Måndag. Jag har varit på provtagning redan vid sju. Stick, stick, stick, tapp och tack. No big deal. På eftermiddagen brukar man se värdena på 1177. Oftast skall man överleva.
Känns sommarmorgon där ute. Men varmt är det inte. Fast helgen skall visst leverera högtryck. Man hoppas på den. Vill svettas. Längtar efter öppna fönster, en gardin som rör sig i vinden och Koltrastsång där ute. En ynnest att vakna till.
Jodå. Koltrastsång det får man. Gratis, Fantastiskt. Njuter såklart.
Havet ropar på mig. Suget, dragningen är alltid som störst den här tiden. Hade jag en eka skulle jag satt ner den i Voxnan idag och mött upp med det älskade havet neråt Ljusne någonstans, fast det tar ett par dar. Årets första bad hade kanske varit uteslutet för en fryslort som jag men obruten horisont stillar sinnet och den magin kan jag aldrig se mig mätt på.
Sitter och radera mail på gmail. Börjar röra mig tjugofem år bakåt i tiden. Fortfarande sjuttiotusen mail att ta bort. Fyrtionio i taget. Man orkar hålla på med det en kvart i taget. Google… Sigh! Fast så många människor runt om i världen som rört sig förbi under dessa år. Massor. De flesta både trevliga och roliga. Några dryga också såklart. Sen alla (hem)automationsprotokoll som passerat revy. Som poppat upp som lysande stjärnor, förbleknat, dalat och sen försvunnit ut i mörkret efter några år. Ja, många är de. Tidningsklippen om dem likaså. VSCP är det enda som fortfarande lever. Haltande. Men ändå. Vid liv.
Hellström håller hov och det är fest i hemstaden. Tycker det där är roligt. Skulle gärna vilja uppleva. Mest för att uppleva hänförelsen i publiken, även om jag inte har något emot musiken heller. Schulman skriver bra om det hela. Även om jag aldrig varit dill-dill-dill men inte heller en i de skränande massorna. Lustigt också att publiken i de främre raderna på Håkans konserter fortfarande är lika unga som förr. Publiken brukar annars följa estradörerna i ålder. Men Håkan är ett fenomen såklart. En Svenskalärare jag jobbade med förr höjde hans texter till skyarna. De enkla är ofta det svåra. Man uppnäsorna klarar såklart inte av sådant.
Hälsingetoppen. Fredag. Nationaldag. Egentligen skulle vi väl bjudit på nationalsång idag, men jag är inte mycket för det där nationalistiska så jag postar den gamla vanliga listan istället. Fredligare så. Nationalism har i alla tider bara gett elände till folket. Gränser finns inte. Behövs inte. Nope. Musiken BARA glädje. Men pingst efter nationaldag. Man får hänrycka sig. Varför inte känna sig hänryckt och lycklig till lite musik liksom. Fast möjligen skall man ta det lite lugnt med hänryckandet också. Dansa mest. Sjunga med. Njuta av livet. Visst räcker det så?
Ät musik! Sov musik! Lev musik!Stöd de lokala artisterna.
Klockan är snart tre. Det kunde vara bra. Men eftersom jag hunnit med så lite fram tills nu så är det inte jättebra. Men man överlever. Fördelen med att vara pensionär. Man behöver egentligen inte göra ett skit. Överlever gör man ändå. I alla fall tills man dör.
Fast i verkligheten vill man såklart göra saker. Få saker ur händerna. Så då svider det när inte lyckas får till det man tänkt sig under en dag. Ja en hel jävla vår. Har nog aldrig varit så improduktiv under så lång tid som under de senaste månaderna. Ja möjligen då när jag låg på sjukhus med axeln. Men då var ju orsak verkan sambandet solklart. Det är det inte just nu. Det är mer “vad är det som händer” över alltsammans idag. Gillar inte. Men måste såklart ta mig igenom och över. Det är väl det hinder är till för. Varför skulle de annars finnas till?
En kompis från Edsbyn “berömmer kvinnorna som fixar leder” i Los. Nämner dem som föredöme för andra små orter. Det har diskuterats om dem. Helt rätt såklart. Utan alla fantastiska människor som jobbar ideellt så blev det liksom inte mycket. Noll och zip, och ingenting. Dom finns överallt. Syns sällan. Får sällan direkta tack. Vi borde skalla “hurra” oftare genom öppna fönster vi andra för att visa vår uppskattning.
En besökare på bloggen idag hittills. Kan man inte jobba sig uppåt får man jobba sig neråt. Gör man det med ett leende så är inte det så jävla dåligt som man kan tro.
