{"id":48869,"date":"2024-12-23T11:48:47","date_gmt":"2024-12-23T10:48:47","guid":{"rendered":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=48869"},"modified":"2026-04-06T20:31:41","modified_gmt":"2026-04-06T19:31:41","slug":"en-julhistoria","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=48869","title":{"rendered":"En julhistoria"},"content":{"rendered":"\n
\"bokeh
Photo by Tim Mossholder on Pexels.com<\/a><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n


Jag g\u00e5r p\u00e5 mitt jobb p\u00e5 kv\u00e4llen f\u00f6re julafton. Dan f\u00f6re dan. Jag jobbar extra p\u00e5 ett hospice. Inte som sjukv\u00e5rdspersonal, utan som en hand att h\u00e5lla, eller ett \u00f6ra som lyssnar n\u00e4r det beh\u00f6vs. Ja och det g\u00f6r\u00a0 det ofta. Folk f\u00f6rtr\u00e4nger g\u00e4rna att det d\u00f6r m\u00e4nniskor ocks\u00e5 under julen. Ja att det f\u00f6ds barn. Livet k\u00e4nner ingen l\u00e5ngsam julefrid. Det bara p\u00e5g\u00e5r.
<\/p>\n\n\n\n

Det jag skall ber\u00e4tta nu skulle normalt stannat inom fyra v\u00e4ggar. Vi f\u00f6r aldrig vidare det vi h\u00f6r. Tystnadsplikten \u00e4r en viktig princip i v\u00e5rt jobb. Men det h\u00e4r \u00e4r ett undantag. Ni vet inte vem jag \u00e4r och ni kommer aldrig n\u00e5gonsin att f\u00e5 veta vem Oskar Karlsson  var, den person, min historia handlar om.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r det \u00e4r hos Oskar Karlsson jag skall tillbringa min kv\u00e4ll och min natt. Oskar \u00e4r n\u00e4ra slutet. Hans livsresa kan vara \u00f6ver om n\u00e5gra timmar eller om n\u00e5gra dagar. D\u00e4rf\u00f6r sitter alltid n\u00e5gon med honom under den sista tiden. Ingen skall n\u00e5gonsin beh\u00f6va d\u00f6 ensam.
<\/p>\n\n\n\n

Oskar, stor och stark i sina glansdagar. Med armmuskler som kunde imponera, ligger nu blek och svag nerb\u00e4ddad i en sjukhuss\u00e4ng och andas rosslande. Av muskler finns inte mycket kvar. Huden i ansiktet \u00e4r gulblek och insjunken och kraniet ser ut att vilja tr\u00e4nga ut genom den sk\u00f6ra huden. Kroppen som har arbetat h\u00e5rt i ett helt liv, orkar inte ens med att v\u00e4nda sig p\u00e5 sida l\u00e4ngre. Alla kroppsfunktioner g\u00e5r p\u00e5 minimum, om de ens fungerar l\u00e4ngre. Oskars tid \u00e4r snart ute. Det \u00e4r inte sv\u00e5rare \u00e4n s\u00e5. En dag \u00e4r det just s\u00e5 f\u00f6r oss alla.
<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 ett hospice som det h\u00e4r \u00e4r sluten olika. Ibland finns det partners, stora sl\u00e4kter. Man har best\u00e4mda s\u00e4tt man vill ha det p\u00e5 n\u00e4r man drar sina sista andetag.  D\u00e5 finns det inte mycket att g\u00f6ra f\u00f6r en person som mig. D\u00e5 blir det oftast efter d\u00f6den som mitt jobb kommer. De som blev kvar beh\u00f6ver tr\u00f6st. Beh\u00f6ver lyssnas p\u00e5. Beh\u00f6ver prata av sig.
<\/p>\n\n\n\n

Men sen har vi s\u00e5dana som Oskar. Som lever ensam. Inte har n\u00e5gra n\u00e4ra v\u00e4nner eller n\u00e5gon livskamrat. N\u00e4r man inte klarar av att vara hemma l\u00e4ngre s\u00e5 kommer man hit. M\u00e5let f\u00f6r alla h\u00e4r \u00e4r att man skall f\u00e5 ett s\u00e5 v\u00e4rdigt avslut som det bara \u00e4r m\u00f6jligt. Vi jobbar s\u00e5klart med sm\u00e4rtlindring och andra medicinska metoder. Men viktigast av allt \u00e4r att kunna k\u00e4nna och ge k\u00e4rlek och medk\u00e4nnande till en medm\u00e4nniska som beh\u00f6ver det just i detta \u00f6gonblick. Det h\u00e4r \u00e4r mer \u00e4n ett jobb. S\u00e5klart \u00e4r det s\u00e5. Den som den det som “bara ett jobb” blir inte l\u00e5ngvarig h\u00e4r. Man b\u00e4r alltid med sig livs\u00f6den hem h\u00e4rifr\u00e5n. M\u00e5ste l\u00e5ta dem bli en del av sitt eget liv. De \u00e4r om\u00f6jliga att gl\u00f6mma eller f\u00f6rtr\u00e4nga. De \u00e4r oftast f\u00f6r starka f\u00f6r att ens f\u00f6rs\u00f6ka skuffa undan och gl\u00f6mma i n\u00e5gon s\u00e4llan bes\u00f6kt vr\u00e5 av minnet.
<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r i livets slut reagerar m\u00e4nniskor s\u00e5 olika. Vissa ropar innerligt efter gud fast de varit ateister i hela sitt liv. Andra som varit troende och kyrkan trogen hela sina liv f\u00f6rbannar samma gud f\u00f6r att han tar livet ifr\u00e5n dem f\u00f6r tidigt. Andra somnar in med ett leende p\u00e5 l\u00e4pparna, \u00e5ter andra med ett “wow” \u00f6ver l\u00e4pparna och n\u00e5gra, men v\u00e4ldigt f\u00e5, gr\u00e5ter ut den sista t\u00e5ren de n\u00e5gonsin kommer att gr\u00e5ta just innan de tar sitt sista andetag.<\/p>\n\n\n\n

Har man ont och pl\u00e5gas kan ju d\u00f6den vara en befriare. M\u00e5nga som befinner sig l\u00e5ngt ifr\u00e5n d\u00f6den gl\u00f6mmer ofta det. N\u00e4r det \u00e4r s\u00e5 \u00e4r det oftast de anh\u00f6riga som beh\u00f6ver tr\u00f6sten. Man f\u00f6rst\u00e5r med huvudet hela tanken med att det \u00e4r en befrielse, ja och ofta k\u00e4nner man det sj\u00e4lv ocks\u00e5, det kan handla om \u00e5r och m\u00e5nader under tid man  f\u00e4rdats bredvid den sjuke och den d\u00f6ende. N\u00e4r det \u00e4r \u00f6ver kommer skuldk\u00e4nslorna eftersom man uppfylls av en k\u00e4nsla av l\u00e4ttnad. Men vi f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rklara s\u00e5klart. Man kan \u00e4lska, k\u00e4nna saknaden och k\u00e4nna l\u00e4ttnad p\u00e5 samma g\u00e5ng. K\u00e4nslor har sitt eget liv och sin tid och det finns ingen k\u00e4nsla i en sv\u00e5r stund som man beh\u00f6ver k\u00e4nna skam \u00f6ver. L\u00e5t dem bara verka och l\u00e5t tiden l\u00e4ka det som beh\u00f6ver l\u00e4kas.
<\/p>\n\n\n\n

Men Oskar ligger allts\u00e5 i sin s\u00e4ng. Han f\u00e5r starka doser morfin. Han sover d\u00e4rf\u00f6r mest. Sj\u00e4lv sitter jag h\u00e4r n\u00e4ra hans s\u00e4ng och l\u00e4ser ur en bok och klappar hans hand ibland. Jag har en stickning med ett m\u00f6nster till en tr\u00f6ja av Kaffe Fassett med mig, men om sanningen skall fram s\u00e5 kommer jag nog att ha samma stickning med mig n\u00e4sta \u00e5r.  Min vilja att sticka \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n mitt praktiska stickande. Men en dag kanske. En dag blir det nog en favorittr\u00f6ja som jag alltid vill b\u00e4ra av allt det d\u00e4r garnet.
<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r vid elvatiden som jag m\u00e4rker att Oskars andh\u00e4mtning lugnar sig, n\u00e4r jag tittar upp fr\u00e5n min bok har han v\u00e4nt huvudet mot mig och han ser p\u00e5 mig med klara \u00f6gon.  Just det d\u00e4r \u00e4r vanligare \u00e4n man tror. M\u00e4nniskor som \u00e4r allvarligt sjuka och n\u00e4ra slutet samlar ofta ihop n\u00e5gon slags extra kraft innan det \u00e4r dags och d\u00e4r och d\u00e5 kan de utf\u00f6ra saker som de kanske inte kunnat hantera under veckor innan.<\/p>\n\n\n\n

“Hej” s\u00e4ger jag och ler.  Oskar ler tillbaks, jag ser det i hans \u00f6gon, \u00e4ven om inte munnen r\u00f6r sig. Men s\u00e5 spricker ocks\u00e5 munnen upp i ett f\u00f6rsiktigt leende. Han s\u00e4ger “hej” svagt och ovant, en harkling f\u00f6ljer och sen kommer ett nytt “hej”, lite h\u00f6gre, lite tydligare, som en on\u00f6dig urs\u00e4kt f\u00f6r det tidigare tunna, svaga spr\u00e5ket.<\/p>\n\n\n\n

Jag fr\u00e5gar hur det k\u00e4nns och han s\u00e4ger att han vill ha vatten. Jag hissar upp s\u00e4ngen lite s\u00e5 att han halvsitter och ger honom glaset med vatten och han dricker ur sugr\u00f6ret. F\u00f6r varje s\u00f6rplande insug liksom v\u00e4xer Oskar. Och efter en stund har han t\u00f6mt hela glaset.  Jag s\u00e4ger att jag skall g\u00e5 och fylla p\u00e5, men d\u00e5 tar han mig best\u00e4mt i armen och s\u00e4ger att jag skall v\u00e4nta. “Jag vill ber\u00e4tta min historia f\u00f6r dig” s\u00e4ger Oskar. Jag s\u00e4tter mig ner och lyssnar. Det \u00e4r klart att jag vill h\u00f6ra hans historia
<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 Oskar b\u00f6rjar ber\u00e4tta historien om sitt liv.<\/p>\n\n\n\n

Jag f\u00f6ddes n\u00e4r det var disko som g\u00e4llde, ber\u00e4ttar Oskar.  Min mamma \u00e4lskade dansen, var ut p\u00e5 klubbarna i stan d\u00e4r jag bodde, dansade med alla, dansade som om det var hennes sista dans, f\u00f6ljde med n\u00e5gon hem ibland. Det var ju ocks\u00e5 en tid n\u00e4r kvinnor v\u00e5gade och kunde ta f\u00f6r sig. Leva livet fullt ut utan att vara r\u00e4dd f\u00f6r st\u00e4mplar fr\u00e5n kyrkliga livsf\u00f6rnekare och r\u00e4dsla f\u00f6r att bli med barn som fj\u00e4ttrad en vid ansvar och plikter som man inte var redo f\u00f6r.  Fast det var v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 det blev till slut. Hon tr\u00e4ffade farsan, blev blixtf\u00f6r\u00e4lskad och mig.
<\/p>\n\n\n\n

Efter det s\u00e5 dansades det inte s\u00e5 mycket. Farsan jobbade p\u00e5 bruket. Vi bodde i en l\u00e4genhet en bit utan f\u00f6r staden. Tre \u00e5r efter att jag f\u00f6tts s\u00e5 f\u00f6ddes syrran. Tre \u00e5r efter det hittade farsan en ny kvinna och stack med henne till Grekland och sen s\u00e5g vi honom aldrig mer.
<\/p>\n\n\n\n

Morsan b\u00f6rjade supa efter det. Hade v\u00e4l druckit mycket under hela sitt vuxna liv. Men nu sp\u00e5rade det ur och snart s\u00e5 klarade hon inte av det jobb hon hade i en aff\u00e4r inne i stan. Det blev f\u00f6r m\u00e5nga g\u00e5nger hon kommit in med spritlukt i munnen och  underligt beteende mot kunder. S\u00e5 det blev som det blev. Socialen plockade upp mig och syrran,  Jag placerades hos familjen Andersson som alltid \u00f6nskat sig en son. Syrran placerades i ett hem sjutton mil fr\u00e5n mig. Vi s\u00e5gs n\u00e5gra g\u00e5nger, sen f\u00f6rsvann hon med. Vi f\u00f6rlorade helt enkelt kontakten. Tr\u00e4ffades aldrig igen. Inga brev. Inga kort.
<\/p>\n\n\n\n

Jag hade det bra hos Anderssons. Dom bodde i en nybyggd villa i ett av de finare villakvarteren utanf\u00f6r stan. Jag fick bra kompisar d\u00e4r och ibland s\u00e5g jag morsan i parkerna eller efter gatorna tillsammans med andra av stadens utslagna. Mer nedg\u00e5ngen blev hon efter varje \u00e5r. De g\u00e5nger vi kom n\u00e4ra varandra gick jag alltid omv\u00e4gar, hittade p\u00e5 en urs\u00e4kt f\u00f6r att jag gjorde det om jag hade en kompis med mig, ville ju f\u00f6r mitt liv inte att hon skulle k\u00e4nna igen mig och sk\u00e4mma ut mig inf\u00f6r mina kamrater.  Jag var Anderssons efterl\u00e4ngtade son nu.
<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag var tretton dog min morsa. En \u00f6verdos sa man. Fast jag bara trott att hon supit skallen av sig under alla \u00e5r s\u00e5 hade sprutorna ocks\u00e5 kommit in i hennes liv. F\u00f6r mig var det en ren och sk\u00e4r l\u00e4ttnad att hon var borta. Jag v\u00e4grade att g\u00e5 p\u00e5 begravningen. K\u00e4nde mig inte skyldig henne n\u00e5gonting. Inte ett skit k\u00e4nde jag. Har inte k\u00e4nt n\u00e5got efter det heller. Jag vet att det kan l\u00e5ta hemskt. Men ett s\u00e5r som l\u00e4kt vill man inte \u00f6ppna igen.
<\/p>\n\n\n\n

Sen tr\u00e4ffade jag Lena p\u00e5 en konsert n\u00e4r jag var tjugo. Hon var den vackraste m\u00e4nniska jag n\u00e5gonsin sett och av n\u00e5gon underlig anledning s\u00e5 ville hon ha mig. Nu jobbade jag som r\u00f6rmokare efter att ha g\u00e5tt som l\u00e4rling i n\u00e5gra \u00e5r. Jag var bra p\u00e5 det d\u00e4r. Sk\u00f6tte mitt jobb och gjorde det jag skulle. Det tog inte m\u00e5nga \u00e5r innan Lena och jag flyttade hop i en tv\u00e5a i den s\u00f6dra delen av stan. Huset var nybyggt, hyrorna svinh\u00f6ga, men vi var k\u00e4ra och jobbade b\u00e5da och drog in tillr\u00e4ckligt med pengar f\u00f6r att klara det d\u00e4r. F\u00f6rsta dygnet l\u00e5g vi med varandra i varje rum i l\u00e4genheten. Japp, vi snackar k\u00f6k och toalett ocks\u00e5. Sen upprepades det d\u00e4r s\u00e5 l\u00e4nge vi bodde d\u00e4r. Vi var galet k\u00e5ta och f\u00f6r\u00e4lskade helt enkelt. Kunde inte f\u00e5 nog av varandra. Kom inte ens n\u00e4ra nog.
<\/p>\n\n\n\n

Vi var lyckliga d\u00e4r.  Jag trodde faktiskt inte att man kunde vara s\u00e5d\u00e4r lycklig. Att man fick vara. Att det verkligen var lagligt. Jag l\u00e4ngtade hem till Lena varje minut p\u00e5 jobbet eller n\u00e4r jag var ute och gjorde annat. Ja och jag tror Lena k\u00e4nde samma sak. Vi skulle leva ett helt liv tillsammans. Ett lyckligt liv. Det var best\u00e4mt och skrivet i stj\u00e4rnorna.
<\/p>\n\n\n\n

En dag p\u00e5 jobbet kom tv\u00e5 m\u00e4n fram till mig n\u00e4r jag var ute hos en kund och kopplade r\u00f6r i ett nyinstallerat badrum. \u00c4r det du som \u00e4r Oskar Karlsson fr\u00e5gade dom. Sen ber\u00e4ttade dom att Lena, n\u00e4r hon var p\u00e5 v\u00e4g till jobbet samma morgon, hade blivit v\u00e5ldtagen, sen blivit strypt med sin egen sjal och sen blivit sl\u00e4ngd som ett anv\u00e4nt urtuggat tuggummi i ett skogsparti i n\u00e4rheten. 
<\/p>\n\n\n\n

Jag gr\u00e4t i veckor. Trodde inte att det kunde finnas s\u00e5 m\u00e5nga t\u00e5rar. Det blev begravning. Jag gr\u00e4t inte en t\u00e5r p\u00e5 den. Inte ens n\u00e4r kistan bars ut. De andra som var med tyckte nog jag var konstig. Men jag hade redan gr\u00e5tit ut hela mig genom t\u00e5rkanalerna. Det fanns inga t\u00e5rar kvar inom mig helt enkelt.  Inte en enda. 
<\/p>\n\n\n\n

Det som blev kvar var en grav som jag bes\u00f6kte p\u00e5 Lenas f\u00f6delsedagar och n\u00e5gra g\u00e5nger till per \u00e5r. De d\u00e4r bes\u00f6ken var v\u00e4l mest till f\u00f6r andra. I mitt sinne fanns Lena alltid med mig. Varje sekund, varje minut. Det fanns inget behov av en grav att bes\u00f6ka egentligen f\u00f6r mig. Den var f\u00f6r andra. Sen vi tr\u00e4ffades hade hon blivit en del av mig som aldrig ens l\u00e4mnade mig lite trotts att hon nu var borta.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e5gon g\u00e4rningsman hittade man aldrig. Jag skulle ha d\u00f6dat honom sakta med mina bara h\u00e4nder om jag vetat vem det var. L\u00e5ngsamt sett p\u00e5 n\u00e4r livet l\u00e4mnade hans d\u00f6ds\u00e5ngestr\u00e4dda \u00f6gon. Men nu fick jag ju aldrig det avslutet. Och man m\u00e5ste ju leva vidare.  Och det gjorde jag.<\/p>\n\n\n\n

Vissa m\u00e4nniskor i ens liv kan man ers\u00e4tta genom att tr\u00e4ffa andra som \u00e4r lika bra eller b\u00e4ttre eller i som i alla fall \u00e4r godtagbara substitut. Men Lena. Det fanns inte en chans att jag n\u00e5gonsin skulle kunna ers\u00e4tta henne med n\u00e5gon annan. Inte ens f\u00f6r ens liten stund. S\u00e5 i m\u00e5ngt och mycket tog mitt liv slut d\u00e4r.  Mina fosterf\u00f6r\u00e4ldrar dog b\u00e5da kort tid efter varandra. Efter det var det bara jag. Jag gick till jobbet. Umgicks v\u00e4ldigt s\u00e4llan med arbetskamraterna efter arbetstid. K\u00e4nde knappt de andra som bodde i min trappuppg\u00e5ng. Samma hus och samma l\u00e4genhet f\u00f6rresten som den Lena och jag bodde i.  Jag jobbade. Gick hem. L\u00e4ste b\u00f6cker. S\u00e5g p\u00e5 TV. Odlade vackra blommor om sommaren p\u00e5 min balkong d\u00e4r jag ofta satt och s\u00e5g ut \u00f6ver markerna. Firade mina f\u00f6delsedagar ensam. Firade jularna ensam. Midsommar ensam. P\u00e5sk ensam. En del verkar tro att det \u00e4r under julen och andra h\u00f6gtider som det \u00e4r sv\u00e5rast att vara ensam. Men s\u00e5 \u00e4r det ju aldrig. Det d\u00e4r sv\u00e5ra sl\u00e5r till en vanlig dag eller en under en helt vanlig helg. Det \u00e4r d\u00e5 man kan k\u00e4nna den d\u00e4r vanmakten och drabbas av \u00e5ngesten \u00f6ver att vara den mest ensamma m\u00e4nniskan i v\u00e4rlden. Under julen kan det tv\u00e4rt emot bara v\u00e4ldigt sk\u00f6nt att vara sj\u00e4lv. Man k\u00f6per lite god mat, det finns bra TV att se p\u00e5. Man kan sitta d\u00e4r sj\u00e4lv och ha det gott med en liten whisky och en bok.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5d\u00e4r gick \u00e5ren. M\u00e5nga \u00e5r. Tills jag b\u00f6rjade hosta s\u00e5 mycket att chefen tvingade iv\u00e4g mig till en l\u00e4kare. Lungcancer blev beskedet efter n\u00e5gon vecka. Ja och nog hade jag r\u00f6kt mycket i mitt liv. En av de laster jag lagt mig till med efter att Lena f\u00f6rsvann. Men beskedet tog jag med ro. Jag har aldrig varit r\u00e4dd f\u00f6r att d\u00f6. Nej, jag tror inte p\u00e5 ett liv efter d\u00f6den. Jag tror inte att jag f\u00e5r tr\u00e4ffa Lena igen. Men det svarta m\u00f6rka som jag f\u00f6rv\u00e4ntar mig efter d\u00f6den st\u00f6r mig inte. Jo kanske p\u00e5 ett s\u00e4tt. Min katt. Hur skall hon klara sig n\u00e4r jag \u00e4r d\u00f6d och \u00e4r borta?<\/p>\n\n\n\n

Du tycker v\u00e4l inte att jag har haft ett bra liv gissar jag. Det har s\u00e5klart h\u00e4nt en massa skit. Men jag har ocks\u00e5 f\u00e5tt uppleva den riktigt stora k\u00e4rleken. Kan man f\u00e5 en st\u00f6rre g\u00e5va \u00e4n s\u00e5 i ett liv. De \u00e4r inte alla som kommer ens n\u00e4ra. Och \u00e4ven om v\u00e5r tid tillsammans blev kortare \u00e4n vad vi hade hoppats p\u00e5 s\u00e5 var det en helt fantastisk tid den tid vi levde tillsammans. Det \u00e4r s\u00e5 jag d\u00f6r. Ja och sen katten. Henne \u00e4lskar jag, jag tror hon \u00e4lskar mig med, jag vill att hon skall ha det bra \u00e4ven efter att jag \u00e4r…
<\/p>\n\n\n\n

Jag m\u00e4rker att Oskar blir svagare h\u00e4r. Att andningen blir tyngre igen. Det \u00e4r inte riktigt klart vem han pratar om. Jag tar hans hand och han ser p\u00e5 mig med sin varma blick. Han orkar inte mer nu. Jag s\u00e4ger att vi skall ta hand om hans katt. Se till att den f\u00e5r ett nytt hem d\u00e4r m\u00e4nniskor \u00e4lskar den. Oskar blinkar svagt och f\u00f6rsiktigt till svar. Hans \u00f6gon ler. Han sluter dem. Tr\u00f6tt av anstr\u00e4ngningen att prata mer \u00e4n han har pratat p\u00e5 veckor sover han snart  i en l\u00e4tt lugn s\u00f6mn.
<\/p>\n\n\n\n

Vi sitter d\u00e4r hela natten Oskar och jag. Julaftonsmorgonen kommer och snart \u00e4r mitt pass slut. Det k\u00e4nns att vi n\u00e4rmar oss ett avslut. Strax innan sex p\u00e5 morgonen tar Oskar sitt sista andetag. Det finns ingen dramatik, bara lugn och ett sista andetag som f\u00f6ljs av ett halvt f\u00f6rs\u00f6k att andas. Vi tv\u00e4ttar honom. S\u00e4tter p\u00e5 honom hans favoritkl\u00e4der, t\u00e4nder ett ljus vid hans s\u00e4ng. Sen s\u00e4ger vi alla som jobbar h\u00e4r p\u00e5 v\u00e5rt lilla hospice farv\u00e4l till Oskar. Vi gr\u00e5ter som vi alltid gr\u00e5ter n\u00e4r n\u00e5gon g\u00e5r bort. Man blir l\u00e4tt och snabbt v\u00e4nner p\u00e5 ett s\u00e5dant h\u00e4r st\u00e4lle. Ingen annan kommer att komma in idag och ta avsked av Oskar. Det vet vi ju. En man som \u00e4lskat som ingen annan, men sen levt sitt liv i stor ensamhet eftersom inget kunde ers\u00e4tta de k\u00e4nslor han k\u00e4nde den d\u00e4r g\u00e5ngen.<\/p>\n\n\n\n

Jag g\u00e5r hem i ett l\u00e4tt sn\u00f6v\u00e4der. V\u00e4rlden \u00e4r vacker. Senare p\u00e5 dagen n\u00e4r jag sovit en stund skall jag fira jul med min sl\u00e4kt och n\u00e5gra v\u00e4nner. Jag ser fram emot det. Oskars sista ord b\u00e4r jag med mig.  Sen, efter helgen,  skall jag h\u00f6ra var Oskars katt har tagit v\u00e4gen. Se till att den har f\u00e5tt det bra. Kanske ta hand om den sj\u00e4lv. L\u00e5na med den s\u00e5 att den f\u00e5r en chans att s\u00e4ga adj\u00f6 till Oskar his begravningsbyr\u00e5n innan han k\u00f6rs vidare. Katter k\u00e4nner d\u00f6den. Det visste redan de gamla Egyptierna. P\u00e5 hans begravning skall jag ber\u00e4tta att allt \u00e4r bara bra. Vila nu min v\u00e4n.
<\/p>\n\n\n\n

Och med den h\u00e4r historien vill en synnerligen ocool gubbe p\u00e5 en kulle i Los \u00f6nska all han k\u00e4nner en riktigt God Jul.  Var r\u00e4dd om livet och varandra mina v\u00e4nner.
<\/p>\n\n\n\n

\/Ake<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag g\u00e5r p\u00e5 mitt jobb p\u00e5 kv\u00e4llen f\u00f6re julafton. Dan f\u00f6re dan. Jag jobbar extra p\u00e5 ett hospice. Inte som sjukv\u00e5rdspersonal, utan som en hand att h\u00e5lla, eller ett \u00f6ra som lyssnar n\u00e4r det beh\u00f6vs. Ja och det g\u00f6r\u00a0 det ofta. Folk f\u00f6rtr\u00e4nger g\u00e4rna att det d\u00f6r m\u00e4nniskor ocks\u00e5 under julen. Ja att det f\u00f6ds […]<\/p>\n","protected":false},"author":24,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[24,57],"tags":[],"class_list":["post-48869","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-betraktelser","category-noveller"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"jetpack-related-posts":[{"id":51186,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=51186","url_meta":{"origin":48869,"position":0},"title":"Jag \u00c4R b\u00e4st","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2026-02-13","format":false,"excerpt":"Photo by RDNE Stock project on Pexels.com Lite MQTT p\u00e5 morgonen till min nya enhet. Funkar OK nu. N\u00e5gra buggar i ett bibliotek satte k\u00e4ppar i hjulet. En var s\u00e5 rej\u00e4l dessutom s\u00e5 att jag k\u00f6rde omkull. Ja sen att jag skrivit biblioteket sj\u00e4lv g\u00f6r s\u00e5klart att all skit rinner\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"gold and blue trophy on white round table","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/pexels-photo-7005035.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/pexels-photo-7005035.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/pexels-photo-7005035.jpeg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2026\/02\/pexels-photo-7005035.jpeg?resize=700%2C400&ssl=1 2x"},"classes":[]},{"id":15721,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=15721","url_meta":{"origin":48869,"position":1},"title":"Tomtens dagbok del 16","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-12-16","format":false,"excerpt":"Flyttat hit: http:\/\/tomtensdagbok.se\/ Sextonde December Dan f\u00f6r dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan. Hej tomten h\u00e4r. Vi h\u00e5ller p\u00e5 att baka pepparkakor jag och nissarna. Ja inte allihop bara tio stycken. Nissar allts\u00e5. Alla skulle naturligtvis inte f\u00e5 plats i stugan. Tomtemor \u00e4r i verkstaden\u2026","rel":"","context":"In "Status fr\u00e5n just idag"","block_context":{"text":"Status fr\u00e5n just idag","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=25"},"img":{"alt_text":"","src":"","width":0,"height":0},"classes":[]},{"id":35870,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=35870","url_meta":{"origin":48869,"position":2},"title":"Orkaner","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2020-08-19","format":false,"excerpt":"N\u00e5gra riktiga orkaner av h\u00e4ndelser \u00e4r det v\u00e4l inte h\u00e4r p\u00e5 l\u00e5tsaskontoret idag. Planerar fortfarande och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5. L\u00e4r mig. Utbildar mig. Allt det d\u00e4r som m\u00e5ste vara p\u00e5 plats innan det \u00e4r f\u00f6r kallt eller om\u00f6jligt att f\u00e5 det p\u00e5 plats f\u00f6r att det \u00e4r vinter, skall p\u00e5 plats\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/08\/IMG_20200815_175009-ANIMATION.gif?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/08\/IMG_20200815_175009-ANIMATION.gif?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/08\/IMG_20200815_175009-ANIMATION.gif?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x"},"classes":[]},{"id":15709,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=15709","url_meta":{"origin":48869,"position":3},"title":"Det ordnar sig f\u00f6r det mesta","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-12-15","format":false,"excerpt":"Det \u00e4r varmt ute. Fem grader. Visserligen s\u00e4ger termometern p\u00e5 marken nollgradigt men som skrivet h\u00e4r tidigare, det \u00e4r sv\u00e5rt det d\u00e4r med att m\u00e4ta temperatur exakt. Men prognosen lovar kallare, riktigt kalt bitvis, som det skall vara den h\u00e4r tiden p\u00e5 \u00e5ret. N\u00f6jd \u00e4r jag \u00f6ver v\u00e4rmen. Pelletsr\u00e4ddaren. F\u00e4rre\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"250px-Kuusk_Keila-Paldiski_rdt_\u00e4\u00e4res","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/250px-Kuusk_Keila-Paldiski_rdt_%C3%A4%C3%A4res.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":11375,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=11375","url_meta":{"origin":48869,"position":4},"title":"Om friheten","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2013-12-10","format":false,"excerpt":"Sakta ljusnar det d\u00e4r ute. Klockan \u00e4r strax f\u00f6re \u00e5tta. Jag sitter h\u00e4r inne med tekoppen. Mitt i bubblan liksom. Filosoferar lite p\u00e5 morgonkvisten innan jag fots\u00e4tter med mitt uppdrag. Beh\u00f6ver det d\u00e4r funderandet f\u00f6r att \u00f6verleva. Jag har aldrig varit en bra soldat eller ens lagspelare f\u00f6r den delen.\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"frihet1","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/12\/frihet1.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":15554,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=15554","url_meta":{"origin":48869,"position":5},"title":"Tomtens dagbok del 6","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-12-06","format":false,"excerpt":"Flyttat hit: http:\/\/tomtensdagbok.se\/ \u00a0 Sj\u00e4tte December Dan f\u00f6r dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan f\u00f6re dan. Hej Tomten h\u00e4r igen. Oj, oj, oj, oj vad \u00f6nskelistor ni skickar. Vi fullkomligt dr\u00e4nks\u2026","rel":"","context":"In "Swedish"","block_context":{"text":"Swedish","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=2"},"img":{"alt_text":"","src":"","width":0,"height":0},"classes":[]}],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p68PL2-cId","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48869","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/24"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=48869"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48869\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":48871,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48869\/revisions\/48871"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=48869"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=48869"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=48869"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}