{"id":36891,"date":"2020-11-21T17:13:09","date_gmt":"2020-11-21T16:13:09","guid":{"rendered":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=36891"},"modified":"2020-11-21T17:13:09","modified_gmt":"2020-11-21T16:13:09","slug":"nar-jag-gar-forbi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=36891","title":{"rendered":"N\u00e4r jag g\u00e5r f\u00f6rbi"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ute, fast inne \u00e4nd\u00e5, i det jag fortfarande kallar “studion”, h\u00e4nger dom. Gitarrerna. Ost\u00e4mda. Oanv\u00e4nda. L\u00e4mnade. Ensamma. Ledsna. Rummet \u00e4r kallst\u00e4llt. H\u00e4r \u00e4r det inte ombonat. H\u00e4r hamnar allt som inte anv\u00e4nds.<\/p>\n\n\n\n

Jag ser dom varje kv\u00e4ll n\u00e4r jag g\u00e5r och l\u00e4gger mig. Det d\u00e4r suget i magen suger alltid till innan jag som vanligt tvingar mig att titta bort. Varje kv\u00e4ll, samma sak, innan s\u00e4ngg\u00e5ende. Det finns ett liv d\u00e4r ocks\u00e5. Det jag gav bort. Jag valde bort det d\u00e4r att bli den d\u00e4r gamle l\u00e5ngh\u00e5rige gubben som fortfarande g\u00e5r kvar d\u00e4r i byn som “rockstj\u00e4rna” – som en rest fr\u00e5n en annan tid – fast han bara var det en eller tv\u00e5 eller kanske fem g\u00e5nger p\u00e5 skoldanser som ingen l\u00e4ngre minns. Jag \u00e4r tacksam f\u00f6r det valet. Till och med att det inte ledde in p\u00e5 mer framg\u00e5ngsrika v\u00e4gar. Jag var inte skapad f\u00f6r det d\u00e4r. Hade g\u00e5tt under. \u00c5kt hela v\u00e4gen ner i mitt eget helvete. Eller \u00e4r det d\u00e4r jag \u00e4r?<\/p>\n\n\n\n

Fast gl\u00e4djen. Den jag k\u00e4nner n\u00e4r jag lyfte ner en av de d\u00e4r instrumenten och spelar. Jag borde unna mig den oftare. Ta mig tid. Jag \u00e4lskar ju det d\u00e4r. Det \u00e4r fortfarande en del i mig fast jag inte har en publik. <\/p>\n\n\n\n

Men jag r\u00f6rde inga instrument under m\u00e5nga \u00e5r. Inte ens n\u00e4ra. Men det fanns tillf\u00e4llen av musikupplevelser d\u00e5 ocks\u00e5. En konferans. Han som \u00e4r h\u00f6g chef i Ljusdal nu plockade upp en gitarr. Han och jag sj\u00f6ng en Beatlesl\u00e5t. Ett s\u00e5dant d\u00e4r magiskt \u00f6gonblick n\u00e4r man blir ett med l\u00e5ten. Till en b\u00f6rjan sjunger alla andra med ocks\u00e5. Men jag h\u00f6r i fj\u00e4rran, helt inne i min bubbla, hur de tystnar efter ett tag. “Chefen” tar tag i andrast\u00e4mman och vi k\u00f6r p\u00e5. Och s\u00e5 tar l\u00e5ten slut och det blir helt kn\u00e4pptyst. I en evighet tycks det. Sen b\u00f6rjar alla tjoa och appl\u00e5dera. Jag g\u00e5r d\u00e4rifr\u00e5n. Jag fylls av en stor sorg att jag vill gr\u00e5ta. Men vem har l\u00e4ngre n\u00e5gra t\u00e5rar kvar?<\/p>\n\n\n\n

Eller konserter. D\u00e4r bandet \u00e4r bra och publiken \u00e4r med. Allt i mig s\u00e4ger att jag skulle ha varit d\u00e4r p\u00e5 scen. Jag ser ut \u00f6ver publiken lika mycket som mot scen. Ja det \u00e4r s\u00e5klart l\u00f6jligt. Oerh\u00f6rt l\u00f6jligt. Men jag kan inte hj\u00e4lpa det och kanske k\u00e4nner alla s\u00e5d\u00e4r. Jag vet inte. Hur skulle jag kunna veta det?<\/p>\n\n\n\n

Man har n\u00e5gra s\u00e5dana d\u00e4r \u00f6gonblick bevarade i minnet. N\u00e4r man befinner sig i en musikalisk samklang med n\u00e5got h\u00f6gre utanf\u00f6r sig sj\u00e4lv. I n\u00e5got som det finns en total lycka och harmoni i och n\u00e5got som \u00e4r h\u00f6gre och st\u00f6rre \u00e4n man sj\u00e4lv \u00e4r. I “det d\u00e4r” som n\u00e4r man ramlar ut ur det l\u00e4ngtar tillbaks till med hela sitt hj\u00e4rta och hela sin sj\u00e4l med en saknad som g\u00f6r ont. Men som man s\u00e5klart vet att man inte kan tvinga fram som en simpel best\u00e4llning n\u00e4r man sj\u00e4lv s\u00e5 \u00f6nskar. Det som han\/hon\/det\/gud\/j\u00e4mvikten serverar sparsamt och bara n\u00e4r universums stj\u00e4rnor st\u00e5r absolut r\u00e4tt i sina positioner. Det man m\u00e5ste l\u00e4ra sig att mildra den sm\u00e4rtan av som uppst\u00e5r efter att ha befunnit sig d\u00e4r, utan att p\u00e5 en och samma g\u00e5ng f\u00f6rg\u00f6ra sig sj\u00e4lv. Balansg\u00e5ngen. Den slaka linan i den starka vinden \u00f6ver det avgrundsdjupa stupet.<\/p>\n\n\n\n

Innan jag flyttade fr\u00e5n Edsbyn och b\u00f6rjade plugga s\u00e5 b\u00f6rjade jag bygga en studio i v\u00e5r sommarstuga. Det var v\u00e4l ett s\u00e4tt att ta sig \u00f6ver den d\u00e4r \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n rockstj\u00e4rnedr\u00f6mmar till annat. Den blev aldrig klar innan jag drog iv\u00e4g och l\u00e4mnade allt med en tanke i mitt huvud om att utbilda mig till studiotekniker. Vem kunde dr\u00f6mma om n\u00e5got st\u00f6rre d\u00e5?<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan byggde jag upp den d\u00e4r dr\u00f6mda studion h\u00e4r. Men fann till min f\u00f6rv\u00e5ning att inget av det d\u00e4r var det jag s\u00f6kte. Det blev helt enkelt f\u00f6r tekniskt. Visst. Det var roligt med alla knappar och rattar. Det s\u00e5g till och med h\u00e4ftigt ut. Men det var teknik till 99%, bara en ynka procent musik, och det \u00e4r i den d\u00e4r musikskaparprocessen min k\u00e4rlek finns. Den som fungerar p\u00e5 precis samma s\u00e4tt som nu n\u00e4r jag skriver de h\u00e4r orden eller n\u00e4r jag kodar ett program. Det som tillh\u00f6r det h\u00e4r som jag m\u00e5ste g\u00f6ra. Som jag g\u00f6r BARA f\u00f6r att jag m\u00e5ste. Som egentligen \u00e4r ett och samma. Ett. Jag.<\/p>\n\n\n\n

Jag har egentligen aldrig brytt mig om ifall n\u00e5gon gillat det jag \u00e5stadkommit. Det har funnits m\u00e5nga g\u00e5nger i mitt liv d\u00e4r jag kunde valt den v\u00e4g som andra \u00e4lskade, den enkla, eller den sv\u00e5rare, den som jag \u00e4lskade, och d\u00e4r jag alltid valt den som betytt n\u00e5got f\u00f6r mig. Det har inte ens varit sv\u00e5ra val. Men sen s\u00e5klart sett de som valt den d\u00e4r andra v\u00e4gen dra f\u00f6rbi, \u00e4lskade, prisade och i appl\u00e5ders d\u00e5n, med pengar p\u00e5 fickan, och s\u00e5klart fr\u00e5gat sig om man valde r\u00e4tt. Avundsjuk till och med n\u00e4r det varit l\u00e5gvatten i livet.<\/p>\n\n\n\n

Jo jag m\u00e5ste nog greppa en av de d\u00e4r gitarrerna igen. Jag har v\u00e4l egentligen inget val. Precis som jag skriver den h\u00e4r texten f\u00f6r att skriva, ja det \u00e4lskar jag och kan inte l\u00e5ta bli, av samma anledning s\u00e5 kommer jag att koda n\u00e5gra rader imorgon. Men musiken \u00e4r ocks\u00e5 det en livsavg\u00f6rande del av mitt liv. Tillsammans \u00e4r det d\u00e4r delarna som g\u00f6r mig till en hel m\u00e4nniska. Hur patetisk den m\u00e4nniskan nu m\u00e5 vara i sitt ensamma torn p\u00e5 en kulle ute i ingenstans. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ute, fast inne \u00e4nd\u00e5, i det jag fortfarande kallar “studion”, h\u00e4nger dom. Gitarrerna. Ost\u00e4mda. Oanv\u00e4nda. L\u00e4mnade. Ensamma. Ledsna. Rummet \u00e4r kallst\u00e4llt. H\u00e4r \u00e4r det inte ombonat. H\u00e4r hamnar allt som inte anv\u00e4nds. Jag ser dom varje kv\u00e4ll n\u00e4r jag g\u00e5r och l\u00e4gger mig. Det d\u00e4r suget i magen suger alltid till innan jag som vanligt […]<\/p>\n","protected":false},"author":24,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[24,9],"tags":[],"class_list":["post-36891","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-betraktelser","category-musik"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"jetpack-related-posts":[{"id":17677,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=17677","url_meta":{"origin":36891,"position":0},"title":"Dunder och lite annat innan s\u00e4ngg\u00e5ende.","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2015-04-23","format":false,"excerpt":"Klockan \u00e4r helt pl\u00f6tsligt halv tolv. Dags att avsluta skift 2. Om man skall orka med morgondagen. Och hinna l\u00e4sa lite. Dessutom kommer sotaren imorgon s\u00e5 man f\u00e5r jaga upp tidigare \u00e4n vanligt. Att l\u00e4sa en timme, ett kapitel eller vad det nu blir varje kv\u00e4ll \u00e4r heligt h\u00e4r. Utan\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"","width":0,"height":0},"classes":[]},{"id":41272,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=41272","url_meta":{"origin":36891,"position":1},"title":"\u00d6gonen","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2022-02-11","format":false,"excerpt":"Photo by wendel moretti on Pexels.com F\u00f6rst s\u00f6ker jag modet. Det m\u00e5ste s\u00f6kas. Sen ser jag rakt in i de d\u00e4r \u00f6gonen utan att blinka och utan att vika med blicken. Det finns ingen k\u00e4rlek kvar i dom d\u00e4r gr\u00f6na \u00f6gonen. De \u00e4r tomma p\u00e5 liv, ser in i mina,\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"close up photo of person s eye","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/02\/pexels-photo-1925630.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/02\/pexels-photo-1925630.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/02\/pexels-photo-1925630.jpeg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/02\/pexels-photo-1925630.jpeg?resize=700%2C400&ssl=1 2x"},"classes":[]},{"id":43331,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=43331","url_meta":{"origin":36891,"position":2},"title":"Att l\u00e4ngta bort","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2022-11-11","format":false,"excerpt":"Ibland s\u00e5 l\u00e4ngtar jag \"hem\" till Edsbyn. F\u00f6r att jag k\u00e4nner folk d\u00e4r mest. F\u00f6r att jag fortfarande kallar det d\u00e4r st\u00e4lle \"hemma\" fast det inte varit det sedan 78 och knappt innan. Men sen minns jag s\u00e5klart hur mycket jag hatade det religi\u00f6sa och allt fuskspel som florerade d\u00e4r\u2026","rel":"","context":"In "Swedish"","block_context":{"text":"Swedish","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=2"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/IMG_20221111_095329-scaled.jpg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/IMG_20221111_095329-scaled.jpg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/IMG_20221111_095329-scaled.jpg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/IMG_20221111_095329-scaled.jpg?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/IMG_20221111_095329-scaled.jpg?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/11\/IMG_20221111_095329-scaled.jpg?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]},{"id":28669,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=28669","url_meta":{"origin":36891,"position":3},"title":"Fabriken","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2018-05-28","format":false,"excerpt":"Det ryker fortfarande ur den runda h\u00f6ga tegelskorstenen. Den d\u00e4r vita, tjocka, bolmande r\u00f6ken. Den som luktar sp\u00e5n. R\u00f6ken m\u00e5ste ha puffat ut ur den d\u00e4r skorstenen under minst hundra \u00e5r. Som fr\u00e5n ett lok som bara har utandning. Som aldrig har tid att dra in luft eftersom det \u00e4r\u2026","rel":"","context":"In "Noveller"","block_context":{"text":"Noveller","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=57"},"img":{"alt_text":"","src":"","width":0,"height":0},"classes":[]},{"id":7408,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=7408","url_meta":{"origin":36891,"position":4},"title":"“B\u00e4sta byn” fr\u00e5gar @P4Gavleborg","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2013-05-23","format":false,"excerpt":"\"B\u00e4sta byn\" fr\u00e5gar P4 G\u00e4vleborg efter. S\u00e5 bor man d\u00e5 i Lo(o)s. Man m\u00e5ste fundera lite. V\u00e4ster ut liksom. G\u00e4vle - Bolln\u00e4s - Edsbyn - Voxna... ja, sen \u00e4r det bara skog och efter ett tags f\u00e4rd d\u00e5 s\u00e5 kommer man fram till Lo(o)s. Om man nu inte tittar bort\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"DSC00095","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/DSC00095-1024x768.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/DSC00095-1024x768.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/05\/DSC00095-1024x768.jpg?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":36402,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=36402","url_meta":{"origin":36891,"position":5},"title":"\u00d6gonen","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2020-10-11","format":false,"excerpt":"Jag ser det i \u00f6gonen. Det finns ingen k\u00e4rlek kvar i dom d\u00e4r gr\u00f6na \u00f6gonen. Dom \u00e4r d\u00f6da n\u00e4r dom ser p\u00e5 mig. \u00d6ppna men besl\u00f6jade. Utan liv. Glittret som jag f\u00f6r\u00e4lskade mig i en g\u00e5ng i tiden har l\u00e4mnat ett par \u00f6gon som en g\u00e5ng bara s\u00e5g mig. Nu\u2026","rel":"","context":"In "Noveller"","block_context":{"text":"Noveller","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=57"},"img":{"alt_text":"","src":"","width":0,"height":0},"classes":[]}],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p68PL2-9B1","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36891","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/24"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=36891"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36891\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":36893,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36891\/revisions\/36893"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=36891"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=36891"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=36891"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}