Jodå vi är ut en sväng. Plockar de krusbär som krusbärsbusken nu äntligen levererar. Jodå, den har stått där några år. En herrans massa faktiskt. Fast inte till annan nytta än att symbolisera hopp. Fast i år då fyra bär. Att inmundiga efter middag. Johodå, gott som när man var barn.
Men jag låtsasjobbar det mesta av dan. Ja och läser i soffan före det. Hmmm… somnar också. Borde väl ha gjort annat. Men det blir lite Kronblom-liv här ibland. Gott för själen åtminstone. Tror jag.
Hasse Alfredsson är död. Till och med ett rutinerat nyhetsankare kan inte tala om det utan att få gråten i halsen. Jo den sätter sig i min hals och i ögonvrån med. Japp, han har ju alltid funnits, stått för det goda. Vem fan gör det nu liksom? Finns för helvete ingen som kan axla varken Tages eller Hasses mantel. Jag ser bara yta och ytlighet. Men då ser jag såklart också bara på ett öga. Kan beror på det. Man får hoppas att ni andra ser och känner hoppet.
Här kodas det. Byter stora sjok av kod utan skyddsnät. Det är lite otäckt. Men har man tur blir det bra. Annars får man backa. Ja det är såklart detsamma som att bita i det där ruttna äpplet om man får gå bakåt men vill framåt. Men man måste ju försöka. Foxtrot. Ett bakåt två framåt. Tror jag. Dansar ju inte.
Gammelkatten är borta. Har inte synts till på några dar nu. Fyller arton idag så vad som helst kan väl egentligen hända. Men hon har varit borta längre perioder än så tidigare så jätteoroliga är vi väl inte. Ja och hon kommer väl inte att leva för evigt heller. Arton är redan det en ansenlig ålder och hon är gammal och skröplig sedan några år.
Jag tycker det är gott att leva. Japp, det kan inte hjälpas. Jag ber om ursäkt. Ett skitliv utan troféer och priser är det väl utifrån sett. Men tydligen behöver det inte kännas så inuti ändå. Jag är ganska säker på att det omvända gäller också. Hur mycket kostar du lille vän?
Men någon kom ju fram till att känna tillfredsställelse över livet var ett sjukdomstillstånd. Ja och det kan väl kanske vara rätt också men förutsätter i så fall att de flesta är olyckliga. ja och tro att man är det och defakto vara det är två olika saker.
Men nu säger herr Tidholm att jag svamlar igen. Jo, jag hör det tydligt. Så hej och good bye är det bästa jag säger innan något exploderar i min närhet.
ps Förresten, vad skall man med “vänner” till som baktalar en när man inte är med. N’ de är inget att ha. Faktiskt. ds