{"id":3315,"date":"2013-02-23T14:48:36","date_gmt":"2013-02-23T13:48:36","guid":{"rendered":"http:\/\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/?p=3315"},"modified":"2021-04-20T22:30:15","modified_gmt":"2021-04-20T21:30:15","slug":"voxnan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=3315","title":{"rendered":"Voxnan"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foto: L\u00e4nstyrelsen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n

\u00a0<\/p>\n

Jag v\u00e4xte upp femtio meter fr\u00e5n Voxnan, i Edsbyn strax innan bron. \u00c4lven har format mycket av mitt liv. Vatten var och \u00e4r viktigt f\u00f6r mig. Jag saknar det varje dag. \u00c5n levde liksom och vi runt den formades och p\u00e5verkades av den. Isflaken som f\u00f6rsvann med v\u00e5ren och flottningen som f\u00f6rsvann med \u00e5ren. \u00d6versv\u00e4mningarna som \u00e5terkom varje \u00e5r. Det var bara m\u00e4ngden mark som skulle st\u00e5 under vatten och hur l\u00e4nge den gjorde det som varierande. Tid n\u00e4r man fick en genv\u00e4g \u00f6ver isen till skolan d\u00e4r p\u00e5 andra sidan och tid n\u00e4r man fick g\u00e5 omv\u00e4gen runt \u00f6ver bron. Samma m\u00e5l, bara olika v\u00e4gar. Alltid \u00f6ver \u00e5n.<\/p>\n

Naturligtvis lekte vi h\u00e4r. I b\u00f6rjan bortskr\u00e4mda av n\u00e4cken och andra historier som f\u00f6r\u00e4ldrar hittat p\u00e5 f\u00f6r att h\u00e5lla oss borta fr\u00e5n den, och senare n\u00e4r vi genomsk\u00e5dat historierna, lek n\u00e4ra och ibland (o)frivilligt i \u00e4lven, ofta i farliga och livsutmanande lekar. Jumpa p\u00e5 is eller p\u00e5 flottningsstockar, mandomsprov f\u00f6r dem som v\u00e5gade. Bada gick det inte utanf\u00f6r d\u00e4r vi bodde. Det var f\u00f6r str\u00f6mt. D\u00e5 fick man vandra iv\u00e4g upp efter \u00e5n. F\u00f6rbi ladorna och upp efter Hans Lidmans g\u00e4rdesg\u00e5rd. Det var n\u00e5got mystiskt med Hans. Han var lite som ett ont troll som bodde d\u00e4r inne p\u00e5 sin stora tomt skymd av de stora asparna. De som prasslade s\u00e5 f\u00f6rsiktigt i vinden d\u00e4r p\u00e5 kullen men var s\u00e5 m\u00e5nga att dom \u00e4nd\u00e5 dr\u00e4nkte alla andra ljud. Det gula tegelhuset syntes inte fr\u00e5n det h\u00e5llet. Ingen v\u00e5gade sig in d\u00e4r. \u00d6ver g\u00e4rdesg\u00e5rden klev aldrig n\u00e5gon vad jag minns. Respekt ocks\u00e5 kanske. L\u00e4ngre upp gr\u00e4nsade hans tomt ut mot G\u00e5rdtj\u00e4rn. Sj\u00f6n. Eller tj\u00e4rn. Igenvuxen och vassig. En rud och m\u00f6rtsj\u00f6 full med sj\u00f6f\u00e5gel. Lidmans hade en l\u00e5ng brygga d\u00e4r och en massa knipholkar p\u00e5 torrakar alldeles i vattenbrynet. H\u00e4r s\u00e5g man Hans ganska ofta med sin Hasselbladare. Alltid med slokhatten p\u00e5 och en vit linneskjorta. Irriterad p\u00e5 oss ungar som skr\u00e4mde f\u00e5glar som han sm\u00f6g p\u00e5 och ville pl\u00e5ta. I alla fall sas det s\u00e5. Vi h\u00f6ll oss undan, respekterade. Gr\u00e4nsen gick ocks\u00e5 h\u00e4r, \u00e4ven om det nu inte fanns n\u00e5gon g\u00e4rdesg\u00e5rd den sista biten. Bara sank och gyttjig strand. En vallgrav.<\/p>\n

Lite l\u00e4ngre upp fanns en flottningsr\u00e4nna byggd av tr\u00e4 som f\u00f6rband G\u00e5rdtj\u00e4rn med Voxnan. \u00d6ver den en skraltig halvt nedfallen bro. Gick man \u00f6ver den och f\u00f6ljde flottningsr\u00e4nnan trettio meter ut mot Voxnan s\u00e5 var man i Noret. Badst\u00e4llet. H\u00e4r fanns en planka ut i vattnet som man kunde dyka ifr\u00e5n och ett perfekt badst\u00e4lle eller fiskest\u00e4lle om man ville det. Platsen var s\u00e5klart tillr\u00e4ckligt avl\u00e4gset ocks\u00e5 f\u00f6r att ta med flickorna hit och s\u00e5klart kassarna med mellan\u00f6l i bruna plastburkar. M\u00e5nga av mina polare liksom jag har druckit v\u00e5r f\u00f6rsta \u00f6l, vinare (oftast Diamant, som var billigast) eller br\u00e4nnande men snabbverkande Explorer, h\u00e4r eller vid n\u00e5got annat av st\u00e4llena efter Voxnan. F\u00e5tt den f\u00f6rsta kyssen, trevat med en hand under en tr\u00f6ja f\u00f6r att till slut i f\u00f6rundran hitta ett varmt lent br\u00f6st f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen eller hostande r\u00f6kt den f\u00f6rsta cigaretten. Vi pr\u00f6vade vuxenlivet h\u00e4r. Vi som bodde h\u00e4r i krokarna, de finare ungarna i villorna efter G\u00e5rdtj\u00e4rn (de med sj\u00f6utsikt – de allra finaste – och de utan) och vi arbetarungar i Edsbyhem. Andra som bodde p\u00e5 andra st\u00e4llen hade egna platser. Men Voxnan var central f\u00f6r oss alla.<\/p>\n

N\u00e4r flottningen p\u00e5gick s\u00e5 fl\u00f6t stockarna h\u00e4r f\u00f6rbi i en strid str\u00f6m. Man kunde \u00e5ka p\u00e5 dem och hoppa fr\u00e5n stock till stock om man var modig. Men dom f\u00f6rsvann s\u00e5klart i och med att lastbilarna tog \u00f6ver och f\u00f6r\u00e4ndrade som det alltid f\u00f6r\u00e4ndras i det som lever.<\/p>\n

Hans Lidman var n\u00e5gon som man s\u00e5g j\u00e4mt. Han med sin slokhatt var ett k\u00e4nt original. Jag tror han tog sig en daglig tur till Elvens Foto. Fram efter G\u00e5rdtj\u00e4rnsv\u00e4gen, f\u00f6rbi Ages livs, S\u00f6dra torget, Huberts, Konsum, in p\u00e5 fotoaff\u00e4ren och sedan tillbaks igen. Ett sp\u00e4nnande mysterium. Ingen som var som andra. Skrev b\u00f6cker sa man. B\u00f6cker som ingen jag k\u00e4nde l\u00e4st. Eller ingen l\u00e4ste alls egentligen. Serier bara. F\u00f6rfattare hette det v\u00e4l?. Kan man leva p\u00e5 det? Clare, hans fru hade vi ju som l\u00e4rare p\u00e5 skolan. Hon var mycket str\u00e4ng s\u00e5 vi f\u00f6rv\u00e4ntade oss att Hans ocks\u00e5 var lika str\u00e4ng. Han s\u00e5g s\u00e5dan ut. Bister liksom. Sammanbiten. H\u00e5rd. Ett troll. S\u00e5 vi h\u00f6ll oss undan. Respekt, fast vi inte respekterade m\u00e5nga andra.<\/p>\n

I sexan\/sjuan b\u00f6rjade jag fotografera. Det betydde att jag h\u00e4ngde p\u00e5 Elvens och dr\u00e4glade \u00f6ver kamerorna och fotoutrustning ganska ofta, flera g\u00e5nger i veckan s\u00e4kert och ibland varje dag, och allts\u00e5 st\u00f6tte man ihop med Hans Lidman d\u00e4r ocks\u00e5 d\u00e5 och d\u00e5. Stig Elven var den ende som han pratade med. Varje g\u00e5ng han kom dit s\u00e5 gick dom bakom disken in i lokalerna bakom. En timme. Sen gick Hans v\u00e4gen tillbaks igen. Svart slokhat och en sliten portf\u00f6lj. Som en ikon. Alltid allvarlig med ledsna \u00f6gon. Varje dag tror jag. Jag vet inte vad dom gjorde d\u00e4r. Gissar att dom diskuterade n\u00e5gra bilder. Eller ocks\u00e5 tr\u00e4ffades dom bara. Drack en kopp kaffe v\u00e4nner emellan och skvallrade en timme. \u00a0Jag hade f\u00e5tt en filmkamera n\u00e4r jag var 12 och l\u00e4ngtade efter en systemkamera s\u00e5 jag kunde ta stillbilder. Ingen sj\u00e4lvklarhet i v\u00e5rt hem, men jag fick den \u00e4nd\u00e5 till slut och det fanns s\u00e5klart ingen gr\u00e4ns f\u00f6r min lycka. Allt fotograferades och alla pengar gick till film, papper och framkallningsv\u00e4tskor. De mesta av pengarna kom fr\u00e5n min “firma” Edsbyns Naturfoto, den jag startade d\u00e5. Hade postbox och allt. Ja jag visste inte att man inte fick ha firma utan f\u00f6r\u00e4ldrarnas till\u00e5telse och att man skulle deklarera inkomsterna. Men ingen klagade. Jag fick in helsidor och mindre artiklar i m\u00e5nga tidningar och en g\u00e5ng ett helt uppslag i \u00c5ret Runt. Pl\u00e5tade bandy och skickade de pressade filmrullarna med bussen till Ljusnan. Ja jag pl\u00e5tade allt. Men var naturfotograf i sj\u00e4len och vill bli som Lidman och Sven Gills\u00e4ter. Lidmans b\u00f6cker slukade jag nu. Spr\u00e5ket f\u00e5ngade mig p\u00e5 ett m\u00e4rkligt s\u00e4tt. En f\u00e5ngenskap som alltid h\u00e5llit mig fast.<\/p>\n

S\u00e5 i \u00e5ttan var jag liksom riktig fotograf. I alla fall i mitt huvud. Hans Lidman var liksom en kollega allts\u00e5. Han pl\u00e5tade ju ocks\u00e5 naturbilder. S\u00e5 n\u00e4r jag ville pl\u00e5ta r\u00e4var i ett gryt s\u00e5 sl\u00e4pade jag med mig en kompis hem till Hans en sen eftermiddag efter skolan. Ringde p\u00e5. Clare \u00f6ppnade och undrade vad vi ville. Jag ber\u00e4ttade, hon sl\u00e4ppte in oss och d\u00e4r i ett m\u00f6rkt rum satt han d\u00e5 “min kollega” Hans. Skrivmaskin och en bekv\u00e4m knarrande stol. En pipa p\u00e5 bordet tror jag. F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag hade sett honom utan hatt. Jag fr\u00e5gade om han hade n\u00e5gra r\u00e5d att ge om r\u00e4vfotografering i gryt och till en b\u00f6rjan var han mycket reserverad f\u00f6r att sedan leva upp och komma med massor av id\u00e9er och tankar hur man skulle g\u00e5 till v\u00e4ga. En timme blev vi kvar och jag fick ett signerat foto av honom med mig hem. Sven Gills\u00e4ter satt redan p\u00e5 v\u00e4ggen hemma och fick nu s\u00e4llskap av Hans.<\/p>\n

N\u00e4r det h\u00e4r h\u00e4nde hade jag allts\u00e5 faktiskt l\u00e4st hans b\u00f6cker. Jag vidh\u00e5ller \u00e4n idag och gjorde det redan d\u00e5 att det har aldrig funnits n\u00e5gon som kan skriva text s\u00e5 f\u00f6ljsamt och smekande som han kunde. Som varm f\u00f6ljsam olja fl\u00f6dar texten fram \u00f6ver sidorna. Olja som dunstar bort eller sugs upp av sj\u00e4len utan att l\u00e4mna annat \u00e4n k\u00e4nslor och bilder efter sig. N\u00e4r han dog 1976 hade jag f\u00f6r l\u00e4nge sedan gett upp fotograferandet. Besviken eftersom min kamrat Esbj\u00f6rn tog jobbet p\u00e5 Elvens, det som “jag skulle ha”. Nu skulle jag bli rockstj\u00e4rna! Jag s\u00f6rjde “min gamle kollega” och f\u00f6rstod att ensamheten och dom sorgsna \u00f6gonen vittnade om mer \u00e4n bara sorg. Priset kanske f\u00f6r att kunna skriva s\u00e5 vackert som denne man nu gjorde.<\/p>\n

Ocks\u00e5 d\u00e5 senare var Voxnan central. Jag satt m\u00e5nga g\u00e5nger vid Hylstr\u00f6mmen och funderat \u00f6ver livet i min ensamhet n\u00e4r k\u00e4rleken inte ville det jag ville (s\u00e5 som det oftast var och \u00e4r) eller n\u00e4r det var sv\u00e5rare att bli h\u00e5rdrockande superhj\u00e4te \u00e4n vad jag f\u00f6rest\u00e4llt mig. Ofta fick jag tr\u00f6st d\u00e4r i ensamheten. Man kunde vara t\u00e4mligen s\u00e4ker p\u00e5 att f\u00e5 sitta d\u00e4r sj\u00e4lv d\u00e5. Inte m\u00e5nga orkade ta sig dit.<\/p>\n

\u00c4lven \u00e4r central nu ocks\u00e5 p\u00e5 samma s\u00e4tt \u00a0och livet kretsar p\u00e5 m\u00e5nga vis kring den och havet nu idag ocks\u00e5 fast vi bor alldeles f\u00f6r l\u00e5ngt fr\u00e5n dem b\u00e5da. Om det gick s\u00e5 \u00e4r det d\u00e4r jag skall str\u00f6s som stoft en dag n\u00e4r jag \u00e4r d\u00f6d. L\u00e5ta askan tas sig ner genom Bj\u00f6rnsj\u00f6n. F\u00f6rbi Rullbo och sen vidare ner f\u00f6r alla forsarna h\u00e4r. Ta adj\u00f6 av de vilda skogarna, bj\u00f6rnen, vargen, lodjuret, \u00e4lgen, b\u00e4vern, d\u00e4r jag tillbringade s\u00e5 stor del av mitt liv i. Kasta sig ut \u00f6ver det stora fallet i Hylstr\u00f6mmen. Forsa fram i Vinstr\u00f6mmen. Minnas, t\u00e4lten, bilarna och festerna d\u00e4r. Smekas av sandstr\u00e4nderna vid Frostkilen efter att Lo\u00e5n, f\u00f6renat sig med minnen av farsans Samuellsfall. Bli \u00e5ksjuk vid dom snirkliga partierna vid Voxbo. Minnas fisket vid Vallhaga. Harren som jag tappade. Sakta rinna f\u00f6rbi Noret och G\u00e5rdtj\u00e4rn. F\u00f6rbi Edsbyhem och Edsbyn. Kasta sig f\u00f6rbi \u00d6n, Alfta, Bolln\u00e4s. Ljusnan, genom turbinerna och ut i havet. Bli en del av detta \u00e4lskade hav till slut. Det som b\u00e5de Voxnan och jag alltid l\u00e4ngtar till. Alltid. Den resan skulle vara min gravsten s\u00e5 l\u00e4nge Voxnan finns.<\/p>\n

\u00a0<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00a0 Jag v\u00e4xte upp femtio meter fr\u00e5n Voxnan, i Edsbyn strax innan bron. \u00c4lven har format mycket av mitt liv. Vatten var och \u00e4r viktigt f\u00f6r mig. Jag saknar det varje dag. \u00c5n levde liksom och vi runt den formades och p\u00e5verkades av den. Isflaken som f\u00f6rsvann med v\u00e5ren och flottningen som f\u00f6rsvann med \u00e5ren. […]<\/p>\n","protected":false},"author":24,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":true,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[24,2],"tags":[],"class_list":["post-3315","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-betraktelser","category-swedish"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"jetpack-related-posts":[{"id":4073,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=4073","url_meta":{"origin":3315,"position":0},"title":"Hans Lidmans (och mina) marker","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2013-03-13","format":false,"excerpt":"Jag gick ofta efter \u00e5n. Vinter, v\u00e5r, sommar och h\u00f6st. Kameran var n\u00e4stan alltid med. Det finns m\u00e5nga bilder fr\u00e5n markerna mellan Hans Lidmans stora tomt och Voxnan. Det h\u00e4r var v\u00e4l ett litet paradis f\u00f6r dom flesta av oss som bodde i den h\u00e4r delen av Edsbyn. De h\u00e4r\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/ScanImage2052.jpg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/ScanImage2052.jpg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/ScanImage2052.jpg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/ScanImage2052.jpg?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/ScanImage2052.jpg?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/03\/ScanImage2052.jpg?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]},{"id":32092,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=32092","url_meta":{"origin":3315,"position":1},"title":"Valborg","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2019-04-30","format":false,"excerpt":"Vi sa alltid \"Sista april\" hemma i byn. \"Valborg\" sa h\u00f6gerest\u00e5ndspersoner. Dom med konstiga urblekta, en g\u00e5ng vita, m\u00f6ssor p\u00e5 huvudet den d\u00e4r dan. Jod\u00e5, dom kallade elden \"Majkase\" ocks\u00e5 men f\u00f6r oss andra hette den bara \"Kasen\". Den stod d\u00e4r bredvid \u00e5n, Voxnan, v\u00e4xte under januari,februari,mars och de tre\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/20793023.png?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/20793023.png?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/20793023.png?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/20793023.png?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/20793023.png?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/20793023.png?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]},{"id":50196,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=50196","url_meta":{"origin":3315,"position":2},"title":"Helvetet","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2025-08-25","format":false,"excerpt":"Bl\u00e5nande berg, jod\u00e5, man kan f\u00e5 sitt lystm\u00e4te av det h\u00e4r uppe. B\u00e4st \u00e4r det om man \u00e5ker p\u00e5 den andra sidan om Voxnan fr\u00e5n Los sett. V\u00e4stsidan. D\u00e4r \u00e4r bergen tillg\u00e4ngliga. Man kan se milsl\u00e5ngt om v\u00e4dret \u00e4r med en. K\u00e4nna den d\u00e4r underbara k\u00e4nslan n\u00e4r man st\u00e5r d\u00e4r,\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Screenshot-From-2025-08-25-09-54-59.png?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Screenshot-From-2025-08-25-09-54-59.png?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2025\/08\/Screenshot-From-2025-08-25-09-54-59.png?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x"},"classes":[]},{"id":8107,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=8107","url_meta":{"origin":3315,"position":3},"title":"En sista tr\u00e4bro hem","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2013-07-25","format":false,"excerpt":"Det h\u00e4r \u00e4r ett (m\u00f6jligt) slut p\u00e5 en historia som kommer h\u00e4r p\u00e5 beg\u00e4ran. Kom nu inte och \u00f6nska en mittdel ocks\u00e5 bara. Den var fortfarande kvar den d\u00e4r provisoriska bron som han byggde innan han gav sig av, s\u00e5 han gick vidare \u00f6ver den hem\u00e5t. N\u00e5gra plankor satt l\u00f6sa\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"","width":0,"height":0},"classes":[]},{"id":48869,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=48869","url_meta":{"origin":3315,"position":4},"title":"En julhistoria","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2024-12-23","format":false,"excerpt":"Photo by Tim Mossholder on Pexels.com Jag g\u00e5r p\u00e5 mitt jobb p\u00e5 kv\u00e4llen f\u00f6re julafton. Dan f\u00f6re dan. Jag jobbar extra p\u00e5 ett hospice. Inte som sjukv\u00e5rdspersonal, utan som en hand att h\u00e5lla, eller ett \u00f6ra som lyssnar n\u00e4r det beh\u00f6vs. Ja och det g\u00f6r\u00a0 det ofta. Folk f\u00f6rtr\u00e4nger g\u00e4rna\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"bokeh photography of lights","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-383646.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-383646.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-383646.jpeg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-383646.jpeg?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-383646.jpeg?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-383646.jpeg?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]},{"id":35777,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=35777","url_meta":{"origin":3315,"position":5},"title":"V\u00e4gen","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2020-08-15","format":false,"excerpt":"V\u00e4gen b\u00e4r till skogs. Lagom tidigt. Det \u00e4r l\u00f6rdag. Man vill ta det lugnt en stund f\u00f6rst. IKEA soffa. Gr\u00f6n. Halvsova. Dricka te. Men nu allts\u00e5 ut i friheten. Fast tappar gl\u00e4djen \u00f6ver tystnad, milsvid mark och skattkammarskogar redan innan vi l\u00e4mnar Los. Det kan inte hj\u00e4lpas. Allt \u00e4r p\u00e5\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2020\/08\/Screenshot_20200815-170518.jpg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200},"classes":[]}],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/s68PL2-voxnan","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3315","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/24"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3315"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3315\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":38536,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3315\/revisions\/38536"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3315"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3315"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3315"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}