Category: Betraktelser & Berättelse

Löning, sen tar man sig an räkningarna, sen är det inte så mycket löning kvar. Ja nu är det ju inte min löning. Jag har ingen. Behöver inte gräma mig för det där. Lik förbaskat är det en god känsla att kunna betala sina räkningar. Det har inte alltid varit så nämligen. Att gå igenom dem och försöka avgöra vilken som är minst farlig att INTE betala just nu har varit lite av standard under många år. Vi fattihjon har det så. Ja hade så förr åtminstone. Skuldsanering stabiliserar. Men det är fortfarande miniminivåer av liv vi talar om. Nu, 1617 dagar kvar till frihet. Om det nu finns någon frihet. Inte ens Notch med alla sina pengar verkar ha funnit den.

Under fem grader i natt. Skitsommar. Hittills. Kanske kommer det bättre väder. Förra året väntade jag på det där “bättre vädret” fram till slutet på augusti då jag gav upp. Fast det fanns dagar, korn av sommar, att picka på, då också. Det är väl så ett liv är. Man lever på de där ljusa stunderna för att klara av det grå och hjälpligt kunna klara de gånger grått övergår i svartaste svart.

Växterna verkar i alla fall inte bry sig ett skit om vädret. De växer på som vanligt. Mindre känsliga än undertecknad vad det verkar. Minsommarblomstertid. Vältajmat och vackert i år.

Skriver Python för tillfället. Inte mitt språk. Men gillar hur som helst så värt att spendera tid på. Men det blir många flikar öppna i webläsarna. Lovar. Kan väl inte säga att det är mina bästa tillfällen i livet när jag vill göra saker men inte kan och måste lära mig. Jo. Själva “lära mig” delen är det som driver mig att hålla på rent generellt. Älskar det. Men att inte kunna gå från vision till resultat som man med lätthet går från a-b när man är på sin hemmabana (C/C++) irriterar alltid. Det tar sån tid. Men det finns ingen annan väg att gå såklart. Man får stressa av. Låta livet flyta på.  Hakuna Matat. Sten på sten.

Äldste sonen med flickvän är hemma en kortis. Det rör sig alltså lite mer i huset. Vår folkskygga katter gillar inte det där med “okända” människor i huset. Flyr ut. Men alltid roligt att ha barn hemma för oss föräldrar såklart. I dag ger de sig ner till lärdomsstaden igen. Till sina liv. Som det skall vara.

Hittar ett gammalt foto på farsan. Tänker att vi nog är jämngamla där. Men sen tänker jag till. Han måste vara fyrtioåtta på den där bilden. Känns overkligt på något vis. Men borta nu såklart sen länge. Han blev bara sjuttio.

Fast min dag skall börja nu. Jo fast den har redan gjort det såklart. Men börja på riktigt. Ja det blir väl en Python dag till med avbrott för skjuts av ungdomar till Ljusdal på eftermiddagen. Som synes händer det spännande saker i mitt liv varje dag. ;-/

Folket på kullen åker iväg till sina stugor, till vänner, till havet, till andra länder. Kvar här under midsommar är familjen Hedman. Det blir alltså alltid underligt lugnt den här tiden här på Brattberget. Men skönt lugnt också. Ungefär som om man var i sin sommarstuga ute på landet.  Eller i torpet. Det är inga problem om man vill ställa sig bakom husknuten och lätta sig. Om man nu vill det. Å andra sidan är väl det inga problem resten av året heller.

Vackert väder verkar inte midsommar bjuda på i år heller. Men uppehållsväder och ganska många grader skall det ändå bli. Det borde alltså gå att grilla. En fredagsexcess såhär i början av sommaren. Jag tror till och med att det finns ett glas vin kvar i någon pappdunk att skölja ner kolbitar med.

Men allt det där är imorgon såklart. Mycket kan häda innan dess. Himlen kan falla ned över våra huvuden till exempel. Man kan aldrig luta sig tillbaks och vara för säker.

Breakit skall åka runt till ett gäng storstäder i världen för att kolla startupläget. Jag skulle vilja att det tittade utanför Stureplans trånga gränder och i alla fall utan för tullarna innan det började den resan. Men en resa till Borås är väl kanske inte lika het som en till Barcelona. Men just det visar också hur mycket luft och löjlighet det är i den där startupscenen. Man vill skrika “väx upp” men gör inte det eftersom de som man isåfall skall skrika det till har megafoner och man själv är utan.

Men sitter man i Los så sitter man också lite ovanför det där. NEJ, inte under som man kan tro. Kolla höjdmätaren bara. Det är jobbandet och vad man gör som ger resultat, INTE pratet om vad man skall göra.

Molläge har gett mig bra kod. Som alltid. Skall fortsätta fylla på där idag. Fast mest dur i sinnet idag. Dur fast trött kunde man uttrycka det. Sent i säng, tidigt upp resulterar i det. Men när saker kommit på plats måste man dokumentera det hela. De betyder att det går några dagar när man inte tycker att man gör något vettigt. Lustigt egentligen, som om man gjorde det annars…

Men den här dagen får ha sin början nu. På riktigt. Det finns liksom ingen ursäkt för något annat.

Sommarsolstånd. 06:24. Lokal tid. UTC 04:24. Naturligtvis kliver jag upp en halvtimme tidigare trotts ett alldeles för sent sänggående. Båten skall vändas. Det skall seglas norrut. Mot mörker.Det som var hopp under vintersolståndet är nu istället vänt mot lite sorgsenhet. Det finns ett slut på det här underbara ljuset. Någon dag där snart i augusti fattar man att det är så på riktigt.

Men varför bry sig om solstånden. Ja helt enkelt för att det finns två dagar per år som mer än något förenar oss alla levande varelser på den här planeten. Trotts religioner och politiska åskådningar och gränser och annat trams. Det är samma antingen man vill det eller inte.

En dag värd att fira alltså.

Jag vaknar upp och är mollstämd. Kanske är det sommaren. Kanske är det den långa vägen man har att vandra på. Möjligen handlar det om utanförskapet, om att vara kufen. Kanske är det “gammeln”. Eller också är det bara så. Moll idag, dur imorgon.

Ja har egentligen inget emot att vara mollstämd. Kan rent av njuta av det. Kreativiteten är oftast bäst i det läget. Men det kostar ändå på och det finns inga axlar att gråta ut i för ocoola gubbar.

Dagens händelse är sopbilen som hämtar soporna. Vi har den minsta tunnan. Lyckas ibland fylla lite i botten på två veckor. Priset är såklart detsamma ändå. De som inget har skall hjälpa de som har.

Låt dagen ta sin början.

Jag försöker ta mig i säng. Vilken nytta det nu är med det när det är svårt att slita sig från sin låtsasuppgift. Det är aldrig roligt att lägga sig med något gjort halvvägs. Det kan inte hjälpas. Men det känns som om “helvägs” kräver några timmar. Därav tankarna på trapporna upp, ängen och en bok.

Ja vi får se…