Förkyld. Rätt åt mig. Tycker säkert någon. Och kanske är det så. Nöjd om jag överlever. Gubbe med manflue.
Söndag. Inte mycket blir gjort fast tanken var att flytta ut tomaterna. Men… Funderar på att sätta mig i studion en stund. Bara för att jävlas liksom. Men detta kräver att jag reser mig från den stol jag sitter på, går ett ansenligt antal steg, sätter mig på en annan stol. Ja, man skall orka också. Så kanske blir det inte av.
Men det finns kod att skriva såklart. Kan sitta kvar på stolen jag sitter på då. Lämpligt. Men det är ungefär samma sak med den som med musiken. Ingen bryr sig. Fast den där tillfredställelsen finns ju ändå där när man framställer den. Det är ganska lika med musiken och koden på det viset. Skrivandet är mer än det där. Det är övertrycksventil och flöde som aldrig har ett slut. Fast kanske lite lika det också. Måsten alltsammans. Ja, som att kyssa havet. Som att andas in doften av skog där ingen annan människa finns. Sitta vid ett vattenfall och ta in bruset. Att bli våt hela vägen in på underkläderna i ett regnväder som är varmt som en dusch.
Nog njuter man alltså.
Trotts att man är förkyld.
Sista sotningen för säsongen på tisdag. Är man lagd åt det hållet kan man fira den tilldragelsen. Ja och fira bör man ju. Trodde förövrigt att det var mors dag idag. Men tydligen var det bara i Amerika. Tur. Sotaren är för övrigt far. Troligen. Har aldrig frågat och fått konstaterat om det verkligen är så. Men frun är mor. Min. Dock ej sotare. Men försöker ändå hålla reda på sådant där. Men tydligen firar vi det där den 25’e maj här i landet. Mors dag. Sotarna har en annan dag de firar på. En svart måndag kanske.
Fast lite jobb har det faktiskt blivit också. Ja “jobb” är det ju inte. Snarare min hobbyaktivitet. Men det där golvet är igenlagt nu. Alltså bara resten kvar. Avverkade ett par gamla jeans förra veckan, avverkade ett par till denna. Slut på gamla jeans nu. Frågan är vad man skall ha på sig när man meckar och grejar med saker framledes. Hmm…
Tanken är hur som helst att tre rum och hallen skall fixas innan året är slut. Mycket tapeter och mycket färg och spackel blir det. Ja en och annan bräda och list också. När det där är fixat så är det bara köket kvar att fixa i lägenheten. Sen har vi hunnit runt. Får börja om. Men bör väl måla hus också mellan de målgångarna. Dränera. Det finns alltid saker att göra.
Stenen i bukspottkörteln säger “hej” hela tiden. Jag tar varje hej som “snart kommer jag och tar dig“. Men spöken och mörker skrämmer mig mer än det där. Mörkrädd gammal gubbe är jag. Fast inte lika som när jag var barn. Då var det med livet som insats jag tog mig från sängen till toaletten på natten. Så kändes det i alla fall. Ögonen fanns där i dunklet överallt och lurade på mig. Fick ta sats tillbaks igen. Andas ut när jag var i sängen. Ligga där och hoppas att man inte skulle behöva gå upp och kissa igen. Ser och känner fortfarande de där ögonen som ser mig i mörkret. Känner hur ägarna till dem vill äta upp mig. Men det är enklare och lättare idag att stå emot. “Kom an då era jävlar” liksom. Fast det är ju inte djävlarna man är rädd för. Det är alltid rädslan.
Klockan är nio nu. Skall jag sätta mig i studion i någon timme så skall det ske NU…
Samarbete kräver tillit som fås genom snällhet. Vår förmåga att samarbeta är en viktig orsak till att människan är planetens mest framgångsrika däggdjur.
Hälsingetoppen. Fredag. Ni vet vad man kan vänta sig. Jodå! Tänk efter… Javisst. Såklart.
Har inte samlat någon statistik tidigare på besökare på Hälsingetoppens sida och har väl inte förväntat mig några horder av besökare. Men la till det för några veckor sedan och blev grymt överraskad över antalet dagliga besökare. Många kommer såklart från sökningar på något av de kända namn som finns i listan. Men även sådana besökare gynnar såklart alla andra artister som finns med eftersom man blir exponerad. Kul!
Ät musik! Sov musik! Lev musik!Stöd de lokala artisterna.
Ännu en sådan där trams diskussion. JA är MER öppnare än dig och lite finare just därför. Open source definieras bra av de godkända licenserna. Publicerar man sin kod under en av licenserna så japp då är det open source. Ja och gillar man inte det man ser, då tar man koden och skriver om den. Alltså som vi alltid har gjort.
Sitter och dricker kaffe och tänker på döden… nja… nåja… nej… så illa är det nu inte. Men dricker kaffe. Det stämmer i alla fall.
Befinner mig i “göra klar” fasen av mitt multicastdelprojekt. Den tråkiga delen. Man vet att det fungerar. Man har klarat av de roliga delarna. Nu är det bara metod kvar. Aldrig roligt. Samma sak varje gång.
Börjar annars dagen med återvinningen. Två billaster. Blir en tur imorgon också. Kaffemaskin och en stol och säkert något mer. Känns som vi lyfter lite här i huset för varje sak som lämnar. Kullen blir snart ett berg om det fortsätter.
Längtar, eller snarare väntar på sommar. Det är redan skönt som det är nu. Mindre kläder när man går ut. Lättare liv, Men det skall alltså bli ännu bättre. Kan man göra annat än att se fram emot det där. Sommar är likställt med doften av hav dessutom. Besök där. Snart. Ja, och så har vi fått en riktig skönsjungare till Koltrast här på kullen i år. Hänförande är bara förnamnet.
Tittar på min gamla “programmerarstol“. Kanske skulle den åka på tippen den också. Bra nedsutten. Har den i verkstadsdelen numera. Men den går faktiskt att sitta i. Ännu. Hur många illaluktande fisar har den fått stå ut med. Ja och hur många hummanden…
Kaffet smakar utmärkt för övrigt om någon nu skulle undra över den saken. Får en överbliven bit längd till. Det skall skämmas bort nämligen.
När jag hämtade kaffet gick jag förbi studion. Lite sorgebarn. Eftersom jag inte kommer till skott med något där inne. Fast jag vill. Men det här knappandet drar ändå alltid, eller oftast i alla fall, mest. Kanske är det bara vana. Eller trötthet. Att inte orka med allt. Man väljer det enklaste. Fast kanske är det masochism. Man VILL plåga sig. Som en munk med sitt gissel. Han, hon, det, guds straff uttänkt och utvalt av en själv. Fast troligen är bara som det är. Tid som går. Frid som (inte) uppstår.
I Helgen får väl hammaren åka fram igen. Känner fortfarande att det finns en glädje där. Allt man gör i det där är så tydligt. Målar man en vägg vit så blir den oftast nöjaktigt vit. Ett tydligt “klart” uppnås. Ja och man känner det där senare varje gång man tittar på väggen. Det är uppstår aldrig med kodad programvara. Jodå, jag känner stolthet över mycket jag gjort. Det finns till och med någon pärm i mina hyllor med manualer kvar till några gamla projekt. Men projekten. År av arbete. Tusentals timmar. De känns bara uråldriga och är inte värda ett dugg idag. Ja det finns inte ens maskiner de skulle gå att köra på. Jo, kanske på något museum. Fast troligast inte. Det är bara gammalt och uttjänt. Den vita väggen slits ner mycket långsammare.
Fast som det skall vara såklart. Det är bara tiden som går fortare i den tekniska världen.
Kaffe förresten. Hundra spänn för ett paket. Visserligen värt varenda krona nu när man sitter och häller i sig från sin kopp. Men mer tveksam är man när man skall handla sina fyra paket vid månadshandlingen.
Men OJ vad jag saknar de där heta projekten. När alla jobbar häcken av sig och drar åt samma håll. Att befinna sig där i teknikens framkant. Ha resurser. Men när jag tittar på siffrorna för några av de IoT företag i Sverige som jag följer så verkar det inte så jävla roligt. En är i konkurs redan. De andra har “konkurs snart” stämplade över sina siffror. Ja, hos allesammans. Fast IoT är väl ute nu. Det skall vara AI. Hmmmm… tänkte inte på det…
Fast skulle nog inte orka med det där tempot som behövs längre när jag tänker efter. Suck… 🙂
