En o-cool gubbe

Är det semeldag idag? VA!?

Det dyker upp en gammal bild av min käre vän humlen som jag för några år sedan satte ute vid garaget. Den trivdes kanske inte riktigt bra där ute. Blev visserligen lång, sträckte sig upp mot han/hon/det/gud, men frodigare än ett tunt rep det lyckades den aldrig bli. Ja den var rent av tanig.

Men jag gillade den i alla fall och längtade varje år tills den första delen av den om våren tittade upp genom de översta jordlagret. Ja och så ett år gjorde den då inte det. Jag väntade ända bortåt juli innan faktum konstaterades. Den var död. Sorg.

Sen dess har en humleplanta stått med på våra inköpslistor varje år när vi skall till plantskolan (läs Mobackes). Men ni som sett vad en humleplanta kostar kan kanske förstå mig när jag hoppat över det där inköpet varje år. Pengarna skall räcka till allt det andra. Mycket växter är det som skall inhandlas.

Nu när jag oförhappandes snubblar på den här bilden så känns det då ändå som att i år, ja då jävlar skall det inhandlas ett exemplar. Hur det sen blir med den saken lär väl visa sig framåt midsommar. Hoppet lever dit.

Men en humle skall jag ha igen. Den där viljan de har att sträcka sig upp mot himlavalvet utan att skämmas är inspirerande för en enkel människa som jag.

Näjdu, det hade man inte räknat med. Först langos, sen kaffe, ja och en halstablett på det. Men var är festivalen?

Måndagar. Jo jag gillar dem. Allesammans. Nästan åtminstone. Man får sätta igång. Det finns tid föröver att göra saker på. Ja man kan rent av tro att man har mycket tid på sig innan det blir fredag och helg.

Då på fredagar drabbas man alltid av insikten av hur korta veckor det är. Jäktigare på fredagar. Jakten på att hitta partiella avslut. Hopplösa dagar som bara rinner mellan fingrarna.

Men inget sådant på måndagarna. Istället, det är lugnt, jag hinner. Det finns all tid i världen.

Nu kan mina positiva känslor för måndagar bero på att jag nästan alltid börjar min jobbarvecka på söndagar. Måndagar blir den andra arbetsdagen på en arbetsvecka alltså. Man har fått fyr i pannan redan liksom.

Ja eller också är jag bara dum i huvudet. Det finns stor risk för det också.

Minus tio ute fortfarande. Men elpriset (månadsmedel) har gått ner fem öre. Man får glädja sig. Hurra. En nedgång är en nedgång. Uppgångar sker med tjugoöringar. Nedgångar med myrsteg. Nåja. Men högtrycket som parkerat över oss får hårda smällar just nu. Det verkar som det bryts sönder. Hopp om “bättre” temperaturer. Högre alltså. Fast egentligen är man väl dum i huvudet som önskar högre temperaturer för det betyder bara att man får ge sig ut och skotta i sitt anletes svett. Egentligen är det bäst såhär när det ligger kring minus tio. Nja… bäst temperatur är det väl kring 25 plus om man nu skall slå sig in på den vägen.

Men snart så.

Skrev en enkel XML parser igår eftersom jag behöver en sådan till mitt nuvarande projekt och inte hittar något färdigt som fungerar och är litet nog. Har använt AI som stöd ett tag och blivit imponerad flera gånger. Men igår var det som om min AI-hjälpreda var bakfull. Mest rappakalja kom ut. Alltså inte halvdåliga grejer. Utan riktigt usla helt oanvändbara grejer. Har AI-kodhjälpare olika dagsform månne? Man kan lätt tro det. Man får hoppas festen var bra innan efterdyningarna gav sig tillkänna. Ja och tänka själv.

Kodar vidare alltså. Det är konstigt att det fortfarande känns roligt och utmanande. I fyrtiofem år har jag hållit på och knappat in tecken, skapat buggar och ibland fått till lite magi. Några verksamma år till skulle jag inte ha något emot.