Jag är förbaskat trött på deckare just nu och rent allmänt. Men det finns annat i den här som är intressant. Tiden. Kvinnornas ställning under slutet av artonhundratalet. Korsetter. Ja och tur är väl det annars hade jag nog skippat den. Men skippat alltså för att det är en deckare. Boken är välskriven och trovärdig och bra på alla sätt i övrigt. Lätt att ta sig igenom fast man inte vill läsa deckare.
Ger mig i kast med nästa del på stört (för det finns inget annat att läsa här nämligen).
K fryser när hon kommer hem från jobbet så jag kör igång Hulken igen. Några eftergifter för hemfriden får man väl ändå svälja. Får väl stå på till imorgon i alla fall sen får vi se om kära frun fortfarande fryser. Blåsten ni vet.
Noterar hur som helst mängder av kondens i panna och skorsten efter avstängningen och maskineriet puttrar igång igen. Det där rinner ut ur sotluckan som äcklig svart sörja. Svartare kan nog inget bli. Jo tjära möjligen. Brukar ge sig efter att pannan fått upp temperaturen. Tur man varit med förr annars skulle man blivit oroligare än en mört.
Idag har jag inte kodat en enda rad. Har haft annat för mig. Det går att överleva sådana dagar också. Men eftersom jag varit utan musik dessutom hela dagen så tar jag igen lite av abstinensen där just nu och här. Kodandet tar jag upp imorgon igen, ungefär som om inget hänt, ja och det har det väl inte heller. Eller har det? Har jag missat något?
Musiker klagar ofta på Spotify. Ersättningen är dålig. Ja och det är den. Modellen med att skivbolagen får pengar som inte hör hemma i deras fickor är också fel. Men hur såg det egentligen ut före Spotify? Ingen fick en enda krona. Man måste skapa något bättre än Spotify själv om man vill ändra på det där. Ingen vill väl tillbaks till det gamla. Verkligen noll kronor ner i allas fickor utom då möjligtvis i Pirat Bay’s.
I helgen är det annars snudd på att man får klippa gräsmattan. Det är nog i så fall det tidigaste tillfälle jag någonsin klippt den. Men det normala har iof alltid varit att den gamla gräsklipparen inte startat. Man har fått meka ett tag innan man fått igång den. Men nu har vi en rätt ny med batteristart. Förväntar mig att den skall starta. Men man kan såklart få tji där också. Sonen fixade en ny batteriladdare till den i julas eftersom den gamla packat ihop. Fanns en kvar i Uppsala – de korta seriernas förbannelse. Ännu lever hoppet. Ibland är det det enda man har kvar.
Två hål i väggen. Vilken jävligt ljuvlig och smart och effektiv och lämplig distributionsform av energi det är. Det finns inte mycket som slår två hål i väggen när det gäller distribution.
Pellets må vara billigare per kilowatttimme (ibland). Men det skall jobbas en del med den också. Bäras in. Sotas. Ja och så skall pelletsen fraktas hem till gården också. Ja och allt före det. Men el. Tjoooooop bara. Man kopplar in sig på de där två hålen i väggen och tar den energi man vill ha. Ja och billigt är det väl med el också i Sverige.
Den där jävla vinden. Upp mot 20 m/s i byarna. Håller på och håller på. Men det nya nu för tiden. Varje vår. Kall vind. Vill klaga. Men vem klagar man på vädret till.
Bra här på kullen. Kunde i alla fall vara sämre. Kanske bättre också. Men då hade jag nog inte vetat vart jag skulle göra av mig själv. Man vill ju gå mot ett tydligt bättre som mål. Hela tiden. Åt andra hållet och status quo känns inte riktigt bra. Ja och var går man om allt är bra?
Fast omges av en del störande element. Det irriterar oerhört. Vill sätta igång saker och sen göra klart. Men alltid när man har med andra att göra så tar det tid och krånglas. Speciellt om man nu bor i Los eller annan obygd. Vill man ha någon ut hit som skall fixa något så blir det först nja och nää och…. sen ett högt pris innan jobbet ens har börjat. Alltid samma sak. Fast man blev ju inte tvingad att flytta hit såklart. Får ta det där.
Dricker kaffe. Ännu kan man unna sig. Fast inte skulle det väl vara så jäkla svårt att sluta dricka heller. Huvudvärk några dagar, sen klart. Efter det kanelbulle med vatten när man går på fik.
Förresten. Vinden. Det var väl på vårarna man byggde drakar. Typisk sak man gjorde där det blåste som fan. Alltså har det inte ändrat sig ett dugg. Samma vårar nu som då. Man glömmer.
Men länge sedan man byggde sig en drake nu. I Afghanistan har man rakblad på dom och försöker skära av varandras linor. Tuffare. Vi bara hissade upp dom och sen flög dom där. Tävlingen var väl att försöka få dem så högt upp som det gick. När man tänker på det nu så låter det inte så jävla kul. Men det var det då. Att fixa grejer att bygga av. Att bygga ihop. Se prylarna flyga. Egentligen ganska lika det man håller på med idag i kod och hårdvara. Och det är väl skoj! Dessutom ryker det ju ibland…
Magen jämrar sig idag som den jämrade sig igår och i förgår. men får en burk medicin i postlådan idag. Pris 530 spänn burken. Jag betalar 123 spänn. Tack alla skattebetalare. Eller är det bara skatteåterbäring?
Men nu skall jag slurka i mig det sista kaffet. Sen … ja ni kan säkert gissa…
