Category: Betraktelser & Berättelse

Ute en dag. Fint väder- Gräsklippning. Beundrar pionen. Den stora. Den som inte riktigt ville men som nu skämmer bort oss med ett fång rosa brudklänningar. Sommar när den är som bäst. Inte ens myggen stör.

“Är du lycklig lille vän?” Den eviga frågan och man besvarar den med ett rungande “JA“. Så enkelt. Det behövs inte så mycket. Kanske handlar det där om att man gett upp. Att man inser att man inte blir mer än det där man nu blivit. Eller också handlar det om att man skiter i vad andra tycker om en. Tycker att man lyckats. Att man kommit dit man vill. Att man (som alla andra) också är en Sara Sjöström eller Ingmar Stenmark här på kullen. Men ännu oupptäckt. För evigt oupptäckt. Och lika bra det.

Gott att leva alltså. Två veckor semester kvar. Jaha liksom. Det skall nog gå.

Livet är gott. Jordgubbstårta idag. Den som egentligen skulle vara midsommartårta. Men vafan, man kan väl fira sommaren en sådan här dag lika väl som en midsommaraftonsdag.

Behöver jag tillägga att jag älskar tårta. Nehepp, ingen är väl förvånad över den saken…

Livet går vidare fast man inte gör speciellt mycket. Sitter faktiskt i studion. Trotts sol ute. Det är lite sjukt. Speciellt en sådan här sommar när man längtat efter soltimmar. Men nu blev det bestämt så utifrån väderleksrapport som angavs vara “säker”. Ja pyttsan. I år är det skit med rapporteringen också. Svårt tydligen. Men skitvädret hamnar tydligen väldigt gärna över mellansverige i år. Där verkar finnas en klar säkerhetsfaktor att ta fasta på.

Annars rullar livet på. Blir nog en kortare tur till veckan. För att se världen. Det kryper lite i mig av längtan efter just det nämligen. Så K och jag ger oss nog ut på en sväng utan mål. De turer vi gjorde så ofta förr men mer sällan gör nuförtiden. Matsäck och bensin i tanken och sen iväg. Brukar betyda åtminstone ett stopp vid havet. Det drar alltid. Hårt. När inlandsisen låg tung över landet gick kustlinjen ganska precis där jag sitter. Så den är nedärv den där längtan kanske. Eller också handlar det om att vara sammanvuxen med havet genom Voxnan som präglade hela min uppväxt.

Jodå jag är sugen på att låtsasjobba också. Men har gått ner i varv och vant mig ganska väl med den här tillvaron också. Tänka sig…

Men nu tårta alltså…

ps Bilden är stulen, K’s tårta är vackrare  ds

Det handlar väl om att vänja sig. Två veckor “göra ingenting” och man tycker livet är rätt skönt ändå. “Hakuna matata” liksom. Finns inget att klaga på. Det rullar på. Ogräset och gräsmattan växer. Vi sover länge. Läser mycket. Ser på serier vi missat tidigare. Pratar i timmar. Umgås. Det är inte så jävla pjåkigt att leva helt enkelt.

En undersökning kommer fram till att de som har mer pengar är lyckligare än de som inga har. Ingen lär väl bli nämnvärt förvånad över det resultatet gissar jag. För inte många blir lycklig av att ha dåligt med pengar. Människorna i den tid vi lever i ids alltid bara tänka ett steg i allt. Man kan göra saker med pengar. Inte utan.

Men såklart. Jag  är sugen på att låtsajobba. Som fan rent utav. Men fantomen och jag, vi håller vad vi lovar vi män i tajta blå trikåer.

Japp, så är det.

Tre timmar sol hittade. Ja jävlar!

Vi frågar oss vad vi skall göra idag. Det regnar. Det är för lite bensin i tanken på bilen för att ge sig ut på en längre tur med den. Det som hade varit det självklara valet egentligen. Ut. Iväg. Se nytt. Tills man längtar hem till sitt igen. Kulan, boet, drar en alltid till sig till slut ändå. Som att ge sig iväg gör när man är i den.

Men vad man skall göra alltså. Semester. Om det inte vore semester var det såklart inget problem. Men nu är det det. Ja och det finns att göra. Massor. Men är man nu ledig så vill man känna att man väljer själv. Så soffan med en bok är ett alternativ. Men man har kört slut på det där alternativet lite nu. Orkar liksom inte mer av samma. Man kan iof välja en film istället för en bok men man har sett MÅNGA filmer vid det här laget också. Studion kanske. Jag fick igång allt igår. Det går att spela in saker igen. Men cirka tretton grader där nere. Ingen jätteskön värld att sitta i. JA somna kanske. Sova tills man vaknar. Men först borde man väl helst vara trött…

Sikna problem man kan ha en sådan här lördag mitt i semestern. Livet är hårt.

Några dagar in i semestern. Ja jag kämpar på. Semester är liksom inte gjord för sådana som mig. Men lite normal vill man ju åtminstone verka så jag håller mig – i stort sett – borta från låtsasjobbet. Antagligen är det för att jag ALLTID har semester – åtminstone enligt vissa – som vet – som semestern inte riktigt sätter sig i min själ.  Fast skit samma. Ibland är det riktigt skönt. Trotts ishavskyla och blåst ute. Inne stannar man alltså. Helst.

Skitsommar.

Hängmatta är inte att tänka på här här på kullen. Inte gräsklippning heller. Det regnar lagom ofta för att gräsmattan alltid skall vara blöt. Har man den billigaste möjliga modellen av gräsklippare kan man definitivt glömma klippning av blöt gräsmatta. Hopp dock om att morgondagen skall göra det möjligt att leverera på den punkten. Fan trot’ bör man väl tillägga.

Annars händer alltså ingenting. Noll. Zip. Jag kör igång studiodatorn igår. Det som finns kvar av den och studion. Det tar några timmar att få grejer att låta igen. Tar några timmar till att få dem att spela in saker. Vill man göra musik får man ha tålamod. Endera dagen skall jag få till det sista också. Gitarren blev i alla fall stämd. Ja en av dem.

Men här kan jag ju inte sitta. Jag ser saker runt omkring mig som jag borde ge mig i kast med. Men semester faktiskt. Aja Baja

Har i alla fall inte återupptagit Facebook. Alltid något.