{"id":35255,"date":"2020-06-15T21:44:38","date_gmt":"2020-06-15T20:44:38","guid":{"rendered":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=35255"},"modified":"2022-02-25T10:58:14","modified_gmt":"2022-02-25T09:58:14","slug":"stor-sveas-bertil","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=35255","title":{"rendered":"Stor-Sveas-Bertil"},"content":{"rendered":"\n

\u00c4nnu ett portr\u00e4tt i serien Mer eller mindre k\u00e4nda gubbar i H\u00e4lsingland<\/em><\/strong>.<\/p>\n\n\n\n

Han hette v\u00e4l Stor-Sveas-Bertil om jag minns r\u00e4tt och var en r\u00e4tt s\u00e4regen person som hela sitt liv bodde i Freluga strax utanf\u00f6r Bolln\u00e4s. Eller “hette” \u00e4r v\u00e4l inte korrekt s\u00e5klart. D\u00f6pt var han till Bartolomeus Maximus Karlsson. Men det fanns ingen endaste en som kunde f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r n\u00e5gon ville ha ett s\u00e5dant namn, s\u00e5 redan i folkskolan fick han heta Bertil ist\u00e4llet. Det var ju s\u00e5 med folket utanf\u00f6r de stora st\u00e4derna p\u00e5 den h\u00e4r tiden. Man skulle inte vara annorlunda och var man det \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 \u00e4ndrade de mer jordn\u00e4ra – de stod n\u00e4mligen stadigt p\u00e5 jorden – omedelbart p\u00e5 det. Tog ned och gjorde om. Ja, egentligen \u00e4r det v\u00e4l ingen skillnad p\u00e5 den punkten idag heller i de flesta glest befolkade byarna runt om i landet. Man skall inte tror att man \u00e4r n\u00e5gon. Nejd\u00e5, man skall inte ens tro att man \u00e4r \u00e4lskad av n\u00e5gon. I alla fall inte mer \u00e4n n\u00e5gon annan. Det mesta \u00e4r likgiltighet och man skall veta sin plats. Framf\u00f6rallt skall man inte f\u00f6rs\u00f6ka \u00e4ndra p\u00e5 n\u00e5got utan att n\u00e5gon annan, helst uppifr\u00e5n – manar en att g\u00f6ra en f\u00f6r\u00e4ndring. Lyfter. Fast helst inte d\u00e5 heller s\u00e5klart. I alla fall inte om man ville ha sina gamla v\u00e4nner kvar. F\u00f6r misst\u00e4nksamhet och avund v\u00e4ntade den som f\u00f6rs\u00f6kte.<\/p>\n\n\n\n

Men det var Stor-Sveas grabb vi skulle prata om. Bertil. Han som allts\u00e5 blev k\u00e4nd som Stor-Sveas Bertil. Fast prefixet Stor-Sveas kom senare, m\u00e5nga \u00e5r efter folkskola och katekes. F\u00f6rst efter att det stod klart att han aldrig skulle lyckades l\u00e4mna det lilla hemmanet med en ko, en h\u00e4st, n\u00e5gra h\u00f6ns, lite \u00e5ker och lite skog, d\u00e4r Stor-Svea k\u00e4mpat p\u00e5 som \u00e4nka \u00e4nda sedan maken omkom i en olycka n\u00e4r Bertil fortfarande l\u00e5g vid br\u00f6stet. Nej han blev kvar hemma Bertil, sk\u00f6tte den lilla g\u00e5rden tillsammans med sin mor, gjorde det fast han var b\u00e4st i klassen p\u00e5 b\u00e5de matematik, teckning och sl\u00f6jd i skolan och b\u00e5de skoll\u00e4raren, pr\u00e4sten och godisfabrik\u00f6r Stolpe gjorde vad han kunde f\u00f6r att Stor-Sveas pojk skulle b\u00f6rja p\u00e5 l\u00e4roverket och betr\u00e4da den \u00e4dla banan som ingenj\u00f6rsyrket hade att erbjuda och som de som med goda resultat bem\u00e4strade den mystiska Pythagoras sats f\u00f6rv\u00e4ntades betr\u00e4da f\u00f6r att f\u00f6rkovra sig ocks\u00e5 i de \u00e4nnu mer intrikata ekvationer som den matematiska vetenskapen kan servera i en m\u00e4ngd som aldrig tycks ha ett slut. <\/p>\n\n\n\n

Tro nu inte att en endaste en i Stor-Sveas-Bertils n\u00e4rhet, ja och allra minst Bertil sj\u00e4lv, s\u00e5g en framtid som Civilingenj\u00f6r eller n\u00e5got annat som kr\u00e4vde studier l\u00e5ngt borta i m\u00e5nga l\u00e5nga \u00e5r. S\u00e5 h\u00f6gt gick det s\u00e5klart inte att sikta. Nej inte ens dr\u00f6mma. Ingen hade n\u00e5gonsin n\u00e5tt s\u00e5dana svindlande h\u00f6jder i den lilla byn. Men 25-\u00f6res ingenj\u00f6r var ett hederligt yrke och ett v\u00e4l avv\u00e4gt m\u00e5l f\u00f6r en hemmans\u00e4garson. Utbildning fanns i n\u00e4rmaste stad. Sannerligen ocks\u00e5 det ett rej\u00e4lt kliv upp\u00e5t. Ja gav r\u00e4tt att b\u00e4ra vitm\u00f6ssa, inneha ingenj\u00f6rsring och att bli kallad herr Ingenj\u00f6ren p\u00e5 arbetet man mangrant fick direkt efter examen. Inga attribut som gick av f\u00f6r hackor n\u00e5got av dem s\u00e5ledes. Lite som cape, krona och spira f\u00f6r ett skr\u00e5 som industrialiseringen hade satt p\u00e5 uppg\u00e5ng och framg\u00e5ng i det Svenska folkhemmets utveckling mot solidaritet och v\u00e4lst\u00e5nd.<\/p>\n\n\n\n

Ja man kan ju nu undra varf\u00f6r jag h\u00e5ller mig kvar vid n\u00e5got som Stor-Sveas-Bertil aldrig blev. Jag menar, det \u00e4r ju solklart i det h\u00e4r l\u00e4get att han f\u00f6rblev hemma. Det \u00e4r v\u00e4l egentligen mycket mer intressant varf\u00f6r han f\u00f6rblev hemma. Men problemet i den saken \u00e4r att ingen vet. Det bara blev s\u00e5. Slotter. H\u00f6 som skall torka. H\u00f6 som skall in i ladorna. S\u00e4d som skall till kvarnen. Mj\u00f6l som skall h\u00e4mtas fr\u00e5n kvarnen. Sen skulle \u00e5krar pl\u00f6jas fram\u00e5t h\u00f6sten. Ja och p\u00e5 vintern skulle den lilla skogen sk\u00f6tas om. Och n\u00e4r den var omsk\u00f6tt beh\u00f6vde n\u00e5gon annans skog sk\u00f6tas om f\u00f6r att man skulle f\u00e5 in lite kontanter. Veckor allts\u00e5 i en koja ensam l\u00e5ngt ute i skogen med bara gammelh\u00e4sten som s\u00e4llskap. Hem bara p\u00e5 helger. Helger n\u00e4r det fanns mycket eftersatt att ordna med p\u00e5 g\u00e5rden. Ja sen kom v\u00e5ren. Ved skulle s\u00e5gas. \u00c5krar skulle s\u00e5s. Ja och s\u00e5 b\u00f6rjade ett nytt varv i \u00e5rshjulet. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5d\u00e4r gick allts\u00e5 \u00e5ren f\u00f6r Stor-Sveas Bertil. N\u00e4r kriget br\u00f6t ut ryckte Bertil in och gjorde sin plikt. Kom hem och fortsatte som vanligt. En vinter n\u00e4r han kom hem fr\u00e5n skogen fann han huset oeldat och kallt. Det m\u00e5ste ha st\u00e5tt s\u00e5 n\u00e5gra dagar och ouppkliven i s\u00e4ngen hittade han sin mor stel och d\u00f6d. Det \u00e4r s\u00e5klart f\u00e5 d\u00f6da som kliver upp. S\u00e5 det hela var inte s\u00e4rskilt f\u00f6rv\u00e5nande. Praktisk till sin natur som Bertil var s\u00e5 matade han katten, gjorde eld i spisen, gick ut och matade och sen mj\u00f6lkade den mj\u00f6lkstinna kon, matade grisarna, la ut s\u00e4d till h\u00f6nsen och plockade in de bruna \u00e4ggen i en fodrad korg. F\u00f6rst efter det gick han till grannen, l\u00e5nade telefonen och ringde doktorn. Men eftersom Stor-Svea var d\u00f6d var det ju inte mycket doktorn kunde g\u00f6ra. Han fick ringa till begravningsbyr\u00e5n ist\u00e4llet.<\/p>\n\n\n\n

Kyrklig begravning blev det s\u00e5klart. S\u00e5 var seden i tiden och i byn. En kall vinter gjorde det sv\u00e5rt att gr\u00e4va graven men ved fanns obegr\u00e4nsat i m\u00e4ngd h\u00e4r ute i skogsl\u00e4nen och efter att ha eldat n\u00e5gra dagar p\u00e5 gravplatsen fick d\u00f6dgr\u00e4varen till en grop som var nog djup och nog stor f\u00f6r Stor-Sveas kvarlevor. Ja och en pilsner f\u00f6r besv\u00e4ret. Stor-Sveas Bertil och n\u00e5gra grannar var den enda som var med p\u00e5 begravningen. M\u00e5nga vackra ord sas om Stor-Svea som det ju \u00e4r brukligt n\u00e4r man \u00e4r d\u00f6d och det \u00e4r f\u00f6r sent f\u00f6r att vackra ord skall komma till n\u00e5gon riktigt nytta. Ja \u00e5tminstone f\u00f6r dem de ber\u00f6r. Men b\u00e4ttre vackra ord \u00e4n elakheter s\u00e5klart. Stor-Svea hade aldrig gjort n\u00e5gon n\u00e5got ont. K\u00e4mpat p\u00e5 utan att klaga som m\u00e4nniskorna gjorde h\u00e4r i byn. Nu hamnade hon p\u00e5 en fin plats under en bj\u00f6rk d\u00e4r hennes bortg\u00e5ngne man redan l\u00e5g. Bertil ordnade inskription i stenen av d\u00f6dsdatum och kors att st\u00e5 d\u00e4r i evinnerliga tider eller s\u00e5 l\u00e4nge kyrkog\u00e5rdf\u00f6rvaltningen ville.<\/p>\n\n\n\n

Det var nya tider nu. Stor-Sveas Bertil var ensam och tr\u00f6tt p\u00e5 det l\u00e5gavl\u00f6nade slitet i skogen. Han visste att karamellfabriken s\u00f6kte folk s\u00e5 han fr\u00e5gade och fick jobb som vaktm\u00e4stare d\u00e4r. Grisen slaktade han till julen det \u00e5ret. H\u00e4sten, hans b\u00e4ste v\u00e4n, fick g\u00e5 i hagen tills han sj\u00e4lvdog av slag under ett kraftigt \u00e5skv\u00e4der n\u00e5gra \u00e5r senare. Kon fick grannen och han arrenderade ocks\u00e5 de tv\u00e5 \u00e5kerpl\u00e4ttarna som bete. H\u00f6nsen hade Bertil kvar som s\u00e4llskap. Lite \u00e4gg och n\u00e5gon att prata med i utbyte mot lite rester var en utm\u00e4rkt aff\u00e4r. D\u00e5 som nu. <\/p>\n\n\n\n

Sen gick \u00e5ren. Stor-Sveas Bertil han vara m\u00e5nga \u00e5r p\u00e5 karamellfabriken. Men en dag var det guldklocka och adj\u00f6. Den dag som kommer omv\u00e4nt proportionerligt mot hur man trivs. Ingen ville v\u00e4l direkt bli av med honom, f\u00f6r Stor-Sveas Bertil var nog den b\u00e4ste vaktm\u00e4stare som fabriken n\u00e5gonsin haft. Noggrann, p\u00e5litlig och flitig. Men chefen och fackf\u00f6reningsrepresentanten, som b\u00e5da sj\u00e4lva l\u00e4ngtade efter den d\u00e4r dagen om sis\u00e5d\u00e4r tolv, tretton \u00e5r n\u00e4r de sj\u00e4lva skulle g\u00e5 i pension, den som den ene skulle tillbringa i Spanien och den andre i Alfta, b\u00e5da hade sommarhus, tyckte att Stort-Sveas Bertil f\u00f6rtj\u00e4nade den h\u00e4r gotiden i sitt liv. Att Bertil g\u00e4rna arbetat kvar var det ingen som tog reda p\u00e5. Ja och Stor-Sveas Bertil var inte den som br\u00e5kade. Han tog guldklockan, kristallvasen, blommorna, plockade ur sitt sk\u00e5p och sa hej och adj\u00f6 och kom aldrig igen tillbaks till karamellfabriken.<\/p>\n\n\n\n

Vad som h\u00e4nde under de \u00e5r som f\u00f6ljde vet v\u00e4l egentligen ingen. Stor-Sveas Bertil s\u00e5gs aldrig p\u00e5 de sociala tillst\u00e4llningar som anordnades och v\u00e4nner det hade han inga. Han var hemma helt enkelt. Visst s\u00e5gs han p\u00e5 aff\u00e4ren ibland. Korv, en pilsner, Svens limpa. Ja och d\u00e5 och d\u00e5 s\u00e5gs han p\u00e5 systemet ocks\u00e5. Ut kom han med en kvarting renat som v\u00e4l r\u00e4kte ett halv\u00e5r ungef\u00e4r. N\u00e5gon drinkare och \u00e4ventyrare det var han allts\u00e5 inte det var alla \u00f6verens om. Att han ville h\u00e5llas f\u00f6r sig sj\u00e4lv – det hade han ju gjort hela sitt liv – det fick man v\u00e4l respektera. Ja och s\u00e5 fick Bertil framleva sina \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Troligt \u00e4r v\u00e4l att Stor-Sveas Bertil aldrig ens reste utanf\u00f6r landets gr\u00e4nser. Ja, hade det inte varit f\u00f6r rekryten hade han nog inte ens l\u00e4mnat Freluga. Men det verkade som han trivdes med det d\u00e4r livet. Barnen som s\u00e5lde majblommor fick alltid n\u00e5got s\u00e5lt hos Stor-Sveas Bertil, likas\u00e5 de som s\u00e5lde jultidningar. Lite godis fick man sig ocks\u00e5 alltid tillstoppad om man nu var ett barn och inte allt f\u00f6r uppnosig. Men s\u00e5 m\u00e5nga andra var v\u00e4l inte och h\u00e4lsade p\u00e5 Bertil. Visst hejades och pratades det v\u00e4der i aff\u00e4ren men mer sas det som brukligt var inte. De som ville fick sk\u00f6ta sitt p\u00e5 den h\u00e4r tiden. St\u00f6rde de inte s\u00e5 var det ingen som undrade vad och varf\u00f6r eller varf\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

Eftersom inte n\u00e5gon av oss lever f\u00f6r evigt och klockan tickar p\u00e5 s\u00e5 tog livet slut en dag ocks\u00e5 f\u00f6r Stor-Sveas Bertil. En dag n\u00e4r han cyklat ner till aff\u00e4ren f\u00f6r att handla ramlade han ihop n\u00e4r det var hans tur kassan. Den ljuslockiga Kristina som hade kassatj\u00e4nst just den dagen ropade p\u00e5 chefen Arne som ringde efter ambulansen. Kristina som var en ovanligt sn\u00e4ll m\u00e4nniska, ja sn\u00e4llare \u00e4n de flesta, hon visste att n\u00e5gra ord till en ensam m\u00e4nniska fr\u00e5n en kass\u00f6rska verkligen kunde g\u00f6ra verklig skillnad f\u00f6r en ensam m\u00e4nniska, f\u00f6ljde med i ambulansen. Hon visste ju att Bertil inte hade n\u00e5gon. S\u00e5 hon satt och h\u00f6ll Stor-Sveas Bertil i handen hela v\u00e4gen till sjukhus. H\u00f6rde hur han fick sv\u00e5rare och sv\u00e5rare att f\u00e5 luft och n\u00e4r Bertils hand blev slapp och n\u00e4r han rosslande andades ut en sista g\u00e5ng visste hon att allt var slut. Stor-Sveas Bertil hade l\u00e4mnat den v\u00e4rld vi k\u00e4nner.<\/p>\n\n\n\n

Jaha t\u00e4nker du. Vad var det med det nu d\u00e5. S\u00e5d\u00e4r \u00e4r ju alla liv. Man lever, sliter till och fr\u00e5n, sen d\u00f6r man. F\u00f6r de flesta av oss \u00e4r det inte mer \u00e4n s\u00e5. Man tycker s\u00e5klart sj\u00e4lv att man gjort det bra. B\u00e4ttre \u00e4n dom flesta. Men det \u00e4r liksom ingen som ber\u00e4ttar ens livshistoria f\u00f6r den skull. Inga nyhetsprogram som ber\u00e4ttar f\u00f6r Svenska folket att man d\u00f6tt. Vad var det nu som var s\u00e5 m\u00e4rkv\u00e4rdigt med Stor-Sveas Bertil?<\/p>\n\n\n\n

Ingenting. Egentligen. Det \u00e4r v\u00e4l det enda svar man kan ge. Eller…<\/p>\n\n\n\n

En kusin som var n\u00e4rmast arvtagare skulle st\u00e4da ur efter Stor-Sveas Bertil. G\u00e5rden skulle s\u00e4ljas. Kusinen bodde i s\u00f6dra Sverige och hade inget behov av en till egendom. Mycket pengar handlade det inte om heller. Hus fanns det m\u00e5nga i H\u00e4lsingland. Inv\u00e5nare fanns det f\u00e4rre. Ja och \u00e4nnu f\u00e4rre som verkligen ville bo i landskapet men satt fast med ett hus och d\u00e4rf\u00f6r inte kunde flytta till n\u00e4rmaste storstad. Folk visste inte b\u00e4ttre p\u00e5 den tiden n\u00e4mligen. Men n\u00e5gon krona skulle v\u00e4l kusinen \u00e4nd\u00e5 f\u00e5 in. En semester i ett soligt land f\u00f6r honom och hans fru borde slanten v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 kunna r\u00e4cka till. En varsin s\u00e5dan d\u00e4r f\u00e4rgad drink med paraply ocks\u00e5. Det var det som var drivkraften hur som helst. Annars hade det nog blivit en t\u00e4nd t\u00e4ndsticka och en snabb resa hem igen. <\/p>\n\n\n\n

Att st\u00e4da ur efter en gammal gubbe som Stor-Sveas Bertil nu han bli \u00e4r ju mest gamla kl\u00e4der och uringula kalsonger s\u00e5klart. S\u00e5dant man kan kasta p\u00e5 elden omedelbart. N\u00e5gra m\u00f6bler fanns det v\u00e4l som gick att anv\u00e4nda. Men det mesta var fr\u00e5n Stor-Sveas tid och inte alls s\u00e5 praktiska och nya och fina som de som numera gick att inhandla p\u00e5 IKEA. Det mesta av bohaget bars allts\u00e5 ut till en kase och eldades upp. <\/p>\n\n\n\n

Ett hus med alla de d\u00e4r vanliga sakerna. Rent och snyggt. Inget speciellt utom i ett av rummen som Stor-Sveas Bertil anv\u00e4nt som kontor d\u00e4r det fanns m\u00e4ngder av rutat papper. Det fanns hyllor fulla av dem. Varenda pappersark inneh\u00f6ll matematiska utr\u00e4kningar. Stor-Sveas Bertils kusin som var en enkel man visste inget om alla de d\u00e4r siffrorna och formlerna. De kunde lika g\u00e4rna vara skrift p\u00e5 n\u00e5got hemligt spr\u00e5k. Men han var inte den som var helt tappad bakom en vagn av valfri storlek v\u00e5r k\u00e4re kusin. Det skall han ha all heder f\u00f6r. Han anade \u00e4nd\u00e5 att de h\u00e4r papperen kanske kunde ha ett v\u00e4rde f\u00f6r n\u00e5gon. Allts\u00e5 tillkallades byns skoll\u00e4rare som hummande och ojande tittade igenom pappren men inte f\u00f6rstod mycket mer av inneh\u00e5llet han heller. Hur som helst kom man \u00f6verens om att skoll\u00e4raren skulle ta hand om papperen. Det var b\u00e4st s\u00e5. Kusinen ville hem. S\u00e5 s\u00e5 blev det.<\/p>\n\n\n\n

Skoll\u00e4raren \u00e4gnade flera m\u00e5nader \u00e5t att g\u00e5 igenom h\u00f6garna. En del saker kunde han h\u00e4rleda till bevis f\u00f6r avancerade matematiska problem som Euler och Gauss och andra arbetat med. Men annat f\u00f6rstod han inte alls. Men bevis var det. F\u00f6r n\u00e5got. Ett dokument f\u00f6rstod han beskrev de fyra grundkrafterna och avslutades med en underlig ekvation. Nog hade han h\u00f6rt n\u00e5got om att f\u00f6renandet av v\u00e4xelverkan var en av dr\u00f6mmarna inom fysiken. Den heliga gralen rent utav. Jo visst var det v\u00e4l s\u00e5. Han borde ringa n\u00e5gon som fick titta n\u00e4rmare p\u00e5 all det h\u00e4r. T\u00e4nk om n\u00e5got av alla papper inneh\u00f6ll n\u00e5got av v\u00e4rde?<\/p>\n\n\n\n

Ja och s\u00e5 gjorde v\u00e5r k\u00e4re skoll\u00e4rare. Men n\u00e4r professorerna och docenterna och de andra han kontaktade i den akademiska v\u00e4rlden fick h\u00f6ra historien om Stor-Sveas Bertil s\u00e5 skrattade de bara och hade inte tid att ta sig en titt p\u00e5 pappren. “Inte kunde v\u00e4l…” och s\u00e5dant d\u00e4r ni vet. Det h\u00e4r var viktiga farbr\u00f6der. Jo, f\u00f6r det var n\u00e4stan bara farbr\u00f6der. Ja och en kvinna. Men hon hade inte tid hon heller. Hon hade viktigare saker att g\u00f6ra \u00e4n att titta igenom en massa skr\u00e4p som en gammal obildad gubbe l\u00e4mnat efter sig. Allts\u00e5 precis som alla de andra. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 till slut gav skoll\u00e4raren upp. Ins\u00e5g att det var meningsl\u00f6st. Man \u00e4r galen om man st\u00e5ngar huvudet mot en v\u00e4gg f\u00f6r l\u00e4nge. Eller blir. Ja och papper med ekvationer p\u00e5 gick ju att t\u00e4nda i spisen med de ocks\u00e5. F\u00f6r det var s\u00e5 det blev. Ja utom den d\u00e4r bunten om v\u00e4xelverkan d\u00e5. Den fick jag i min hand en dag. Som ett minne av Stor-Sveas Bertil. Bartolomeus Maximus Karlsson, kanske den st\u00f6rste H\u00e4lsingen n\u00e5gonsin om v\u00e4rlden bara f\u00e5tt veta. Fast nu fick den ju inte det. F\u00f6r jag har aldrig visat de d\u00e4r papperen f\u00f6r n\u00e5gon endaste en.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00c4nnu ett portr\u00e4tt i serien Mer eller mindre k\u00e4nda gubbar i H\u00e4lsingland. Han hette v\u00e4l Stor-Sveas-Bertil om jag minns r\u00e4tt och var en r\u00e4tt s\u00e4regen person som hela sitt liv bodde i Freluga strax utanf\u00f6r Bolln\u00e4s. Eller “hette” \u00e4r v\u00e4l inte korrekt s\u00e5klart. D\u00f6pt var han till Bartolomeus Maximus Karlsson. Men det fanns ingen endaste […]<\/p>\n","protected":false},"author":24,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[70,57],"tags":[],"class_list":["post-35255","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-mer-eller-mindre-kanda-gubbar-i-halsingland","category-noveller"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"jetpack-related-posts":[{"id":41447,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=41447","url_meta":{"origin":35255,"position":0},"title":"Mosigt eller mossigt – det \u00e4r fr\u00e5gan","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2022-03-07","format":false,"excerpt":"Photo by Pixabay on Pexels.com M\u00e5ndag h\u00e4r p\u00e5 kullen. S\u00e5klart. L\u00e4ngtan. Men mosigt. Irriterande som vanligt. M\u00e5ste ut. Men skall klara av als\u00e4song ocks\u00e5 f\u00f6rst. Av n\u00e5gon anledning plockar alarna mig som illasinnade prickskyttar varje \u00e5r. Man faller s\u00f6nder. Men har v\u00e4l s\u00e5gat ner en och annan al i sitt\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"snow covered ground","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/winter-snow-nature-60561.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/winter-snow-nature-60561.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/winter-snow-nature-60561.jpeg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/winter-snow-nature-60561.jpeg?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/winter-snow-nature-60561.jpeg?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/03\/winter-snow-nature-60561.jpeg?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]},{"id":4809,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=4809","url_meta":{"origin":35255,"position":1},"title":"Kapital i glesbygd","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2013-03-17","format":false,"excerpt":"Det h\u00e4r fotot g\u00f6r mig f\u00f6rbannad. Det visar en dags paket skickat fr\u00e5n det som folk kallade DOSiLOS men som egentligen hette Data of Scandinavia. Ett f\u00f6retag i Sverige som s\u00e5 m\u00e5nga andra f\u00f6retag. I H\u00e4lsingland den st\u00f6rsta kunden p\u00e5 posten. Sjutton tusen kunder runt om i Sverige med merparten\u2026","rel":"","context":"In "F\u00f6retagande"","block_context":{"text":"F\u00f6retagande","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=28"},"img":{"alt_text":"paket","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/paket.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/paket.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/paket.jpg?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":13903,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=13903","url_meta":{"origin":35255,"position":2},"title":"Jag \u00e4r bara lite tr\u00f6g i huvudet och blir tr\u00f6gare f\u00f6r varje \u00e5r som g\u00e5r.","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-07-11","format":false,"excerpt":"I min \u00e5lder vaknar man upp p\u00e5 morgonen och s\u00e5 har man antingen mindre eller mer ont \u00e4n vid samma tid dagen f\u00f6re. Ja det kan visserligen vara ett slags status que ocks\u00e5 men ont g\u00f6r det, n\u00e5gonstans. Den st\u00f6rsta gl\u00e4djen man kan uppleva n\u00e4r man vaknar upp f\u00f6r att\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"41118546-V8xR8","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/07\/41118546-V8xR8-1024x768.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/07\/41118546-V8xR8-1024x768.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/07\/41118546-V8xR8-1024x768.jpg?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":40590,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=40590","url_meta":{"origin":35255,"position":3},"title":"Omycket.","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2021-12-11","format":false,"excerpt":"Photo by Janko Ferlic on Pexels.com Det enda av v\u00e4rde hittills, denna l\u00f6rdag, \u00e4r v\u00e4l skottandet. Sn\u00f6 som f\u00f6rflyttas. Sm\u00e5f\u00e5glarna tycker m\u00f6jligen fyllandet av mat ocks\u00e5 har ett v\u00e4rde. Till och med framplockandet av den bj\u00f6rnmassakerade f\u00e5gelmataren - nu i r\u00e4tt d\u00e5ligt skick - kanske sk\u00f6njer viss uppskattning d\u00e4r. Annars\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"close up photography of grizzly bear","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/pexels-photo-1068554.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/pexels-photo-1068554.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/pexels-photo-1068554.jpeg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/pexels-photo-1068554.jpeg?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/pexels-photo-1068554.jpeg?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/pexels-photo-1068554.jpeg?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]},{"id":12785,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=12785","url_meta":{"origin":35255,"position":4},"title":"Den litter\u00e4ra l\u00f6gnen, Sone och \u00e4nnu mer hittep\u00e5.","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-04-10","format":false,"excerpt":"Sone, grannen, tittar in en sv\u00e4ng idag p\u00e5 f\u00f6rmiddagen. Det \u00e4r alltid lika roligt. F\u00f6rut tr\u00e4ffades vi i princip dagligen vid postl\u00e5dan och stod och lj\u00f6g en stund, men eftersom Sone har varit krasslig ett tag s\u00e5 har det inte blivit lika ofta p\u00e5 senare tid. D\u00e4rf\u00f6r blir det extra\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"kalsonger","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/03\/kalsonger.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":40593,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=40593","url_meta":{"origin":35255,"position":5},"title":"Julf\u00f6rberedelser","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2021-12-12","format":false,"excerpt":"Photo by freestocks.org on Pexels.com Jag s\u00e4tter mig i studion och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 till n\u00e5got. Men det hj\u00e4lper inte att jag befinner mig i helt r\u00e4tt mod. det blir inget. Lika bra det kanske. Man f\u00e5r n\u00f6ja sig med det som \u00e4r ibland. Fast skulle beh\u00f6va ta mig igenom en\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"christmas tree with baubles","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/pexels-photo-717988.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/pexels-photo-717988.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/pexels-photo-717988.jpeg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/pexels-photo-717988.jpeg?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/pexels-photo-717988.jpeg?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/pexels-photo-717988.jpeg?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]}],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p68PL2-9aD","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/35255","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/24"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=35255"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/35255\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":41385,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/35255\/revisions\/41385"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=35255"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=35255"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=35255"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}