Author: Åke Hedman

Jag hoppas att ni har koll på era dymlar, även icke lymlar har ju dymlar, behöver därför se om dom en dag som denna. Det säger sig själv liksom. Lite tyg, vira in din dymmel i det, Sen blir den väl anpassad för dymmeldag och påsk.

Här uppe på kullen är det bra. Helt OK. Däcket är däremot fortfarande ute på vift. Varken Postnord eller tysken har några besked i den frågan. Tystnad alltså. Men man bor alltså i Los. Det kan komma ett snöväder när som helst. Man bör kunna färdas fritt med dubbdäck på ett tag till.

Döstädar lite lätt här annars. Ett pågående arbete. Den där flytten från Sörmland av grejer har slagit rot där. Som femtiotalet spänningssladdar till datorer. Spar tre. Sådär liksom. Sen allt det där man börjar inse att man aldrig kommer att hinna med. Varenda sådant projekt bränner till lite i bröstet. Men vad skall man spara sådan grejer för? Det som bara samlar damm.

Fast i princip hela veckan har varit okoncentrerad. Det har funnits lämpligt placerade störningsmoment utplacerad lite här och var och alltså har jag inte nått den koncentration som behövs för att göra något vettigt. Irriterar otroligt mycket oftast det där. Men har tagit det med jämnmod den här veckan. Lite Åkes lidande på kullen har det blivit. Sympatiserar med han den där Jesus på korset på det där sättet och gör mig klar för ett nytt kyrkoår fast jag inte ens är medlem i kyrkan.

Men lugnt. Livet är gott. Kaffe finns i koppen och i burken. Inte mycket fattas mig. Alltså finns inget att klaga på.

Vi tillbringar fredagen och en del av lördagen på Orbaden Spa & Resort. Äldste sonen har fixat en övernattning med trerätters till K på hennes 61 årsdag. Fast han tänkte troligen att firandet skulle ske på 60-årsdagen… Jag vet inte. Vi är sådana i min familj. Primtalen firas. De där vanliga talen (utom 42) går bara förbi. Undertecknad följer alltså med på nåder. Men dit far vi i alla fall. Timingen är perfekt, vila behövs såklart efter allt farande fram och tillbaks den sista tiden.

Att frottera sig med några av de där kändisarna som bär upp Sveriges skvallerblaskor, äta god mat, dricka gott, bo bra, är härligt såklart. Fast avkopplande vet jag inte. Tröttare när man kommer därifrån än när man kom. Fast den där MYCKET dyra whiskyn på nattkröken gick verkligen inte av för hackor. Att man dessutom satt djupt nedsjunken i en ljuvlig Engelsk pufffåtölj när den intogs gjorde inte saken sämre. Allt medans solen gick ner över sjön som väl är Ljusnan men säkert heter Orsjön just här. Inte helt säker på det sista.

Fast nu har alltså jag med fått uppleva Orbaden. K har varit där tidigare. Nice place liksom. Där kan man kanske ha nästa konferens. Eller begravning. Om man har råd. För dyrt för en enkel öl med polarna.

Vi tänker att vi befinner oss bra nära Gävle på hemvägen. Så vi ger oss iväg dit. Men Gävle har inte det vi vill ha så vi far till Falun, intar hamburgare eftersom vi känner oss som proletärer igen, far vidare till Borlänge, som har det vi vill ha. Handlar lite annat där också och far sedan hem mer trötta än när vi åkte. Japp, det är så man vilar. All in hela vägen.

Nu går vi båda här hemma och ojjar oss för att vi är så trötta. Upplevelser kostar på. Vi är inte vana med att det händer så mycket här på kullen. Nöjda såklart.

Däcket som saknas är fortfarande borta. Sista dagen man får ha dubbdäck på imorgon. Jättebra alltså. Fast lite dispens från den där regeln brukar man kunna få om man bor på en kulle i Los. I alla fall anser och tolkar jag reglerna så. Vis som jag är efter flera års sena snöoväder i april. Beredd att gå till tings på den tesen om jag skulle bli bötfälld. Ja kan bli rättshaverist i det där rent utav.

Förutom det trötta så är allt bra. Men får hoppas på påsken som energipåfyllare. The perks of being a wallflower skall betittas för 28’e gången eller vad det nu är. Förstår inte vad det är i den filmen som slår an något speciellt inom mig. Gillar den skarpt. Jodå boken också. Man kan ha lika stor glädje av båda faktiskt. Sen blir det alltså serier och godis och julmust. God bok. Sömn. Gott liv på kullen.

Läget är alltså utmärkt!

Det är löjligt vilket vanedjur man är. Firefox har lagt till en inställning där man kan ha tabbarna till vänster. Ger lite mer utrymme för innehållet så att man kan hålla reda på de tusen tabbar man har öppna. Men jäklar vad svårt det är att anpassa sig till att ha dem där istället för upptill.

Men gillar dom. Så jag fortsätter. Hade nog fortsatt ändå bara för att viska till min tröga hjärna “häng med“. Av samma anledning byter jag ibland skärmar för mitt innehåll. Det tar några dagar för hjärnan att hänga med då också.

Nåja, om en veka eller tå är det där vardag. Då kan man byta tillbaks. Hålla på så. Jogga hjärnceller.

Applåderar för övrigt när Mozillagänget kommer på lite egna grejer istället för att försöka hålla sig till Googles taktpinne. Där finns framgången också är jag säker på. Det där gäller f.ö. också alla Svenska “high tech bolag” som egentligen bara gör exakt samma sak i princip som alla andra “high tech bolag” i världen. Går i takt. En takt som bestäms av de stora. Trist och tråkigt och med ingenting som resultatet.

Själv tänker jag ge mig strax. Det kom inget däck idag heller så ett saknas fortfarande. Man får hoppas på nästa vecka och större tur då. Synd eftersom jag har för avsikt att åka förbi däckverkstaden under eftermiddagen och nu får göra en extra tur dit. Men hur mycket man än suckar över dylikt så är det som det är. Man får ta det med en gnutta ro. Utförsbackar och uppförsbackar. Räkmackor dessutom ibland för de som inte är vegetarianer.

Men nu och härifrån en mycket tidig helg. Påskledighetsträning…