{"id":38603,"date":"2021-04-26T20:52:59","date_gmt":"2021-04-26T19:52:59","guid":{"rendered":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=38603"},"modified":"2021-04-27T08:59:31","modified_gmt":"2021-04-27T07:59:31","slug":"bad-moon-rising","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=38603","title":{"rendered":"Bad moon rising"},"content":{"rendered":"\n
\"gray
Photo by Alex Powell on Pexels.com<\/a><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En m\u00e4ktig m\u00e5ne som smygande reser sig upp p\u00e5 himlen bakom \u00d6rnberget pockar p\u00e5 min uppm\u00e4rksamhet. Berget som vi \u00e4r del av, men som \u00e4r h\u00f6gre \u00e4n kullen d\u00e4r vi bor p\u00e5. Kullar dr\u00f6mmer om att bli berg. Berg dr\u00f6mmer mardr\u00f6mmar om att bli grus. Himlakroppar bara existerar med den gamles r\u00e4tt att g\u00f6ra just det. Allt egentligen samma. V\u00e5r m\u00e5ne, den kikar fram mellan tr\u00e4dstammarna just h\u00e4r och nu. K\u00e4nns som en prickskytts kikarsikte som s\u00f6ker det b\u00e4sta melonskottet mot mitt huvud n\u00e4r den ogenerat tittar in genom l\u00e5tsaskontorets stora f\u00f6nstret. Rakt p\u00e5 mig tittar den, jag som sitter h\u00e4r och l\u00e5tsasjobbar med gratis reklambeh\u00e4ngd Spotify p\u00e5 90% volym. Men inte \u00e4r den hotfull \u00e4nd\u00e5. Det finns en mildhet \u00f6ver m\u00e5nens existens och ljus. \u00c5tta minuters \u00e5terreflektering av helveteseld.<\/p>\n\n\n\n

Fullm\u00e5ne f\u00f6rst imorgon. Det h\u00e4r \u00e4r den n\u00e4st sista natten att uppleva oljuset. Man f\u00e5r h\u00e5lla sig framme i natt och imorgon natt. Sen f\u00e5r man v\u00e4nta bort\u00e5t oktober p\u00e5 att kanske igen, en molnfri natt, f\u00e5 en skymt av det d\u00e4r magiska som g\u00f6mmer nattens alla varelser. Ja till och med avsl\u00f6jar existensen av en och annan av dem. Men d\u00e5 m\u00e5ste man s\u00e5klart st\u00e5 d\u00e4r en stund. Koncentrera sig. \u00d6ppna upp sitt sinne f\u00f6r s\u00e5dant som inte kan finnas i en tid vi kallar modern och utvecklad. Som \u00e4r s\u00e5 navelsk\u00e5dande och imponerad av sin egen storhet att den inte ser allt annat som \u00e4r st\u00f6rre. Som tappat fotf\u00e4stet i sin giriga l\u00e4ngtan efter mer. Vill ha mycket mer. Om\u00e4ttad. Hungrig. Hur \u00e4n mycket som f\u00e5ngas in eller stoppas in i den hungrande k\u00e4ften s\u00e5 r\u00e4cker det inte. <\/p>\n\n\n\n

Men m\u00e5nen, den bryr sig knappt. St\u00f6rre \u00e4r den. Den bara \u00e5terreflekterar helveteselden och finns. Samma \u00f6ver hela planeten Tellus. Den vi kallar v\u00e5rt hem. Imorgon. Fullm\u00e5nen f\u00f6renar oss. Alla. <\/p>\n\n\n\n

\n