Spelmansstämma

Det är Spelmansstämma i Los i helgen. Underliga existenser dyker upp på byn redan idag. S.k spelmän. Jag antar att en del funderar på att ringa polisen. Inte jag. Lite speleman finns det nämligen fortfarande kvar inom mig. Underlighet. Dock inte så mycket att jag tänker besöka spelmansstämman.

Om man överlever fyller man sjuttio nästa gång man fyller jämnt. Sådana insikter skrämmer.  ja faktiskt. Åldersnojor har jag aldrig känt förut. Men nu så. Bromsa för helvete! Jag har mycket kvar som jag vill göra. Jag har för tusan inte ens sett pyramiderna IRL ännu. Ingen borde dö innan man gjort det. Eller hur?

Fast det är ju ett tag kvar till den där bemärkelsedagen.

Tur.

På bilder ser jag att gråhårigheten utbreder sig. Av någon anledning ser jag aldrig det i spegeln. Så man får väl sluta ta selfies. Sluta titta i spegeln. Låtsas att man fortfarande är en ung man.

Bli en självbedragare.

Här skall det byggas ett jordgubbstorn imorgon. Åtminstone är det planen. Det fina med vårt jordgubbstorn är att när man börjar bygga det vet ingen hur det kommer att se ut i färdigt skick. ja ingen vet egentligen vad det är heller. Bara att det är ungarnas gamla trädkoja som återanvänds i själva bygget.

Annars skriver jag ord. Inte till nytta för någon kanske. Men jag skriver ändå.

Ja och det tänker jag fortsätta med nu.

 

 

Johodå.

Fredag.

Los.

2018.

En vinnande kombination.

Kan man häva ur sig.

Ja till och med låtsas tro på.

Eller kanske till och med faktiskt tro på.

Om man vill.

En fredag som denna.

Med finväder där ute.

Fast med persiennerna nere.

Ja och med en själv här inne.

I värmen.

Jodå.

Säger man.

Liksom.