Mittemellan

Ibland känns det jävligt tungt att ligga där mittemellan eller längst ner i näringskedjan. Alla ovanför, de som lever på en, är så många. De höjer priser efter behag eller äter upp en när de så vill. Det spelar ingen roll hur mycket man än försöker. Man sitter där man sitter. Kan mjölkas på det man har i fickorna.

Elbolag t.ex. Vad har man att sätta emot? Ja solpaneler på taket säger någon. Visst. Men efter investeringen är det istället banken som tjänar storkovan på en. Ovanför dem samma personer, samma familjer. De som till slut sitter där med alla pengar och makten.

Fast sådär har det såklart alltid varit. Kapitalisterna hette bara kungar, grevar och baroner förr. Vi här nere, ja, vi, vi är fortfarande samma gamla gäng.

Det finns alltså anledning att misströsta.

Fast lite glad kan man ändå vara när man sitter här på landet där spekulationsekonomin i alla fall inte genomsyrar hela samhället. I städerna hittar du de som ympatiserar långt ut till höger därför att de sitter på virtuellt kapital och tycker sig de facto vara en av de där som sitter i toppen. De som blir till stjärtslickarna.  Men vi vet ju alla hur det går med det som saknar substans. Luft har en tendens att pysa ur de där ballongerna, ja i värsta fall så spricker de till slut faktiskt väldigt smärtsamt med ett pooooof. Ja, sen kan luft komprimeras ned till nästan ingenting alls också faktiskt. En bra testmetod för att testa värdet av något är att prova att pressa ihop det. Blir det (nästan) ingenting kvar när man pressar ihop det,  ja då var det (nästan) ingenting från början.

Till slut är vi samma sort vi som är där nere eller i mitten.  Skillnaden är bara antalet i den där delen av mänskligheten som inte förstår att de egentligen är lika utnyttjade som alla andra som inte sitter där högst upp i näringskedjan, varierar.  Högervindar tar helt enkelt en del med sig. De som tror på “möjligheterna”. En del människor har en tendens att glömma sånt som solidaritet väldigt snabbt när deras liv blir lite enklare. Fast å andra sidan har de kanske aldrig trott. Sett solidariteten enbart som ett sätt att få andra att dela med sig till dem själva. Aldrig någonsin var det tänkt att det skulle flöda något åt andra hållet.

Gemensamt ägande är såklart lösningen. Men hur håller man de giriga och maktfullkomliga borta från det gemensamma ägandet. Det är bara se på Coop. En bra ide. En utmärkt tanke. Men dött. Urlakat. Fel människor i toppen. Fel styrmedel.  Ja och likadant ser det ut i de flesta andra försök.  Sovjetunionen. Skräckexempel numbro uno.

Ja varför nu allt detta tugg. Jo, beställer pellets idag.  Familjerna där på toppen vill ha mycket mer för den i år. Såklart. Här nere där jag befinner mig flinar man och tackar. Liksom.