{"id":22354,"date":"2016-12-02T09:45:21","date_gmt":"2016-12-02T08:45:21","guid":{"rendered":"http:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=22354"},"modified":"2016-12-02T09:45:21","modified_gmt":"2016-12-02T08:45:21","slug":"att-hora-till","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=22354","title":{"rendered":"Att h\u00f6ra till"},"content":{"rendered":"

\"20161201_231854\"<\/p>\n

Jag var nog ganska ensam som barn. Gick sj\u00e4lv. Befann mig i \u00c5kes v\u00e4rld liksom. Jo det fanns kompisar. Det fanns en “b\u00e4sta v\u00e4n”.\u00a0 Men v\u00e4ldigt mycket var jag sj\u00e4lv.\u00a0 Det var n\u00e5got med huvudet. Mitt huvud levde s\u00e5 mycket d\u00e4r inne. Ja precis som idag. Det bubblar och pruttar och fr\u00e4ser och vill fram s\u00e5 mycket. Ja och det fanns en massa att fundera p\u00e5. F\u00f6r mig var det aldrig sj\u00e4lvklart att 1 + 1 \u00e4r tv\u00e5. Ja s\u00e5dant d\u00e4r. Jag beh\u00f6vde fundera, funderar g\u00f6r man b\u00e4st ensam. Det \u00e4r bara s\u00e5.<\/p>\n

Det d\u00e4r bubblande huvudet. Antagligen var det det ocks\u00e5 det som gav mig alla mardr\u00f6mmarna n\u00e4r jag var barn. Jag var livr\u00e4dd f\u00f6r m\u00f6rker. Livr\u00e4dd f\u00f6r att sova. Kanske skr\u00e4mde mig minnena fr\u00e5n “f\u00f6relivet” helt enkelt som barn. De man inte skall ha kvar som f\u00f6dd.\u00a0 Jag mindes f\u00f6r mycket. D\u00e5 m\u00e5ste jag ha befunnit mig i helvetet i “f\u00f6relivet”. F\u00f6r marorna red mig varje natt. Men kanske var det \u00e5 andra sidan en stark fantasi som skapade alla monster under s\u00e4ngen. Men farsan h\u00f6ll mig i handen tills jag somnade. En halv meter emellan oss. Jag k\u00e4nner den d\u00e4r handen. Varm. Stor. Trygg. Jag kommer alltid vara tacksam f\u00f6r den r\u00e4ddningen p\u00e5 v\u00e4g in i en v\u00e4rld full med nattens monster.<\/p>\n

Men jag kan inte minnas att jag n\u00e5gonsin l\u00e5g i morsan och farsans s\u00e4ng. Som v\u00e5ra barn gjorde n\u00e4r de var sm\u00e5 och dr\u00f6mde mardr\u00f6mmar. Sj\u00e4lvklart och tryggt liksom. Varf\u00f6r gjorde jag aldrig det? Eller gjorde jag?<\/p>\n

Men sen v\u00e4xer man upp och det blir fler kompisar. Ton\u00e5r. Ungdomsg\u00e5rden S\u00f6dran. Jag spelar gitarr och sjunger i “mitt band”. Vi \u00e4r m\u00e5nga d\u00e4r. V\u00e4nner. Det \u00e4r den bild jag har. Visst umg\u00e5s vi n\u00e4stan j\u00e4mt? Sen l\u00e4ser jag n\u00e5got om Soldier Blue<\/a>, filmen, ig\u00e5r. Jag gick p\u00e5 den ensam. Ja och jag kan i alla fall komma ih\u00e5g tv\u00e5 midsommaraftnar under den d\u00e4r tiden n\u00e4r jag var sj\u00e4lv. Andra tillf\u00e4llen ocks\u00e5. Hur mycket sj\u00e4lv var jag under en d\u00e4r tiden egentligen? Jag m\u00e5ste fr\u00e5ga mig sj\u00e4lv det.\u00a0 Som jag ser \u00e4r det den tid\u00a0 i\u00a0 mitt liv n\u00e4r jag h\u00f6rde till ett sammanhang som mest. S\u00e5 \u00e4r det. Men kanske var det inte s\u00e5 mycket “h\u00f6ra till” \u00e4nd\u00e5. Eller var det? Vi s\u00e5g ju s\u00e5 m\u00e5nga andra filmer tillsammans.<\/p>\n

Men det sitter i huvudet allt det d\u00e4r. Att ha en best\u00e4md k\u00e4nsla d\u00e4r inne av att “inte h\u00f6ra till”. Inte p\u00e5 riktigt. Dom andra har n\u00e5got annat som jag aldrig kommer att vara en del av. Det spelar ingen roll vilket sammanhang det handlar (eller har handlat) om.<\/p>\n

En ensamhet.<\/p>\n

Det \u00e4r s\u00e5klart samma sak idag. Jag \u00e4r en solit\u00e4r. Beh\u00f6ver det f\u00f6r att \u00f6verleva, Men en solit\u00e4r som \u00e4r intresserad av m\u00e4nniskor. Som inte klarar sig utan m\u00e4nniskorna. G\u00f6r n\u00e5gon det? En m\u00e4nniska.<\/p>\n

Jag gick p\u00e5 den f\u00f6rsta skoldansen sj\u00e4lv f\u00f6r att jag var k\u00e4r i henne med det l\u00e5nga ljusa h\u00e5ret. K\u00e4rlekens magnetiska kraft. Det \u00e4r n\u00e5got sorgligt med det. Att g\u00e5 sj\u00e4lv till ett s\u00e5nt viktig insteg i vuxenlivet. Men jag gick.\u00a0 Det var v\u00e4l det viktiga. Jag var redan d\u00e5 n\u00f6rden, s\u00e5dana gick inte p\u00e5 skoldanser, och jag var det d\u00e4r andra, rockstj\u00e4rnan, den som fanns s\u00e5klart p\u00e5 skoldanserna. B\u00e5da i en och samma person. Ja och s\u00e5 m\u00e5nga fler d\u00e4r inne. Men ingen som riktigt h\u00f6rde till.<\/p>\n

Att aldrig k\u00e4nna att jag h\u00f6r till \u00e4r kanske min st\u00f6rsta livssorg. Men jag fattar s\u00e5klart att det d\u00e4r till st\u00f6rsta delen sitter inne i huvudet. Men vad g\u00f6r det d\u00e4r? Finns det n\u00e5got syfte med att n\u00e5got s\u00e5dant placeras in i huvudet p\u00e5 ett barn som f\u00f6ds i november 1956. Antagligen. Idag finns kanske en diagnos och en bokstavskombination f\u00f6r det d\u00e4r ocks\u00e5. En del h\u00e4vdar best\u00e4mt att det hj\u00e4lper dem att f\u00e5 en s\u00e5dan diagnos. Men skulle det hj\u00e4lpa mig? Inte ett dugg. Jag vill vara den h\u00e4r m\u00e4nniskan jag \u00e4r. Jag vill inte vara n\u00e5gon annan. Vill vara \u00c5ke, som befinner sig i \u00c5kes v\u00e4rld, i sorg och lust, i motg\u00e5ng och i framg\u00e5ng. Han som \u00e4r st\u00e4md i moll i hela sin kropp och sin sj\u00e4l men som varje morgon kliver upp med gl\u00e4djen i varje cell i sin kropp \u00f6ver insikten att han f\u00e5r chansen att f\u00e5 uppleva en ny dag, tr\u00f6tt kanske men en dag d\u00e4r storverk \u00e4r m\u00f6jliga, f\u00f6r jag tror p\u00e5 storverk, att sm\u00e5 m\u00e4nniskor kan g\u00f6ra s\u00e5dana. Ja och vara han som fortfarande kan ta ett gr\u00f6nt blad i sin hand en varm sommardag och se att det d\u00e4r bladet det \u00e4r ren och sk\u00e4r magi och genial ingenj\u00f6rskonst. Som fortfarande sextio fyllda kan f\u00f6rundras, kan h\u00e4pna, kan skratta, kan gr\u00e5ta. Ja och leka. Och vara allvarlig. Som kan bli ledsen \u00f6ver att han sitter sj\u00e4lv men samtidigt beh\u00f6va det mer \u00e4n n\u00e5got annat i v\u00e4rlden.<\/p>\n

Den st\u00f6rsta ensamhetsk\u00e4nsla jag n\u00e5gonsin upplevt upplevde jag i Hannover i Tyskland en g\u00e5ng p\u00e5 80-talet, det var m\u00e4ssa och jag var ner och skulle tr\u00e4ffa leverant\u00f6rer och leta\u00a0 nya grejer till firman. Jag \u00e5kte s\u00e5klart ensam. Bara det \u00e4r ju ensamt. Men det var p\u00e5 kv\u00e4llen den andra dagen jag var d\u00e4r. Jag gick runt i stan. Mycket mer fanns inte att g\u00f6ra. Det fanns ingen jag k\u00e4nde d\u00e4r. S\u00e5klart. P\u00e5 pubarna sj\u00f6ng och skr\u00e5lade man. Den stora gemenskapen.\u00a0 Det verkade som det lite h\u00e4r och d\u00e4r var var olika sammankomster d\u00e4r folk tr\u00e4ffades och kramades och pratade i mun p\u00e5 varandra.. Ja och s\u00e5 var det jag. Som gick d\u00e4r p\u00e5 en trottoar. Alldeles sj\u00e4lv och k\u00e4nde mig ensammast i v\u00e4rlden. Ja jag m\u00e5ste faktiskt le \u00e5t minnet nu n\u00e4r jag skriver. S\u00e5 ynkligt.<\/p>\n

Solit\u00e4ren kommer jag f\u00f6rbli. Det \u00e4r nog inget att g\u00f6ra \u00e5t det d\u00e4r. Ja och K finns ju d\u00e4r. Tack gode han\/hon\/det\/gud f\u00f6r K. Hur skulle livet varit annars?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag var nog ganska ensam som barn. Gick sj\u00e4lv. Befann mig i \u00c5kes v\u00e4rld liksom. Jo det fanns kompisar. Det fanns en “b\u00e4sta v\u00e4n”.\u00a0 Men v\u00e4ldigt mycket var jag sj\u00e4lv.\u00a0 Det var n\u00e5got med huvudet. Mitt huvud levde s\u00e5 mycket d\u00e4r inne. Ja precis som idag. Det bubblar och pruttar och fr\u00e4ser och vill fram […]<\/p>\n","protected":false},"author":24,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[24],"tags":[],"class_list":["post-22354","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-betraktelser"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"jetpack-related-posts":[{"id":14376,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=14376","url_meta":{"origin":22354,"position":0},"title":"En l\u00e4rares underbara makt och FUCK YOU all","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-08-13","format":false,"excerpt":"Det \u00e4r lite h\u00f6stk\u00e4nning i luften idag. Eller kanske snarare den d\u00e4r skolstartssommark\u00e4nslan. Egentligen har jag inte haft n\u00e5gon s\u00e5dan k\u00e4nsla f\u00f6rr\u00e4n n\u00e4r jag som tjugotv\u00e5\u00e5ring reste ner till en ny v\u00e4rld och ett tekniskt gymnasium f\u00f6r att ta igen allt det d\u00e4r jag sket i f\u00f6r att bli rockstj\u00e4rna.\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"lrare11","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/lrare11.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/lrare11.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/lrare11.jpg?resize=525%2C300 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/lrare11.jpg?resize=700%2C400 2x"},"classes":[]},{"id":12253,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=12253","url_meta":{"origin":22354,"position":1},"title":"Ungdomsg\u00e5rden S\u00f6dran och korset jag har att b\u00e4ra.","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-02-27","format":false,"excerpt":"Jag hade en lycklig barndom, tror jag. Jag minns inte s\u00e5 mycket fr\u00e5n den. Mina minnen klarnar faktiskt v\u00e4ldigt sent. L\u00f6jligt sent. Men lycklig var den nog \u00e4nd\u00e5 den d\u00e4r barndomen. Annars har jag nog kommit ih\u00e5g mer. F\u00f6r vad jag vet s\u00e5 finns det ingen traumatisk upplevelse d\u00e4r borta\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"sodran","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/02\/sodran.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":43152,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=43152","url_meta":{"origin":22354,"position":2},"title":"Upp p\u00e5 bananen","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2022-10-23","format":false,"excerpt":"Photo by Andrey Grushnikov on Pexels.com H\u00f6st ute. De flesta tr\u00e4d utom Tyskl\u00f6nnen och Fl\u00e4dern har tappat sina blad. Tyskl\u00f6nnen skiter i vintern. St\u00e5r d\u00e4r ofta full\u00f6vad n\u00e4r f\u00f6rsta sn\u00f6n ligger och efter den andra och ofta tredje d\u00e4mpen med sn\u00f6 med f\u00f6r den delen. Men med Fl\u00e4dern \u00e4r det\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"brown leaf in tilt shift photograph","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/pexels-photo-707668.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/pexels-photo-707668.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/pexels-photo-707668.jpeg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/10\/pexels-photo-707668.jpeg?resize=700%2C400&ssl=1 2x"},"classes":[]},{"id":16911,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=16911","url_meta":{"origin":22354,"position":3},"title":"Invald","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2015-03-09","format":false,"excerpt":"En enda dag minns jag. Fotboll med de andra grabbarna. Invald. Har hur kul som helst en eftermiddag. Ja jag f\u00f6rstod det roliga i fotboll den d\u00e4r dan. Men det var bara den d\u00e4r dagen. Som gl\u00e4djen fanns d\u00e4r. Som solen fanns d\u00e4r. Fast solen fanns s\u00e5klart med under hela\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"knattefotboll","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/knattefotboll.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":48774,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=48774","url_meta":{"origin":22354,"position":4},"title":"F\u00f6rundran","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2024-12-02","format":false,"excerpt":"Photo by cottonbro studio on Pexels.com Jag var v\u00e4l tolv eller tretton. Ja n\u00e5got s\u00e5dant. Ett ensamt barn har jag f\u00f6rst\u00e5tt. Fast det aldrig k\u00e4ndes s\u00e5 f\u00f6r mig. L\u00e4ste n\u00e5gonstans att frekvens och massa \u00e4r ekvivalenter. Universella konstanter trollar mellan dem. Att man kunde se p\u00e5 v\u00e4rlden som vibrerande ickeobjekt\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"close up photo of periodic table of elements","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-7012263.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-7012263.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-7012263.jpeg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-7012263.jpeg?resize=700%2C400&ssl=1 2x"},"classes":[]},{"id":48869,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=48869","url_meta":{"origin":22354,"position":5},"title":"En julhistoria","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2024-12-23","format":false,"excerpt":"Photo by Tim Mossholder on Pexels.com Jag g\u00e5r p\u00e5 mitt jobb p\u00e5 kv\u00e4llen f\u00f6re julafton. Dan f\u00f6re dan. Jag jobbar extra p\u00e5 ett hospice. Inte som sjukv\u00e5rdspersonal, utan som en hand att h\u00e5lla, eller ett \u00f6ra som lyssnar n\u00e4r det beh\u00f6vs. Ja och det g\u00f6r\u00a0 det ofta. Folk f\u00f6rtr\u00e4nger g\u00e4rna\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"bokeh photography of lights","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-383646.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-383646.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-383646.jpeg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-383646.jpeg?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-383646.jpeg?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/12\/pexels-photo-383646.jpeg?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]}],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p68PL2-5Oy","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22354","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/24"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22354"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22354\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":22357,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22354\/revisions\/22357"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22354"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=22354"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=22354"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}