Author: Åke Hedman

Farfar, taget med självutlösare omkring 1919-1920 skulle jag tro. Full av framtidstro någonstans i Klara i Stockholm. Han ville inte bli skogsarbetare eller bonde så han drog till Stockholm tidigt precis som vi alla gjort i min släkt. Hade bott här uppe i Los några år innan jag fick reda på att han faktiskt föddes här. En slump som är häpnadsväckande och inte blir sämre att min farsa och morsa hade sommarstuga två kilometer från där farfar föddes. Inte heller dom visste. Men cirklar sluts.

Farfar drog när farmor födde farsan. Alla barnen och tvånget blev nog för mycket för honom. Han blev sjuk. Jag har läst journalerna där läkaren skriver att han läste för mycket. Han som ändå till slut var tvungen att bli bonde för att kunna försörja familjen men egentligen ville så mycket annat. Han fick ge upp sina drömmar eller vad vet jag, kanske fann han dom igen. Levde många år på gatorna i Stockholm med demonerna i famn. Vad jag vet träffade min pappa honom bara en enda gång, tidigt femtiotal.

En sorglig historia alltså. Men på det här kortet är Nestor Nilsson full av framtidstro när han testar sin nya kamera.

Den här låten Hedman – Nestor Nilsson är berättelsen om honom.

Visa dagar fungerar det bara inte. Idag en sån dag. Försöker mixa en låt. Det låter bara jävligare och jävligare. Försöker med en annan. samma resultat. Försöker lägga på sång men rösten bara kraxar. Det är nu man borde lägga ner. men jag är ändå en envis jävel så jag sitter ändå där hela dan. Försöker med texter, försöker med en ny låt. En påse halstabletter blir ändå en liten belöning i det hela. Har ett beroende av vicks blå. Lite löjligt sådär men passande för en o-cool gubbe från Los. Jag menar rockstjärnor åker in på rehab för kokain och sponken medan jag får ta mig ann ett vics-blå beroendet. Det är olika.

Såg ett hus till salu vid Ljusnan i Järvsö som drog igång flyttkänslorna igen. Men bor man i ett sånt här schabrak till hus är det inte bara att sälja och flytta. En köpare skall ha speciella behov för att ha användning av huset. Har man det så är det ju perfekt såklart. En lägenhet på 190 m2 med två öppna spisar uppe och drygt 200 m2 kontorsyta nere. Perfekt om man har ett företag. Knepigt om man inte har det. Men gillar det här huset också. Lagom avsides kontra byn men tillräckligt nära. Men kunde som sagt helst ha legat någon annanstans än i den här gudsförgätna hålan. Då när vi ville köpa huset och kommunen inte ville sälja var det nära att vi hamnade i Alfta. Där skänkte man nästan bort lokalerna. Men kommunen ändrade sig och vi blev kvar, Tyvärr idag. Livet hade sett annorlunda ut annars.

Ja nu är jag lite orättvis mot Los också. Finns mycket som är bra här. Skogen, alla sjöar. Björn, varg. Bra människor som står vid sitt ord. Människor mer komplicerande än vad man kan tro, men bra. Min första granne här under dom första åren gav intryck av att vara en enkel man av skogen och var väl mycket det också. Graningestövlar, Helly Hansen och alltid en rinnande snus. Det visade sig att han var bibliotekets störste lånare. Läste kopiösa mängder. Man skall inte bedöma människor efter det yttre. Lärde mig det den gången. Men det är väl ofta så Los självt också bedöms. Utifrån. Som lite mindre värt. Har märkt det under hela min företagskarriär. Är liksom lite skillnad om man kommer från Los med en ide’ än från Gävle. Samma sak när företaget behöver kapital. Inte många vet att hela Dustins affärside kommer från ett företag som fanns här på bygden. Dustin fick tag på kapital, det företaget gjorde det inte.

Här i Los och Ljusdal pratar politiker sig blåa om att vi behöver få in jobb. Då genom företag som skall komma utifrån. Då helt plötsligt regnar pengarna in. Ofta handlar det om företag som saknar förankring i bygden och kan dra nästa dag. Det är skillnad om man bor och verkar på orten och driver företag. Man blåser ogärna sina grannar och vill gärna kunna se dom i ögonen. Jag har mött tillräckligt med människor i den här kommunen under mina år här för inse att det skulle kunnat skapas lika många kvalificerade arbeten i kommunen som telefonarbetsplatserna idag erbjuder. Dessa broilerfabriker som äter unga på löpande band med dåliga villkor och subventionsätande verksamhet. Det andra som finns förblir smått, det som inte finns startas inte och det som behöver växa flyttar gör det någon annanstans. Allt beroende på brist på kapital. Folk har inte sämre idéer (eller huvud för den delen) ute på landsbygden än inne i stan.

Därför komma Ljusdal att fortsätta tappa invånare. Liksom Edsbyn och dom andra orterna runt omkring. Det finns inte längre människor som vågar tänka längre. Orter som Los och Ramsjö har ingen framtid i det här eftersom man inte har arbetstillfällen att erbjuda så att folk kan leva där. Snart inget högstadie på någon av orterna och begränsade handlingsmöjligheter när de stora kedjorna börjar leverera dagligvaror direkt till kund i större omfattning. Nästa våg av effektiviseringar och sparande är på gång som kommer slå hårt mot orter som Los. Lägre invånarantal i kommunen, högre medelålder kan bara få den effekten. Det finns bara en möjlig väg ut och det är samarbete. Här har man mig veterligen samarbetet bara en gång och det var när gruvan pumpades ur. Ett succéprojekt men ingen lärde sig att samarbete är metoden och lösningen. Det kommer aldrig komma någon utifrån och rädda bygden. Allt måste skapas och dras igång genom samarbete lokalt. Det är alla människor som redan sitter här med sina idiotiska projekt som vi måste stötta allesammans utan att lägga våra egna värderingar på dom. Det är människor som skapar saker. Det går inte att sitta i kommittéer och möten och bestämma vad andra skall skapa. Man måste stötta dom som redan skapar. Det är bara dom som kan och kommer att förändra saker. Sen må vi andra kanske inte fatta ett jotta av vad dom håller på med eller för den skull ens tro på deras ideer. Det är ändå dom personerna som sitter på lösningen.

Men det kommer aldrig att ske. Därför kommer byar som den här att dö. När det inte längre går att få tag på vicksblå så drar jag. Antagligen saknad av ingen.