Category: Musik

Om man vandrar där bland mina gitarrer. Jodå, mest gammalt, Levin och sådant. Arvegods som man inte haft mage att kasta eller ge bort. Men bland de där en “Martin“. “Storhetsvansinne” tänker såklart betraktaren och går vidare. “Man borde ju åtminstone kunna spela för att äga en sådan“. Dom kostar en slant dom där sakerna. Sexton tusenlappar och mer. Fyra ggr värdet på vår bil, eller nåja sexton ggr mer troligt. Eller liggande åttor.

Men.

Hade betraktaren inte blivit så sur och avundsjuk så kunde jag berätta att det där, ja det är en äkta Kinesisk kopia. Värd en tusenlapp. Inte särskilt bra ens. Men får duga så länge till mig. “Till musik som suger“.

Så kan det vara.

Till Ljusdal igår igen. Saknat en av mina mediciner för blodtryck några dagar i väntan på nytt recept. Färila stängt. Oklart varför. Så Ljusdal blir det. Igen och igen och igen känns det som. Nu vill jag inte se Ljusdal igen på den här sidan om midsommar. Hoppas kan man ju.

På kontoret. Upp med alla dörrar. Upp med alla fönster. Ner med alla persienner. Härliga tider. Men allt det där bryter visst på lördag. Men lidandet är inte särskilt stort efter denna dag heller. Men mer normalt väder för årstiden framöver. Man tackar och tar emot för det som bjudits på. Vet att snart kan man vandra omkring här barfota. Inget behov att sätta på strumpor igen förrän bortåt september. Gott liv. Lyckligt liv.

Finns inget att klaga på idag. I min ålder vill man ju spy galla över i alla fall någon eller något. Men ingenting. Allt är bra… Nåja Putin. Den där jävlen och hans kompisar skulle jag kunna rikta en pistol mot huvudet på och trycka av den utan problem. Jag är kall på det där viset. Gör det som som behövs. Så bäst för honom vore det kanske att han inte dök upp här. Ja och om han gjorde det borde skjutvapen hållas borta från ocoola gubbar. Säkert.

Men jag gissar att Kina egentligen är den stora förloraren på allt det här. Alla har liksom fattat att: “fan, vi måste plocka hem mer produktion och det snabbt“. Dom är ju ändå bara ännu ett av de där tokländerna som egentligen inte förtjänar att finnas med i världssamfundets gemenskap. Ja och vi pratar ledare. Folket är det inget fel på. Åtminstone inte de flesta. Men samma kappvändare där och här och överallt såklart. De flesta nyttjar minsta motståndets lag som livsprincip.

Fast här skall knappas idag. En liten nyfas. Alltså lite nytändning. Borde dessutom bli lite mindre i omfattning än förra delen. Man borde alltså kunna hålla ångan uppe. Men mycket kvar fortfarande. Kämpar med tanken på “övermäktigt” för en person. Men har hittills lyckats hålla ihop motivationen och vandra framåt.

Så… kanske hörs vi igen på denna (k)anal.

Det mesta av plast här i huset åker iväg till återvinningen fortare än man hinner ropa “skräp”. Men den här har av någon anledning blivit kvar…

Noterbart är att vännerna kommer och går men att “han” består. Men självklart. ALLA sångare är dryga personer som ingen står ut med i längden. Det vet alla utom de som själva sjunger.

Sätter igång maskinen med det “nya” moderkortet här på morgonen. Hur många gånger har man satt upp och startat upp system nu vid det här laget. Löjligt många gånger såklart. Lika löjligt många problem har man löst problem på sådana där system också. På dagar. Mornar, Helger och mitt i natten. Jag hatar det. Är det något jag är trött på så är det underhåll av datorer och relaterad hårdvara. Möjligen bara överträffat av tröttheten man känner för Putin och hans rövarband.

Skall försöka få råd med en till hårddisk bara till den här “nya” maskinen sen skall väl backup-problemantiken vara avklarad. Dags att börja planera också för Atlantkablar som inte längre fungerar. It’s a crazy world out there at the moment.

Borde bära in pellets. Men känner att dom ligger ju så bra där ute säckarna på sina pallar. Men vi får se hur det blir senare idag. Med lite tur är det sista leveransen för i år. Men fan trott.

Mer snö på onsdag. En decimeter. Men jag hejar på. Blöt nu snö tar den gamla hårt packade snön med sig. Det är lite som sommarhalvårets bakhåll på vinterhelvetet det där. Ett tjuvknep. Vinterhelvetet tror det är en seger när snön faller ner. Men en dag senare är den alltid vänd till förlust och vinterhelvetet står där frågande.

Jodå, jag jublar såklart. Sommar och koltrastsång är min melodi.

Han och hans vänner går förresten att lyssna på på Spotify.

För mig alltså. Andra må tycka annorlunda såklart. Då kunde man sjunga med där hela vägen. Idag. Icke. Men försa gången man hörde dom. Tystnad genom en hel platta. Munnen var säkert öppen den med. När den var klarspelad (båda sidorna på ett rullband) var livet förändrat för alltid. Jag hoppas de unga idag upplever sådant också. Ja det tror jag nog de gör. Det är bara vi gamla som inte fattar. Tror att vi var unika. Nope. Det var bara förr.