Världens o-coolaste jullåt, eller årets upplaga om man så vill, finns nu på Spotify – http://open.spotify.com/track/6ZRMMc1SSaXu3Ul7nDMHNN
Category: Musik
Categories
Text till “Tar E4’an Hem”
Tar E4’an Hem
=============
Jag tog E4’an från Stockholm
det snöade lite lätt/grann.
Det var många på väg åt samma håll
som också skulle hem.
Men för de flesta av oss
är det väl inte hem vi skall, utan
vi åker bort till nått annat
som vi kallar hem.
Jag var i Gävle ungefär vid lunchtid
och här hade man bränt sin bock.
Den här stan har jag lärt mig älska
det är något speciellt med dom unga här.
Men nu skall jag inte stanna
jag skall upp till Hälsingland igen.
Hem till byn som jag fortfarande kallar mitt hem.
Det är vid Tönnebro jag lämnar
e4’an bakom mig.
Det är liksom här som Hälsingland börjar
här kommer bergen.
Jag hade inte sett dom
innan Karin pekade på dom och sa
det är det vackraste jag sett
kolla, kolla den blå färgen.
På vägen över Kilafors
så är det ljus i varje hus
Det är ljus i varje fönster
och en gran i varje knut.
Men jag måste vidare
för det är ingen som känner mig här.
I Bollnäs svänger jag av mot Edsbyn
ja, det här är min väg
Strax utanför Edsbyn vid kyrkan
tänder jag ett ljus
Här finns gravarna efter så många
som jag hållit kär.
Morsan och farsan
och dom flesta i släkten ligger här
Alltså alla dom som gav oss jularna
när vi var barn/små.
ref
===
Jag tänder ett ljus där på graven och tänker tillbaks
på alla jular som var.
Jag tänker på mormor och morfar
och farmor och farfar som inte har, gravarna kvar.
Jag tänker på Hasse som nog var den
snällaste människa jag någonsin, mött.
Och jag tänke på alla andra som gett mig livet
som jag, lever idag.
Dom som var jularna från förr.
Och fast än målet ligger västerut
så måste jag svänga in i Edsbyn
och gå på ICA en sväng.
Här kan man träffa alla
som man känt en gång.
Och det var ju här som min längtan
att komma ut i världen föddes den där gången.
Jag köper en hemost och en ostkaka,
dom hör ju julen till
här finns världens vackraste kassörskor.
Men jag skall/drar vidare väster ut igen
Och i Voxna möter skogarna
här börjar det magiska.
Och skall jag tror att tomten, bor någonstans,
så är det definitivt i dom här skogarna, som han finns.
Jag följder Voxnan
som en gång var mitt blodomlopp
Ett lodjur hoppar över vägen,
tänk att dom finns ändå.
Jag åker förbi brorsan
vi har aldrig funnits där för varandra.
Vi har egentligen aldrig varit bröder,
det är bra konstigt.
Men nu är jag framme
nu är jag hemma i min by.
Den plats jag kallar hemma
fast jag inte bott här sedan 72.
Så var dom på väg då… Först till USA, then the world… nja… Servern ligger i alla fall där borta.
Fredag. Sista november. 2012. Tiden flyger fram. Jag tror att mitt tredje album ligger klart här i mina datorer. Tror inte att jag kan göra mer åt det här nu. Ja det är klart att man skulle kunna det. Men då behövs resurser. Resurser som jag inte har. Tanken var ju att använda andra musiker på det här albumet och en extern producent men det blir så jäkla slött och ointressant med människor som inte orkar bry sig så jag skippade det. Just glädjen är viktig för mig. Så viktig att jag hellre skippar sånt som tar bort den och hellre gör något som inte är lika bra. Det enda jag kan hoppas på är att människor kan se hjärtat som finns i den här produktionen. Förhoppningen om det är ju ganska liten såklart i den enfrastid av ytlighet som vi lever i. Men man kan hoppas i alla fall. För sakens skull.
Att göra något som kritiker, radiofolk eller andra i musikbranchen bara kommer att filtrera kan såklart vara rätt jobbigt när man faktiskt lagt rätt mycket möda på att få till det. Men så är det ju såklart för dom flesta. Vi är rätt gråa vi som gör jobbet liksom och sen är det lite grädde där på ytan som tar åt sig äran. Orättvist kanske men vi har väl också behov av det där. Att det finns gudar eller stjärnor. Alla kan ju inte vara det då skulle ju själva iden falla . Nu är jag inte en som vill och söker ett genombrott. Långt ifrån. Jag är nöjd med att få sitta här i skogen och göra musik och faktiskt ha lyssnare. Jag är ju ändå en o-cool gubbe. Det förpliktigar. Otroligt nog är det ändå så att det finns folk som lyssnar och i det känner jag stor ödmjukhet och glädje. En hit skulle förstöra det liv jag lever just för tillfället och är inget att längta efter.
Den här gången blir det ingen promotion alls. Inte för att jag ansträngt mig så otroligt mycket tidigare heller men några mail har jag ju slängt iväg. Nu får det vara nog med sånt. Den här skivan får liksom bara finnas ändå för det är ju ändå så det blir till slut ändå. Som det skall bli.
Så här kommer fjorton låtar till som kommer passera obemärkta förbi. Liksom diffundera ut i universum. För mig också efter en kort tid eftersom jag snart håller på med nya låtar. Lite som buddistisk sandkonst. Den där sista dan i repan för trettio år sedan skulle man ju inte kunna tänka sig det här å andra sidan. Fru och barn kommer att skämmas som vanligt. Synd om dom men det hör till det också när gamla o-coola gubbar gör det dom måste för att överleva. Får försöka kompensera det med presenter. ;-/