Categories
Poesi & Dikter

Mycket underlig “grej”

Tre spikar.
En stor genom magen,
en liten genom vänster hand,
en nubb genom ena ögat.
Treenighetens signum,
spikar av sorg,
inslagna i kött och
genom kött till
blomstertid nu kommer.

Spikar som fäster
och naglar fast,
den tanke som inte borde
fått födas, men nu är
fjättrad, fången,
fast den borde
blivit fri, från sadistens
plågande i kött till
lust och fägring stor.

Men hammaren som
driver lusten genom köttets
mjuka, ned till underlagets
hårda, gör det det den
måste, det uppenbara,
det som den är konstruerad för
utan tanke på att ont
den gör och att
du nalkas ljuva sommar.

Categories
Poesi & Dikter

“Det är ett jävla tjat om Hälsingland”

IMG_20130728_145508

Hölick, du är port
till Hälsingland från havet,
till de skönaste,
till berg och skogar,
till de vackraste och raraste,
som vi som lever nånsin sett.

Gårdar, stora, skryt,
där mänskor bor som
själv sig kallar Hälsing,
som står för ord och handling,
och älska sina sjöar,forsar liksom jag.

Det Hälsingskt vrånga finns i vägar
som ej går runt men över berg.
En kraft hos mänskor,
gett vårt landskap,
mer än bara
bergens blåa färg.

Hos dig jag föddes, reste ut
och flydde, ville bort till
världens slut och bortom.
Men ändå fanns du alltid
i mitt hjärta,
som minnen, dofter
sköna drömmars väv.

Så stod jag åter här på
Hölicks klippor,
och ser det första berget där mot land,
den blåa strimman där mot vattnet
som bjuder in igen till
Hälsingsk famn.

Just här där skogen möter havet,
känns nästan åtrå inför
all din prakt.
idag jag kommer hit tillbaka,
mitt Hälsingland,
nu är det åter bara, du och jag.

Categories
Poesi & Dikter

Du kan aldrig fly

Flyg, flyg, lyft på svaga darrande vingar upp bland lätta molnen.
Sök försiktigt uppvindar som skall föra dig till skogen, bergen, sjöarna.
Låt dina sista skälvande vingslag föra dig uppåt, bortåt, men hem,
fast bort från längtans sug i kroppen.

Den tro du lärde hjälper föga, att frihet också glömskans lindring ger,
för ont i själ och ont i hjärta där livskraft inte längre finns nått mer.
Din flykt är flykt från dig ej andra för ingen nånsin flyr från eget jag,
din demon och dina monster, dom får du kämpa mot vart än du far.

Categories
Poesi & Dikter

Livets seger

Hon var den nyutsprungna blomman,
han mannen med skjutvapnet.

Om hon lapade sol
såg han in i det mörkaste mörkret.

Om hon spred glädje
spred han bara den svarta mörka sorgen.

Om hon lyste upp tillvaron
förmörkade han den till skymning mot sin vilja.

Om hon stängde sina kronblad för natten
tvingade han dom öppna igen med våldet.

Om hon älskade och strålade
så sög han in allt som ett av universums
svartaste hål.

Om hon smekte
så slog han.

Om hon levde
så dog han.

Om hon grodde
förmultnade han.

Och se där –
se det goda växa upp
ur det förmultnade igen.

Livets seger som alltid till slut.

Categories
Poesi & Dikter

Brytningstid

ScanImage2884

Vinden ryter över havet,
jag, kan bara stå där, titta på,
mina krafter, räcker inte långt mot detta,
också mig har vinden lyckats nå.
Jag som klarat ännu ett års vinter,
vriden, pinad, plågad står jag kvar,
gör det för att det är det jag måste,
för att suga ur det sista livet har.

Isen bryter, tunga sjok i viken,
flak som staplas uppå på flak.
Tunga, forslade i hög mot stranden,
skavande mot kalla klippors hud.
De som snart av solen värmas,
lena, sköna utflyktsmål i brisen blir.
Isen smältande och kämpande i solen
manar vår och sommar att ta vid.

Categories
Poesi & Dikter Swedish

En smekning

}Pg?xQ

En smekning på min rygg.
Från nån jag inte känner.
Bara den, inte mer.
Oändligt tröstande.
Som starka armar,
som bär mig i dagar.
Dom sista dagarna.

Fem fingrar i rörelse på min rygg.
Som räddar mig,
den gången,
nästa skov,
och närhelst jag tänker på dom.

Medmänsklighet,
från en sköterska.
En annan människa
som vill mig väl.
Som mildrar mer än
morfinet som ges
med jämna intervall.
Det goda hos en annan
ger hoppet till
den snart förlorade
och bortvandrandes.

Tack min vän.

Categories
Betraktelser & Berättelse Poesi & Dikter Swedish

Äntligen fria

E120638-Cumuluo_nimbus_clouds-SPL

Det är drömmarna som bär oss framåt.
Dom måste inte alltid bli sanna.
Då vore allt så förutsägbart och tråkigt.
Dom tar oss dit dom tar oss.
Framåt, bakåt, uppåt, nedåt.
Alltid i rörelse i den riktning
vi tror vi önskar,
men inte alltid till det mål vi satte ut. Alltid i rörelse.
Alltid påverkad i sin kurs
av minsta lilla molekyls vibration, interaktion, grundkrafter,
men aldrig i vila.
Så snurrar hjulen tills vi inte drömmer längre
och vi gnisslande kör fast och blir en del av
andras drömmar.

Äntligen helt fria.

Categories
Bilder Poesi & Dikter Swedish

Snödroppe

snödroppe

Inte bråttom nu min lilla droppe,
det är vinter kvar för dig och mig.
Solen värmer här mot väggen,
vi längtar ljuset du och jag.
Låt Mars först komma,
våren mogna,
katters älskog vänta in.
Tåligt sitta än nån vecka
och sen ge allt för
för vårens första och flyn.

Categories
Betraktelser & Berättelse Poesi & Dikter Swedish

Vattendroppen

vattendroppe-sverige-904523

En solstråle på en istapp, den som hungrigt tar till sig ljuset. Vattendroppar som stannade upp här i kristallina strukturer när minusgrader fångade dem. Nu finns hopp om att flöda fritt igen. Vidare neråt, tillsammans med andra vattendroppar. Bilda rännilar, porlande bäckar, mäktiga floder. Girigt söka sig till och fylla oändliga hav. Eller innan dess kanske låta sig bli bli infångad av kapillärkrafterna hos den som växer där vid väggen. Låta molekylerna styckas upp i syre och väte och som knallgas få explodera livets knopp som tåligt väntade under mörkret för att nu få brista ut i snödroppens vita försiktiga lite blyga prakt. Här i årets första värmande sol mot en husvägg åt söder som den förste och som budbäraren för den så oändligt efterlängtade våren.

Categories
Poesi & Dikter Swedish

“Syckel”

cykel

“Cyckel” tyckte jag alltid,
snabb studs,
inte långsam som i “cykel”.
Så jag blev obstinat
och som vanligt,
tyckte ologiskt kan få va.
Tills en kollega sa
att det kunde vara rätt,
om alla tyckte så.
Men jag visste redan då
att alla andra, en fin
och följsam uppfostran
i livet lyckats nå.
Den dom fått
som del av den väg dom
måste gå och går och gått.
Inte som jag
som i egna funderingar
för ofta stått där stilla,
och undrande så smått.
Så “cykel” lär det stavas
fast än “cyckel” alla säger.
Det är den humanistiska
principen
ej den Aristotelska logiken.