![\"\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/20170330_105301-1024x576.jpg?resize=580%2C327\")
<\/p>\n<\/p>\n
En bussolycka d\u00e4r unga som precis b\u00f6rjar livet d\u00f6r och skadas inte l\u00e5ngt h\u00e4rifr\u00e5n.\u00a0 Det \u00e4r skit. Det k\u00e4nns i luften att det \u00e4r just skit och on\u00f6digt. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r vi r\u00e4tt vana att den d\u00e4r v\u00e4gen sk\u00f6rdar liv varje \u00e5r. Under fj\u00e4llens stugbytardagar under vintern v\u00e4ljer jag g\u00e4rna en annan v\u00e4g \u00e4n 45’na. Definitivt. Nyn\u00e4shamnsv\u00e4gen under rusningstrafik, den gamla, innan den gjordes om och Roslagsv\u00e4gen bortanf\u00f6r H\u00e4gern\u00e4s dan f\u00f6re midsommar \u00e4r de v\u00e4gar som kommer upp i samma skr\u00e4mselniv\u00e5.<\/p>\n
Man t\u00e4nker p\u00e5 familjer som inte f\u00e5r hem sina barn. Liv som f\u00f6rst\u00f6rs. Hur “om…” f\u00e5r en central roll under resten av livet i sinnen fyllda av sorg.<\/p>\n
Men man m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka leva vidare. M\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka. Ja, m\u00e5ste det. Men hur l\u00e4tt \u00e4r det inte att s\u00e4ga de d\u00e4r orden och hur sv\u00e5rt \u00e4r det inte att verkligen orka leva vidare. Men man m\u00e5ste i alla fall. Man har inget val<\/p>\n
Sorgligt \u00e4r det, f\u00f6rbannat on\u00f6digt.<\/p>\n
Det \u00e4r s\u00e5d\u00e4r dagen b\u00f6rjar h\u00e4r. V\u00e5rt brandv\u00e4rn far iv\u00e4g s\u00e5klart, v\u00e5r akutbil. M\u00e4nniskor i de h\u00e4r r\u00e4ddningsstyrkorna ocks\u00e5. Som m\u00e5ste bearbeta och ta sig igenom hemskheter. Jag vet ju att det \u00e4r olyckorna med barn inblandade som \u00e4r de v\u00e4rsta. Det har de ber\u00e4ttat, ja och det f\u00f6rst\u00e5r man s\u00e5klart, det \u00e4r inte sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n
Vi f\u00e5r vara glada att vi har de h\u00e4r m\u00e4nniskorna. Frivilliga som orkar ge sig in i s\u00e5dant h\u00e4r. TACK l\u00e5ter s\u00e5 futtigt \u00e4ven om man menar det med allt man har.<\/p>\n
Fast h\u00e4r i huset rullar dan s\u00e5klart vidare i alla fall. Ja den m\u00e5ste ju det h\u00e4r ocks\u00e5. Det hj\u00e4lper inte ett dugg att stanna av. Men en riktigt tr\u00f6tthelg har det varit. Mycket soffa och bok trotts fint v\u00e4der. Men det \u00e4r fortfarande s\u00e5 pass mycket sn\u00f6 att man bara kan vandra runt p\u00e5 tomten n\u00e5gra varv om man vill komma ut. I en sn\u00e4v cirkel kring huset \u00e4r gr\u00e4smattan framme. Visserligen blir den d\u00e4r cirkeln st\u00f6rre f\u00f6r varje dag men man tr\u00f6ttnar ganska fort p\u00e5 att vandra runt d\u00e4r ute. \u00c4nd\u00e5 finns hoppet d\u00e4r. Det h\u00e4nder n\u00e5got. Snart har vi sommar. Ja j\u00e4vlar. Fy fan vad sk\u00f6nt. Grillning. Fil och ostmacka ute i tr\u00e4dg\u00e5rden under lunchen. Enklare liv.<\/p>\n
Man blir s\u00e5klart avundsjuk p\u00e5 F\u00e4rila, Ljusdal, J\u00e4rvs\u00f6, Edsbyn och de andra l\u00e5gl\u00e4nta byarna h\u00e4r omkring. Det mesta av sn\u00f6n har sm\u00e4lt bort d\u00e4r. N\u00e5gra hundra meter till g\u00f6r stor skillnad. V\u00e5ren och sommaren kommer tidigare d\u00e4r, h\u00f6sten och vintern senare. Ibland kan man tror att det h\u00e4r \u00e4r i helvetet man hamnat men beh\u00f6ver bara se en v\u00e4derrapportering fr\u00e5n Nikalockta f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 att det h\u00e4r bara \u00e4r f\u00f6rg\u00e5rden och att det rikta helvetet ligger norrut. Kanske just d\u00e4r vid Nikalockta.<\/p>\n
Jag s\u00e4ljer mitt analoga oscilloskop idag. Det \u00e4r lite som om en f\u00f6rfattare s\u00e4ljer sin penna. F\u00e5r sexhundra sp\u00e4nn f\u00f6r det. F\u00f6rv\u00e5nar mig. Borde v\u00e4l ha sk\u00e4nkt det till n\u00e5gon ung “maker” egentligen. Men att utveckla open source kostar ocks\u00e5 pengar. Sexhundra \u00e4r en droppe i ett hav. Jag beh\u00f6ver de d\u00e4r pengarna. Ja, egentligen hade jag v\u00e4l beh\u00f6vt “sk\u00e5pet” ocks\u00e5. Men det \u00e4r som det \u00e4r. Avveckling.<\/p>\n
Minnet av morsan poppar upp h\u00e4r i veckan. Hur glad hon brukade bli n\u00e4r man h\u00e4lsade p\u00e5. Sockerkakorna. Jo jag brukade ofta f\u00e5 en med sig, n\u00e4stan alltid fattades en bit. Hon \u00e4lskade ungarna, \u00e4lskade K. Men visste s\u00e5klart hur sv\u00e4rmorsrollen fungerar. Sj\u00e4lv hade hon aldrig n\u00e5gon. Men ville v\u00e4l gjorde hon. Det \u00e4r s\u00e5dan jag vill minnas henne.<\/p>\n
Imorgon telefonkonferens med \u00f6verl\u00e4karen p\u00e5 ortopeden i Hudiksvall. Effektivt. Det tackar jag f\u00f6r. “Ingen f\u00f6r\u00e4ndring” gissar jag, man skall trampa p\u00e5. Kanske lika bra det. Man skall ha lite ont. P\u00e5 gr\u00e4nsen till att fungera i livet. D\u00e5 h\u00e4rdas man. S\u00e5 tror jag de t\u00e4nker. Men alla s\u00e4ger “skrik och klaga”, till och med tv\u00e5 l\u00e4kare jag k\u00e4nner, men det \u00e4r liksom inte jag det. Jag har sv\u00e5rt f\u00f6r just det d\u00e4r gn\u00e4llet. Annars \u00e4r jag v\u00e4l inte s\u00e4mre \u00e4n n\u00e5gon annan n\u00e4r det g\u00e4ller gn\u00e4llandet jag heller. Kanske till och med b\u00e4ttre. Men jag kan inte se p\u00e5 mina kr\u00e4mpor p\u00e5 ett rent subjektivt s\u00e4tt \u00e4nd\u00e5, det m\u00e5ste bli en objektiv bed\u00f6mning. Men kanske skall man kunna g\u00e5 en timme p\u00e5 promenad utan att beh\u00f6va\u00a0 ta tag i h\u00f6gerarmen och h\u00e5lla upp den i mitellaposition f\u00f6r att det g\u00f6r s\u00e5 ont, kanske skall man kunna ligga p\u00e5 h\u00f6ger sida, kanske skall man till och med kunna lyfta h\u00f6gerarmen.\u00a0 Fast \u00e5 andra sidan kanske inte. I alla fall inte jag. Ramlar man omkull f\u00e5r man fan skylla sig sj\u00e4lv.<\/p>\n