Categories
Betraktelser & Berättelse

EKG

Preopundersökas. Blodtryck EKG och sådan där. Tror alltid att jag skall bli skickad till intensiven direkt när jag gör de där provtagningarna. Faran med att upplevt annan skit i livet. Hittills har det iof inte skett. För oftast går det ju bra. Men man håller i smyg en tumme.

Solen har gått upp här på kullen. Jag med den. Förkyld dock. Men vinter är det väl ännu. Det måste man väl anse, trotts maj. Men vår såklart. Det är såhär våren är och ser ut i Sverige. Nu skall det bli varmare. Jodå. Prognosmakarna är överens. Men det tar visst en dag eller två till innan vi når dit.

Alla rapporterar att de ser björnar. Är de inte i trädgården så är de på vägen. Finaste bilderna tog någon vid Näsberg av denna kvartett. Fröautomaten i vår trädgård fick dock inget besök i år. Synd. Kanske blev vår kompis skjuten under förra årets jakt.

Femtio procent av Svenskarna säger att  de är rädda för björn, så rädda att de tvekar att gå ut i skogen. Jag såg en film på Aftonbladet igår där en björn försöker passera en downhill cykelbana där två cyklister kommer farande i full fart. Den blir såklart rädd när cyklarna kommer och springer efter banan. Rubriken är

“Se när besten anfaller”

Det är liksom inte konstigt att folk skräms upp. Mittmedia kör massor av det där skrämmselskrivandet när det gäller rovdjur också. Förbannat trist tycker jag att media sysslar med det där. Men det är kanske inte så konstigt i den tid när ytligheten är norm och med en slags självklarhet intagit tidningsredaktionerna också.

Fast jag förstår antagligen inte de djupgående journalistiska greppet bakom det där. För mig verkar det bara vara klickinsamling och upplageökingsförsök. “Sälj till vilket pris som helst liksom”. Ja din själ med. Först rentutav. Såld när du skrev under anställningskontraktet. Och inte ens såld till högstbjudande.

Det är som det är.

Med det mesta.

Håller mig på min kant.

Men livet är gott. Märkligt gott ändå. Man tar dagarna som de kommer. Tacksam för varje ny dag när man får slå upp ögonen och känner den där sugenheten och viljan  att det är roligt att ta tag i livet finns kvar där inom en. Ja, att en ny dag är en gåva. Ja, fast den här dagen bara är en vanlig dag bland andra dar. ja en dag som är “resan”. Att inse att “resan” är grejen.

I de goda stunderna har jag lätt för det där. Leva här och nu och njuta av det jag gör. Men ibland kan det såklart svartna. Jag få sällan uppmärksamhet för det jag gör. Ja jag förtjänar antagligen inte det. Där finns hela sanningen. Men det är så många som får den som inte förtjänar den heller. Det är som mycket bajsluktande saker som lyfts upp och förevisas som gudomligt väldoftande.

Men jag stannar sällan i det svarta.  Har min trygga hamn i det blå. Ja och där spelar ingenting av det där någon roll. Det har och är inte “Åke Hedman” mot världen. Jag gör min grej i alla fall. Tror på det jag tror på. Ibland går jag till och med efter rätt väg. Men inbillar mig såklart aldrig för ens en sekund att jag alltid gör det. Den slutgiltiga domen över ens vägval kommer av de som kommer efter en själv. Oftast består den domen bara av tystnad. Att man blir glömd. Att man inte ens är ett litet komma i världshändelserna. Men ändå den där kuggen. Då kan det väl i alla fall vara bra att man följt sitt hjärta och inte levt någon annans liv i alla fall. Alltid något liksom.

Men slut på tramset nu. Jag har en ny fräsch dag att ta tag i och har stora förväntningar på den.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Snart så…

Categories
Betraktelser & Berättelse

“Kyla, vik hädan…”

Kyla, vik hädan” utropar jag sen går jag ett varv kring huset, ser sur ut, fryser så in i helvete, och förbannar ickevärmen här i mellansverige. Så länge kan man dock inte vandra omkring där ute protesterandes. Det är verkligen kallt. Två och en halv Celsius. Så jag (och katten)  går, jag fortfarande svärande, in i huset igen och fortsätter sura där. Där håller vi oss nu tills det blir varmare.

Categories
Swedish

The Rolling Stones till Sverige

Source: The Rolling Stones till Sverige

Categories
Betraktelser & Berättelse

Den första pizzan.

pizza on brown wooden board
Photo by Brett Jordan on Pexels.com

Den 15’e maj 1977 öppnade man den första pizzerian i vårt område. Inte i Edsbyn såklart men i den större orten Bollnäs, tre mil bort. Den populäraste pizzan var Cappricciosa men det hade folk svårt att uttala så man bestämde sig för att kalla den “Bollnäspizza”.

Jag låg i lumpen då. Muckade först i december om jag mins rätt. Men min första pizza lär ha inmundigats där någon gång 1978. Konstigt nog intogs inga sådana av grabbgänget på stabsfartyget Visborg varesig i Hårsfjärden, Karlskrona eller i någon av de hamnar vi besökte. Eller också minns jag helt enkelt fel.

Vi åkte ofta till Bollnäs. De sålde nämligen en hamburgerbricka. Två små hamburgare med strips och milkshake. Nymodigheter det också. Korv med mos i alla dess former hade varit grejen under alla år. Specialare min favorit. Grillad korv, bröd och mos. Aromat såklart. Dill. Grillkrydda. Ja det fanns bara en. Aromatens glutamat har väl inte gjort min hjärna mindre skadad än den var innan Aromat introducerades.  Jag gissar att det när den där pizzerian startades så fanns redan den där hamburgerbrickan i Edsbyn också. Det spred sig det som sålde. När det kom en pizzeria till “byn” har jag ingen aning om. Min vita Volvo Amazon kunde vägen till Bollnäs helt själv. Där låg nämligen systemet också. I Edsbyn fanns bara ett utlämningsställe i källaren under färgaffären.

Bensinen var billig och vi åkte gärna. Ragga brudar i Bollnäs var ingen stor ide. I alla fall inte om man inte hade en amerikanare eller annan fin bil. Vi var liksom lantisar. Dög inte. Fick hålla oss i Edsbyn, ja möjligen Alfta, som låg närmare.

Ja den där pizzauppgiften kommer från Hela Hälsinglands helgbilaga Helga. Artikeln öppnar upp minnesluckorna så att minnen forsar ut.  Fast ändå. Det där var “då” såklart. Man lever i “nu”, nu. Det finns säkert vissa som tycker att den där pizzerian borde bevarats som ett viktigt minnesmärke över en tid, ja Huberts korvkiosk också. Med en balsamerad Hubert i. Som man kunde tillbedja. Men jag tillhör inte de där hålla kvar personerna och miljöerna. Jodå, det är bra att det finns sådan också, men det där hålla kvar och fokusera bakåt måste vägas upp med att gå framåt och inte titta bakåt. Man kommer ändå inte undan att allt man bygger nytt bygger på det som byggts före.

Ja och hur smakade den där första pizzan då? Det minns jag inte. Men antagligen jävligt gott. Man åt allt med stor aptit på den tiden. Men vad jag minns blev det inget återbesök på den där pizzerian innan jag drog från trakten för gott ett år senare. Så så jävla märkvärdig var en väl ändå inte då den där pizzan.

ps Korven lever kvar här i huset under Valborg. Då äter vi nämligen korv med bröd, gurksallad och sköljer ner det hela med Fanta. Vi har gjort det där många år nu med några få undantag. Korven är såklart en vegetarisk variant numera dock. ds

Categories
Swedish

“Tsunamin skulle ha tagit mig med” | Nöje

Ovanligt bra…

ÖSTERLEN. “Privat väg”. Han har målat skylten själv och lite rädd är man ju att han ska missta en för nyfiken turist som irrat fel på vägen mot utsiktstorn

Source: “Tsunamin skulle ha tagit mig med” | Nöje