De är vackra domherrarna där de sitter i gammel-lönnen. Sitter där och väntar på sin tur vid maten. Taloxarna är aggressivare och skall ha först. Solrosfrön är grejen för småfåglar, talgbollar också såklart men ekorren ser dem som stora nötter och plockar girigt med sig dem till något av sina gömställen. Så åtgången blir stor på talgbollar, men vi fyller på så de alltid finns där i för ekorrar och fåglar i närmast obegränsade mängder.
Jag vet inte vad som hänt i år men fåglarna här äter som aldrig förr. Man får fylla på varannan dag och då rymmer automaten ändå drygt en tiolitershink. Blir dyrt det här i år. Att man gillar det är väl på samma sätt som att sitta i parken och mata duvor ett tecken på att man verkligen är gammal. Man behöver inte längre så uppseendeväckande händelser för att roas. För jag tycker nog att livet skulle vara ganska innehållslöst utan alla dessa fåglar utanför fönstret. En dimension av det man uppskattar skulle vara borta. En av anledningarna att man bor i skogen.
Julen närmar sig. Jag gillar jul. Inte det religiösa budskapet, inte måstena, inte kommersen. Vi har valt bort det mesta av det där här i huset. Men jag gillar när ungarna är hemma en stund från sina hektiska liv och att de är det frivilligt. Det är viktigt att de lever sina liv och inte vårt. Vi är ändå alltid kopplade. Det kommer man inte ifrån. Vi tar det lugnt helt enkelt och umgås under julen. Äter lite gott, ser på filmer och spelar något gammalt slitet spel ibland med en glas sherry i högerhanden. Vi har några julklappar som vi delar ut men inte fler än att de öppnas på en liten stund och kunde fås vid något annat tillfälle på året också. Att ligga på soffan och läsa är kanske det bästa. Vi brukar köpa några nya böcker och så ligger vi där i varsin del av soffan och bara läser och läser. Japp, somnar ibland också. Skönt det med.
Jag brukar klara av det där till framåt annandagen. Sen börjar det krypa i mig och jag vill igång igen. Men oftast utvilad och sugen nu. Som ung stack man iväg till kompisarna redan på julaftonskvällen. Vi hade nycklarna till Södran och kunde mötas där i natten. Gitarrer och kompisar drog i en. Vi var så många då. Kompisas och medlemmar i tre band. Flickvänner, wannabes och folk som liksom bara hängde på. Ett fantastiskt gäng. Antagligen de bästa människor jag någonsin träffat. Det sagt medveten om att jag träffat oerhört många trevliga människor på olika platser i mitt liv. Men graderingen är oviktig såklart. Möten tendera dessutom att bli bättre sedda genom årtiondens dimma. Men det var speciella människor. De enda faktiskt som jag någonsin känt att jag skulle vilja träffa igen. Är inte så mycket för återföreningar annars. Men Södrangänget skulle jag inte kunna motstå ens som åldrande…
Jag skall ägna resten av dagen åt att fylla bokhyllor med böcker. Vi är redan ganska säkra på att alla vi vi har inte kommer att få plats trotts fjorton Billy med överhyllor. Det behövs fler hyllor på andra ställen, så är det bara. Man kan bara konstatera att man borde hänga med i sin tid. Allesamman får de väl med enkelhet rum i minnet på en läsplatta. Nått att tänka på.
