Categories
Livet

Skolavslutning

Min yngste son fick sitt efterlängtade sommarlov idag. Tio veckor ledigt innan han börjar i åttonde klass i höst. Går inte att fatta. Han som nyss var en liten plutt.

Traditionsenligt så var det också i år skolavslutning i Kyrkan i Los. Gick lite trevande in på kyrkans område eftersom jag nästan väntade mig att bli bortmotad efter att ha gått ur Svenska Kyrkan i våras. Inget sådant hände dock.

Som traditionen bjuder så var det en massa goa ungar som sjöng. Tanter som höll tal som man inte hörde ett ord av. Äldre barn som inte riktigt vågade sjunga ut och istället bara liksom andades ut försök till toner. Kyrkklockor. Ännu en tant med tal man inte hörde något av. Några psalmer, idas sommarvisa. Slut. Hem och äta tårta efter en stunds väntan på kyrkogården med prat om väder, WM fotboll och annat ointressant.

Uppriktigt sagt sÃ¥ kommer jag inte att sakna dom här skolavslutningarna när Niklas har gÃ¥tt ut i nian. Inte julfesterna heller för den delen. Det finns inte nÃ¥gon gÃ¥ng pÃ¥ Ã¥ret jag känner mig mer som ett UFO. Total utanförskap! Vad har jag gemensamt med människorna där. Ingenting eller väldigt, väldigt lite i alla fall. Vi hälsar och pratar om väder. Dom flesta där känner naturligtvis varan redan sedan väldigt mÃ¥nga Ã¥r. Dom är ju födda och uppvuxna i Los och i dess omnejd. Vi som kommer utifrÃ¥n kommer aldrig att bli “riktiga” Los bor eller bli en sann del av gemenskapen. Inte vÃ¥ra barn heller tyvärr. Det är ju inte bara sÃ¥ att vi kommer utifrÃ¥n. Vi jobbar ju inte heller. Sitter bara hemma hela dagarna i det där vi kallar kontor. Vette tusan vad vi gör där egentligen?
Nu har det här säkerhet mer med mig att göra än med hur Losbor är. Otroligt trevliga och vänliga människor här i Los. Det måste erkännas. Min känsla av utanförskap kommer nog snarare inifrån och har nog alltid funnits där. Jag har liksom alltid varit själv. Ibland dock med en stor längtan efter att inte behöva känna så. Undrar var den känslan egentligen kommer ifrån?
Spännande saker händer här bredvid på berget. Det gamla Brattberga ålderdomshemmet håller på att rustas efter att ha stått tomt i många många år. Vad man skall ha det till vet jag inte men roligt är det att någon tar sig an det stora huset eller snarare husen. Massor av jobb med att få det i funktionsdugligt skick igen. Skall bli roligt att se vad det blir av det hela i slutänden.
Vikten dÃ¥!? Upp nästan ett kilo! Hmmm.. Jag som lovade mig själv att ta tag i detta förra veckan. Ja det fÃ¥r bli nu istället men första lite tÃ¥rta och lite gott vegetariskt pÃ¥ grillen… 😉