Det är en spelning i Bollnäs med Pugh Rogerfelt. Av ingen alls anledning kommer jag att tänka på den. 70-tal såklart. Nästan allt händer då. Men konstigt nog är jag själv där. Har tagit min vita Amazon och åkt dit och lyssnat. Vill ju bli en sådan där jag med. Som Pugh. Sommar, ja det känner jag med säkerhet att det är. Juni kanske. Eller inte riktigt sommar. Slutet av maj. Vet inte. Men varmt. Solen värmer mitt ansikte där i minnet. Långnäs. Bollnäs. Mycket folk. Men jag är alltså själv där. Varför det? Var det här inte de år av mitt liv när jag verkligen hörde till?
Han med många keyboard dyker upp. Jo PS. Ljusdal. Får höra ny musik från Ljusdal. Låter bra. Blir sugen på att själv sätta mig och göra ny musik. Såklart. Men välkomnar detta sug. Behöver det där suget. Musiken är en viktig del av det som är jag. Jag måste bara hitta tiden för att sitta ner och åstadkomma sådan. Kul också när någon musikvän hälsar på. PS är med i allt som händer i den här kommunen. Han kan inte säja “nej” den mannen nämligen.
Ljusdal och Hälsingland är musik. Det är en viktig ingrediens här. Det har alltid varit så och det kommer alltid att vara så. Det finns så oerhört många musiker och låtskrivare i det här landskapet att det blir över för export till resten av landet också.
Förutom trevligt besök av PS händer inte mycket här i helgen. K och jag tar det lugnt. Vi behöver återhämtningen. Men det är essensen i vinterliv för oss tydligen numera. Vi vaknar till liv lite mer när vårblommorna också gör det. Men nu mer kokongtillvaro allså. Ständigt tända brasor håller oss varma.
Ny vecka i antågande. Det ser jag fram emot. Förkylningen från förra veckan verkar ha gett sig till större delen. Mer kraft kvar alltså den här veckan att ägna åt kärnverksamheten. Ja, låtsasarbetet alltså. Ingen väntar väl något som är på riktigt från mig. Kanske har ingen någonsin gjort det.
Ner mot 0.5 i korrigerad syn. Bilkörning i riskzonen nu. Ingen tycker det är konstigt att jag åker in på sjukhus med helt OK syn och kommer ut med jävligt dålig syn. Ja utom jag då. Om det nu beror på infektionen borde väl någon ha sett det sambandet tidigare? Hos någon annan alltså. Eller om det är en bieffekt av något annat? Att just de två veckorna då min syn verkligen bestämmer sig för att försämras av en slump skulle sammanfalla med min sjukhusvistelse känns ju underligt. Ingen vill i alla fall diskutera det där. Som om jag är dum i huvudet som tar upp det.
Men vad vet man? Jag är alltså inte ute efter att straffa någon eller ens hålla någon ansvarig. Vill bara förstå varför.
Nu skall jag ta tag i det som är kvar av denna första låtsasarbetsdag. Hård vind där ute som kommer från Atlanten. 15 m/s i byarna. Drar rakt igenom ett gammalt skolhus på en kulle i Los. Men Hulken kämpar emot och leder för tillfället. Heja Hulken!
Förkyld. Hostig. Ont i lungorna. Visste väl att den där tröttheten i början av veckan hade sitt ursprung i något. Men snart helgvila. Bra att ha något att skylla på när man vägrar kliva upp ur soffan då. Japp, den är fortfarande grön och kommer från IKEA.
Lungor förresten. Jag har visst stora sådana. Eller åtminstone långa. Man måste ta två bilder när man lungröntgar. Sköterskorna säger “Mäh” och ställer om för att också få med de nedre delarna av lungorna. Jag känner mig onormal igen. Men kanske skulle man sprungit långt och länge i livet istället för att sitta såhär. Utnyttjat det där. Det man fick. Fast för sent nu såklart. Sönderrökta.
Fast det var såklart länge sedan man gjorde en sådan röntgen. Sjuttiotal. Kanske krymper de med åren och lämnar plats för växande magar. Utifrån granskat kan man i alla fall tro det. Åtminstone i mitt fall.
Backupdag idag. Det mesta packas ihop och kopieras. Sju minuter för fem gig upp till en Google server. Jag baxnar. Ja och då är det med ett 100 Mbit kort. För inte så länge sedan när jag skulle dela en Linux image med en kamrat i södra Sverige tog det två dar att få över grejerna. Livet är lättare nu.
Men något är vajsing här. Får inte full fart. Blir “bara” ungefär hälften av det vi betalar för. Köpte till och med en färdig kabel för att jag trodde att mina dåligt klämda kablar var orsaken till det där. Men icke. Så var det inte. Måste väl felsöka de där på riktigt någon dag. Man vill ha det man betalar för. Jo, det är lite mycket vill ha mer med det där såklart, för jag är väldigt nöjd redan nu.
En vindkraftstransport – många sådana som åker förbi här numera – har visst kört av vägen mor Kårbölehållet. Stora grejer det där. Besvärlig bärgning väntar. Tills dess är vägen avstängd. En flyktväg mindre om man skulle komma på en sådan tanke. Klaustrofobiskt.
Optiker idag. Ögonmottagning skickar dit. Den fria vården. Ser så dåligt nu att det är frågan om jag hittar dit… Japp, det sista var ett skämt. Det skall nog gå. Men skall tigga till mig ett paket linser. För syns skull.
Folk dör hela tiden. Så är det ju. Men det som hänt på sistone är att väldigt många av de som går bort gör det i en ålder som ligger väldigt nära ens egen. Nope, jag är inte rädd för döden, men helvete, jag är nyfiken och vill vara med ett tag till och uppleva det som händer. Det får inte ta slut redan nu. En människa på Mars t.ex. Cancerbot. En bra melodifestivallåt. Sådant man vill uppleva. Blir lite stressad av det där. Så mycket kvar att göra. En krympande återstod av tid.
Fast det är som vanligt såklart. Man får vara glad för det man får. Man har såklart inget annat val än att ta den ståndpunkten. Bättre än att deppa. Ja och sen får man väl köra tills den där väggen dyker upp. Har man riktig tur märkar man inte ens när det händer.
Men nu så, Annat. Viktigare. Trevlig helg hörnini.
