Author: Åke Hedman

Jag är precis hemkommen från dagens promenad. Idag blev det en väg efter Loos-sjön. Sommaren är som vackrast och som vanligt den här tiden på året, hänger åskmolnen lite hotfullt i luften vid sen eftermiddag.

Vi brukar åka till lite olika ställen utanför byn och ta en 45 minuters promenad varje dag. Oftast är det värt den extra resan för att dels få lite omväxling och att dels få uppleva naturen från dess bästa sidor,

Ofta efter en sådan här promenad så känner jag mig så lycklig för att jag fortfarande kan se en diamant i en kvartsbit och helt enkelt måste ta den med hem eller att zinkblände fortfarande är som en skatt. Att  lupinerna i mina ögon är vackrare än alla av oss människor tillverkade kungakronor tillsammans. Eller Tulpiner som en av mina söner kallade dem. Ett så bra ord att jag ganska ofta glömmer bort mig och använder det själv. Att kunna uppskatta fjärilen, trollsländan, fågelsången eller bara en varm bris i ansiktet är en gåva som är värd mycket. Vi har den alla men alla vågar inte bejaka dom här känslorna. Det är synd om dom som inte kan se det stora i det lilla.

Kolla här.

Men det visste väl alla som tänker själv redan…

Jag har en god vän som brukar skriva uppmuntrande mail pÃ¥ Fredagarna som brukar börja med “Härliga Fredag!”. Det är mail som alltid uppmuntrar.

Egentligen skulle man fÃ¥ dom här mailen pÃ¥ mÃ¥ndagarna. Alltid tungt att börja jobba igen i början av veckan. Även om man jobbat hela helgen. Men vad fasiken nu skall jag göra ifrÃ¥n mig detta jobb sÃ¥ jag kan göra nÃ¥got roligare sedan eller kanske gÃ¥ ut i solen och njuta. Högtryck lär vara pÃ¥ väg. Längtar…

Ha’ det!

Det här är vad jag kallar Rock’n roll.

Det värsta jag som rockare lyckats med är att utrymma en matsal. Ja en person blev det kvar men han var så full att han nog trodde att han gick framåt när han verkligen gick bakåt. Alla andra rusade ut när vi började spela.

Det näst värsta skulle väl då vara att höras från ena sidan av Voxnadaelns dalgång, slalombacken, till den andra sidan, Roteberg.

Men inga höghus har vi ännu lyckats få i gungning.

Klockan är 11:30 på morgonen och jag sitter och jobbar på ett jobb åt en kund. Jag ställer mig Steve Jobs  frågan:

– Om detta var sista dagen av ditt liv är detta vd Du skulle ägna dagen Ã¥t?

Och svaret är naturligtvis nej, nej, nej. Jag skulle hellre vilja vara i skogen, reparera vår trasiga bro, spela min min av frun lånade hårdspelade akustiska gitarr, ligga på soffan och läsa. Är så trött men man måste ha pengar nästa månad också. Därför jobba!

Men å andra sidan när detta är klart kan jag förmodligen jobba med lite egna grejer. Förmodligen var ordet. Då är det inte svårt att svara ja på ovanstående fråga. Då brinner det.

Men såhär ser det ut för dom flesta av oss. Vi traglar på. Det är i alla fall lättar att göra det som egen företagare. När jag var på CC Systems var det panik en helg. Några grejer behövdes fixas hos en kund i Stockholm. Det råkade vara allhelgonahelg och min födelsedag. Femtioårsdag. Gissa vem som kröp omkring på maskinerna, pga sin jävla hederskänsla, under helgen? Inte var det dom goda kamraterna det kan jag lova!

Men jag har egentligen inte något emot sådanan grejer. Bara man får något för det. PÅ CC Systems fick man varken pengar eller ett enkelt tack (som i mitt fall räckt) för en sådan insats, Stackars satar som sitter kvar där. Kryper i kroppen när jag tänker på det stället. Träförädligen och att köra dubbetappmaskin var rena paradiset i jämförelse.

Men nu skall det bli fint väder den här veckan. Jonas skall till Arvika Festivalen med sin tjej och vänner och blir det nu fint väder som dey utlovas så får dom säkert kanonroligt.  Det önskar jag dom verkligen. Är man nitton år så skall man ha roligt på sommaren och vad kan vara bättre grund för det än en musikfestival.

Det är andra gången han åker. Förra gången var han sjutton och då var vi bra oroliga. Nu har insett att han själv måste välja sina vägar och därför också måste ta eget ansvar. Vi finns här som ett räddningsnät om/när det behövs.

För min egen del hoppas jag kunna få upp en musikdator i någon form under sommaren. Vore roligt att kunna börja med några inspelningar. Niklas säger att han har fått snurr på den bärbara. Kör inte laddaren när han använder den och tar ut batteriet om han behöver det och då verkar den fungera. Han är inte så lite stolt att han har kommit på detta. Hittils har det fungerat också så det verkar som om han har rätt. Hoppas det för då kan jag använda hans speldator som studioburk.

Ja ja dags att Ã¥tervända till saltgruvan…

Igår lämnade Bill Gates Microsoft. Jag tycker det är starkt gjort. Stiga åt sidan och låta de yngre ta över.  Det han skall syssla med nu,  filantropiska verksamhet, är också hedervärt. Han har gett bort större av sin förmögenhet- Det är inte skit det!

Vi har färdats tillsammans Bill och jag. Ja, jag vet att det lÃ¥ter som hybris men det är snarare sÃ¥ att vi har varit varandras motpoler ända sedan PC’n kom. När Det gÃ¥tt bra för Bill sÃ¥ har det gÃ¥tt dÃ¥ligt för mig och vice versa. SÃ¥ man kan ju undra vad som kommer hända nu när han slutar. MÃ¥ste jag ocksÃ¥ göra det nu dÃ¥ eller är det nu det börjar för mig?

En gång var mitt företag en av dom största återförsäljarna i Sverige av hans (Microsoft) programvara. Bara det. Det är inte skit det heller!