http:\/\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/?p=7913<\/a>) och det visade sig att han hade en tur och retur biljett till New York som hade blivit \u00f6ver. N\u00e5n Ray Davies, som jag inte vet vem det \u00e4r, som inte kunde \u00e5ka f\u00f6r han hade problem med ett ben. Hade tydligen blivit skjuten i det n\u00e5gon g\u00e5ng. Hur som helst gick den h\u00e4r biljetten inte att boka om s\u00e5 jag kunde f\u00e5 den om jag ville. Och va fan t\u00e4nkte jag \u00e4r, det trettio\u00e5rsjubileum s\u00e5 blir det liksom inte komplett utan New York. S\u00e5 nu sitter jag h\u00e4r med biljetten i fickan. H\u00e4ftigt va? Bara s\u00e5d\u00e4r. Jag fick till och med bo hemma hos honom s\u00e5 l\u00e4nge jag ville. Sj\u00e4lv skulle han stanna i London n\u00e5gra dagar till men hans familj var hemma s\u00e5 det var lugnt. Jag accepterade s\u00e5klart. S\u00e5 mycket st\u00e5lar har jag ju nu inte s\u00e5 skalla jag fixa en s\u00e5dan d\u00e4r resa annars s\u00e5 det h\u00e4r den enda chansen.<\/p>\nM\u00e5ste sluta. Jag skall g\u00e5 in till de andra igen. Regnet tilltar h\u00e4r. Vi m\u00e5ste snart in till klubben och soundchecka i alla fall. Vi skal k\u00f6ra en av mina nya l\u00e5tar ocksp ikv\u00e4ll, Tribute to follan. Kul. M\u00e5ste ringa Michelle och h\u00f6ra om hon har lyckats f\u00e5 iv\u00e4g min v\u00e4ska ocks\u00e5. Planet till New York g\u00e5r klockan fyra i natt s\u00e5 jag m\u00e5ste ge mig iv\u00e4g direkt ut till Heatrow efter giget. H\u00e5ll tummarna nu f\u00f6r mitt antagliga sista framtr\u00e4dande p\u00e5 en scen n\u00e5gonsin ikv\u00e4ll. Man kunde valt en s\u00e4mre stad \u00e4n London f\u00f6r att ha det p\u00e5. Eller hur?<\/p>\n
2013-07-28<\/p>\n
Det blev inget New York. Michelles kompis, flygkaptenen, v\u00e5gade inte ta med sig v\u00e4skan. Trodde nog jag var en smugglare. Utan pass, ingen resa till USA. Det \u00e4r bara s\u00e5. Det var v\u00e4l inte meningen \u00e4nd\u00e5. Ocks\u00e5 f\u00f6re detta balettdans\u00f6ser skall dansa p\u00e5 utan att jag kommer d\u00e4r och st\u00f6r. F\u00f6r bra f\u00f6r att vara sant helt enkelt. Fick riva biljetten och kasta den i en soptunna och tog mig in till stan igen.<\/p>\n
Men jag \u00e4r lycklig. G\u00e5rdagens gig var helt underbart. Publiken var med p\u00e5 allt och var s\u00e5 underbara som en publik bara kan vara i London. Det \u00e4r punk och h\u00e5rdrock p\u00e5 samma g\u00e5ng s\u00e5 enda in i helvete. \u00c4lskar det. Men det var jobbigt att s\u00e4ga hej till grabbarna efter\u00e5t s\u00e5klart. \u00c4lskar de h\u00e4r m\u00e4nniskorna och jag tror att dom \u00e4lskar mig ocks\u00e5. Musiker f\u00e5r ett speciellt slags band mellan sig. Lite som soldater. Man \u00e4r s\u00e5 j\u00e4vla utl\u00e4mnad n\u00e4r man st\u00e5r d\u00e4r p\u00e5 scen att om n\u00e5gon sullar, strular eller bangar ur s\u00e5 drabbar det liksom allesammans. Man \u00e4r ett och det \u00e4r p\u00e5 allvar. Banden st\u00e4rks genom \u00e5ren. Men vi kramade varandra p\u00e5 grabbars vis d\u00e4r i natten, skojade och ryggdunkade och sen steg de in i turnebussen och drog iv\u00e4g mot Berlin och nya gig utan fler \u00e5th\u00e4vor och jag stod kvar. Jag tog en vit taxi (va fan \u00e4r det egentligen, dom skall v\u00e4l vara svarta) ut till Heathrow med ett stort h\u00e5l i magen, och d\u00e4r blev det allts\u00e5 som det blev.<\/p>\n
Hade ju inget hotell bokat h\u00e4r i stan s\u00e5 jag har sovit p\u00e5 en parkb\u00e4nk. Den f\u00f6rsta jag valde var tydligen n\u00e5gon annans, f\u00f6r n\u00e4r jag precis somnat in s\u00e5 fick jag v\u00e4rldens \u00e4kta Engelsk utsk\u00e4llning av en sliten tant med en miljon kassar, s\u00e5 jag blev tvungen att byta. Man sover nu inte s\u00e5 j\u00e4ttegott ens p\u00e5 en parkb\u00e4nk som st\u00e5r i London men jag sov i alla fall en stund. F\u00f6r bara en stund sedan uppt\u00e4ckte jag att jag inte hade n\u00e5gon pl\u00e5nbok. N\u00e5n m\u00e5ste ha snott den under natten. Vette fasiken vad jag skall g\u00f6ra nu. Turligt nog har jag i alla fall telefonen kvar. Men utan plastkort, pengar och allt i London… ja jag vet inte. Vi f\u00e5r se.<\/p>\n
\nMina f\u00f6tter \u00e4r som en enda bl\u00e5sa hela dom. Kroppen slut. Man beh\u00f6ver vara b\u00e4ttre tr\u00e4nad \u00e4n vad jag \u00e4r f\u00f6r det h\u00e4r livet. Men allt detta “g\u00f6r ont” har inte ens n\u00e4rmat sig mitt huvud. Fortfarande euforisk \u00f6ver vad livet har bjudit p\u00e5 de senaste dagarna, har jag vandrat p\u00e5 gatorna h\u00e4r i London idag. Fr\u00e5ga mig inte var jag vandrat, f\u00e4rgade d\u00f6rrar, trappsteg, f\u00f6rgyllda d\u00f6rrkl\u00e4ppar, kilometer efter kilometer, jag vet bara m\u00e5let, puben The Liar and the Troll. Vill man n\u00e5 ett m\u00e5l s\u00e5 n\u00e5r man det ocks\u00e5 till slut. Jod\u00e5 jag k\u00e4nner till det d\u00e4r tramset om att resan \u00e4r m\u00e5let, det \u00e4r sant, ibland, visst, men andra g\u00e5nger, som dagens vandring, \u00e4r det faktiskt bara m\u00e5let man \u00e4r ute efter, och jag n\u00e5dde fram som jag ville.<\/p>\n
H\u00e4r har jag f\u00e5tt mat p\u00e5 krita. Therese, som k\u00e4nner mig, och \u00e4ger st\u00e4llet, fixade en pint ljummen ale och ett g\u00e4ng av hennes f\u00f6rtr\u00e4ffligaste mackor och sen satt man ju d\u00e4r och bara d\u00e5sade. Inte nog med det hon fixade ocks\u00e5 s\u00e5 att jag kan f\u00e5 \u00e5ka med en lastbilschaffis till Reims som brukar leverera varor hit eftersom han skulle hem till Lyon. D\u00e4rifr\u00e5n skall det inte vara n\u00e5gra problem att ta sig till Paris och min v\u00e4ska. Just flybiljetten hem, som ligger i den, k\u00e4nns som den mest v\u00e4rdefulla \u00e4godelen just nu. En sp\u00e4nnande detalj i det hela \u00e4r min avsaknad av id handlingar och passerande av gr\u00e4nser. Men ibland f\u00e5r man chansa.<\/p>\n
Efter en timmes ytterligare d\u00e5sande d\u00e4r inne i pubm\u00f6rkret s\u00e5 tutade lastbilschaffisen d\u00e4r utanf\u00f6r d\u00e5. Tatuerad ungef\u00e4r som vilken Erik Brod\u00e8n som helst och med armar som Karl-Alfred om n\u00e5gon minns honom, sken han upp n\u00e4r jag kl\u00e4ttrade upp och satte ig\u00e5ng att prata medans han lotsade ut den stora bilen genom sm\u00e5gatorna. Han kan inte speciellt mycket Engelska p\u00e5 Fransm\u00e4ns vis men gillar ocks\u00e5 att prata p\u00e5 Fransm\u00e4ns vis och g\u00f6r det dessutom fort p\u00e5 Fransm\u00e4ns vis och det har han gjort nu \u00e4nda sedan vi l\u00e4mnat puben och London. Jod\u00e5 vid det h\u00e4r laget har jag material till flera b\u00f6cker.<\/p>\n
En av hans historier handlade om n\u00e4r han m\u00f6tte Jesus. Katolik som han \u00e4r s\u00e5 var det ett v\u00e4ldigt betydelsefullt m\u00f6te ocks\u00e5 f\u00f6r hela hans f\u00f6rsamling. Det var en s\u00e5n d\u00e4r typiskt Fransk vacker v\u00e5rdag, med sjungande l\u00e4rkor \u00f6ver \u00e4ngarna, som han sakta promenerade nere vid floden Rh\u00f4ne alldeles ensam och \u00e4nda in i sj\u00e4len olycklig. Han som varit s\u00e5 lycklig som en m\u00e4nniska kan bli de senaste tio \u00e5ren sedan han gift sig med Annette och senare f\u00e5tt tv\u00e5 \u00e4lskade barn med henne, en pojke och en flicka. Livet hade varit struligt f\u00f6r honom innan Anette kom in i bilden och han var helt s\u00e4ker p\u00e5 att om hon inte helt pl\u00f6tsligt funnits d\u00e4r, velat ha honom. \u00e4lskat honom, s\u00e5 hade han antingen suttit i f\u00e4ngelse nu eller ocks\u00e5 varit d\u00f6d. Hon v\u00e4nde allt. Han fick jobbet som lastbilschauff\u00f6r, de k\u00f6pte hus, livet rullade p\u00e5, de var lyckliga. Tills v\u00e4rlden r\u00e4mnade.<\/p>\n
En kv\u00e4ll n\u00e4r han var ute i sin bil s\u00e5 hade n\u00e5got g\u00e5tt fel d\u00e4r hemma. Antingen hade Annette gl\u00f6mt att st\u00e4nga av gasen eller ocks\u00e5 hade det blivit en l\u00e4cka. Hela hans \u00e4lskade familj utpl\u00e5nades, somnade in, f\u00f6rsvann bort i ett giftigt gasmoln som sakta fyllde huset, och han hade inte ens varit den som hittade dem. Det hade en granne gjort. Tv\u00e5 dagar senare. Det var n\u00e4stan det v\u00e4rsta, och han f\u00f6rbannad gud. Svor \u00e5t gud. St\u00e4llde sig i den f\u00f6rsamlingens medeltida kyrka och svor \u00e5t den Jesusstaty som fanns framme vid altaret tills f\u00f6rsamlingens pr\u00e4st och d\u00f6gr\u00e4varen sl\u00e4pade ut honom fortfarande skrivandes och f\u00f6rbannande Gud. Men han fick inga svar f\u00f6rr\u00e4n den d\u00e4r dagen. Ingen vanlig dag egentligen, inte f\u00f6r honom och i hans livsv\u00e4rld, f\u00f6r han hade hagelb\u00f6ssan med sig och t\u00e4nkte inte anv\u00e4nda den till att jaga med. S\u00e5 fort han kom fram till den gamla gistna ladan s\u00e5 skulle det ske. Han hade gett upp ville \u00e5terf\u00f6renas med sin familj. Det var d\u00e5 det hade skett.<\/p>\n
Han m\u00f6tte en man som hade en huva p\u00e5 sig. Mannen s\u00e5g ner i backen n\u00e4r han m\u00f6tte honom och min lastbilschauff\u00f6r k\u00e4nde inte igen honom men han h\u00e4lsade p\u00e5 honom som man g\u00f6r n\u00e4r man m\u00f6ts p\u00e5 en v\u00e4g. D\u00e5 s\u00e5g den huvf\u00f6rsedde upp och l\u00e4t b\u00e5de huva och mantel falla och det gick ju inte mista sig p\u00e5 att det var Jesus Kristus, Guds son. Min v\u00e4n lastbilschauff\u00f6ren f\u00f6ll p\u00e5 kn\u00e4 framf\u00f6r Jesus, kysste hans f\u00f6tter och Jesus la en hand p\u00e5 honom och sa “Misstr\u00f6sta inte min son. Du m\u00e5ste vandra vidare en stund till h\u00e4r p\u00e5 jorden innan du f\u00e5r m\u00f6te de dina. f\u00f6r din Gud har \u00e4nnu ett uppdrag \u00e5t dig.” sen kysste Jesus honom p\u00e5 hj\u00e4ssan och gick iv\u00e4g efter att ha satt p\u00e5 sig sin mantel och huva igen. Min v\u00e4n kunde naturligtvis inte resa sig upp efter detta. Satt bara kvar storgr\u00e5tandes med guds ande i sig och med gev\u00e4ret bredvid sig i samma st\u00e4llning i \u00f6ver en timme. Ett gev\u00e4r han sedan kastade i sj\u00f6n. Han skulle utf\u00f6ra guds uppdrag som Jesus hade beordrat honom och hade v\u00e4ntat p\u00e5 att f\u00e5 g\u00f6ra det sedan dess.<\/p>\n
Jag som \u00e4r lite mindre religi\u00f6s av mig och lite mer tveksam inf\u00f6r Guden\/han\/hon\/det och sonen\/han\/hon\/det h\u00f6ll inne med mina funderingar men fattade till slut att min v\u00e4n inte utesl\u00f6t att jag jag kunde vara det uppdraget. Skrattretande med tanke p\u00e5 den relation guddomen och jag haft genom livet, men han tog det p\u00e5 stort allvar s\u00e5 jag f\u00f6rs\u00f6kte inte ens tala honom till r\u00e4tta och n\u00e4r vi n\u00e4rmade oss tullen s\u00e5 blev jag v\u00e4ldigt osynligt nedb\u00e4ddad i s\u00e4ngen i hans hytt, och det \u00e4r d\u00e4rifr\u00e5n jag skriver detta. Vi v\u00e4ntar fortfarande i k\u00f6n. H\u00e5ll en tumme eller tv\u00e5 k\u00e4ra v\u00e4nner f\u00f6r att det g\u00e5r v\u00e4gen och att alla gudar \u00e4r med oss varesig jag \u00e4r hans uppdrag eller inte. Hmmm… k\u00e4nns lite f\u00f6rm\u00e4tet att ens vara p\u00e5t\u00e4nkt i dom sammanhangen som o-cool gubbe fr\u00e5n Lo[o]s liksom.<\/p>\n
\nWhooo hooo… klarade mig genom tullen. Inne i Frankernas land igen. N\u00e4stan slut p\u00e5 batteri i telefonen. Skall f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 den laddad. Over and out.<\/p>\n
\nJag n\u00e5s av ett d\u00f6dsbud ocks\u00e5 h\u00e4r p\u00e5 min resa. En \u00e4lskad och saknad v\u00e4n och ett yrv\u00e4der som en g\u00e5ng kom in i v\u00e5r familj och gav oss mer \u00e4n hon tog, \u00e4r d\u00f6d. Jag vet att sjukdom ibland \u00e4r v\u00e4rre \u00e4n d\u00f6den och att d\u00f6den kan komma som befriaren fr\u00e5n allt det onda. F\u00f6r Mariannes del hoppas jag att det \u00e4r s\u00e5. Att befrielsen fr\u00e5n ont kom och gav lindringen. Men samtidigt skall m\u00e4nniskor f\u00e5 leva f\u00e4rdigt, f\u00e5 leva hela livet ut, f\u00e5 njuta av att \u00e5ldras och se att sakta livet g\u00e5r mot slut. Men de p\u00e5 andra sidan gl\u00e4ds idag. F\u00f6r sk\u00f6nheten \u00e4r nu d\u00f6r hos dem. Som mina kamrater f\u00f6r l\u00e4nge sedan var avundsjuka, f\u00f6r att jag fick finnas d\u00e4r i sk\u00f6nhets n\u00e4rhet. Fast jag f\u00f6rstod s\u00e5klart aldrig deras tr\u00e4ngtan, hon var min broders glada fru, en fri kvinna som var \u00e4lskad av min familj. En mor till barn som f\u00f6r sl\u00e4ktens namn till framtid fram. En Gotl\u00e4ndsk kvinna, f\u00f6r det var hon alltid, har g\u00e5tt ur tiden, en som alltid har haft min fulla respekt. Jag t\u00e4nker p\u00e5 alla som Marianne l\u00e4mnade kvar. Hon kommer alltid vara saknad hos oss, som stannar kvar.<\/p>\n
2013-07-29<\/p>\n
Men resan m\u00e5ste forts\u00e4tta. Min, numera gode v\u00e4n, lastbilschauff\u00f6ren, stoppar ner fem tjugoeurosedlar i min ficka n\u00e4r jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att kl\u00e4ttra ur hans hytt ner p\u00e5 jorden igen. Han viftar bort mina protester med m\u00e5nga Franska ord och \u00e5ker sedan lastbilsoljemolnsvr\u00e5lande iv\u00e4g p\u00e5 l\u00e5ga v\u00e4xlar. Jag ser l\u00e4nge efter hans ekipage. Han har med sin typiska Franska v\u00e4nlighet skjutsat mig till en mack alldeles vid p\u00e5farten till E50, den som skall ta mig till Paris. Hade jag bara bett honom hade han s\u00e4kert skjutsat mig hela v\u00e4gen, men han har gjort nog f\u00f6r mig och jag hoppas att han skall finna sitt uppdrag en dag och hitta den frid f\u00f6r sin sargade sj\u00e4l som han s\u00e5 innerligt s\u00f6ker.<\/p>\n
Macken s\u00e4ljer vin. Men jag g\u00e5r inte i den f\u00e4llan igen. Min fru och jag gjorde det en g\u00e5ng f\u00f6r l\u00e4nge sedan och det var antagligen matlagningsvin eller vin att reng\u00f6ra smutsiga golv med, f\u00f6r dricka gick det inte. Men f\u00f6rst\u00e5r man inte vad det st\u00e5r p\u00e5 skyltarna s\u00e5 \u00e4r det s\u00e5klart inte s\u00e5 l\u00e4tt att veta. Jag k\u00f6per en flaska vatten och en persika ist\u00e4llet. \u00c4ter upp persikan, som inte smakar fullt lika bra som en persika i samma land, under en stekande sol p\u00e5 en motorv\u00e4g, gjorde f\u00f6r l\u00e4nge sedan, men som \u00e4nd\u00e5 h\u00e4r i natten \u00e4r en gudafrukt. Ocks\u00e5 vattnet smakar bra och stillar t\u00f6rst och rensar en v\u00e4gdammig strupe. Det \u00e4r ganska mycket trafik trotts den sena timmen. Jag \u00e4r full av tillf\u00f6rsikt att kunna ta mig vidare.<\/p>\n
Jag ber att f\u00e5 en kartongbit och att f\u00e5 l\u00e5na en penna p\u00e5 macken. Skriver “PARIS” med stora bokst\u00e4ver. K\u00f6per en p\u00e5se av n\u00e5got kn\u00e4ckliknande godis f\u00f6r energin skull och st\u00e4ller mig vid utfarten fr\u00e5n macken. Klockan \u00e4r strax innan ett. Jag pratar med ett par i den rostigaste Citro\u00ebn jag n\u00e5gonsin sett. De ber\u00e4ttar att de bor p\u00e5 en b\u00e5t alldeles i n\u00e4rheten och att jag g\u00e4rna f\u00e5r sova d\u00e4r i natt. Flodfolk, resandefolk. En annan natt skulle jag g\u00e4rna tackat ja, bara f\u00f6r att f\u00e5 uppleva deras g\u00e4stfrihet och h\u00f6ra deras historier igen. Idag kan jag inte, m\u00e5ste vidare, s\u00e5 dom hostar iv\u00e4g i sin bil som trotts att den aldrig verkar f\u00e5 upp n\u00e5gon egentlig fart faktiskt tar sig fram\u00e5t.<\/p>\n
Jag st\u00e5r d\u00e4r i tv\u00e5 timmar innan n\u00e5gon stannar n\u00e4sta g\u00e5ng, och n\u00e4r n\u00e5gon g\u00f6r det s\u00e5 \u00e4r det en r\u00f6d Ferrari med en man bakom ratten som liksom passar i en r\u00f6d Ferrari. En lite \u00e4ldre filmstj\u00e4rnetyp liksom, med tunn mustasch och allt. V\u00e4lkl\u00e4dd, smart. Oftast ser annars ferrari\u00e4garna ut som mig. Det \u00e4r kompensationsbilar f\u00f6r sviktande potens och \u00e5ldrande. Men inte \u00e4garen av den h\u00e4r allts\u00e5. Jod\u00e5, han skall till Paris och jag f\u00e5r g\u00e4rna \u00e5ka med. Han heter Jan-Claude, och n\u00e4r jag lyckats \u00e5ma mig ner i ett s\u00e4tta som \u00e4r avsett f\u00f6r snygga blondiner med en mer v\u00e4lformade bakdel \u00e4n jag har s\u00e5 drar han vr\u00e5lande iv\u00e4g. Det \u00e4r noll till tv\u00e5hundratjugo p\u00e5 alldeles f\u00f6r kort tid. Jag ber\u00e4ttar min historia om att jag blivit r\u00e5nad d\u00e4r I London och att telefonen beh\u00f6ver laddas, om partyt oss Elton, om trettio\u00e5rsjubileet och han sv\u00e4nger av vid n\u00e4sta mack med ylande d\u00e4ck. Rusar ut och k\u00f6per en billaddare \u00e5r mig. Sticker \u00e5t mig fyra hundraeurossedlar,s\u00e4ger “betala tillbaks n\u00e4r du kan” och drar iv\u00e4g igen igen med samma skrikande d\u00e4ck.<\/p>\n
Han ber\u00e4ttar om hur han v\u00e4xt upp med sin despotiske far. Hur hans mor dog n\u00e4r han f\u00f6ddes. Hur han saknat henne hela livet, henne han inte fick l\u00e4ra k\u00e4nna och hur han s\u00f6kt henne i v\u00e4rldens alla kvinnor utan att finna det han s\u00f6kte. Bara tomhet och njutning f\u00f6r stunden i n\u00e5gons mottagliga famn. P\u00e5 v\u00e4g hem nu fr\u00e5n Schweiz d\u00e4r han l\u00e4mnat av en dotter, som precis som han, m\u00e5ste f\u00e5 den b\u00e4sta utbildning som finns att uppb\u00e5da. Hans \u00e4lskade, mjuka, sk\u00f6na, vackra dotter som m\u00e5ste bo d\u00e4r bland kungabarnen och v\u00e4rldens v\u00e4lsituerades barn ist\u00e4llet f\u00f6r att sitta i hans trygga kn\u00e4, f\u00f6r att bli den sj\u00e4lvst\u00e4ndige, precis som han blev det efter att ha bott d\u00e4r bland Schweiziska berg och gr\u00e5tit sig till s\u00f6ms varje natt i sin st\u00e4ndiga heml\u00e4ngtan. Det \u00e4rvda f\u00f6retagsimperiet kr\u00e4vde det. Tv\u00e5hundra hotell runt om i v\u00e4rlden. Fastigheter. Butikslokaler. F\u00f6rvalta det som hans farfar byggt upp var hans arvslott och skulle en dag bli hans dotters lott och livs\u00f6de. Familjen kr\u00e4vde det. Han sorg var p\u00e5taglig och jag trodde honom n\u00e4r han bedyrade att han i varje givet \u00f6gonblick skulle bytt liv med mitt. Bosatt sig d\u00e4r i det d\u00e4r exotiska Lo[o]s vad det nu var f\u00f6r st\u00e4lle och f\u00e5 leva ett enkelt liv med sin fru och sin dotter. N\u00e4r jag ber\u00e4ttade om han som v\u00e4xte upp hos Pavarotti, Koltrasten, som sjungit d\u00e4r p\u00e5 kullen s\u00e5 vacker under sommaren, brast han hulkande i gr\u00e5t. Men det gjorde s\u00e5klart inget och vi f\u00e4rdades vidare under tystnad i tv\u00e5hundratjugo kilometer i timmen d\u00e4r i natten. Tv\u00e5 m\u00e4n s\u00e5 olika man n\u00e5gonsin kan bli men \u00e4nd\u00e5 sensibla nog att k\u00e4nna varandras sm\u00e4rta och inte ha behov att kommentera den n\u00e4r inga fler kommentarer beh\u00f6vdes.<\/p>\n
V\u00e4l i Paris insisterade han p\u00e5 att fixa ett boende till mig p\u00e5 ett av familjens hotell. Det var det minsta han kunde g\u00f6ra f\u00f6r n\u00e5gon som gav sig tid att lyssna sa han. S\u00e5 nu p\u00e5 morgonen vaknar jag upp h\u00e4r i ett rum p\u00e5 Hotel Raphael vid Avenue Kleber, av att tv\u00e5 flickor och en betj\u00e4ntliknande herre kommer med en \u00f6verd\u00e5dig frukost. Jag har aldrig kommit i n\u00e4rheten av ett s\u00e5dan h\u00e4r rum tidigare i mitt liv. H\u00e4r \u00e4r det antagligen viktigare att ha r\u00e4tt skor p\u00e5 sig till r\u00e4tt tillf\u00e4lle \u00e4n allt annat och folk skulle hellre vilja d\u00f6 h\u00e4r \u00e4n g\u00f6ra bort sig. De privilegierades sj\u00e4lvp\u00e5tagna bojor. Jag \u00e4r en d\u00e4remot en fri man. Att g\u00f6ra bort sig tillh\u00f6r min vardag och \u00e4r mitt privilegium. Mina lortiga skor f\u00e5r duga vad \u00e4n konvenansen h\u00e4r kr\u00e4ver. Jag passar s\u00e5klart inte in i den h\u00e4r fina v\u00e4rlden men Jean-Claude insisterade \u00e5 det best\u00e4mdaste att jag skulle stanna h\u00e4r s\u00e5 l\u00e4nge jag ville och att det inte skulle kosta mig ett enda \u00f6re. K\u00e4nner mig \u00e4nd\u00e5 lite orolig \u00f6ver att allt det h\u00e4r slutar med en j\u00e4tter\u00e4kning till slut men t\u00e4nker fasiken inte oroa mig f\u00f6r det just nu utan f\u00f6rs\u00f6ka njuta av det h\u00e4r rummet h\u00f6gst upp p\u00e5 ett femstj\u00e4rnigt hotell med utsikt \u00f6ver sk\u00f6na Paris. Men nu skall jag f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 tag p\u00e5 Michelle s\u00e5 att jag f\u00e5r tag p\u00e5 min v\u00e4ska. Sen tror jag att jag skall se mig om lite i Paris efter att jag tagit ett l\u00e5ngt varmt bad i det d\u00e4r badkaret med f\u00f6rgyllda kranar i badrummet som hade den d\u00e4r tronen till toalett som jag pissade i ig\u00e5r innan jag la mig i den mjukaste, st\u00f6rsta s\u00e4ng jag n\u00e5gonsin sovit i. Saknar min fru. Vi h\u00f6rs.<\/p>\n
2013-07-29<\/p>\n
\u00c4r p\u00e5 Panth\u00e9on f\u00f6r att l\u00e4gga den traditionsenliga buketten r\u00f6da rosor p\u00e5 Marie och Pierre Curies grav. F\u00f6rra g\u00e5ngen det h\u00e4nde l\u00e5g de i vackra Sceaux dit Karin och jag letade, kr\u00e5nglade, kartsk\u00e5dade oss ut dit till villaf\u00f6rortens lilla kyrkog\u00e5rd. D\u00e4r l\u00e5g de vanliga, h\u00e4r p\u00e5 Panth\u00e9on ligger de upph\u00f6jda. Victor Hugo, Voltaire f\u00e5r varsin vit nejlika. Rousseau blir utan men kanske skulle ha en han med, en r\u00f6d som revolutionen. Rabblar de d\u00f6das lista f\u00f6r mig sj\u00e4lv n\u00e4r jag st\u00e5r d\u00e4r, den som bara blir sorgligt l\u00e4ngre och l\u00e4ngre f\u00f6r varje dag som g\u00e5r. Jag tycker nog att Marie och Pierre skulle f\u00e5tt legat kvar d\u00e4r ute under tr\u00e4den och i f\u00e5gels\u00e5ngen d\u00e4r de tycktes h\u00f6ra hemma.<\/p>\n
Nu en flaska gott ros\u00e8, f\u00e4rskt br\u00f6d, en ost, en morot och lite annat gott att avnjutas i en park med Franska ekar i \u00f6verfl\u00f6d. Sol i Paris idag. N\u00e4r jag intagit min lunch och slumrat en stund d\u00e4r i parkens gr\u00e4s, under ekens l\u00f6vtak, s\u00e5 skall jag vandra efter Seine som om det var den sista g\u00e5ngen jag f\u00e5r tillf\u00e4lle till det. Ner till Notre Dame efter Pompidoue och g\u00f6ra det f\u00f6r att jag har tur och kan och lever. Inte f\u00f6r n\u00e5gonting enda annat.<\/p>\n
\nGargoylen stirrar p\u00e5 mig och rakt genom mig. Till h\u00e4lften groda, till h\u00e4lften dj\u00e4vul, eller krympling, eller m\u00e4nniska, det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga d\u00e4r jag st\u00e5r. Fast sannolikt allt det d\u00e4r p\u00e5 samma g\u00e5ng. Nyrestaurerad till nyskick sitter den d\u00e4r. Jag k\u00e4nner dess blick ocks\u00e5 n\u00e4r jag g\u00e5r \u00f6ver bron och bort. De kristna statusbyggena intresserar mig egentligen inte. Men konsten g\u00f6r det, hantverksskickligheten g\u00f6r det och ocks\u00e5 h\u00e4r \u00e4r det m\u00e4nniskorna, som byggde och f\u00f6rverkligad dr\u00f6mmar om byggnadsverk som skall hylla den ende Guden, jag egentligen ser. Skit i Guden, se det vi tillsammans kan \u00e5stadkomma n\u00e4r vi vill, k\u00e4nner jag en \u00f6nskan att skrika till de Amerikansk, Kinesiska och Tyska turisterna som just idag dominerar h\u00e4r kring Notre Dame. Men de skulle inte f\u00f6rst\u00e5 s\u00e5klart. Inte ens Kineserna som precis b\u00f6rjat l\u00e4ngta tillbaks till religionens slaveri. Alla dessa sev\u00e4rdhetsavprickande har en Gud som \u00e4r h\u00e4mnaren som straffar de ifr\u00e5gas\u00e4ttande och f\u00f6rg\u00f6r dem som \u00e4r svaga i tron. S\u00e5dana som mig. K\u00e4rleksreligionen. Pyttsan. Det finns ingen religion bland de av Abrahams ned\u00e4rvda som orsakat s\u00e5 mycket lidande och d\u00f6d och bara den blinde och icke k\u00e4nnande, t\u00e4nkande kan identifiera detta med k\u00e4rleken.<\/p>\n
Men g\u00e5r man en bit bort h\u00e4rifr\u00e5n, bort fr\u00e5n avportr\u00e4tterarna, sv\u00e4nger in efter de mindre gator s\u00e5 hittar man en restaurang som f\u00f6rutom god mat ocks\u00e5 kan erbjuda en o-cool gubbe i f\u00f6rskingringen, och andra med f\u00f6r den delen, ett glas Pernod och en god expresso, tv\u00e5 ting som st\u00e4rker sinnen som f\u00f6rsvagats av gargoylers blickar.<\/p>\n
Men idag ist\u00e4llet f\u00f6r Pernod, expresso och lugn, Svenska flickors fnitter. Tre blonda flickor i tjugo\u00e5rs\u00e5ldern. De som hela v\u00e4rlden \u00e4lskar, som \u00e4r v\u00e5r b\u00e4sta turistmagnet. Att bara en av dem egentligen \u00e4r blond spelar mindre roll. De \u00e4r \u00e4nd\u00e5 tre Svenska blonda tjejer som sitter h\u00e4r och vad spelar ursprung och verklig h\u00e5rf\u00e4rg d\u00e5 f\u00f6r roll om det nu \u00e4r Dalarna, Iraq och Taiwan eller bara ursvenskhet sen Valloners tider. S\u00e5 man ger sig tillk\u00e4nna, vi \u00e4r alla Svenskar och b\u00e4sta grannar h\u00e4r utomlands. Blir ombedd att sitta ner. Tar en cappuccino ist\u00e4llet f\u00f6r det som var planerat, nu n\u00e4r allt det onda \u00e4nd\u00e5 \u00e4r bortskjutsat i denna explosion av ungdomlig sk\u00f6nhet, liv och livslust som finns h\u00e4r runt omkring mig vid ett bord p\u00e5 Lilla Elsa d\u00e4r p\u00e5 en gata som ingen k\u00e4nner h\u00e4r i Paris.<\/p>\n
Jag f\u00e5r h\u00f6ra om deras resa. Den som tar slut h\u00e4r i Paris men som de helst inte vill avsluta. Det finns fortfarande franska m\u00e4n de blonda flickorna inte hunnit l\u00e4ra k\u00e4nna s\u00e5 v\u00e4l som de vill och borde och faktiskt l\u00e4ngtar efter att g\u00f6ra p\u00e5 unga flickors vis. Men b\u00e5ten som de lovat forsla hem till Hudiksvall, den som de redan f\u00e5tt betalt f\u00f6r att ta hem, den som f\u00e5tt dem hit med reskassa, den ligger d\u00e4r vid Le Havre med sina tv\u00e5 hundratjugoh\u00e4stkraftersmotorer och vill flyga fram bland v\u00e5gorna i upp\u00e5t sjuttio knop mot Svenska hamnar. Den m\u00e5ste snart f\u00e5 g\u00f6ra det om inte en besviken k\u00f6pare i Hudiksvall skall surna till som mj\u00f6lk i \u00e5ska. Och gubbe som jag \u00e4r blir jag f\u00f6rtrollad av det unga och lovar att ta b\u00e5ten \u00e5t dem hem till H\u00e4lsingland om de bara f\u00f6rsiktigt visar mig \u00e5t vilket h\u00e5ll man skall styra. Och de lovar de tre och skrattar vidare f\u00f6r Svenska kvinnor nu en l\u00e4ngre stund i Frankrike f\u00e5r.<\/p>\n
V\u00e4skan f\u00e5r jag en timme senare av Michelle p\u00e5 hotellet. Utcheckningen g\u00e5r ocks\u00e5 bra f\u00f6r notan \u00e4r redan fixad hur stor den \u00e4n skulle blivit men inte blev. Vi skall m\u00f6tas i Le Havre senare under kv\u00e4llen och jag skall f\u00e5 en kurs i motorb\u00e5tsframf\u00f6rande och en riktning hem mot Sverige, H\u00e4lsingland och Hudiksvall. Man lever ju bara en g\u00e5ng, och visst b\u00f6r man leva den g\u00e5ngen. Att framf\u00f6ra motorb\u00e5t som seglare kan ju ses som det stora sveket. Seglarkamraterna h\u00e4lsar inte den motorb\u00e5tsburne men det skiter jag i nu precis som man kan g\u00f6ra med tv\u00e5 120 h\u00e4stars monster vr\u00e5lande d\u00e4r bak<\/p>\n
\nP\u00e5 v\u00e4g mot Le Havre f\u00f6r b\u00e5ttur hem mot Sverige. Vi har blivit stoppade flera g\u00e5nger redan av bev\u00e4pnad polis eftersom det idag varit en miljardkupp mot en juvelerarbutik i Paris. Tydligen har f\u00f6r\u00f6varna f\u00e4rdats \u00e5t Le Havre h\u00e5llet. Massor med poliser i omlopp h\u00e4r helt enkelt. Ocks\u00e5 h\u00e4r i Frankrike kr\u00e4ver tydligen brott d\u00e4r d\u00f6da ting och pengar \u00e4r inblandad mer polisresurser \u00e4n n\u00e4r m\u00e4nniskor m\u00f6rdas, v\u00e5ldtas eller allm\u00e4nt kommer i kl\u00e4m. Kan inte hj\u00e4lpa att sj\u00e4lv tycker det borde vara precis tv\u00e4rt om, men det \u00e4r ju jag det. En icke Kristen. Men nu mot Le Havre och sen med dubbla 120 h\u00e4stkrafter i b\u00e5t mot norr igen<\/p>\n
\nPasserar Dunkerque i femtio knop p\u00e5 v\u00e4g mot Nordsj\u00f6n och kan n\u00e4stan h\u00f6ra kanonerna, kulsprutorna och skriken fr\u00e5n f\u00f6rr. M\u00f6rker h\u00e4r p\u00e5 havet precis som i sj\u00e4len hos dem som l\u00e5g i landstigningsb\u00e5tarna h\u00e4r d\u00e5.. Godnatt Sverige<\/p>\n
2013-07-30<\/p>\n
Jod\u00e5 jag \u00e4r den seglande m\u00e4nniskotypen egentligen. Vill ha lugn och ro och tystnad och tid att t\u00e4nka. Inte vr\u00e5lande, st\u00f6rande motorer, egentligen, allts\u00e5. Men placera mig i en b\u00e5t med tv\u00e5 120 h\u00e4stkrafters motorer och ge mig fria h\u00e4nder, jag lovar att gasreglaget hamnar s\u00e5 l\u00e5ngt fram som det bara g\u00e5r att f\u00e5 det d\u00e4r gasreglaget efter en inte allt f\u00f6r l\u00e5ng stund. Jag vill flyga fram d\u00e4r \u00f6ver v\u00e5gorna. Jag \u00e4r ju \u00e4nd\u00e5 en fri man p\u00e5 en relativt fri kontinent som vill k\u00e4nna vinden ta tag i ett av tid och funderingar uttunnat h\u00e5r som snart \u00e4r mer hj\u00e4ssa \u00e4n kalufs men som allt som allt d\u00e4r inne d\u00f6ljer en pojke som vill leka nu n\u00e4r han f\u00e5r det.<\/p>\n
Tjejerna visa mig allts\u00e5 hur (n\u00e4stan) allt fungera. GPS, autopilot, hur man startar hur man stannar, rubbet (n\u00e4stan). Att jag aldrig k\u00f6rt en motorb\u00e5t annat \u00e4n en fyrah\u00e4stars eka p\u00e5 L\u00f6ssnan p\u00e5 sjuttiotalet l\u00e4mna jag d\u00e4rh\u00e4n eftersom ingen fr\u00e5gar. S\u00e5 n\u00e4r de tre “blondinerna” \u00e5ker in till Paris och sina fransm\u00e4n s\u00e5 sitter jag d\u00e4r i b\u00e5ten puttrandes ut ur hamnen ut mot \u00f6ppet vatten och fria farter och vet egentligen inte alls hur jag skall ta mig hem, men f\u00f6rs\u00f6ker t\u00e4nka att jag tametusan skall klara det h\u00e4r eftersom jag har en farkost som borde klara uppdraget och nog vill jag v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 komma hem till H\u00e4lsingland och vanligt liv \u00e4nd\u00e5, s\u00e5 d\u00e5 m\u00e5ste det helt enkelt g\u00e5 v\u00e4gen och l\u00f6sa sig hur det \u00e4n blir med saker och ting d\u00e4r ute p\u00e5 havet.<\/p>\n
N\u00e4r jag passerar Nederl\u00e4nderna med Den Helder till h\u00f6ger om mig g\u00f6r jag det i full fart, 70-knop. Det \u00e4r natt och d\u00e4r efter en stund n\u00e4r man styr upp mot det gps-displayen s\u00e4ger \u00e4r Norge och ljusen fr\u00e5n kusten inte syns l\u00e4ngre ens som upplyst himmel st\u00e4nger jag av motorerna, lanternorna och bara driver. Det \u00e4r stj\u00e4rnklart, s\u00e5 stj\u00e4rnklart som det bara \u00e4r n\u00e4r man befinner sig ute p\u00e5 \u00f6ppet hav l\u00e5ngt, l\u00e5ngt fr\u00e5n land. Jag har upplevt det f\u00f6rr. Som flottist och det h\u00e4r \u00e4r oslagbart. M\u00e5nen \u00e4r halv och \u00e4r bara delvis med mig, men himlen \u00e4r full med alla de d\u00e4r miljarder stj\u00e4rnorna och de \u00e4r alla med mig, blinkar mot mig, tindrar mot mig, vill mig v\u00e4l som de tyckes vilja allt annat v\u00e4l i universum utom kanske det som \u00e4r n\u00e4ra d\u00e5 som de hellre vill sv\u00e4lja, f\u00f6rg\u00f6ra, och med v\u00e5ld ta som en del av sig sj\u00e4lva. Men det som p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll till synes \u00e4r det ondskefulla kan p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll tyckas gott och fridfullt. Allt handlar om perspektiv n\u00e4r man skall bed\u00f6ma det man egentligen inte k\u00e4nner.<\/p>\n
Ensam h\u00e4r p\u00e5 havet i en liten b\u00e5t s\u00e5 \u00e4r tillf\u00e4llet h\u00e4r n\u00e4r man d\u00e5 skall ha det d\u00e4r allvarliga samtalet till slut med Gud. Det blir liksom aldrig ett b\u00e4ttre l\u00e4ge f\u00f6r det. Men vi \u00e4r b\u00e5da tysta. Jag tror det beror p\u00e5 en inb\u00f6rdes respekt f\u00f6r varandra. Gud vill helt enkelt att jag skall f\u00e5 sitta d\u00e4r och njuta sj\u00e4lv i detta existentiella \u00f6gonblick i ett universum som ocks\u00e5 hon\/han\/det \u00e4r en del av och jag vill inte st\u00f6ra hon\/han\/det med mina trivialiteter och f\u00e5niga fr\u00e5gor och undringar. Om nu n\u00e5gon av oss ens tror p\u00e5 den andres existens.<\/p>\n
N\u00e4r jag efter en timme drar p\u00e5 motorerna igen d\u00e4r ute p\u00e5 Nordsj\u00f6n s\u00e5 \u00e4r det som ett helger\u00e5n mot natten och tystnaden och allt som finns d\u00e4r i allt detta stora. Min kyrka \u00e4r detta, liksom skogen och det beh\u00f6vs inga s\u00e4rskilda byggnader f\u00f6r den v\u00f6rdnad jag k\u00e4nner f\u00f6r det som finns och det stora och det lilla och det jag ser och allt det d\u00e4r jag inte ser men anar finns d\u00e4r \u00e4nd\u00e5. Men jag m\u00e5ste sl\u00e5 s\u00f6nder natten och st\u00e4mningen med motorljud om jag skall hinna hem. Hem till hamn f\u00f6r vila. S\u00e5 jag startar och drar p\u00e5 f\u00f6r fullt igen och t\u00e4nder lanternor som g\u00f6mmer stj\u00e4rnklar himmel, bl\u00e4ndar och g\u00f6r pupiller sm\u00e5, men som \u00e4r t\u00e4nda f\u00f6r att andra att se och f\u00f6rst\u00e5 att h\u00e4r kommer en gubbe – o-cool dessutom – farandes p\u00e5 v\u00e4g mot norden med dubbla 120 h\u00e4stkrafters motorer d\u00e4r bak och med en fart av hissnande 50\/60\/70 knop p\u00e5 pojkars vis.<\/p>\n
N\u00e4r jag har tv\u00e5 timmar kvar till Lysekil h\u00e4r p\u00e5 morgonen m\u00e5ste jag \u00e4ta en bit mat. Kylen \u00e4r full med allehanda gott i kabyssen. S\u00e5dant som ocks\u00e5 \u00e4r gott f\u00f6r den som \u00e4r vegetarian som jag. Det \u00e4r n\u00e4r jag letar en br\u00f6dkniv som jag hittar de fem milit\u00e4rgr\u00f6na sm\u00e4rtingbaggarna och under dem tv\u00e5 kulsprutepistoler ett avs\u00e5gat hagelgev\u00e4r och tre svarta handskar, tre r\u00e5narluvor. Jag \u00e4r s\u00e5klart inte dummare \u00e4n att jag fattar vad det \u00e4r men \u00f6ppnar och det bl\u00e4nker och glimmar av det vackraste saker d\u00e4r i v\u00e4skorna. Men jag \u00e4ter min middag d\u00e4r nland dyningarna i alla fall i lugn och ro och funderandes. Hungrig. Sk\u00f6ljer ned med lite vin av godk\u00e4nd kvalitet. Dumpar sedan kulsprutepistoler och hagelgev\u00e4r och andra r\u00e5nartillbeh\u00f6r. Kollar djupet. Trettio meter. Perfekt. Plockar ur ett halsband och ett vackert guldarmband ur v\u00e4skorna. Present till \u00e4lskad fru. Tar en tamp och binder ihop v\u00e4skorna. Tar en fender som inte kommer att kunna flyta fastsatt vid den h\u00e4r tyngden och binder fast p\u00e5 tampen. Den \u00e4r orange och l\u00e4tt att hitta p\u00e5 botten av havet om nu n\u00e5gon (!!!) n\u00e5gon g\u00e5ng skulle vilja hitta dessa v\u00e4skor igen i framtiden. S\u00e5 l\u00e4mpar allt \u00f6ver bord. Ett plask, bubbel och allt f\u00f6rsvinner ner i djupet till v\u00e4stkustsk hummer och plattfisk. Noterar positionen p\u00e5 gps’en och st\u00e4dar undan efter middagen. Pensionf\u00f6rs\u00e4kring, check.<\/p>\n
S\u00e5 full fart in genom fjorden till g\u00e4stbrygga i Lysekil. Nu skall jag sova n\u00e5gra timmar. Sen duscha, tanka och \u00e5ka vidare norrut. Det \u00e4r mycket Svensk kust att f\u00e4rdas efter kvar till Hudiksvall. Imorgon skall jag vara i \u00e4lskat H\u00e4lsingland igen, tametusan.<\/p>\n
\nTankar fullt med Statoilkortet jag fick med nycklarna till b\u00e5ten. Dags att ta sig vidare efter att ha sovit av sig det v\u00e4rsta. Ut ur Lysekilsfjorden f\u00e5r man ta det lugnt. Det \u00e4r mycket b\u00e5tar i farten h\u00e4r nu under semestertider och begr\u00e4nsningen i gasp\u00e5drag k\u00e4nner motorerna av som om de var tv\u00e5 h\u00e4star f\u00f6re start p\u00e5 elitloppet. De vill iv\u00e4g helt enkelt, och snart n\u00e5r vi \u00f6ppet vatten och d\u00e5 skall de f\u00e5 som de vill. Full fart fram\u00e5t, hem\u00e5t helt enkelt.<\/p>\n
—<\/p>\n
Hej d\u00e4r G\u00f6teborg. \u00c4lskar dig men inte idag. Vi vill hem “min” b\u00e5t och jag med sjutti vr\u00e5lande knop p\u00e5 \u00f6ppet vatten med moln som v\u00e4grar att sl\u00e4ppa regn p\u00e5 en som f\u00e4rdas fram i dessa hastigheter, eftersom droppar \u00e4nd\u00e5 aldrig hinner tr\u00e4ffa. Go go mina kraftpaket och skjut oss fram\u00e5t, fram\u00e5t, hem\u00e5t.<\/p>\n
\nMed K\u00e5seberga och L\u00f6derups Strandbad, bekanta Wallander-adresser, till v\u00e4nster om mig och Bornholm snett framf\u00f6r mig g\u00f6r jag honn\u00f6r in mot land d\u00e4r Beda finns n\u00e5gonstans med humlor surrande omkring sig. God kamrat fr\u00e5n f\u00f6rr och ocks\u00e5 \u00e4kta flottist p\u00e5 st\u00f6rre b\u00e5t som \u00e5kt h\u00e4r 77, men ocks\u00e5 en man som synes ha bevarat det goda inom sig och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r v\u00e4rd en pacifists honn\u00f6r, vad den nu egentligen har f\u00f6r v\u00e4rde om den skulle sk\u00e4rsk\u00e5das. Han f\u00e5r n\u00f6ja sig med den goda tanken b\u00e4ste Beda. Magnell och Lundell finns v\u00e4l ocks\u00e5 d\u00e4r n\u00e5gonstans och kan gott f\u00e5 en tanke de ocks\u00e5.<\/p>\n
\n\u00c4r snart utanf\u00f6r \u00d6lands s\u00f6dra udde och det har b\u00f6rjat bl\u00e5sa s\u00e5 in i helvete h\u00e4r ute. Men skam den som ger sig. V\u00e5gorna – som \u00e4r tv\u00e5 meter nu – kommer fr\u00e5n Polen s\u00e5 jag f\u00e5r liksom surfa p\u00e5 dem fast i fel riktning eftersom jag skall ut\u00e5t nu. K\u00f6r jag rakt mot v\u00e5gorna s\u00e5 flyger b\u00e5ten sex-sju meter n\u00e4r den lyfts av en v\u00e5g och motorerna ylar som slagna hundar n\u00e4r deras propellrar kommer ovanf\u00f6r vattenytan. Det verkar dessutom bli v\u00e4rre. Men jag ser b\u00e5de \u00d6land och Gotland p\u00e5 gps’en s\u00e5 det kanske skall fungera. Det jag inte ser \u00e4r eventuella andra b\u00e5tar och det \u00e4r ju inte helt roligt i de h\u00e4r hastigheterna. Men va fan, fram\u00e5t \u00e4r b\u00e4sta riktning, aldrig bak\u00e5t.<\/p>\n
\nJag v\u00e4ljer att g\u00e5 utanf\u00f6r \u00d6land med kurs mot Gotland och F\u00e5r\u00f6 och p\u00e5 v\u00e4gen m\u00f6ter jag det stolta skeppet G\u00f6theborg, p\u00e5 v\u00e4g fr\u00e5n Riga till Szczecin h\u00f6r jag p\u00e5 radion. K\u00e4nner att man vill avfyra femton kanoner till dess \u00e4ra, f\u00f6r skeppet \u00e4r f\u00f6rverkligade dr\u00f6mmar hos n\u00e5gra f\u00e5 som varje dag skapar nya dr\u00f6mmar \u00e5t massorna. Nu f\u00e5r det r\u00e4cka med att de tv\u00e5 hundratjugoh\u00e4starnas vr\u00e5lande dras ner till mer hedersamt morrande och att vi vinkar till varandra mellan farkosterna. \u00d6rnsk\u00f6ldsvik 16-18 Augusti, man kanske skall ta en tur till h\u00f6ga kusten d\u00e5 och se henne igen. Om inte annat kommer i v\u00e4gen. Den tr\u00f6tte till exempel.<\/p>\n
Gotland f\u00f6r vila nu \u00e4r n\u00e4sta etapp. Nej jag vet att jag inte h\u00f6r hemma d\u00e4r p\u00e5 \u00f6n. F\u00f6r fattig f\u00f6r det, men det kan inte hj\u00e4lpas att jag \u00e4lskar den d\u00e4r karga skit\u00f6n lik f\u00f6rbaskat. Herrvik blir mitt m\u00e5l och g\u00e4sthamn d\u00e4r och det h\u00f6rs liksom p\u00e5 namnet att o-coola gubbar fr\u00e5n Lo[o]s liksom inte passar in d\u00e4r heller. Skall inte st\u00f6ra de besuttna allt f\u00f6r mycket med min fattiga persons n\u00e4rvaro. Men jag vill bara sova en liten stund. H\u00e4mta lite krafter och sedan forts\u00e4tta vidare upp\u00e5t. Natten skall n\u00e4mligen inte hindra mig och mina underbara vr\u00e5lande motorer i natt heller. Upp\u00e5t mot H\u00e4lsingland, distansminut, f\u00f6r distansminut \u00e4r det som g\u00e4ller.<\/p>\n
2013-07-30<\/p>\n
Jag vaknar i kabyssen av en pistol mot tinningen. En Sig Sauer, polisvapnet, men det \u00e4r ingen polis som h\u00e5ller den. Mannen \u00e4r en kraftigt bygd man. M\u00e5nga timmar p\u00e5 gymmet d\u00e4r. F\u00e4gelsetr\u00e4ning hinner jag t\u00e4nka. Skriker<\/p>\n
“Get up your asshole”<\/p>\n
och ger mig en h\u00e5rd spark i sidan s\u00e5 att mitt f\u00f6rs\u00f6k att verkligen komma upp m\u00e5ste avbrytas. “Intelligens saknas, utnyttja det” far det genom mitt huvudet. En till spark och orden upprepas.<\/p>\n
“Get up your asshole”<\/p>\n
och han forts\u00e4tter<\/p>\n
“Where are the bags your fucking shit”<\/p>\n
men jag bara skakar p\u00e5 huvudet och tittar ner. En spark igen. Den h\u00e4r g\u00e5ngen p\u00e5 l\u00e5ret s\u00e5 att jag faller omkull igen. En fot p\u00e5 huvudet som trycker det ner mot durken s\u00e5 att det k\u00e4nns som om skallen h\u00e5ller p\u00e5 att krossas.<\/p>\n
“Where are the bags!!!”<\/p>\n
skriker han, samtidigt som han sl\u00e5r mig med pistolen \u00f6ver \u00f6rat s\u00e5 att trumhinnan skriker om f\u00f6rbarmande in\u00e5t in mot mig. Men jag h\u00e5ller k\u00e4ften och f\u00e5r n\u00e5gra sparkar till i magen s\u00e5 att all luft tar slut och jag ligger d\u00e4r och f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e4mta in en gnutta luft i lungor som n\u00e4stan inte l\u00e4ngre fungerar.<\/p>\n
Han skriker n\u00e5got ut mot n\u00e5gon som verkar vara d\u00e4r ute. Ett \u00f6ststatsspr\u00e5k tror jag, fast inte Ryska. Jag h\u00f6r snabba steg fr\u00e5n grova k\u00e4ngor, in kommer en annan man och \u00e4nnu en. Alla v\u00e4ltr\u00e4nade. Jag f\u00e5r ett till slag i huvudet och en spark till och lyfts upp och sl\u00e4pas ut. K\u00e4nner hur man tar tag i mina f\u00f6tter. H\u00e4nger ut mig \u00f6ver relingen mot havssidan med huvudet f\u00f6re. V\u00e5gorna tr\u00e4ffar \u00f6verdelen av mitt huvud men resten av mig h\u00e4nger ovanf\u00f6r.<\/p>\n
“Where are the bags!!!!”<\/p>\n
N\u00e4r jag inte svarar tycks jag ner under vattnet. Hinner ta ett andetag som g\u00f6r s\u00e5 ont s\u00e5 ont att jag n\u00e4stan inte kan ta det, men snart \u00e4r det bara kallt svart vattnet runt mig, \u00f6ver mig och d\u00e4r h\u00e5lls jag kvar tills luften tar slut och jag n\u00e4stan k\u00e4nner att nu m\u00e5ste jag ge upp och ta det d\u00e4r f\u00f6rsta andetaget vatten. Slutet. Men just d\u00e5 lyfts jag upp. Det h\u00e4r \u00e4r proffs. \u00c5ter igen skriken<\/p>\n
“Where are the bags!!!!”
\n“Where are the bags!!!!”
\n“Where are the bags!!!!”<\/p>\n
och s\u00e5 ner igen. L\u00e4nge tid. Jag h\u00e5ller p\u00e5 att ge upp igen. Men greppet \u00e4r kvar som h\u00e5ller mig nere, bara viljan att leva f\u00e5r mig att inte \u00f6ppna munnen och b\u00f6rja andas kallt \u00f6stersj\u00f6vatten. Men greppet lossar helt pl\u00f6tsligt och jag liksom dyker mjukt ner i vattnet. Jag kan inte fatta vad som h\u00e4nder men k\u00e4mpar mig instinktivt upp mot ytan med de sista krafter jag har kvar. Drar girigt in luft vid ytan, en g\u00e5ng, ut med den, in med mer, ut, in, tills det svarta framf\u00f6r \u00f6gonen skingras lite och jag ser att m\u00e4nnen springer d\u00e4rifr\u00e5n p\u00e5 bryggan s\u00e5 att den gungar, hoppar in i en svart bil. Mercedes, det komiska sl\u00e5r mig att det \u00e4r precis som det skulle varit i en deckare eller p\u00e5 film, men jag \u00e4r l\u00e5ngt fr\u00e5n skrattet nu. H\u00f6r sirener fr\u00e5n ett utryckningsfordon, ser det bl\u00e5a ljuset uppe vid parkeringen. Fattar att det h\u00e4r \u00e4r min chans. Hasar mig upp i b\u00e5ten. Min kropp skriker av sm\u00e4rta och utmattning. G\u00f6r loss. Startar motorerna och far ut fr\u00e5n g\u00e4sthamnen i Herrvik, Gotland. Drar p\u00e5 full gas s\u00e5 fort jag \u00e4r ute p\u00e5 fritt vatten. Norrut igen. Stormen \u00e4r kvar. Turligt nog hade jag tankat innan jag knoppade in. Det \u00e4r bara att dra p\u00e5 de vr\u00e5lande motorerna.<\/p>\n
“Hur i helvete kunde dom hitta mig?” det m\u00e5ste finnas en en s\u00e4ndare p\u00e5 den h\u00e4r j\u00e4vla b\u00e5ten som visar var jag \u00e4r. S\u00e5 jag letar. P\u00e5 m\u00e5f\u00e5 f\u00f6rst tills paniken l\u00e4gger sig och tankarna struktureras. Jag jobbar med kommunikation, OK som l\u00e5tsasjobb men \u00e4nd\u00e5. S\u00e4ndare b\u00e4r inte sv\u00e5ra att hitta om man har r\u00e4tt verktyg, och det har jag. Jag har en radio sniffer i telefonen som jag brukar anv\u00e4nda n\u00e4r jag bygger mina grejer. Fungerar p\u00e5 GSM trafik ocks\u00e5. Jag hittar s\u00e4ndaren n\u00e4stan direkt framme i ett tr\u00e5ngt utrymme under f\u00f6ren. Plopp. Osp\u00e5rbar b\u00e5t p\u00e5 v\u00e4g mot Hudiksvall nu.<\/p>\n
F\u00f6rv\u00e4ntar mig ett tag att polisen skall f\u00f6lja efter eller \u00e4nnu v\u00e4rre de tre maffiosotyperna, men det verkar inte s\u00e5. Men helt s\u00e4ker kan man naturligtvis inte var \u00e4nnu. Kan dom liksom bara finnas h\u00e4r p\u00e5 Gotland n\u00e4r jag ang\u00f6r en slumpvis hamn s\u00e5 kan dom finnas var som helst. Jag drar i alla fall norrut igen. V\u00e4dret \u00e4r i alla fall lite b\u00e4ttre s\u00e5 man kan st\u00e5 p\u00e5 lite mer. Det var n\u00e4ra \u00f6gat. Beh\u00f6ver tamefan en kopp kaffe i brist p\u00e5 whisky f\u00f6r att komma \u00f6ver det h\u00e4r. Men jag \u00e5ker \u00e5t r\u00e4tt h\u00e5ll. Kan jag k\u00f6ra p\u00e5 s\u00e5 borde jag kunna vara hemma imorgon.<\/p>\n
2013-07-31<\/p>\n
Gps’en s\u00e4ger att det \u00e4r S\u00f6derhamn och H\u00e4lsingland d\u00e4r inne vid land. T\u00e4nker jag p\u00e5 det – och det g\u00f6r man ju s\u00e5klart – s\u00e5 blir jag varm inombords. “H\u00e4lsingland”, det liksom smakar gott bara att f\u00e5r s\u00e4ga det d\u00e4r ordet f\u00f6r sig sj\u00e4lv h\u00e4r ute p\u00e5 vattnet.<\/p>\n
Jag \u00e4r tr\u00f6tt och m\u00f6rbultad sedan ig\u00e5r och \u00e4r mest r\u00e4dd f\u00f6r den h\u00e4r kustens luriga och farliga grund och stenar just nu. Ligger d\u00e4rf\u00f6r ganska l\u00e5ngt ut. Men om en timme \u00e4r vattendelen av den h\u00e4r resan slut. S\u00e5 mycket har h\u00e4nt. Grabbarna spelar i Moskva ikv\u00e4ll. Scorpions \u00e4r tydligen ocks\u00e5 med och till och med Mr Halford. Men jag skulle inte vilja vara d\u00e4r. Elton har skickat SMS och bjudit in till fest igen – en jag naturligtvis inte har r\u00e5d att \u00e5ka p\u00e5. Men jag skall \u00e5terv\u00e4nda en dag till ett Europa som jag \u00e4lskar – fast inte lika mycket som H\u00e4lsingland – och kanske till New York ocks\u00e5 – d\u00e4r jag bara varit p\u00e5 ett kort snuttbes\u00f6k – nu n\u00e4r resorna blir billigare. Jag har ju min “pensionf\u00f6rs\u00e4kring” nu men den f\u00e5r nog ligga och svalna d\u00e4r den ligger n\u00e5gra \u00e5r tills det \u00e4r dags att g\u00f6ra riktiga pengar dess inneh\u00e5ll eller ocks\u00e5 skiter jag i det. Kanske skall man g\u00e5 runt bland tiggarna i Stockholm och l\u00e4gga ned ett smycke i varje kopp f\u00f6r n\u00e4r jag t\u00e4nker efter s\u00e5 \u00e4r det inte st\u00e5lar som driver mig fram\u00e5t \u00e4nd\u00e5 eller ens mer st\u00e5lar jag beh\u00f6ver. De \u00e4r bara olja till gnisslande maskinerier och jag \u00e4r ganska fet \u00e4nd\u00e5. N\u00e4 nu tar vi tag i sista etappen.<\/p>\n
\nJag styr in b\u00e5ten f\u00f6rbi H\u00f6lick och in mot Hudiksvall. Drar ner p\u00e5 gasen till motorerna s\u00e5 att de bara puttrar lite, vill bara fara sakta in h\u00e4r i farleden – ge tid till eftertanke. Det h\u00e4r \u00e4r porten till H\u00e4lsingland n\u00e4r man kommer fr\u00e5n havet, och visst ser jag de H\u00e4lsingska bl\u00e5nande bergen d\u00e4r i fj\u00e4rran. De b\u00f6rjar redan h\u00e4r ute vid kusten f\u00f6r att sedan str\u00e4cka sig in\u00e5t landet \u00e4nda tills de m\u00f6ter fj\u00e4llkedjan och det rullande mjuka \u00f6verg\u00e5r i det karga h\u00e5rda. En av b\u00e5de min och Karins laddningsstationer ligger h\u00e4r p\u00e5 de polerade klipporna vid havet. H\u00e4r finns energi att h\u00e4mta och fylla p\u00e5 med n\u00e4r sj\u00e4lens reserver \u00e4r utt\u00f6mda. En dag h\u00e4r med kaffe, potatissallad och lite annat gott f\u00e5r vem som helst tillbaks p\u00e5 banan igen. Garanterat, eller pengarna tillbaks.<\/p>\n
Det \u00e4r tolv mil kvar h\u00e4rifr\u00e5n till det jag f\u00f6r tillf\u00e4llet kallar hemma. Men hemma kan vara var som helst f\u00f6r en s\u00e5dan som mig. En parkb\u00e4nk i London, likv\u00e4l som under en ek i Paris, jag \u00e4r inte knusslig p\u00e5 det viset. Min hj\u00e4rna reser i alla fall alltid runt i v\u00e4rlden som en liten vilsen vind p\u00e5 \u00e4ventyr. Pengarna – de som jag inte har – hj\u00e4lper mig f\u00f6ga \u00e4nd\u00e5 att n\u00e5 det d\u00e4r glada ljusa som jag \u00e4nd\u00e5 till slut m\u00e5ste hitta d\u00e4r inne inuti mitt eget. Ist\u00e4llet \u00e4r det m\u00e4nniskornas \u00f6den och deras historier som kan ge mig allt och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r v\u00e4rda mer \u00e4n jag sj\u00e4lv kan \u00f6nska mig av livet eftersom jag sj\u00e4lv om\u00f6jligt kan leva alla dessa liv. Deras historier och minnen \u00e4r bensinen f\u00f6r mitt eget enda liv i st\u00e4ndig r\u00f6relse mot m\u00e5l och livs\u00f6den jag inte vet ett dugg om just i detta \u00f6gonblick. Men jag vill f\u00f6lja de olika livs\u00f6dena och fantisera vidare d\u00e4r vi inte vet vad det var som egentligen h\u00e4nde.<\/p>\n
N\u00e4r jag g\u00f6r fast vid bryggan i Hudiksvall t\u00e4nker jag os\u00f6kt p\u00e5 sanningen. Vad \u00e4r sant och vad \u00e4r falskt? \u00c4r sanningen det som sker d\u00e4r man fysiskt \u00e4r eller \u00e4r sanningen det man verkligen ser s\u00e5 tydligt d\u00e4r inuti sitt huvud? Vem avg\u00f6r? Vem st\u00e4ller sig upp och med best\u00e4mdhet f\u00e4ller domen. Den som saknar all fantasi eller den som lever i den i allt eller den som kanske finns d\u00e4r mitt emellan. Vad vet jag om nu ens denne n\u00e5gon ende domare finns. Jag vet bara att den som tar emot utan r\u00e4dsla f\u00f6r att bli f\u00f6rledd, lever ett h\u00f6gre och ett fullare liv \u00e4n den som alltid \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r att bli bedragen och lurad. Det \u00e4r som med k\u00e4rleken, man m\u00e5ste tro att den \u00e4r m\u00f6jlig f\u00f6r att n\u00e5 den och vill man ha den p\u00e5 riktigt s\u00e5 har man faktiskt inget annat val \u00e4n att lossa p\u00e5 s\u00e4kerhetslinorna och ta av sig fallsk\u00e4rmen och kasta sig ut utan allt det d\u00e4r s\u00e4kerhetstjafset. Ge sitt allt, en enda g\u00e5ng och kanske f\u00f6rlora men \u00e4nd\u00e5 liksom vinna \u00f6ver sig sj\u00e4lv. Det finns liksom inget annat s\u00e4tt att g\u00f6ra det p\u00e5, och \u00e4lskar man livet s\u00e5 kan det naturligtvis levas p\u00e5 samma s\u00e4tt. Utan tv tittande f\u00f6r att f\u00e5 liv att bara g\u00e5, utan r\u00e4dsla f\u00f6r det man finner ok\u00e4nt och inte som en som ser ner p\u00e5 andras svaghet utan fullt ut, i full gas och precis p\u00e5 det s\u00e4tt man vill, tar sig ann livet, sina dr\u00f6mma och fantasierna och v\u00e4xer med alla dessa ting. Om sedan allt inte blev helt sanningsenligt i det h\u00e4r livsfragmentet man levde under n\u00e5gra dagar, s\u00e5 fick det v\u00e4l vara s\u00e5 d\u00e5, om de nu \u00e4nd\u00e5 gjorde gott en liten stund. Skulden faller \u00e4nd\u00e5 alltid p\u00e5 ber\u00e4ttaren, f\u00f6r den som lyssnar med \u00f6ppet sinne \u00e4r alltid utan skuld.<\/p>\n
H\u00e4r p\u00e5 bryggan \u00e5terst\u00e5r bara att l\u00e4mna nyckeln till b\u00e5ten till Sigge H., den lycklige k\u00f6paren som st\u00e5r d\u00e4r och l\u00e4ngtar efter att starta tv\u00e5 hundratjugoh\u00e4stkraftersmotorer bak p\u00e5 en snabb b\u00e5t, h\u00e4mtad i Le Harve, Frankrike, och fara iv\u00e4g \u00e5t sitt h\u00e5ll, medan jag tar fyrabussen upp till Ljusdal och fembussen upp mot Lo[o]s och sen s\u00e5 gott man kan, f\u00f6rs\u00f6ker leva lycklig i de dagar jag har kvar i sommaren. Det h\u00e4r var min semester, den jag hade r\u00e5d med. N\u00e4sta \u00e5r reser vi n\u00e5gon annanstans.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
2013-07-26 Nu drar jag till Paris. Regnet vr\u00e4ker ner h\u00e4r i Paris och det \u00e4r varmt som fasiken, \u00f6ver trettio grader tror jag det \u00e4r. V\u00e5r gamle trummis fru h\u00e4mtade mig p\u00e5 flygplatsen och k\u00f6rde mig in till hotellet i den minsta Fiat jag n\u00e5gonsin sett. Det \u00e4r n\u00e4stan p\u00e5 dagen trettio \u00e5r sedan g\u00e4nget […]<\/p>\n","protected":false},"author":24,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[24,57],"tags":[],"class_list":["post-8120","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-betraktelser","category-noveller"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"jetpack-related-posts":[{"id":20781,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=20781","url_meta":{"origin":8120,"position":0},"title":"Ohhhhh…ja…. och suck! p\u00e5 utandning.","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2016-06-22","format":false,"excerpt":"I London regnar det. Inte h\u00e4r. Men p\u00e5 midsommarafton skall det visst g\u00f6ra det. Den som lever f\u00e5r se. Som det heter. Vad spelar det f\u00f6r roll? Egentligen. Jordgubbst\u00e5rta g\u00e5r det att \u00e4ta \u00e4nd\u00e5. \u00a0 Jag drar ner persienner det f\u00f6rsta jag g\u00f6r n\u00e4r jag kommer ner p\u00e5 kontoret, det\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"gammal_schafer_webb","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/gammal_schafer_webb.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/gammal_schafer_webb.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/gammal_schafer_webb.jpg?resize=525%2C300 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/06\/gammal_schafer_webb.jpg?resize=700%2C400 2x"},"classes":[]},{"id":14474,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=14474","url_meta":{"origin":8120,"position":1},"title":"H\u00e5rdrockstomten","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-08-24","format":false,"excerpt":"En liten tomte knackade p\u00e5 d\u00f6rren hit till kontoret nu p\u00e5 kv\u00e4llen. Ja en s\u00e5dand\u00e4r liten en. En tv\u00e4rhand h\u00f6g, ja kanske lite l\u00e4ngre n\u00e4r jag t\u00e4nker efter. Som en underarm om man r\u00e4knade med luvan. En sis\u00e5d\u00e4r fyrtio centimeter f\u00f6r dem som gillar siffror och SI enheter. Han var\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"","width":0,"height":0},"classes":[]},{"id":17358,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=17358","url_meta":{"origin":8120,"position":2},"title":"Pallar","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2015-04-06","format":false,"excerpt":"Vi b\u00e4r in par i pallar pellets K och jag. K bangar aldrig. Hennes b\u00e4sta egenskap. En del kvinnor \u00e4r s\u00e5 r\u00e4dda om naglar och frisyrer s\u00e5 att de inget \u00e4r att ha. Andra g\u00f6r det som kr\u00e4vs och g\u00f6r det b\u00e4sta av det. Respekt till de senare inte till\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"001","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/04\/001-768x1024.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/04\/001-768x1024.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/04\/001-768x1024.jpg?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":19801,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=19801","url_meta":{"origin":8120,"position":3},"title":"Besiktning och influensa","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2016-02-29","format":false,"excerpt":"Besiktning idag. Har man gammal bil och inte allt f\u00f6r mycket pengar \u00e4r det en sp\u00e4nnande tillst\u00e4llning. Varje \u00e5r. \"Hur mycket kostar det i \u00e5r?\" Men i fjol. Godk\u00e4nd. Jag \u00e5ker d\u00e4rifr\u00e5n med h\u00f6jda \u00f6gonbryn. Men K var med. Kanske hade det n\u00e5got med saken att g\u00f6ra. I \u00e5r bara\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"2012815115647279741379_sbig","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/02\/2012815115647279741379_sbig.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":50547,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=50547","url_meta":{"origin":8120,"position":4},"title":"Rinnande veckor","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2025-10-14","format":false,"excerpt":"Photo by Pixabay on Pexels.com Redan tisdag. En m\u00e5ndag som gick bort. K\u00e4nns som veckan redan \u00e4r f\u00f6rst\u00f6rd. Hoppet st\u00e5r till morgondagen. Kanske g\u00e5r det att f\u00e5 n\u00e5got vettigt gjort d\u00e5. Den lokala aff\u00e4ren ringer idag och vill att jag skall titta p\u00e5 en kabel. Jag har verkligen inte tid\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"black mountains under the stars at nighttime","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/pexels-photo-355465.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/pexels-photo-355465.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/pexels-photo-355465.jpeg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/pexels-photo-355465.jpeg?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/pexels-photo-355465.jpeg?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/pexels-photo-355465.jpeg?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]},{"id":12694,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=12694","url_meta":{"origin":8120,"position":5},"title":"Han sk\u00f6t sig in i evigheten p\u00e5 samma kontor","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-04-04","format":false,"excerpt":"Jag ber om urs\u00e4kt, men jag m\u00e5r gott f\u00f6r det mesta. Ocks\u00e5 sj\u00e4lv eller ensam. \"Lonely\" men inte \"lonesome\". F\u00f6rn\u00f6jsamhet. Kan man vara n\u00f6jd fast man inte \u00e4r n\u00e5gon alls, har ett bankkonto som f\u00f6r det mesta \u00e4r tomt, st\u00e4ndigt l\u00e4ngtar bort, jobbar mer \u00e4n vad man borde. Kan man\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"001","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/04\/001-1024x768.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/04\/001-1024x768.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/04\/001-1024x768.jpg?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]}],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p68PL2-26Y","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/8120","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/24"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8120"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/8120\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":38914,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/8120\/revisions\/38914"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8120"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=8120"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=8120"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}