\nOm man nu bara \u00e4r en sten. Ja en bumling till sten. Inget annat. En\nstor stolt gr\u00e5sten med lite mossa p\u00e5. Miljarder \u00e5r p\u00e5 nacken.\nInte miljoner. Om man nu \u00e4r det. Ung. F\u00f6r att vara en sten allts\u00e5.\n Om man ligger d\u00e4r p\u00e5 en bergskam fast f\u00f6rankrad med sin massa,\nden som \u00e4r en del i ekvationerna och kalkylerna f\u00f6r jordens\nuniversella dragningskraft. Kraften som f\u00e5r allt att snurra. Om man\nligger d\u00e4r och har vidunderlig utsikt \u00f6ver landskapet runt omkring\nsig. Riktigt h\u00e4pnar ibland \u00f6ver det d\u00e4r som finns d\u00e4r i dalg\u00e5ngen\nnedanf\u00f6r och som f\u00f6r\u00e4ndras och rusar fram i tiden utan att stanna\nmedan man sj\u00e4lv sitter, ja jag sitter, och bara \u00e4r den jag \u00e4r. Jag\nf\u00f6rs\u00f6ker h\u00e4nga med. Ja, man g\u00f6r ju det. Sj\u00e4lvklart f\u00f6rs\u00f6ker\nman det. Men klarar \u00e4nd\u00e5 inte alltid det. Alla har s\u00e5 br\u00e5ttom. S\u00e5\nfruktansv\u00e4rt br\u00e5ttom. Det g\u00e5r s\u00e5 fort i v\u00e4rlden. Nu f\u00f6r tiden.<\/p>\n\n\n\n
De snabbr\u00f6rliga\nvarelserna verkar ha stor brist p\u00e5 tid. Allt skall ske p\u00e5 n\u00e5gra\nhundratal \u00e5r, ja f\u00f6r en del p\u00e5 bara tio \u00e5r. En blinkning. Ja till\noch med deras liv \u00e4r inte l\u00e4ngre. Deras minne kortare \u00e4nd\u00e5.\nIbland sker allt p\u00e5 en sommar. Som blommorna. En kort stund \u00e4r dom\nd\u00e4r, innan man ens hinner blinka \u00e4r dom borta igen. Vinter och\nsommar. Andra blinkningar. Som regndroppar. En kall. En varm.\nTiotusen, hundratusen, miljoner. Ja och man ser dem falla framf\u00f6r\nsina \u00f6gon. Var och en ett \u00f6gonblick och med en historia och ett\nnamn. N\u00e4stan inte v\u00e4rda att betrakta, ja definitivt inte v\u00e4rda att\nfundera f\u00f6r l\u00e4nge \u00f6ver. Det kommer hela tiden nya. Men lite\nnyfiken blir man. G\u00f6mmer sig n\u00e5got i de \u00e4r \u00f6gonblicken?<\/p>\n\n\n\n
Ja och m\u00e4nniskorna.\nDe som lever s\u00e5 korta liv. Nog vore det roligt att prata med en\nm\u00e4nniska. Men de lever s\u00e5klart sina liv i ett annat tidsfl\u00f6de \u00e4n\nvad v\u00e5r sort g\u00f6r. Ett snabbt “hej” fr\u00e5n en sten tar\ntrettio dagar att leta sig in i en m\u00e4nniskas \u00f6ra. Vilken m\u00e4nniska\ntar sig den tiden. Lyssnar. Lyssnar uppm\u00e4rlsamt i en m\u00e4nniskom\u00e5nad.\nJa de finns kanske en del som klarar det. De eftert\u00e4nksamma. De som\nkan koncentrera sig och verkligen vill h\u00f6ra. Men att sj\u00e4lv vara\nh\u00f6vlig och svara “hej” tillbaks, nej, n\u00e5gon s\u00e5dan har\n\u00e4nnu inte p\u00e5tr\u00e4ffats. Inte i min v\u00e4rld. Kanske en dag. Det \u00e4r\ntiden igen s\u00e5klart. Det hj\u00e4lper liksom inte att s\u00e4ga hej p\u00e5\nm\u00e4nniskors vis. Hur skall vi stenar n\u00e5gonsin hinna uppfatta det?\nNej man m\u00e5ste dra ut p\u00e5 det. En, tv\u00e5, helst tre, veckor i alla\nfall. Ja fyra, som en normal sten \u00e4r ju b\u00e4st s\u00e5klart. Men hur\nmycket som helst kan man nu inte kr\u00e4va av en enkel m\u00e4nniska heller.\nAnstr\u00e4nger man sig som sten s\u00e5 kan man nog f\u00f6rst\u00e5 ett\ntv\u00e5-veckors-hej. Ja det tror jag. Att jag skulle klara det. Med lite\ntr\u00e4ning. Jag har alltid varit snabb i tanken. Men jag har allts\u00e5\naldrig f\u00e5tt en chans att testa. Fast jag verkligen h\u00e4lsar med “hej\noch halloj” p\u00e5 varenda m\u00e4nniska som kommer i min n\u00e4rhet. Men\nde flesta pilar s\u00e5klart bara f\u00f6rbi. Hastar fram. Uppf\u00f6r och\nnerf\u00f6r. Alltid i r\u00f6relse i en v\u00e4ldig fart. Inte stannar de och\nlyssnar p\u00e5 en sten s\u00e5 ofta. De har br\u00e5ttom med att leva sina korta\nliv. Ja just det m\u00e5ste man ju ha f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r. N\u00e4r de lever i\nen blinkning.<\/p>\n\n\n\n
Men m\u00e4nniskorna har\nju inte varit h\u00e4r s\u00e5 l\u00e4nge. De kom ju nyss. Kr\u00f6p upp ur en v\u00e5g\nen dag. Kr\u00f6p f\u00f6rst och sprang sen. Snabbare och snabbare. Som dom\nhastar p\u00e5 utan minsta eftertanke s\u00e5 \u00e4r de v\u00e4l borta snart igen.\nJa som andra som har kommit och g\u00e5tt. De \u00e4r m\u00e5nga. Det d\u00e4r kan\nman tro. Men man vet inte. Tiden inneh\u00e5ller \u00f6verraskningarna, och\nvissa saker kan bara tiden ge svar p\u00e5. Ja och den g\u00e5r. R\u00f6r sig\ngenom tidsrummet. Eller dimensionerna om man nu skall kr\u00e5ngla till\ndet. Hoppar ibland och snirklar iv\u00e4g i spiraler och faller ner i\ndjupa gravitationsh\u00e5l som den n\u00e4stan inte tar sig upp ur igen. Inga\nkonstigheter f\u00f6r en gr\u00e5sten s\u00e5klart. Matematiken \u00e4r \u00e4nd\u00e5\nbl\u00e5kopian, materiens anv\u00e4ndarhandbok och lagbok. Allt som kan\nbeskrivas med ekvationerna \u00e4r verklighet. Man m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5 det.\nVara noga med vad man beskriver. Hejda sig ibland. S\u00e5 man inte\nv\u00e4cker det som inte borde v\u00e4ckas. Hyscha sig sj\u00e4lv. H\u00e5lla igen.\nDet finns redan f\u00f6r mycket konstigheter och fr\u00e5getecken att l\u00f6sa.\nMan klarar inte av att l\u00f6sa alla sj\u00e4lva. Oavsett hur mycket tid man\nhar. Hur m\u00e5nga eoner som finns p\u00e5 ens konto.<\/p>\n\n\n\n
Ja man har sett s\u00e5\nmycket. Det \u00e4r oundvikligt s\u00e5klart. Det \u00e4r m\u00e5nga saker man velat\nha osedda. Men \u00e4r man en sten s\u00e5 finns det inga \u00f6gon man kan\nblunda med eller f\u00f6r den delen \u00f6ron man kan h\u00e5lla f\u00f6r. D\u00e4ri\nfinns den enkla utv\u00e4gen. Skydda sig. Stoppa alla intryck. Men vi\ngr\u00e5stenar f\u00f6r\u00e4rades inte den m\u00f6jligheten. Valet att st\u00e4nga ute.\nVi m\u00e5ste se p\u00e5 allt som finns och k\u00e4nna varje k\u00e4nsla som kan\nk\u00e4nnas. Det \u00e4r i det som vi faller s\u00f6nder. Just det \u00e4r det som\nf\u00e5r berg att vittra och klippor att st\u00f6rta ner i havet med en suck\noch ett brak. De \u00e4r det som skapar sprickor. Vad finns det f\u00f6r\nutv\u00e4g annars n\u00e4r vi inte orkar se och uppleva mer. Sj\u00e4lvdestruktion\n\u00e4r l\u00f6sningen. S\u00e5klart. Som f\u00f6r alla. Alternativet miljarder \u00e5r\nav liv med ett pl\u00e5gat sinne. Det g\u00e5r inte leva s\u00e5 ens f\u00f6r en\nsten. Inte f\u00f6r bergen heller. Och \u00e4r vi \u00e4nd\u00e5 inte inte bergens\nbarn vi stenar. F\u00f6r det \u00e4r ju s\u00e5 att de stabilaste tingen faller\nocks\u00e5 samman till slut. L\u00f6sningen p\u00e5 att st\u00e5 ut. Sj\u00e4lvklart \u00e4r\ndet s\u00e5. Hur skulle allt bara kunna forts\u00e4tta att finnas of\u00f6r\u00e4ndrat\noch intakt? Jag bara fr\u00e5gar? Se dig omkring. T\u00e4nk att du inte kunde\ngl\u00f6mma en endaste liten sak som du upplevt. Packa undan. F\u00f6rtr\u00e4nga.\nVisst skulle livet bli h\u00e5rdare. Outh\u00e4rdligt rent utav. Ljug nu\ninte f\u00f6r dig sj\u00e4lv. Du som drar t\u00e4cket \u00f6ver huvudet n\u00e4r huset\nknirrar och knarrar av \u00e5lder d\u00e4r i natten. Erk\u00e4nn bara. Man m\u00e5ste\nvara h\u00e5rd som en sten f\u00f6r att ens komma n\u00e4ra att klara det d\u00e4r.\nOch i el\u00e4ndet r\u00e4cker det inte ens att vara en sten f\u00f6r att\n\u00f6verleva. El\u00e4ndet spr\u00e4cker och b\u00e4nder loss och pulveriserar.\nF\u00f6rg\u00f6r. G\u00f6r stenar till grus, mor\u00e4n och sand. Och nog m\u00e5ste du\nh\u00e5lla med om att det finns mycket av det allt. Varenda korn \u00e4r\neffekter av el\u00e4ndet i v\u00e4rlden. Varenda gruskorn \u00e4r ett bekymmer\nmed ett namn och en historia. Allt var berg, magnifika, h\u00f6gresta,\nvackra, innan el\u00e4ndet pulveriserade och f\u00f6rgjorde och skaopade\n\u00f6knar och sandstr\u00e4nder.<\/p>\n\n\n\n
Man skulle ju s\u00e5\ng\u00e4rna velat ber\u00e4tta det d\u00e4r f\u00f6r det snabbfotade. De som rusar\ngenom tiden p\u00e5 sina j\u00e4ktade f\u00f6tter. De som faller samman och blir\ntill mull och jord och blommor n\u00e4stan innan de b\u00f6rjat leva det d\u00e4r\nde kallar ett fullt liv. Men hur d\u00e5? Man fr\u00e5gar sig – “hur\nd\u00e5!!?” Man skulle vilja ber\u00e4tta att varje dikt, varje s\u00e5ng,\nvarje ber\u00e4ttelse redan \u00e4r uppl\u00e4st, sjungen och l\u00e4st. Hundratals\ng\u00e5nger, tusentals g\u00e5nger, miljoner g\u00e5nger, och mer. Att varje ny\nuppt\u00e4ckt. De som h\u00f6jer dem som tankar ner och kopplar. Att de d\u00e4r\nuppt\u00e4ckterna redan har uppt\u00e4ckts miljarder g\u00e5nger redan och kommer\natt uppt\u00e4ckas \u00e5ter miljarder g\u00e5nger igen och igen och igen. Att\nallt det d\u00e4r bara sv\u00e4var runt omkring oss hela tiden. Att allt det\nd\u00e4r, s\u00e5ngerna, dikterna, uppfinningarna, orden, \u00e4r allas, \u00e4r\nv\u00e5rt, fritt att tanka ner, n\u00e4r som helst, var som helst, av vem\nsom helst, vilken dag som helst. Fritt \u00e4r det och ett pris saknar\ndet. Det m\u00e5ste man ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e5. Och hur skall man kunna tala om\ndet f\u00f6r n\u00e5gon som inte sett upprepningen? Som lever bara ett\n\u00f6gonblick, ett som \u00e4r f\u00f6r kort f\u00f6r att ens sk\u00f6nja det d\u00e4r. Ja,\njag bara fr\u00e5gar. Undrar. Skulle vilja veta.<\/p>\n\n\n\n
Men kanske \u00e4r det\ninte min uppgift att upplysa m\u00e4nniskorna. Deras \u00f6de \u00e4r kanske att\nf\u00f6rbli det oupplysta som st\u00e4ndigt g\u00e5r omkring och tror att de \u00e4r\nde upplysta. Det spelar liksom ingen roll ens f\u00f6r m\u00e4nniskorna att\nde inser att de har fel. De hittar bara p\u00e5 en ny oomtvistlig sanning\noch sen \u00e4r det den som g\u00e4ller. Sen sl\u00e5ss de och d\u00f6dar f\u00f6r den\nd\u00e4r sanningen som om n\u00e5gon annan historieskrivning aldrig funnits.\n\u00c5tminstone tills en ny h\u00e4rskare kommer, en krigens vinnare med en\nny sanning, sen b\u00f6rjar alltsammans om igen. De har kallat det\nkyrkans sanning, vetenskapens sanning och alla m\u00f6jliga andra\nsanningar. Ditt huvud sitter l\u00f6st om du ifr\u00e5gas\u00e4tter den r\u00e5dande\nsanningen. Just det \u00e4r en viktig insikt varje m\u00e4nniska m\u00e5ste ta\ntill sig. D\u00f6d, tortyr och f\u00f6rl\u00f6jligande v\u00e4ntar dem som g\u00e5r\nutanf\u00f6r den d\u00e4r regeln. Ja jag, en sten, f\u00f6rst\u00e5r mig s\u00e5klart\ninte p\u00e5 det d\u00e4r. Saker \u00c4R ju bara. Det som finns \u00c4R ju bara.\nInget man kan g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t. Inget man kan l\u00e5sa in i en l\u00e5da\neller en bok eller f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5nga.<\/p>\n\n\n\n
T\u00e4nk om stenar hade\nvingar. Hur annorlunda hade inte saker varit d\u00e5. Ja om vi lossade\noss fr\u00e5n v\u00e5ra m\u00f6drar bergen och fl\u00f6g ut i v\u00e4rlden. Fast\negentligen \u00e4r det v\u00e4l s\u00e5. Om man tar sig ut i universum. D\u00e4r\nflyger vi ju. Och vad \u00e4r planeterna, solarna och asteroiderna om\ninte stora stenar som tumlar runt i universums ensamhet? S\u00e5\no\u00e4ndligt ensamma var och en. Bara sammanl\u00e4nkade av de fyra\ngrundkrafterna som om de i sj\u00e4lva verket var familjeband som h\u00f6ll\nihop det som \u00e4r ett. V\u00e4xelverkan kallar man det. Vackert. Socialt.<\/p>\n\n\n\n
Men v\u00e4rlden m\u00e5ste\nf\u00e5 ticka p\u00e5. De snabbfotade m\u00e5 komma och f\u00f6rsvinna m\u00e5nga g\u00e5nger\n\u00e4nnu. M\u00e5nga g\u00e5nger skall allt det d\u00e4r ske innan jag blir till\ngrus och sand vid tidens solnedg\u00e5ng. Sen b\u00f6rjar v\u00e4l allt p\u00e5 nytt\nigen. En annan sten ligger p\u00e5 en sluttning och ser v\u00e4rlden f\u00e4rdas\ngenom tiden. Ser hur saker uppst\u00e5r och hur saker f\u00f6rg\u00e5s. \n<\/p>\n\n\n\n
Man blir s\u00e5 tr\u00f6tt av allt detta funderande. Jag tror jag tar mig en tupplur. N\u00e4r jag vaknar kanske allt \u00e4r annorlunda. Ibland \u00e4r det det. Men troligen inte. S\u00e5klart \u00e4r det s\u00e5. N\u00e5gra tusen \u00e5r. Det \u00e4r ingen tid att tala om alls. Det \u00e4r bara en tupplur f\u00f6r en sten. Inte mer. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Om man nu bara \u00e4r en sten. Ja en bumling till sten. Inget annat. En stor stolt gr\u00e5sten med lite mossa p\u00e5. Miljarder \u00e5r p\u00e5 nacken. Inte miljoner. Om man nu \u00e4r det. Ung. F\u00f6r att vara en sten allts\u00e5. Om man ligger d\u00e4r p\u00e5 en bergskam fast f\u00f6rankrad med sin massa, den som \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":24,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[57],"tags":[],"class_list":["post-31156","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-noveller"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"jetpack-related-posts":[{"id":26225,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=26225","url_meta":{"origin":31156,"position":0},"title":"Jaha…","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2017-12-11","format":false,"excerpt":"M\u00e5ndag. Egentligen har det inte varit helg. Livet och l\u00e5tsasarbetandet har fortsatt. Precis som vanligt. Som det \u00e4r. Som det skall vara. Jag k\u00f6r p\u00e5. F\u00f6rs\u00f6ker att inte bry mig om att det bara \u00e4r jag. Nuf\u00f6rtiden. Inget jag kan g\u00f6ra kan intressera andra l\u00e4ngre. Men det \u00e4r d\u00e5 som\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/IMG_20171201_165335268-768x1024.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/IMG_20171201_165335268-768x1024.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/12\/IMG_20171201_165335268-768x1024.jpg?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":25399,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=25399","url_meta":{"origin":31156,"position":1},"title":"Om “flow” igen.","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2017-09-17","format":false,"excerpt":"Alla som har ett kreativt jobb k\u00e4nner till den d\u00e4r kreativa processen. Den som utmynnar i \"flow\" eller att befinna sig i \"zonen\" som en kompis ben\u00e4mner det. Jag har varit d\u00e4r en vecka nu. Det \u00e4r underbart. Det \u00e4r f\u00f6rt\u00e4rande, f\u00f6rg\u00f6rande - som att br\u00e4nna sitt ljus i b\u00e5da\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/IMG_20170913_092234580-768x1024.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/IMG_20170913_092234580-768x1024.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/IMG_20170913_092234580-768x1024.jpg?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":23087,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=23087","url_meta":{"origin":31156,"position":2},"title":"Silverv\u00e4rlden","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2017-01-29","format":false,"excerpt":"S\u00e5 s\u00f6ndag. K sitter p\u00e5 t\u00e5get mot Stockholm. Hemkommer mot kv\u00e4llen. Ja jag sitter s\u00e5klart p\u00e5 mitt l\u00e5tsaskontor. Ja, ja , ja jag borde ha st\u00e4dat l\u00e4genhet och en massa annat men n\u00f6jer mig med att fylla diskmaskinen, och fixa kattl\u00e5dan och fylla pellets, ja och lite annat sm\u00e5tt. Inget\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/20170129_135342-1024x576.png?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/20170129_135342-1024x576.png?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/20170129_135342-1024x576.png?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":43483,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=43483","url_meta":{"origin":31156,"position":3},"title":"Storherre","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2022-12-05","format":false,"excerpt":"H\u00e4r ligger en man som misslyckades med allt(...men hade ganska skoj under tiden..) Jag vaknar vid fem. M\u00e4rker att det inte finns n\u00e5gra utsikter om att somna om. Sl\u00e5r lite motvilligt p\u00e5 det jag pretenti\u00f6st kallar tankar. Det d\u00e4r med att g\u00e5 upp vid fem och \u00e4ta frukost f\u00e5r v\u00e4l\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"","width":0,"height":0},"classes":[]},{"id":24892,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=24892","url_meta":{"origin":31156,"position":4},"title":"“\u00e4lgstudsare och hagelgev\u00e4r”","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2017-07-11","format":false,"excerpt":"S\u00e5 h\u00e4r sitter man ingen. Det regnar. Programmerarv\u00e4der. Tolv grader. Skitsommar. Men sommar. Hulken \u00e4r d\u00e5 i alla fall inte ig\u00e5ng. Alltid n\u00e5got. En vecka till semester. Ja f\u00f6r K. Oklart om en s\u00e5dan som jag kan ha semester. Men jag liksom h\u00e4nger med. P\u00e5 ett bananskal. Eller p\u00e5 lingonriset.\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/07\/PCDV0073-1024x819.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/07\/PCDV0073-1024x819.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/07\/PCDV0073-1024x819.jpg?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":23273,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=23273","url_meta":{"origin":31156,"position":5},"title":"Sprickor","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2017-02-08","format":false,"excerpt":"Jod\u00e5 jag sitter h\u00e4r. Knappar l\u00e5ngsamt. Inte snabbt som annars. Tecken f\u00f6r tecken med tvekan just nu. Inte ovanligt efter att n\u00e5got \u00e4r \"klart\". Jag \u00e4r en slow starter.\u00a0 Var bilen lika sv\u00e5rstartad som jag \u00e4r s\u00e5 skulle man alltid komma fram en halv dag senare \u00e4n man t\u00e4nkt. \u00c5\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/sprickor-p-torr-jord-53579842.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]}],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p68PL2-86w","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31156","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/24"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=31156"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31156\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":31157,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31156\/revisions\/31157"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=31156"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=31156"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=31156"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}