Category: Betraktelser & Berättelse

Det snöar och blåser här idag. Inga stormvindar och inget supersnöväder men tillräckligt för att man skall frysa ännu mer än man vanligtvis fryser. Man shuntar upp. Tar hjälp av hjälpkamin. Gör åkarbrasor. Det blir lite bättre. Snälla vår och sommar, kom hit fort och rädda mig.

Mycket snö är det ju inte, Men tillräckligt för de som vill ställa sig på laggarna. Imorgon skall det iof bli +5 (värmepumpen ute på Atlanten gör sitt jobb) men den snö som är kvar nu är sådär hårdpackad att lite varmväder inte gör någon större åverkan på den. Däremot lär det väl återigen bli halt och jävligt. Vi har en riktig halkvinter i år här. Men i år har vi fått god hjälp att bekämpa den av den stora gula traktorn.

Frökatalogerna och fröutskicken väller in nu. Man blir sugen på att stoppa ner fingar i jorden. Se liv gro. Men får nog hålla sig lite till. Men i slutet av februari kan man nog sätta lite tagetes och lite tomater. Stödlysa lite. Köra på sen i mars. Härliga tider.

För att vara inne i årets värsta lågperiod (januari + februari) så går det ganska bra ändå. Man får fokusera på annat och försöka överleva. Låtsasjobb är som vanligt en god hjälp när det gäller att förtränga verkligheten. Använder därför mycket av tiden på sådant. Som vanligt.

Vem var det som uppfann kalldraget?

Borde skjutits där och då.

Jodå, stora fönster ger kalldrag. Förr fanns ett element här på låtsaskontoret som sträckte sig under alla fönster (10 meter, ?ediga grejer). Men det rostade sönder så jag fick byta ut det mot ett mindre. En av de väntande investeringarna är definitivt att få till ett längre element igen. Men den kön är lång såklart. Det får alltså vänta.

Kompis funderar på att åka Orientexpressen. Det tycker jag han gör helt rätt i. Jag är fortfarande kapabel att känna glädje för någon annan alltså. Färvånar mig.

Min matklocka ringer likt Skalmans för att ropa ut att det är dags för lunch. Ja varför inte. Frågan är bara vad man skall äta idag…

Måste dela den här för det är så jävligt och så bra skrivet. Det finns människor som har det där som verklighet. Man blir SÅ förbannad.

Var tog debatten om ekologiska bananer vägen? Åtminstone i de butiker vi besöker är de besprutade tillbaks. Hur länge orkar folk bry sig undrar man.

Det är inte ofta, men ibland ändå, som för mig i lördags när jag sitter framför brasan med ett glas med julwhiskyn i handen, den som jag fick av J. i julklapp. K. grejar kvällsmat i köket. Jag bara sitter där. Lite halvsjuk, har inte gjort mycket under dagen. Förkylning. Gammeln. Den stora tröttheten. Något har mig i sitt grepp. Björkveden sprakar och liksom att jag aldrig tröttnar på att titta ut över hav och vågors rörelse så tröttnar jag aldrig på att sitta och titta in i en brasa. De där båda når hela vägen in i min själ. Jord, eld, luft och vatten. Jo, nog fungerar det på samma sätt att titta på himlen också. Jag minns ju sådana stunder med samma känsla. Eller att ha händerna i jorden. Känna urprunget för liv. Inse att man är en del av det där, inte över, inte under.

Men när jag sitter där med mitt glas inser jag att livet blir inte bättre än såhär. Att det inte behöver bli bättre än såhär. Här och nu i det här ögonblicket är jag helt lycklig och utan ett enda bekymmer. Känslan intar mig. Och jag njuter till fullo över att finnas till.

Idag, dagen efter, är livet ikapp igen. Praktiska ting har tagit över tankevärlden. Men den där goa känslan från i lördags framför brasan finns kvar där inom mig. Jag kommer att kunna leva länge på den. Precis som jag gjort på tidigare insikter av det där slaget. Stunder av största enkelhet när allt bara är så bra som det någonsin skulle kunna vara.

Tacksam är jag såklart för att jag fått ett gäng sådana där ögonblick i livet. Oändligt tacksam. Förnöjsamheten är den största gåvan.