Jag vaknar klockan fem, pigg som ett traktordäck. Ingen människa vid sina sinnes fulla bruk går upp vid den tiden så det gäller att somna om. Av erfarenhet vet jag att det är svårt. Men han/hon/det/gud är med mig i morgonen arla stund. Lillkatten kryper nämligen under täcket och lägger sig nära. Det finns ingen, I N G E N, som inte somnar efter att det sker. Jag lovar.
Så somnar gör jag. Vid sju brakar klockan, den som är med sin tid och numera är telefon också, igång med ett förbaskat oväsen. Prekär situation uppstår. Vänsterarmen sover nämligen fortfarande sin sköna katt-under-täcket-sömn och är inte mycket att ha. Ja högern, den fixar inte en sådan där uppgift sedan länge med sin defekta axel. Så man får vackert vänta tills vänsterarm vaknar. Vilket tar en stund. K hinner vakna mumlandes hon med av allt skramlandet.
Nu, här vid sju, är jag av någon anledning inte alls så pigg som där vid fem. Hur kommer det där sig egentligen? Helst vill jag somna om. Försöker ett tag. Åtminstone vänder jag mig på sida och sluter ögonen. Men vet ju. Han på axel Piskaren. Här ligger man inte och gonar sig om morgonen. Det finns saker att göra. Så upp kommer jag även om det sker med stor möda och maximal övertalning från den del av mig som känner ansvar.
Det första jag noterar är att elementet i sovrummet är kallt. Hulken har alltså stannat. Resultat en timmes meckande i pannrummet innan frukost och ingen dusch den här morgonen. Nåja det där är vi tämligen vana vid. Hulken känner jag bättre än min egen kropp och kan nog fixa allt som händer där utom möjligen få fram pengar på direkten till en livsnödvändig reservdel. Men temporära lösningar fungerar ett tag de också. Det är det som gör dem temporära nämligen. De finns där som en lösning tills man har råd att inhandla och byta ut trasig del. Det är då man nått en permanent lösning. Ja utifall någon undrar alltså.
Nu sitter jag här och väntar på att kaffebryggaren skall släppa igenom sina fyra koppar kaffe. De fyra koppar vars tre sen hamnar i min mugg och en får stå där och skämmas å mina vägnar kvar i kannan. Becka till sig. Men den här “nya metoden” fungerar faktiskt. Det smakar bättre nu än när jag bryggde tre. Funderar på att skaffa en större mugg, en sådan där termosmugg kanske, för att inte kasta fullt drickbart kaffe. Man kanske får önska sig en sådan av tomten. Om han nu finns. Ja “han” förresten. Rätt vad det är är “han” en “hon”. Bäst att säga “hen”. För säkerhets skull.
Här är det många bollar i luften. wxWidgets åker ut. Det är en nervkittlande övning. Några antal tusen rader får skrivas om. Kände att det var dags nu. Att jag är modig nog att ta tag i det där. Vi får se om det var ett misstag som jag får lida länge för. De som vill mig illa hoppas säkert det. Japp, se där, en julklapp från mig till dem. Om det finns några sådana.Det vet jag inte. Men säkert. De brukar inte vara svårt att hitta. Mig stör det inte. Låtsasjobb är också nästan jobb. Kan man få till det där, kalla det “klart”, innan februari är slut tro!?
Lika bra att börja. Kaffet är nämligen klart nu.
