Valfångaren

Båtarna lämnar hamnen. Allesamman. Det är bara min skuta som ligger kvar vid den rangliga bryggan som stormen nästan tog för några veckor sedan. Jag vill inte ge mig ut längre. Är för gammal. Dödandet och blodet står mig upp i halsen. Valjaktssäsongen färgar havet rött. En harpunerad val ger försörjning för ett år för en familj. Valkött betalas bra här. Späck till oljor lika bra. Så den familj som har en båt som lyckas harpunera en av bestarna har sin lycka gjord för det året. De vet att de inte behöver svälta den vintern. Inte under sommaren heller. De som blir utan däremot, de känner vinterkylan och hungern gnaga i sig redan när de läger till vid bryggan utan en valkropp på släp efter båten. Det finns nämligen inte många andra sätt att överleva på här uppe i norr. Men det är klart. Valjakten ses också som ett nöje. De som redan bärgat en val ger sig ut nästa dag också. För människorna räcker inte “nog”. Det är vår svaghet. Värdens gissel. Människans girighet.

Men jag, jag har alltså gett upp. Jag är själv nu. Jo jag har hunden såklart. Den har jag ju. Eller han mig. En border collie som är enögd och galen. Men annars är det bara jag. Min boning är en stuga i långt gånget förfall. Där bor jag med min galna hund, minnena och hungern. En dag kanske jag berättar om mitt liv här uppe som valfångare. Varför jag gav upp jakten på de stora och mäktiga den där stormiga höstdan när jag såg rakt in i valens öga och såg dess själ och då först förstod, att vi, hon och jag, var syskon. Försent såklart eftersom jag precis skickat en harpun genom hjärtat på den syster som nu låg där i havet och blödde till döds. Jo nog borde jag väl berätta den historien för någon innan jag dör. Försöka få någon att se det jag såg. Men inte idag. Nu är det för sent. Klockan är mycket. Det är kallt och bara min säng kan värma mig nu i ensamheten. Kanske berättar jag historien en annan dag. Eller ett annat år. Vi får se. En dag skall du få höra min historia. Jag lovar. Godnatt!

Lista från A till Ö: Här är riskkapitalbolagen som investerar i startups och tech i Sverige

Denna lista kan kanske vara intressant för någon som är ung och snygg och har en bra startup ide’!

Här finns pengarna.

Source: Lista från A till Ö: Här är riskkapitalbolagen som investerar i startups och tech i Sverige – Breakit

Måndag, en bra dag.

Jag beställer det jag hoppas är årets sista pellets. Ja säsongens, eller förra säsongen, eller hur det nu blir. I höst lär det ju bli dags igen. Hulken vill ha sin del av kakan varje år. Vår som höst. Livet blir så mycket enklare efter att Hulken stängs av och den sista uppvärmingsfakturans likvid är ivägskickad. Ändå bor vi såklart förbaskat billigt här i det stora gula huset på kullen. Skall man räkna per kvadrat så är det nästan löjligt. Men också annars. Så något att klaga på finns det såklart knappast.Skärskådar man saker så gör det ju knappast det, hur än eländigt det kan verka.

Ja här har inte gjorts en knop ens under helgen som också innefattar Söndag. Har latat mig bara. Knappt gått ut. Nej inte mer än för att handla och fylla fågelmat. Japp godis. En trötthet utan dess like har kommit över mig. Kan det möjligen vara så att år av oro, ja årtionden, rasar av mig? Kanske. Vad vet man? I alla fall slår det mig att det är över, att det är sant ibland. Men knappt då kan jag riktigt tro att det är så. Dåligt fattar man direkt, bra tar ett tag.

En dålig sak med att lägga firman vilande är såklart att det fortfarande finns kostnader där utan att det kommer in kosing. Det tar liksom ett tag tills man kommer i balans och vill man kunna starta upp igen så måste såklart vissa saker hållas intakta på plats ja och så skall de göras bokslut och deklareras också i en icke verksam firma. Det tar ett halvår innan man är hemma där också. Man får alltså hålla ut. Kämpa på ett tag till.

Fast ibland känns det som det skulle vara skönt att bara kunna sätta ett x på den där deklarationen. Alltså inte ha något företag, inte ha något som genererar papper och avstämningar. Men det är svårt att byta gamla vanor mot nya. Men kanske handlar det där bara om identitet.

Final i bandy mellan Edsbyn och Bollnäs nästa lördag. Ja jävla. Det blir nog en sjuhelsikes match. Arvsfiender som de är. Man räknade med femtio bussar ner till Tele2 arena från Bollnäs, antagligen pratar vi lika många från Edsbyn. Entreprenören: “Man borde ha ägt ett bussbolag.” Japp den här veckan är jag Edsbybo. Japp, sportintresserad med. Efter lördagens match får vi se till att det kryper i bakgrunden igen – båda de där sakerna.

Fast nu får allt den här dagen (och veckan) ta sin början. Jo måndag. En bra dag!