Det är bara en snöhög kvar nu. Den som var jättestor i vintras. Där hela Brattbergsbackens snö tornade upp sig. Men det är inte mycket kvar nu alltså. Om snöhögar har dödsryckningar så rycker det för fullt där ute nu. Man nästan vill ta spaden och hjälpa våren lite. Jag vet ju att vissa gör det. Har bråttom. Men några dagar till gör inte så mycket i mitt liv. Varken som låtsasjobbade eller som en värdefull människa i samhällsmaskineriet. Fast det minns man ju knappt hur det var att vara så jag kan ha fel på den sista punkten.
Fortsätter vädret såhär så kan man alltså räkna med att snön är borta till helgen. Ja i något kallhål i skogen ligger dom väl kvar drivorna. Där brukar man ju kunna hitta dom till midsommar. Men rent på snö till midsommar borde det sannolikt bli i trädgården i år. Första året vi bodde här snöade det ymnigt på midsommarafton. Midsommargröna björkar klädda i snö var iof vackra men inte direkt det man önskade. Man borde ha fattat och dragit härifrån på studs. Men det gjorde man ju inte.
Men kallt har det varit ofta. Kyla kommer alltid vara förknippad med Los. En sista April. Året efter konkursen. Barnen var små. Vi värmde huset så hjälpligt det gick med några elelement. Ingen bensin i bilen så vi gick till gammeltomten och kasen. Man fick skotta bort snö från kasen för att få den att brinna och då bara med hjälp av hinkvis med bensin. Eller brinna förresten, den pös väl mest det året kasen. Vi gick hem allihop igen och frös på vägen och frös inomhus. Hemma var det nämligen ännu kallare. En brasa i öppna spisen på några gamla plankor hjälpte tillfälligt men till slut var det bara under dubbla täcken som man kunde hitta den värme som gjorde att man slutade skaka. När kylan griper tag i ett fattigt hus så är det svårt att få ut den. Speciellt i ett sådant här stort hus. Det tar några dagar. Märkligt nog tror jag inte ungarna mins det här som något negativt. Eller också vågar dom inte säga det.
Så varmt inne och varmt ute är en slags rikedom här. Jag må verka väl intresserad av pellets men varje lite pelletsbit som jag kan stoppa i pannan och som värmer upp ett element är som en högsta vinst på spel. Den lärdommen, att inte ta allt för givet, är det jag betalade för och fick. Kan inte säga att det inte var värt det när jag ser och hör gnället.
Måste öppna ett fönster nu. Med stora skolfönster mot söder gör sig växthuseffekten gällande på riktigt här i låtsaskontoret. Sen skall jag skriva några rader Javascript som dagens låtsasjobb. Håller på att försöka lära mig eländet nämligen. Något skall man ju använda låtsasjobbstiden till. Men när det gäller Javascript känns det motigt. Det liksom HTML och css är liksom inte mina arenor. Men dom jag har hjälpt genom åren inom de områden jag bemästrar vill inte hjälpa tillbaks så jag måste lära mig. Just det sista borde väl ha skapat missmod mot människorna men ingen skall någonsin få mig till att bli en sån som tar.
