir det liksom aldrig. Det är ungefär som de där som frågar “hur går det” tre, fyra gånger per dag. Fläskhjärnor.

Bäst blir det alltid om man vet att man har stöd bakifrån eller uppifrån eller vilka det nu är som håller i ett projekt. Att det finns tillit. Att det finns förtroende. Då skapar människor som bäst. Med det ansvaret så växer och utvecklas också människor. Det krävs såklart chefer som är trygga och supportande. Annars går det aldrig. Jag har haft en sådan under min programmeringskarriär. En enda. Men vi gjorde storverk under hans ledning. För övrigt en riktig tuffing. En som ställde hårda och tuffa krav.

Fast å andra sidan “skit samma“. Mitt flow är mitt. Ditt är ditt. Tro och tänk vad du vill. ALLTID!