Month: June 2023

Semester om en kvart. Och jag är inte ett dugg stressad. Har faktiskt ramlat runt här på kontoret och plockat lite här och där större delen av eftermiddagen. Ovanligt. Synnerligen ovanligt.

Men allt i mig säger att man hinner det man hinner. Det där är något som kommit över mig på senare tid. Kanske en ge-upp.het eller bara ren slöhet. Men också med det är det som det är. För egentligen har jag väl redan gjort alla timmar som kan krävas av mig.

Det finns såklart projekt att jobba med ändå. Äger man hus så är det så. Men det finns också tid för avkoppling och turer ut till hav, och skog och andra ställen. För en gnutta hav, en gnutta stad och två gnuttor vildmark är receptet på ett bra liv för mig. Alla behövs dom. Öppna vyer. Men granskog också. Det torra. Det våta. Det höga. Det låga. Där i allt det där tillsammans finns den viktiga jämvikten. Den tror jag på. Den är lite av min religion.

Några stunder i hängmattan hoppas man såklart på. Men också några i soffan eller efter en stig eller… ja efter en gräsklippare. Allt det där som är sommar. Ja “Sommar förresten”. De tre första avsnitten av Sommar i P1 har verkligen levt upp till färväntningarna. Hoppas på mer på den nivån. Då kanske man kan stå ut med en eller två (aldrig mer än så) idrottsstjärnor eller företagsledares högst ointressanta upprepande av vinstserier. Framgångar är aldrig intressant i sig. Man behöver dalar och skuggorna också för att bli intressant. Sen handlar det där om att vara personlig. Det är en människa man skall läras sig känna. Inte människans prestationer.

Kanske kommer jag att skriva någon rad här också under de kommande fyra veckorna. Kanske inte. Koltrastsång av högsta kvalitet har vi ändå på kullen och min hänförelse över en bör väl ändå generera några rader. Tyvärr har den svarte placerat sig så att man inte alltid hör honom där jag sitter. Sicken en. Men vem kan klaga när man bjuds på den sången om man bara flyttar en aning på sin trötta gamla kropp.

18:33 säger klockan. Jag sitter alltså här på övertid. NU är det semester. Fyra veckor vila. Skönt eller otäckt. Jo. Troligen skönt.

Ha en fin sommar ni med.

Häftigt på riktigt!

Bara timmar innan jag skall gå på semester passar jag på att göra en tegelsten av den här. Inte bra. Nåja, något skall man syssla med när man kommer tillbaks från semestern också. Fast lite suck på det är det ändå

Jag är bara några timmar från “semester”. Stort “S” skall det väl vara där egentligen. Eller på söndags eftermiddag eller kväll börjar den väl egentligen eftersom man normalt skulle ha jobbat då.

K började sin igår. Eller på måndag då. Hon går nu omkring här i huset och flinar. Fyra veckor föröver i frihetens tecken. God vind i seglen.

Men jag skall alltså bara… men faktiskt står jag redan rätt bekvämt på en platå. Grejen idag är alltså att inte få för sig att göra något som leder vidare. Det kommer inte att bli lätt.

Jag får för mig att lyssna igenom min egen musik igår. Går till min sida och låter Spotify servera. Håller på att kräkas efter en stund. “Sicken klåpare“. Inget av det där skulle ha gjorts offentligt. Blir inte ens nedstämd. Varför de som ändå lyssnar över huvud taget gör det går mig spårlöst förbi. Möjligen används den som tortyr i olika sammanhang. Borde plockas ner. Man bör sälja iväg gitarren…

Suck.

Fast det är väl samma med allt. Tittar man på gammal kod rodnar man. Gamla texter vill man elda upp. Förhoppningsvis är det någon slags utveckling som gör att man känner sådär. Eller också är och förblir man en klåpare. Den sista insikten kan förstöra en hel semester. Fast en klåpare kan möjligen ändå älska det han/hon gör. Älska att leva. Kanske borde det inte vara så.

Ser den här

och det är så jäkla snyggt såklart. De som är stora i ens samtid är inte de som blir ihågkomna i framtiden. Här känner vi Lim-Johan i Ovanåker, som många säkert skrattade år då när han levde. Eller Mr Joll här uppe. Vi är alla kuggar i ett större maskineri. Om vi inte finns så finns inte en massa annat heller. Beroendena i olika riktningar är fler än man tror.

Därför har jag det lite svårt för stora män och stora kvinnor. De som ser sig som förmer. Vill släpa ner dom till oss andra. Väldigt många sådan finns det i små samhällen. Ja i stora också. Men de försvinner lite mer i mängden där.

Men just nu behövs alltså lite musik – som inte är min egen – som gör mig blå och kodarsugen. Alldeles för ljusgul i sinnet denna dag. Gult det galna. Rött ilskan. Blått tårarna. I det rör man sig.

Det är nu ändå så att det är dom här diskussionerna som är svårast att följa.

Har ramlat in i lite dan-före-semester mod och därför är Hälsingetoppen (något) sen. Nåja det är som det är. Men en gång i veckan skall den ramla ut. Och ännu så länge har den gjort det verenda fredag. Man skulle såklart kunna automatisera det hela. Programmerare som man är. Men lite häst och vagn känns ändå skönt ändå ibland även i mina kretsar.

Lyssna på livemusik i år den här sommaren. Ut med dig bland mygg och bromsar. Just det är en order. Om man nu tror på sådana. Det gör inte såklart inte jag. En punkare där som gömmer sig bakom en fettvalk.