Det är gott

Det är kväll, snart natt, här på kullen. Himlen ser liksom tung ut och grått går mot svart. Det hörs inga ljud och när jag drar fram soptunnan är skramlet jag åstadkommer som en förolämpning mot tystnaden. Men sopbilen skall ha sitt imorgon. Fast det alltid bara är en påse där i botten som vi lyckas prestera på två veckor. Jag går och lägger mig. Otrött men förutseende. Det är en dag imorgon också. Kanske behöver jag vara extra utvilad då. Vem vet? Fast det är klart. Inte ens en morgondag är något självklart. Man behöver inte ens vara i min ålder för att inse det. Men man hoppas såklart. Som man hoppats förut och vunnit. Så godnatt då världen.  Kanske delar vi en värld imorgon också.

Alla borde

Gårdagens åskväder passerar oss med några mils marginal. Bara regnet, åskans kamrat och följeslagare, når fram till oss och faller ner här. Rikligt. Åskskur och skyfall men utan åska. Det är oerhört torrt ute i markerna här uppe just nu, så varje droppe nederbörd behövs. Kommer den som nu på natten så är det bara att applådera och njuta dessutom. Vill man ha soliga dagar så vill man ha regn. Såklart.

Jag är innesittare. Som alltid. Borde väl hållas ute. Passa på den här tiden på året. Men som vanligt plikten först. Låtsasplikten. Dumt och galet. Som koloniala Engelsmän med tro på något stort som inte finns är vi allihop som sitter inne, knappar och står i, fast vi borde vara ute, såklart borde i det, i den riktiga världen. Inte här inne i den här artificiella soppan. Hittepået.

Jag tröstar mig med att avlyssna några sommarprogram. Men i år lyckas nästan inte de lyssningssessionerna heller återställa balansen. Men det hjälper lyssnandet i alla fall. Åtminstone de bra avsnitten De höjer och kittlar. Som en bra bok. De sämre, de dåliga, skrytet, upprepningarna, försöken att vara märkvärdig, faller alltid lika platta till marken. Plofff… Det finns inget så avslöjande om vem man är och vad man är mest rädd för som ett sommarprogram. Alla borde få göra ett. Träda fram. Komma ut ur skafferiet. Som de de är egentligen.

Men såklart, för att får göra sommar måste man utmärka sig på något sätt. Det är en belöning till dem som redan syns. Inget för oss andra. Det osynliga folket. De som bygger landet.

Fast skit samma. Nu är det lunch. En macka. Lite fil. Sen blir det nog ett till avsnitt av sommar. Per Gessle. Kan vara bra eller dåligt som en idrottstjärans program. Blir det uppräkningar eller får man reda på lite mer om vem han är och vad som får honom att ticka? Att komma närmare huvudpersonen, fel, att tro man gör det, är receptet på ett lyckat sommarprogram. Ja om du frågar mig. Men det gör du såklart inte. Så tänk själv då. Om den saken. Som man bör.  Och du… läs inte twitter, facebook, instagram kortisarna i en radda och säg sen att du inte har tid att läsa lite längre grejer. Det är varningsklockor på det där. Där vid den punkten har man blivit snuttifierad som person, blivit en rubrikmänniska. Fan, tänk efter, det går fan inte för sig. Det är förbannat urvattnat. Rent utav i en omfattning som är  homeopatiskt.

Liksom!