{"id":42072,"date":"2022-06-10T08:03:10","date_gmt":"2022-06-10T07:03:10","guid":{"rendered":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=42072"},"modified":"2022-06-10T08:03:10","modified_gmt":"2022-06-10T07:03:10","slug":"missbruk-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=42072","title":{"rendered":"Missbruk"},"content":{"rendered":"\n
\"photo
Photo by Polina Tankilevitch on Pexels.com<\/a><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jag l\u00e4ser Lokatten, organ f\u00f6r Skrivare i H\u00e4lsingland <\/a>till frukost. En skrift full med denna l\u00e4ngtan och detta behov av att skriva. Ja det \u00e4r v\u00e4l det jag ger utlopp f\u00f6r h\u00e4r ocks\u00e5. Lusten att f\u00e4sta tankar “p\u00e5 papper<\/em>” f\u00f6r att kanske m\u00f6jligen f\u00f6rst\u00e5 sig sj\u00e4lv och det som st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5r d\u00e4r inne i huvudet. Eller kanske \u00e4r det helt enkelt bara ett m\u00e5ste. Att f\u00e5 skriva. Att f\u00e5 uttrycka sig. Tala p\u00e5 ett tryggt s\u00e4tt utan retoriskt t\u00e4vlande. Tro sig bli h\u00f6rd fast man viskar det tystaste man kan.<\/p>\n\n\n\n

Nope, jag \u00e4r inte medlem i f\u00f6reningen. Andra i familjen axlar den manteln. Jag har inga ambitioner i en endaste riktning. L\u00e4mna mig i fred och l\u00e5t mig g\u00f6ra det jag \u00e4lskar s\u00e5 \u00e4r jag n\u00f6jd.<\/p>\n\n\n\n

Men kanske \u00e4r det bara en l\u00e4rares uppmuntrande ord en g\u00e5ng i livet som skapar den d\u00e4r l\u00e4ngtan. \u00c4r det inte den d\u00e4r uttagningen till gossek\u00f6ren p\u00e5 lucia som fortfarande \u00e4r grunden till att man tror sig kunna sjunga, eller att man v\u00e5gar ta ton. Kanske \u00e4r det samma sak med skrivandet. De d\u00e4r uppsatserna som l\u00e4stes upp f\u00f6r klassen. Kommentaren “du borde skriva en bok<\/em>“. Det som man f\u00e5r dechiffrera till (ganska) “bra<\/em>” och inget mer. Men som inte mattar l\u00e4ngtan. <\/p>\n\n\n\n

Fast det beh\u00f6vs inga “bra<\/em>“. L\u00e4ngtan och behovet att skriva finns d\u00e4r \u00e4nd\u00e5. Det d\u00e4r som m\u00e5ste<\/span><\/strong> tillfredsst\u00e4llas. L\u00e5ter som en drog n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 det. Japp, jag \u00e4r en missbrukspersonlighet. Men lasterna \u00e4r \u00e5tminstone r\u00e4tt socialt accepterade. Skriva, koda, \u00e4ta.<\/p>\n\n\n\n

Fast skolan f\u00f6rresten. R\u00f6dare uppsatser \u00e4n de jag fick tillbaks kan inte m\u00e5nga andra ha f\u00e5tt. Fast underligt \u00e4r det. Det som den tidiga skolan slog ner p\u00e5 mest och uppmuntrade minst \u00e4r d\u00e4r jag hittar mina talanger idag. Visst borde man v\u00e4l skr\u00e4mmas av det?<\/span><\/p>\n\n\n\n

Fast idag. Caddar ett nytt kort. Anledning bristen p\u00e5 kretsar. Komponenter till de kort jag tillverkar idag g\u00e5r tidigast att f\u00e5 tag p\u00e5 januari 2023. V\u00e4rlden \u00e4r upp och ner och bak och fram. S\u00e5 g\u00f6r n\u00e5gra nya kort. Prototyper \u00e4nnu s\u00e5 l\u00e4nge. Kanske inte blir n\u00e5got alls till slut. Som det \u00e4r. Men f\u00f6rs\u00f6ker.<\/p>\n\n\n\n

Fortfarande snurrar<\/p>\n\n\n\n

\n