{"id":42200,"date":"2022-06-30T08:52:47","date_gmt":"2022-06-30T07:52:47","guid":{"rendered":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=42200"},"modified":"2022-06-30T08:52:47","modified_gmt":"2022-06-30T07:52:47","slug":"murre","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=42200","title":{"rendered":"Murre"},"content":{"rendered":"\n
\"Old
Old Gate at Beaver Lodge<\/a> by John S Turner<\/a> is licensed under CC-BY-SA 2.0<\/a><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Bilden av Murre, grumlig, sliten av \u00e5ren, man ser i princip bara att det \u00e4r en katt egentligen, kommer till mig. Jag h\u00e5ller p\u00e5 att plocka fram frukost h\u00e4r p\u00e5 morgonen. Hur kommer det sig att minnen fr\u00e5n f\u00f6rr helt pl\u00f6tsligt kastar sig p\u00e5 en s\u00e5d\u00e4r. Murre. Mormor och morfars katt. Ja en av dom. Den enda jag minns. Kanske fanns det bara den, Jag vet inte. Men troligen fler. Dom jag inte l\u00e4rde k\u00e4nna.<\/p>\n\n\n\n

Men bondg\u00e5rden. “Mormors”. \u00c4mnebo, Ovan\u00e5ker. Klart man hade katt. N\u00e5gon skulle ju ta hand om m\u00f6ss och r\u00e5ttor. Inget keldjur. \u00c4nnu en h\u00e5rt arbetande p\u00e5 jordbruket.<\/p>\n\n\n\n

Murre med kattungar i k\u00f6ket d\u00e4r p\u00e5 bonnhemmandet. Jag kan inte vara gammal. Ett av de tidigaste minnena. F\u00f6r\u00e4lskar mig i de d\u00e4r katterna. Mormor st\u00e5r vid spisen. Mormor stod alltid vid spisen. Fast det gjorde hon antagligen inte i verkligheten s\u00e5klart. Men jag har inga andra bilder av henne som frisk. Sen n\u00e4r “hj\u00e4rnbl\u00f6dningen” tar henne \u00e4r det en annan kvinna. Med bockar. Bruten. Ja och efter den andra stroken, s\u00e4ngliggandes p\u00e5 hemmet. Utan tal.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5g inte mer av de d\u00e4r kattungarna. Det pjoskades inte p\u00e5 en bondg\u00e5rd. Beh\u00f6vdes man inte f\u00f6rsvann man. Som barn med sin naivitet gick man v\u00e4l p\u00e5 de historier som serverades. Minns dom inte ens. Kanske fick dom nya liv p\u00e5 andra bondg\u00e5rdar. Men troligen s\u00e4ndes de tillbaks till n\u00e5gon katthimmel.<\/p>\n\n\n\n

Egentligen borde man v\u00e4l ha minnen av att sitta i sin mormors kn\u00e4. Eller vara ute p\u00e5 promenad med handen i sin mormors hand. Men har inget s\u00e5dant minne. Jag bes\u00f6kte henne n\u00e5gon g\u00e5ng efter skolan n\u00e4r hon l\u00e5g p\u00e5 \u00e5lderdomshemmet. Lam. Kunde inte prata. Men hon s\u00e5g hon mig. Jag s\u00e5g henne. Det var det n\u00e4rmaste vi kom varandra. Men kanske \u00e4r det bara mitt minne som inte \u00e4r med mig. Kanske fanns vi n\u00e4rmare varandra. Avtryck i min sj\u00e4l satte det i alla fall inte.<\/p>\n\n\n\n

Fast k\u00e4nslan \u00e4r \u00e4nd\u00e5 att hon \u00e4r sn\u00e4ll. Ingen skrek n\u00e4r man gick i det stora jordgubbslandet och stoppade i sig solmogna s\u00f6ta jordgubbar. Man fick vara. Morfar var str\u00e4vare. Inget kn\u00e4. Ingen hand. Ingen kontakt. De sista \u00e5ren brukade han ta sig en middagslur p\u00e5 v\u00e5r s\u00e4ng hemma n\u00e4r jag kom hem efter skolan. Jag hade alla mina leksaker d\u00e4r. Jag var ofta sur p\u00e5 det d\u00e4r f\u00f6r att jag ville leka men morfar fick inte st\u00f6ras. Ibland fick man en tv\u00e5krona eller en krona av honom. Men en man som var en fj\u00e4rran det var han.<\/p>\n\n\n\n

Dom dog sedan s\u00e5klart. Alla gamla g\u00f6r det. Det hade man l\u00e4rt sig. S\u00e5 s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nande var det s\u00e5klart inte eftersom dom h\u00e4r tv\u00e5 var urgamla. Efter det var “mormors” liksom borta. En morbror k\u00f6pte. Den f\u00f6rstf\u00f6dde. En annan morbror flyttade ut. Jag vet att farsan ville k\u00f6pa ocks\u00e5 men inte morsan. Andra hade f\u00f6rtur. Enligt henne. Det var noga med s\u00e5dant.<\/p>\n\n\n\n

Ja Murre. En dag kom hon in med halva ansiktet borta. R\u00e4ven. Sk\u00f6rdetr\u00f6skan. Oturen. Murre f\u00f6rsvann hon ocks\u00e5. Jag fr\u00e5gade aldrig vart.<\/p>\n\n\n\n

Men idag kommer allts\u00e5 minnet tillbaks till mig. Vi har haft m\u00e5nga katter h\u00e4r sedan dess. Men Murre \u00e4r urkatten i mitt liv. <\/p>\n\n\n\n

Sen \u00e4r det ju s\u00e5 att n\u00e4r v\u00e4l ett minne dyker upp s\u00e5 ramlar andra \u00f6ver en. Kranen \u00e4r \u00f6ppen. Kusinerna som kom hem ibland och hur vi tr\u00e4ffades och lekte p\u00e5 “mormors”. Kojan vi byggde i H\u00e4sthagen. Vraket efter farsans bilbygge nedanf\u00f6r. H\u00e4sthagen, ett litet skogsparti (med indianer (s\u00e4kert)) som l\u00e5g mitt p\u00e5 \u00e4gorna. Morfar mycket sur \u00f6ver all spik vi gjorde av med. Inte han heller var “gjord av pengar<\/em>“. Det bl\u00e5 sk\u00e5pet som kom fr\u00e5n kyrkan som stod i “lag\u00e5rn” och var fullt av grejer. Kanske hade det en annan f\u00e4rg. Spelar det n\u00e5gon roll. Innertaket ovanf\u00f6r svinstian och h\u00f6nsen. Byggt av sten. Hittar ett v\u00e4l anv\u00e4nt mekano d\u00e4r och lyckan \u00e4r gjord. Hundkojorna man kunde krypa in i. Jakthundrar. Inget pj\u00e5sk. H\u00f6nsen. Vita. \u00c4gg. Grisarnas grymtande. Mormor som gick undan och gr\u00e4t n\u00e4r de skulle slaktas. Korna. H\u00e4sten. Doften. H\u00f6 att hoppa i. Dyngstan. Tunneln som b\u00e4cken rann genom under v\u00e4gen. Stenlagd. Sp\u00e4nnande. Ja b\u00e4cken ocks\u00e5. Ett annat minne. Gula blommor gav mig utslag. H\u00e4mta hem korna. Kossan som blev s\u00e5 arg p\u00e5 oss f\u00f6r att vi drev p\u00e5 s\u00e5 h\u00e5rt att hon jagade oss \u00f6ver ett staket. Jag f\u00f6rst, min kompis H\u00e5kan sen. B\u00e5da med huvudena f\u00f6re \u00f6ver g\u00e4rsg\u00e5rn och med benen kvar p\u00e5 andra sidan. Lukten av ko. Varm, lugn, stor kropp att luta ett huvud mot. Kalvarna. Som s\u00f6g i sig hela handen. Bara s\u00f6ta. Vad visste man d\u00e5 om mj\u00f6lkhanteringens baksida. Tjurkalvarna hamnade snabbt p\u00e5 matbordet. Blev inlagda k\u00f6ttbullar. Glasburkar. Packningar. Kokning. Tog flera dagar efter slakten. Ja och slotter. Hela sl\u00e4kten var d\u00e4r. Fler bromsar \u00e4n man trodde det fanns. B\u00e4ttre mat \u00e4n till jul. Gofika. H\u00e5rt jobb. Huggormar. Alltid sol. J\u00e4kt. Mormfar p\u00e5 harven. Vi andra med grepar och h\u00e4nder vid h\u00e4ssjorna. Eller h\u00f6lasset som skulle k\u00f6ras upp p\u00e5 skullen. Stora. Man fick sitta p\u00e5. H\u00e4sten som tog fart en bra bit nedanf\u00f6r uppk\u00f6rsbron till skullen och sprang uppf\u00f6r. Dammet. H\u00f6hoppandet igen. Doften av svettig h\u00e4st. Socker i h\u00e4stmule. Tr\u00f6tt efter en dag i det d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Man kan s\u00e5klart forts\u00e4tta hur l\u00e4nge som helst efter memory lane. Ju l\u00e4ngre man vandrar ju mer saker kommer till en. En ynnest s\u00e5klart med en mormor och en morfar. \u00c4ven om dom inte hade s\u00e5 mycket tid med oss barn. Ja i alla fall med mig. Annat kanke med andra. Vad vet man. Det var h\u00e5rt jobb p\u00e5 en bondg\u00e5rd n\u00e4stan j\u00e4mt. <\/p>\n\n\n\n

Sen finns det en farmor ocks\u00e5 s\u00e5klart. Men inte samma sak. Hon dog n\u00e4r farsan var liten. Kvar fanns tv\u00e5 hus i Orsa, skog och mark och sl\u00e4kt. Saker som bara fanns, och stod d\u00e4r. Man f\u00f6rstod v\u00e4l att det m\u00e5ste ha funnits en farfar ocks\u00e5. Men han pratades det aldrig om. Han blev min i vuxen \u00e5lder. Nestor. Den “galne<\/em>“. Han som “l\u00e4ste f\u00f6r m\u00e5nga b\u00f6cker<\/em>“. Att han f\u00f6ddes h\u00e4r kom som en \u00f6verraskning f\u00f6r alla. Hans pappa, farfarsfar, f\u00f6ddes ocks\u00e5 h\u00e4r. Dog i Sandsj\u00f6. Enligt sl\u00e4ktskr\u00f6nan bes\u00f6kte han min farmor den dag han dog. Allts\u00e5 som d\u00f6d. Det ni. I vedboden d\u00e4r i Orsa stod han helt pl\u00f6tsligt och flinade. D\u00e5 visste Anna, farmor, att han var d\u00f6d. Vad som h\u00e4nde med farfarsfars hus och \u00e4godelar vet ingen. Jag m\u00e5ste g\u00f6ra en anstr\u00e4ngning och f\u00f6rs\u00f6ka ta reda p\u00e5 vilket hus det var han bodde i. F\u00f6r att s\u00e4tta punkt.<\/p>\n\n\n\n

Jag tror jag b\u00e4r en saknad efter far- och morf\u00f6r\u00e4ldrar inom mig. \u00c4nd\u00e5 fanns ju “mormors” d\u00e4r. Jag gl\u00e4ds \u00e4nd\u00e5 \u00e5r de barn som har vettiga relationer till gammelfolket. T\u00e4nk vad h\u00e4rligt. Mer k\u00e4rlek. Ingen kan f\u00e5 f\u00f6r mycket. Minns hur morsan \u00e4lskade v\u00e5ra ungar utan alla f\u00f6rbeh\u00e5ll. Jod\u00e5, farsan med p\u00e5 sitt s\u00e4tt. De var det st\u00f6rsta och mest v\u00e4rdefulla. Men det d\u00e4r uppskattar man v\u00e4l bara senare i livet. En sj\u00e4lvklarhet som barn. Men en del har ju kompisf\u00f6rh\u00e5llande med en mormor, en morfar, en farmor, en farfar. Kan sitta och prata med dem som en j\u00e4mlike. Och levba s\u00e5 ocks\u00e5. V\u00e4xa tack vare att dom finns. Uppleva saker tillsammans. Allt s\u00e5dant sop sen, n\u00e4r dom sitter d\u00e4r som pension\u00e4rer, g\u00f6r gott i hj\u00e4rtat n\u00e4r man minns, ja och som h\u00e5ller en uppr\u00e4tt under resan genom livet. Hurra f\u00f6r gammelfolket helt enkelt.<\/p>\n\n\n\n

Ja en Murre i livet borde alla ocks\u00e5 ha. Jag kan till och med k\u00e4nna hennes mjuka p\u00e4ls och beh\u00f6ver inte ens anstr\u00e4nga mig f\u00f6r det. Memory Lane… Man f\u00e5r bara inte fastna d\u00e4r. V\u00e5r b\u00e4sta tid \u00e4r NU.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Bilden av Murre, grumlig, sliten av \u00e5ren, man ser i princip bara att det \u00e4r en katt egentligen, kommer till mig. Jag h\u00e5ller p\u00e5 att plocka fram frukost h\u00e4r p\u00e5 morgonen. Hur kommer det sig att minnen fr\u00e5n f\u00f6rr helt pl\u00f6tsligt kastar sig p\u00e5 en s\u00e5d\u00e4r. Murre. Mormor och morfars katt. Ja en av dom. […]<\/p>\n","protected":false},"author":24,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[24],"tags":[],"class_list":["post-42200","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-betraktelser"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"jetpack-related-posts":[{"id":37288,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=37288","url_meta":{"origin":42200,"position":0},"title":"En omv\u00e4nd cowboy","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2020-12-23","format":false,"excerpt":"Photo by Francesco Ungaro on Pexels.com Jag \u00e5ker \u00f6sterut, mot soluppg\u00e5ngen, idag tidigt p\u00e5 morgonen. Som en omv\u00e4nd cowboy, en som v\u00e4grar att rida v\u00e4sterut mot solnedg\u00e5ngen. Jag s\u00e4jer tjena \u00e5t brorsan n\u00e4r jag \u00e5ker f\u00f6rbi honom. Han lever ju s\u00e5 han skulle egentligen kunnat h\u00f6ra det d\u00e4r hejandet. Men\u2026","rel":"","context":"In "Swedish"","block_context":{"text":"Swedish","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=2"},"img":{"alt_text":"man digital illustration","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/pexels-photo-206064.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/pexels-photo-206064.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/pexels-photo-206064.jpeg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/pexels-photo-206064.jpeg?resize=700%2C400&ssl=1 2x"},"classes":[]},{"id":17303,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=17303","url_meta":{"origin":42200,"position":1},"title":"Oron","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2015-04-01","format":false,"excerpt":"Jag har en oro i kroppen som g\u00f6r att jag inte kan kryp ner i den fullst\u00e4ndiga koncentrationen idag. Var kommer den ifr\u00e5n? Varf\u00f6r \u00e4r den h\u00e4r just nu? Jag ser n\u00e4mligen ingen anledning att den finns d\u00e4r. Jag borde lugnt kunna dyka ner och finnas i mitt. Men det\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"smiley-confused_60572421","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/04\/smiley-confused_60572421.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":39061,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=39061","url_meta":{"origin":42200,"position":2},"title":"Vaktavl\u00f6sning","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2021-06-08","format":false,"excerpt":"F\u00f6r en alldeles liten stund sedan s\u00e5 dog han. Kamrat Frasse. Och hur skall man orka leva utan \u00e4nnu en \u00e4lskad v\u00e4n t\u00e4nker man. T\u00e5rar som rinner, f\u00f6r att de m\u00e5ste och f\u00f6r att \u00f6vertryck av sorg skall ta sig ut. Men en katt bara. Inget annat. Men t\u00e5rarna och\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/frasse.jpg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/frasse.jpg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/frasse.jpg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/04\/frasse.jpg?resize=700%2C400&ssl=1 2x"},"classes":[]},{"id":2496,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=2496","url_meta":{"origin":42200,"position":3},"title":"Statusrapport 24 fr\u00e5n tomten, den sista.","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2012-12-24","format":false,"excerpt":"Flyttad till https:\/\/www.tomtensdagbok.se Hej tomten h\u00e4r, S\u00e5 var det julafton d\u00e5. Det sn\u00f6ar f\u00f6r fullt h\u00e4r i tomteskogen. Stora, j\u00e4tteflingor som sakta faller till marken. Det \u00e4r vackert m\u00e5 ni tro. Det kommer att bli fint v\u00e4der att fara omkring i med sl\u00e4den. Jag gillar n\u00e4r det sn\u00f6ar p\u00e5 julafton.\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"tecknad-drake-bild-vektor_34-47388","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2012\/12\/tecknad-drake-bild-vektor_34-47388.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2012\/12\/tecknad-drake-bild-vektor_34-47388.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2012\/12\/tecknad-drake-bild-vektor_34-47388.jpg?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":18613,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=18613","url_meta":{"origin":42200,"position":4},"title":"Euforisk tid","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2015-09-17","format":false,"excerpt":"Releaseperiod. Lite maniskt s\u00e5d\u00e4r. Man vill upp innan klockan ringer och man vill inte, VILL INTE, g\u00e5 och l\u00e4gga sig n\u00e4r det m\u00e5nga timmar senare \u00e4r dags f\u00f6r det. Men gammal ocool gubbe som jag \u00e4r h\u00e5ller jag mig ganska bra inom ramarna, tvingar mig att g\u00f6r adet f\u00f6r att\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"2015-09-17_09-02-43","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/2015-09-17_09-02-43-1024x625.png?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/2015-09-17_09-02-43-1024x625.png?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/2015-09-17_09-02-43-1024x625.png?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":40469,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=40469","url_meta":{"origin":42200,"position":5},"title":"Det kr\u00e4vs en bok","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2021-12-02","format":false,"excerpt":"Jag pratar uppskattande med julkaktusen som st\u00e5r d\u00e4r i norrf\u00f6nstren h\u00e4r p\u00e5 kontoret. Den str\u00e4cker p\u00e5 sig. Stolt. Den har alltid gillat ber\u00f6m. De uppskattande orden g\u00e5r genom tids\u00e5ldrarna. F\u00f6r antagligen har morsan sagt samma v\u00e4nliga ord till den n\u00e4r hon levde. Ja och mormor under hennes tid. Samma v\u00e4xt.\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/IMG_20211202_091423-scaled.jpg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/IMG_20211202_091423-scaled.jpg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/IMG_20211202_091423-scaled.jpg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/IMG_20211202_091423-scaled.jpg?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/IMG_20211202_091423-scaled.jpg?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/IMG_20211202_091423-scaled.jpg?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]}],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/s68PL2-murre","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42200","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/24"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=42200"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42200\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":42202,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/42200\/revisions\/42202"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=42200"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=42200"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=42200"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}