Categories
Betraktelser & Berättelse Noveller Swedish

Godnattsaga

Tjena! Jag heter Tumpe. Troll du vet. Bor i berget där borta strax under stupet. Inte i någon spindelfylld håla eller fuktdrypande grotta såklart. Trodde du troll bodde så? Så bodde gamla tiders troll. Pappas pappa och mammas mamma du vet. Sa Du nått? Nehej. Du är en tyst en. Släkte med en fladdermus?

Nu har vi lite snygga hus där inne i berget, ja, ja dom ser ut som stenar såklart men inuti. Du skulle se själv. Lyxigt! Och, javisst vi bor inuti dom stora bergen men vi använder el grabben. Är du tjej. Va? Ingen ordning på människobarn nu för tiden! Hade tjejer inte kjolar förut?

Ellampor – vet du vad det är? – lyser upp hos oss precis som hos er. El kostar ju dessutom inte något. Det går en massa stolpar förbi vårt berg som vi kopplar in oss på och sen lyser det som om det var dag där inne i hela berget. Härligt må du tro. Vår skattkammare glittrar sådär härligt guldgult när ljuset är på. Guldet du vet. Ibland gnistrar det till och med från någon av dom stora diamanterna när dom skakas fram men oftast är dom täckta av allt guldet så, ja du fattar. Vi har massor av skatter vi vettu. Men det mesta kommer från förr alltså, för längesedan liksom. Ligger bara där. Nu för tiden är det ju inte ens någon som är ute och letar våra skatter under midsommarhelgen. Brukar du göra det? Nehej! Hursomhelst så vi får ha dom i fred. VA! Visste du inte ens om att vi inte kan skydda eller gömma våra skatter under midsommarnatten? Har ni människor inga skolor? Det är ju då människor kan plocka på sig så mycket dom vill av våra skatter utan att vi kan stoppa dom. Det enda ni måste tänka på är att inte se er om när ni går hem igen. Men det måste du ju ha hört talas om!? Gör ni det, tittar er om alltså, så glömmer ni direkt var skatten finns och vi brukad också hinna snappa åt oss allt ni tagit. Snabba vi när vi vill. Ja, glömmer platsen man hittade skatten på gör man ju i i vilket fall som helst dan efter såklart. Så fort midsommarnatten är över så fungerar ju våra trollformler igen. Massor av trollande den natten må du tro.

OJ! Nä nu måste jag dra iväg. Verkar som om solen håller på att gå upp. Har inte pådagenutedräkten på mig vettu. Du vet väl att vi troll blir förvandlade till stenar om solen lyser på oss? Inte!? Du vet ju ingenting du. Lite dum kanske? Släkt med en mask? Kom tillbaks hit imorgon så skall jag berätta lite mer om troll för dig grabben, eller tjejen var det ju. Tjejer med brallor… Tjenamors!

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Korpar

Korpen kraxar från berget ovanför vårt hus när vi kommer hem efter promenaden. Det är ändå något speciellt med korpar. Något fornnordiskt mystiskt på något vis. I alla fall sätter det mig omedelbart i en sådan stämning. Förväntar mig att se vikingar på stigarna och vikingaskepp med randiga segel på sjöarna. Jodå det är filmversionernas vikingar som sitter där i huvudet med hjälmar och allt.

Korpen är ju annars en skygg gynnare som inte gärna går in allt för nära samhällena. Vi har ju skog upp till Östersund åt ena hållet, en sisådär tjugo mil, så här syns den rätt ofta ändå men i år antagligen intvingad liksom räv och ugglor pga bristen på mat. Väldigt lite möss i år. Precis som det brukar vara ett år efter en toppopulation.

Talgoxarna började knacka på fönsterrutorna i helgen. Ett säker hösttecken. Såklart vi fyllde på fågelmaten. Lättpåverkade som vi är. Massor av fåglar direkt.

En stor, svart älg med ståtlig krona på vår promenadväg. Tittar lite nyfiket på älgars vis, länge och intensivt innan den bestämmer sig för att vi varken är en älghona eller värda att jaga bort. Luktar starkt av brunst när vi går förbi. Ännu ett hösttecken.

Gula björkar. Sådär neongult intensiva i sina färger. Lönnarna mer åt rött men också dom med gula intensiva inslag. Skogen lyser. Trädgården lyser. Himlen är blå och luften är hög och lätt att andas. Det är helt enkelt oslagbart. Också skönt att finnas ute på landet. Känner ro i själen.

Snart ligger alla löven på marken. Melankolin tar över. En skön blå känsla att bara ge sig hän över och gotta sig i. Vi har redan börjat tända de värmande björkvedbrasorna i den öppna spisen. Njuter lite av variationen under det Svenska årsvarvet. Det är gott att leva.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Faye-biten

Den sista biten. Ja ni känner alla till den.Den där biten som alltid blir kvar liksom. Den som möjligen halveras ett antal gånger men alltid ändå är existerar. Det spelar ingen roll om det är en enkel kladdkaka eller den finaste tårta. En bit blir alltid kvar. Runt den må det gå suktande, dreglande människor men den ligger där den ligger. Möjligen halverad då ett antal gånger som sagt. Det har något med uppförande att göra det här. Går alla ut ut rummet så kommer den att försvinna snabbare än kvickt. Oklart hur det går till.

Våra Amerikanska släktingar kallar den Faye-biten. Den yngste dottern Faye fick alltid ta sig an den där biten. Ett bra namn på något som tidigare inte haft ett namn och som spridit sig till vår familj också. “Jag tar Faye biten…” eller “Vem vill ha Fayebiten…” hörs då och då här hemma hos oss. Märk dock att detta inte händer så ofta, när det gäller bakverk här hemma. Mest beroende på undertecknads brist på karaktär. Ett bevis på det är jag att jag just nu sitter och äter tre kakor från en burk som vi i Lördags köpte avsedda för den hemmavarande sonen. “Vi köper en burk till sonen” minns jag att jag sa. Två kakor kvar nu och inte är det sonen som har tagit dom övriga. Med två kvar så är det är nu den verklige kampen från min sida börjar. Oklart om jag klarar den.

På arbetsplatser som befolkas av tekniker är det här däremot aldrig ett problem. Några Fayebitar existerar aldrig. Där kan det vara två bitar kvar och så kommer den sent insläntrande programmeraren, som dessutom vaknade för en timme sedan, och tar båda två med förevändningen att han inte åt någon frukost. Där skulle man kunna tror att mängden godsaker skulle kunna ha en mildrande effekt på åtgången. Men jag lovar, två tårtor ersatta med fyra kommer inte att påverka det hela nämnvärt. Det finns nämligen en mängd nyvakna programmerare som inte han äta frukost i världen. Fler än vad man kan tror. Verkar stå i något slags exponentiellt förhållande till den utbjudna mängden. Tjoff så är allt uppätet oavsett. Inget att göra något åt.

Nu skall jag gå upp en sväng. Tar jag en av dom där kakorna som är kvar så är dom ju inte slut. En Fayekaka kvar liksom. Till sonen. Eller hur?

Categories
Status från just idag Swedish

Ännu en jobbsökardag.

Dagens jobbsökar mail (medvetet särskrivet för att förstöra dan för somliga utan liv bland mina läsare) ivägskickade. Det är bara att mata på (och jag menar inte med “sär skrivningar” då) och hoppas att det till slut ger resultat. Idag och en gång i förra veckan så har jag i alla fall sökt jobb som jag tror skulle kunna bli riktiga utmaningar. Roliga jobb alltså. Jag vet ju att det blir så även med andra jobb, när man väl börjat, men just dom här är lite mer utmanande och kräver allt av mig också om dom skall bli intressant. Har tittat mindre på teknikrelaterade jobb och mer på näringslivsutveckling nu när jag letar. Tycker det skulle vara roligt att hjälpa andra nu när min egen företagsresa är över. Där har jag i alla fall erfarenhet som borde vara intressant. Sen skall det ju bedömas av andra och då blir det ju vad det blir såklart. Lotteri! Så jag lägger väl inte allt för stora förhoppningar åt något av dom hållen. Men rätt vad det är händer det…

Nu skall jag göra något roligt. Så det så!

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Söndagsmorgon

Vaknar min vana trogen halv fyra på söndagsmorgonen. Det finns lite Coca Cola kvar i kylen så jag häller upp ett glas och ställer mig framför “mitt fönster” och dricker. “Mitt fönster” ligger i vårt kök och vätter mot öster där det bara finns djur den här tiden på dygnet, inte det vi kallar människor. I alla fall inte vad jag förväntar mig och definitivt inte dom som vandrar odöda bland oss. Dom andra bryr jag mig inte om just nu. Trött. Min dryck är söt, kall och god. Silverljuset spelar mellan träden där ute. Det är fullmåne från en helt klar kall oändlig himmel. Ljuset är så starkt att man skulle kunna tror att grannen har en strålkastare påslagen och har riktat den mot vårt hus. Men man ser lätt att det är månen som är upphovet till trädens skuggor. Just det här ljuset är inget vanligt ljus. Det är en blandning av svartaste natt och glödgande sol. Egentligen är det varken ljus eller mörker där ute. Bara både och på samma gång.

Senare när snön kommer så skall samma ljus få snökristallerna på grenar, på marken på dom få strån som sticker upp ur snötäcket att tändas och lysa med ett blått ljus som färgar allt i natten i ett iskallt överjordiskt magiskt blått ljus. Ett ljus för snöprinsessor att leka i och för iskungar att krönas i. Första gången jag såg det. Första vintern vi bodde här upp i skogen bara gapade jag och stod i flera timmar och bara njöt av det vackra. Men min Cola är slut nu och jag är fortfarande trött så jag drar mig tillbaks och vandrar genom en mörk hall in till sängen för att sova några timmar till. Söndagsmorgonsova.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Turne

Idag skulle man kunna ge sig ut på en månadslång turne. Det är liksom en sån där dag som det skulle vara perfekt att packa bussen, lämna vardagen, och dra ut mot Europa. Visst, trött på resandet redan nere strax utanför Malmö men efter ett första gig i Köpenhamn så är man på igen. Kan sitta där och skumpa efter motorvägarna hur många mil som helst. I alla fall de två dygn giget sitter i. Äta vägkrogsskiten några dar till. Spela, sjunga och ge allt genom Europa i en månad. Men vid närmare eftertanke tror jag att jag drar till ICA och handlar lite ost istället. Säkrast så. Vill man ha extra kul kan man ju alltid stoppa den i öronen…

http://open.spotify.com/track/5PF5R8hHvSNFm6zRbA1cmI