Sol. Kanske v\u00e4rme. P\u00e5 v\u00e4g om inte annat. Det \u00e4r dags att plocka av sig. Kanske allts\u00e5. Dags att krypa ut. L\u00e4mna h\u00e5lan. Jod\u00e5, nog har v\u00e4rmen k\u00e4nts n\u00e5gra dagar tidigare ocks\u00e5. Men jag l\u00e5ter mig inte luras. Inte av den f\u00f6rsta fina dagen. Inte av den andra heller. De som g\u00f6r det, de som lockas ut f\u00f6r tidigt, de fryser ihj\u00e4l. Jo jag h\u00f6rde om det av min mor. M\u00e5nga f\u00f6rsvann f\u00f6rra v\u00e5ren n\u00e4r v\u00e4dret pl\u00f6tsligt slog om och vintern st\u00f6rtade tillbaks med full kraft mot f\u00f6rv\u00e4ntansfulla sommararm\u00e9er. Och vann. S\u00e5klart. Om \u00e4n tillf\u00e4lligt. En seger lik f\u00f6rbaskat. Ja och alla segrar r\u00e4knas. Alla segrar har sina offer och sina f\u00f6rlorare. Men jag iakttog bara fr\u00e5n min sovplats. Bara det. Annars skulle jag kanske ha gjort samma misstag nu i \u00e5r. Som de gjorde. Ivern ni vet. Att f\u00e5 komma ut i det fria igen. Men man m\u00e5ste lyssna. L\u00e4ra sig. S\u00e5 sa alltid min mor.<\/p>\n
\u201dLyssna min dotter. H\u00e5ll \u00f6ronen \u00f6ppna. G\u00f6r det f\u00f6rst. Sen kan du b\u00f6rja prata och tro att du vet n\u00e5got.\u201d<\/p>\n
Ja och jag har jag levt efter det. Men nu \u00e4r det allts\u00e5 dags. Det k\u00e4nns s\u00e5 i alla fall. Jag har legat h\u00e4r och v\u00e4ntat t\u00e5ligt en hel vinter. Lyssnat och v\u00e4ntat. Men det har mest varit vinden som ylat d\u00e4r ute runt huset under vinterstormarna som man h\u00f6rt. Husets kn\u00e4ppningar och s\u00e4ttningar ocks\u00e5 s\u00e5klart. Det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 ett gammalt hus jag bor i. Tr\u00e4 och sten och glas. Ja och sen har sn\u00f6n fallit, och sen sm\u00e4lt bort igen. Sm\u00e4ltsn\u00f6. Bl\u00f6tsn\u00f6. Kortsn\u00f6. Men s\u00e5 idag, det har h\u00e4nt n\u00e5got, det k\u00e4nns i luften. Doftar av det. Tydligt. Det har droppat fr\u00e5n taken n\u00e5gra dagar nu. F\u00e5glarna har b\u00f6rjat sjunga sig hesa. Talgoxar och domherrar som till synes outtr\u00f6ttliga vill visa vilken av dem som vackrast i v\u00e4rlden \u00e4r, visa vem som sjunger underbarast, de ser hoppet, precis som vi av min sort g\u00f6r det. Ja de m\u00e5ste s\u00e5klart bevisa vilken det \u00e4r som sjunger vackrast. Har det inbyggt. F\u00e5gelf\u00e5f\u00e4ngan. Den som m\u00e5ste f\u00e5 utlopp hos dinosaurie\u00e4ttlingar. F\u00f6r att f\u00f6ra sl\u00e4kten vidare. Vi, de som \u00e4r som mig, sjunger inte. Vi verkar f\u00f6r det mesta i det f\u00f6rdolda med v\u00e5r g\u00e4rning. Syns bara de korta stunder vi \u00e4r ute bland andra. En del anser ocks\u00e5 det vara f\u00f6r mycket. Men det f\u00e5r sannerligen st\u00e5 f\u00f6r dem.<\/p>\n
Allt det d\u00e4r snurrar p\u00e5 d\u00e4r ute. Uppskruvat i tempo. F\u00f6rv\u00e4ntningsdarrande. Har p\u00e5g\u00e5tt ett tag. Men jag l\u00e5g allts\u00e5 kvar. Avvaktade. Har inget att bevisa. Men idag allts\u00e5. Jo, jag tror att det \u00e4r dags. T\u00f6rs nog ge mig ut. Bakslagens tid \u00e4r f\u00f6rbi. Min tid \u00e4r h\u00e4r. Dags att ta tag i det h\u00e4r \u00e5rets uppgifter. Livet. \u00d6verlevnaden. F\u00f6ra arvet vidare. Led efter led. \u00c5r efter \u00e5r.<\/p>\n
F\u00f6rsta maj. Helg. Den f\u00f6rsta v\u00e5rdagen. Vi sitter ute och dricker kaffe hela sl\u00e4kten. Samlade. Fast vi inte \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga. Jag, Lasse och hans fru Gunilla. Vi \u00e4r de enda som \u00e4r kvar av en sl\u00e4kt som var liten redan innan katastrofen. Jo och s\u00e5 gullungen s\u00e5klart. Lilla Lovisa. Min \u00e4lskling.<\/p>\n
Lasse \u00e4r min son. Om du undrar. Gunilla \u00e4r hans rara fru. Lovisa deras fem\u00e5rige dotter, hon, lintotten, kramungen, snuttungen, deras enda barn, och mitt enda barnbarn. Ja och jag \u00e4r Maria. Farmor och mor och sv\u00e4rmor. Inget annat. Inte l\u00e4ngre. Jo kvinna. Ja definitivt \u00e4r jag kvinna fortfarande. Trotts \u00e5ttiosex \u00e5r fyllda. Farfar, min make, han som hette Sven, \u00e4r d\u00f6d sedan n\u00e4stan tio \u00e5r. Det var han som instiftade traditionen med att vi samlas hela sl\u00e4kten den f\u00f6rsta maj. Han, socialdemokrat, precis som sin far. Ingen av dem kunde t\u00e4nka sig att vara annat. Fast Sven var s\u00e5klart aldrig arbetare. Var chef och egen f\u00f6retagare n\u00e4stan hela sitt liv. L\u00e5tsasarbetare. Men den man \u00e4r i sj\u00e4len och den man \u00e4r i v\u00e4rlden beh\u00f6ver inte sammanfalla. Eller beh\u00f6ver de det? Hursomhelst \u00e4r det inget man pratar om.<\/p>\n
Men f\u00f6rsta maj. En arbetardag. En helig dag. Ingen vanlig dag. Traditioner \u00f6verf\u00f6rda till mig. De som jag tog emot med stolthet. Som jag f\u00f6r vidare till barn och barnbarn. Som de f\u00e5r b\u00e4ra, eller sl\u00e4ppa, som de vill.<\/p>\n
Vi drack alltid v\u00e5rt kaffe ute den f\u00f6rsta dagen i maj redan som unga Sven och jag. Uppkl\u00e4dda i v\u00e5ra finaste kl\u00e4der. S\u00e5klart. Det var en dag att fira. Det spelade ingen roll om det var d\u00e5ligt v\u00e4der eller om det bl\u00e5ste sn\u00e5lvindar. Efter demonstrationst\u00e5get, som vi s\u00e5klart deltog i, s\u00e5 bar vi ut de vita, numera slitna, utem\u00f6blerna och sen satte vi oss d\u00e4r ute p\u00e5 uteplatsen och tog en f\u00f6rsta kopp kaffe f\u00f6r att fira dagen och starta s\u00e4songen, den att vara ute i det fria. Ja de senaste \u00e5ren, med global uppv\u00e4rmning och allt annat som h\u00e4nder – jag f\u00f6rst\u00e5r mig inte p\u00e5 det d\u00e4r – s\u00e5 har det ju blivit kaffe ute tidigare om v\u00e5ren. Ibland i mars, toktider \u00e4r det. Men allt det d\u00e4r \u00e4r bara smygtillf\u00e4llen. De som n\u00e4stan inte h\u00e4nder. Det riktiga f\u00f6rsta kaffet ute f\u00f6r \u00e5ret intas den h\u00e4r dagen, den f\u00f6rsta maj, det g\u00e4ller fortfarande. Nu f\u00f6r tiden g\u00e5r vi i och f\u00f6r sig inte ens i demonstrationst\u00e5get. Ingen av oss sjunger l\u00e4ngre internationalen med h\u00f6g och klar r\u00f6st. Vi k\u00e4nner inte l\u00e4ngre av stoltheten, den som f\u00f6rr fick h\u00e5ret att resa sig p\u00e5 armarna n\u00e4r vi s\u00e5g p\u00e5 havet av r\u00f6da fanor. Allt det d\u00e4r som var solidariteten f\u00f6rr. Kamratskapen. Eller \u00e5tminstone ett tecken p\u00e5 det. Symbolerna f\u00f6r n\u00e5got viktigt. Det som betydde n\u00e5got. Hela v\u00e4gen in i i det r\u00f6da hj\u00e4rtat som d\u00e5 som nu tickade rytmiskt i v\u00e5ra kroppar och pumpar runt r\u00f6tt varmt blod. Det visade att vi brydde oss om varandra. Var beredd att st\u00e4lla upp f\u00f6r varandra. Kunde ta n\u00e5gon annans kula f\u00f6r den saken om det beh\u00f6vdes. Arbetargemenskap. M\u00e4nniskogemenskap.<\/p>\n
Men var \u00e4r allt det d\u00e4r idag? Kvar \u00e4r yrkespolitiker. Karri\u00e4rister. Sj\u00e4lviskhet. Jakten p\u00e5 pengar, \u00e4ra och lukrativa avg\u00e5ngsvederlag. Inte en enda m\u00e4nniska i styrande position finns det som ens sj\u00e4lv tror p\u00e5 vad de s\u00e4ger. Jag k\u00e4nner i alla fall inte till n\u00e5gon. Det \u00e4r de som tagit \u00f6ver. Som finns \u00f6verallt. Till och med vi. Kamraterna. Arbetarna. Sm\u00e5folket. Har blivit precis s\u00e5dana. Det \u00e4r bara att erk\u00e4nna. Allt det som \u00e4r viktigt \u00e4r borta. Saknat.<\/p>\n
Det fungerar inte med r\u00f6da fanor och att sjunga Internationalen l\u00e4ngre. Ingen f\u00f6rst\u00e5r numera vad det handlar om. De unga har ingen koppling till det gamla. S\u00e5klart har de inte det. En ny tid kr\u00e4ver nya symboler. Grunden kan s\u00e5klart vara den samma \u00e4nd\u00e5. Se bara p\u00e5 rockmusiken och allt nytt och vitalt som f\u00f6tts ur den. Den lever \u00e4n. Den \u00e4r en stabil grund att bygga nytt p\u00e5. Men hur skall de unga n\u00e5gonsin kunna ha en koppling kvar till landsbygdens och d\u00e5tidens statarl\u00e4ngor och st\u00e4dernas utkylda och fuktsmutsiga och sjukdomsfyllda skjul som stod d\u00e4r och sk\u00e4mdes i industrialismens sp\u00e5r. De vi, eller v\u00e5ra likar, stred emot och tillsammans f\u00f6rjagade. Det vi skapade n\u00e5got vi alla trodde p\u00e5 ifr\u00e5n. Det somliga kallade folkhemmet. Det som \u00e4nd\u00e5 best\u00e5r, ocks\u00e5 idag, om man \u00f6ppnar \u00f6gonen. Vill se det. Men internationalen \u00e4r det gamla. R\u00f6da fanor \u00e4r det gamla. Men vad \u00e4r det nya? Var \u00e4r det?<\/p>\n
Ja inte vet jag. Det som \u00e5terst\u00e5r av stolta traditioner h\u00e4r hos oss \u00e4r en \u00e5derl\u00e5ten sl\u00e4kttr\u00e4ff p\u00e5 v\u00e5r gr\u00e4smatta med kaffe och t\u00e5rta och en massa kakor. Men vi skrattar i alla fall fortfarande. Alltid n\u00e5got. Det gjorde vi f\u00f6rr ocks\u00e5. \u00d6ver exakt samma saker som nu dessutom.<\/p>\n
Man f\u00e5r puffa och trycka en massa f\u00f6r att f\u00e5 upp pluggen. Allts\u00e5 den som fyller igen vinterh\u00e5let. Det \u00e4r ju viktigt att den sitter d\u00e4r p\u00e5 h\u00f6sten. Stenh\u00e5rt skall den s\u00e5klart sitta d\u00e5. Passa och vara stor nog s\u00e5 att den t\u00e4tar helt. Inga kallvindar skall leta sig in till mig d\u00e4r jag bor under vintern. Det kan vara en fr\u00e5ga om liv och d\u00f6d. F\u00f6r \u00e4ven om jag har isolerat med stulen mineralull i min lilla kammare s\u00e5 kan det h\u00e4nda att det blir f\u00f6r kallt ocks\u00e5 h\u00e4r inne d\u00e5 under de kallaste vintern\u00e4tterna n\u00e4r termometrar kryper ner\u00e5t och ner\u00e5t som om de l\u00e4ngtade efter att g\u00f6ra just det. Och sitter inte pluggen som den skall en s\u00e5dan natt, ja d\u00e5 kan vad som helst h\u00e4nda. Sl\u00e4ktet kan d\u00f6. D\u00f6 d\u00e4r och d\u00e5 med mig. Den som allt h\u00e4nger p\u00e5. Det f\u00e5r inte ske.<\/p>\n
Mitt fj\u00e4rde \u00e5r. Jag b\u00f6rjar bli gammal. Kanske \u00e4r det h\u00e4r ocks\u00e5 mitt sista \u00e5r. Fast \u00e4nd\u00e5 inte ens ett vanligt \u00e5r har g\u00e5tt till \u00e4nda som m\u00e4nniskor r\u00e4knar. F\u00f6dd drottning som jag \u00e4r. Men fr\u00e4mst kvinna. S\u00e5klart \u00e4r det s\u00e5. Det \u00e4r min plikt att \u00f6verleva vintern. P\u00e5 samma s\u00e4tt som det \u00e4r min plikt att f\u00f6da fram mina barn. Barn som skall arbeta. Barn som skall f\u00f6ra sl\u00e4ktet vidare. N\u00e5gra av dem blir ocks\u00e5 drottningar som jag. Men bara en drottning i varje rike, bara en, en enda utvald. Allt annat \u00e4r ot\u00e4nkbart. Hank\u00f6n f\u00f6dda av mig blir bara halva. Det \u00e4r visst ovanligt s\u00e4gs det.<\/p>\n
Jag lever mitt liv ensam genom en l\u00e5ng kall vinter. Hela min familj d\u00f6r n\u00e4r h\u00f6sten kommer. En efter en l\u00e4mnar de mig. Mor, far, syskon, br\u00f6der, kamrater. Men strax innan. K\u00e4rlek. Vi \u00e4lskar som inga andra \u00e4lskat tidigare. Varje \u00e5r vid samma tid n\u00e4r \u00e4pplen h\u00e4nger i klasar p\u00e5 \u00e4ppeltr\u00e4den. Parar oss s\u00e4ger de torra och de l\u00e4rda som inte har f\u00f6rst\u00e5nd nog i sig att bara iaktta det som r\u00e4tt och sl\u00e4tt \u00e4r vackert och inte \u00e4r mer \u00e4n det. De som m\u00e5ste dela upp och l\u00e4gga under flikar i arkiv. Men vi dansar en natt. Med hannarna fr\u00e5n andra samh\u00e4llen. Och sen en dag p\u00e5 det. Jag en ensam kvinna. Drottningen. M\u00e4nnen flera. Bara m\u00e4n. Jag samlar s\u00e4den, g\u00e5van, den de ger mig i njutningen, och i min kropp skyddar jag den. Uts\u00e4det som jag beh\u00f6ver f\u00f6r att f\u00f6ra sl\u00e4ktet vidare. Mina m\u00e4n ger mig allt. Sen d\u00f6r de. S\u00e5 mycket \u00e4lskar de och tror p\u00e5 mig, ja och litar p\u00e5 min f\u00f6rm\u00e5ga. Tror att jag klarar min uppgift. Det \u00e4r n\u00e4mligen bara jag som kan \u00e5terf\u00f6ra dem till livet igen, utan mig hade de inte kunnat d\u00f6 utan att \u00e5ngesten \u00e4tit dem levande. Tro mig p\u00e5 mitt ord i just det.<\/p>\n
F\u00f6r det \u00e4r n\u00e4mligen min och bara min uppgift att v\u00e4cka mitt rike till liv igen. Jag skall bygga boet. Tr\u00e4 och saliv blir till ett hem f\u00f6r m\u00e5nga. Ett h\u00e5rt jobb. Varje \u00e5r ett nytt bo. Aldrig \u00e5teranv\u00e4nda till det gamla. Och jag skall g\u00f6ra allt det d\u00e4r ensam. D\u00e4r i b\u00f6rjan. Bygga ocks\u00e5 kamrarna. Tio sexkantiga kamrar under sv\u00e5ra \u00e5r. Tjugo under de bra. L\u00e4gga \u00e4gg d\u00e4r och befrukta dem med den s\u00e4d som sparades under gl\u00e4djen och njutningen i h\u00f6stens lek. Arbetarna f\u00f6ds ur dem, d\u00e4r i sina celler, efter n\u00e5gon vecka. De som skall hj\u00e4lpa mig att \u00e5terbygga mitt rike. Alla \u00e4r de av honk\u00f6n liksom jag. Men bara en kan vara drottning. Bara en kan f\u00f6ra livet vidare, den med \u00e4ggen och s\u00e4den i sin kropp. Jag. Alla andra f\u00f6ds sterila. Under tv\u00e5 veckor f\u00f6der jag mina arbetare, sk\u00f6ter om dem, jag f\u00f6r dem varligt och k\u00e4rleksfullt fram till livet. Tills de \u00e4r mogna. Sen flyger de ut. Tar \u00f6ver. L\u00e5ter mig koncentrera mig p\u00e5 sl\u00e4ktets fortlevnad. G\u00f6md i mitt bo under sommaren n\u00e4r de arbetar i sitt anletes svett d\u00e4r ute under solen och h\u00e4r inne i boet och m\u00f6rkret. Som j\u00e4gare. Som samlare. Som byggare.<\/p>\n
Man oj. Jag har gl\u00f6mt mig. Familjen kommer ju inte i \u00e5r. De skulle visst till New York, eller var det London… En stor stad i alla fall. Tidig semester. Ja jag minns inte. Men… bara jag i \u00e5r allts\u00e5.<\/p>\n
Ja, men b\u00e4st att jag baxar ut de d\u00e4r m\u00f6blerna. Det \u00e4r ju faktiskt f\u00f6rsta maj. Soligt, varmt och fint \u00e4r det ocks\u00e5. Nog skall jag v\u00e4l dricka mitt kaffe ute idag \u00e4nd\u00e5. Det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 tradition att g\u00f6ra det. Ocks\u00e5 ensam kan man v\u00e4l b\u00e4ra vidare p\u00e5 en tradition.<\/p>\n
Pluggen \u00e4r bort. Jag ute. Sitter h\u00e4r p\u00e5 husets vita v\u00e4gg. Solen v\u00e4rmer. Jag l\u00e5ter v\u00e4rmen ta sig in i kroppen. Har inte br\u00e5ttom. Vingarna och mina ben k\u00e4nns stela. S\u00e5klart att de g\u00f6r det efter en l\u00e5ng vinter i or\u00f6rlighet. Av \u00e5lder ocks\u00e5 kanske. Konstigt vore det v\u00e4l annars. Fyra \u00e5r \u00e4r fyra \u00e5r. \u00c4ven om det inte ens \u00e4r ett solvarv. Men en evighet. Vacker \u00e4r jag fortfarande. F\u00f6rdelen med att vara geting och kvinna \u00e4r att getingmidja inte \u00e4r n\u00e5got man beh\u00f6ver bekymra sig \u00f6ver. Den f\u00f6ljer liksom med p\u00e5 k\u00f6pet. Ja och nog \u00e4r jag v\u00e4l fortfarande drottninglik i min alltid moderiktiga svarta och gula dr\u00e4kt. Idag som alla andra dagar. En v\u00e4rdig representant f\u00f6r min art. Jod\u00e5, vacker \u00e4r jag.<\/p>\n
En l\u00e4tt, ljum, sk\u00f6n bris idag bara. \u00c5 s\u00e5 sk\u00f6nt att ha luft under vingarna igen. Jag kan inte h\u00e5lla mig fr\u00e5n att f\u00f6rsiktigt och lite f\u00f6r ivrigt vifta med dem. Jag m\u00e5ste helt enkelt ge mig ut och flyga ett varv i tr\u00e4dg\u00e5rden innan jag tar tag i alla m\u00e5ste-bestyr som skall ordnas. Att bygga ett bo \u00e4r inte gjort i en handv\u00e4ndning. Tr\u00e4 skall tuggas och tuggas och tuggas tills det blir papper och sedan formas lager p\u00e5 lager till ett vackert hem f\u00f6r m\u00e5nga. S\u00e5 nog tycker jag att jag kan jag unna mig ett varv som flygs i ren och sk\u00e4r gl\u00e4dje h\u00e4r i solljuset.<\/p>\n
Kaffe skall drickas ute. Aldrig n\u00e5gonsin smakar kaffe b\u00e4ttre \u00e4n d\u00e5. Det beh\u00f6vs inget m\u00e4rkv\u00e4rdigt kaffe, allts\u00e5 s\u00e5dant d\u00e4r som f\u00e5r medaljer och kr\u00e4ver f\u00f6rel\u00e4sningar innan det dricks f\u00f6r att inte det ocks\u00e5 skall smaka som allt annat kaffe man dricker. Nej det beh\u00f6vs bara en kopp vanligt bryggkaffe fr\u00e5n en bryggare som h\u00e4ngt med sen 90-talet. Det fungerar lika bra om det bara \u00e4r fint v\u00e4der och man kan sitta ute i en l\u00e4tt v\u00e5rbris med sol och f\u00e5gels\u00e5ng som s\u00e4llskap. Ja en s\u00f6t kaka till s\u00e5klart. F\u00f6rstamajt\u00e5rtan f\u00e5r st\u00e5 i kylen till kv\u00e4llen. Jag orkar inte ta ut den. \u00c4r inte s\u00e5 f\u00f6rtjust i t\u00e5rta heller f\u00f6r den delen. Det \u00e4r andra som varit det. Jag g\u00f6r den mest av gammal vana nu f\u00f6r tiden. Men en sockerbit i kaffet. Det vill jag ha. Eller tv\u00e5. En s\u00e5dan h\u00e4r dag kan man unna sig tv\u00e5, s\u00e5 att det blir s\u00f6tt, gott. Det ploppar s\u00e5 behagligt n\u00e4r man sl\u00e4pper ner dem i de h\u00e4r sm\u00e5 tunna kopparna med m\u00e5lade r\u00f6da rosor p\u00e5. Ja jag gillar de d\u00e4r plopparna. Ja kopparna med. Som Sven \u00e4rvde efter sin mor. Men han har ju ingen nytta av dem l\u00e4ngre. Som d\u00f6d har man ju inte det. Men tillsammans har vi ju s\u00e5klart haft det. Lasse tar v\u00e4l \u00f6ver dem vad det lider. N\u00e4r min tid \u00e4r ute. Eller kanske betyder dom inget f\u00f6r honom alls. Jag har aldrig fr\u00e5gat. Men han g\u00f6r s\u00e5klart vad han vill med dom. D\u00e5. Den dan. Sockersk\u00e5len ing\u00e5r ju i samma serie. Om jag nu minns r\u00e4tt. Men det finns ingen ros p\u00e5 den. Bara vitt tunt genomskinligt porslin. Som f\u00e4rgen inte r\u00e4ckte till den. Eller som om den inte h\u00f6rde till. Men visst g\u00f6r den v\u00e4l det?<\/p>\n
\u00c5rets f\u00f6rsta geting. Jag har alltid f\u00f6rundrats \u00f6ver hur vackra de \u00e4r. Aldrig varit r\u00e4dda f\u00f6r dem. Visst har jag blivit stungen n\u00e5gon g\u00e5ng. Men det har alltid varit mitt fel eller ocks\u00e5 varit en ren olycka. Ont g\u00f6r det. I dagar. De har ett bra f\u00f6rsvar. Den h\u00e4r \u00e4r nyfiken s\u00e5klart. Unders\u00f6ker mig. Verkar intresserad av mitt h\u00e5r. Kanske \u00e4r det schampot som luktar blommor. Men de d\u00e4r gr\u00e5a str\u00e5na ser inte ut att intressera. Lurar ingen. Se h\u00e4r, ta en sockerbit.<\/p>\n
Oj s\u00e5 sk\u00f6nt att f\u00e5 lyfta. F\u00e5 luft under vingarna igen. Frihet. Total frihet. Vinden \u00e4r s\u00e5 pass svag att den inte st\u00f6r mig. Dagen behagligt varm som bara en v\u00e5rdag kan bli. Man m\u00e5ste vara p\u00e5 sin vakt. Det finns m\u00e5nga som kan t\u00e4nka sig en saftig v\u00e5rgeting till middag. Men jag \u00e4r f\u00f6rsiktig. Vet mitt ansvar.<\/p>\n
\u00c4ppeltr\u00e4det har inga blommor \u00e4nnu. Inte k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4det heller. Men det finns n\u00e5gra maskrosor d\u00e4r vid v\u00e4ggen. Jag sniffar p\u00e5 dom. Hovrar \u00f6ver dem och drar in den s\u00f6ta doften av blomma. Snart kommer allt att explodera. Blommorna i v\u00e4rlden kommer \u00f6ppna sina sk\u00f6ten f\u00f6r oss och mina likar kommer att ge sig h\u00e4n i dem i en l\u00e5ng och o\u00e4ndlig akt av k\u00e4rlek mellan arterna under en sommar. Eller \u00e4r det k\u00e4rlek? Eller bara \u00f6verlevnad? Vem vet det? Inte jag.<\/p>\n
Men se. D\u00e4r sitter hon som ocks\u00e5 bor i huset. Hon som luktar timotej i h\u00e5ret. Ja hon \u00e4r sig lik. Den d\u00e4r lilla n\u00e4san, glas\u00f6gonen, torr hud och kanske har hon faktiskt n\u00e5gra fler rynkor i \u00e5r. Titta hon ler mot mig. Ja, och jag ler tillbaks. Sn\u00e4ll-ler s\u00e5 att hon f\u00f6rst\u00e5r att jag inte t\u00e4nker stickas. Luktar lite p\u00e5 hennes h\u00e5r. Mmmm… det luktar gott. Sommar. Jod\u00e5 det luktar timotej idag ocks\u00e5. Ja och s\u00e5 bjuder hon p\u00e5 socker. Man tackar. Sk\u00e5nskt socker. Under Danskt namn. Men finsocker. Vitt. S\u00f6tt. Jag beh\u00f6ver det d\u00e4r nu. Tuggar i mig och st\u00e4rks. Knark. Lever upp. Tack k\u00e4ra du.<\/p>\n
Ja och de sitter d\u00e4r i godan ro i solen, den gamla kvinnan och getingen. Att det \u00e4r f\u00f6rsta maj vet inte getingen n\u00e5got om. Men arbetare kommer den f\u00f6da fram snart. Massor. Ja och sj\u00e4lv \u00e4r hon drottning. Ursymbolen f\u00f6r \u00f6verh\u00f6ghet. Men de jobbar s\u00e5klart \u00e5t samma h\u00e5ll alla d\u00e4r i boet. Det \u00e4r l\u00e4ttare att vara b\u00e5de arbetare och drottning d\u00e5. Det \u00e4r inte sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 ens f\u00f6r n\u00e5gon som inte lever s\u00e5.<\/p>\n
Ja och sen den d\u00e4r katastrofen. Den f\u00e5r vi ber\u00e4tta om n\u00e5gon annan g\u00e5ng. Det passar sig helt enkel inte att ber\u00e4tta om s\u00e5dant en s\u00e5dan h\u00e4r vacker dag. Det \u00e4r inte alla dagar vi f\u00f6rst\u00e5r varandra s\u00e5 bra helt enkelt. Man f\u00e5r ta till vara p\u00e5 de dagarna. L\u00e5tsas att katastrofer inte h\u00e4nder. Att allt i v\u00e4rlden helt enkelt alltid \u00e4r gott och v\u00e4l och ljuvligt som en solig v\u00e5rdag. F\u00f6r inte kan det v\u00e4l anses vara fel att l\u00e5tsas en stund d\u00e4r ute i tr\u00e4dg\u00e5rden under solen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Sol. Kanske v\u00e4rme. P\u00e5 v\u00e4g om inte annat. Det \u00e4r dags att plocka av sig. Kanske allts\u00e5. Dags att krypa ut. L\u00e4mna h\u00e5lan. Jod\u00e5, nog har v\u00e4rmen k\u00e4nts n\u00e5gra dagar tidigare ocks\u00e5. Men jag l\u00e5ter mig inte luras. Inte av den f\u00f6rsta fina dagen. Inte av den andra heller. De som g\u00f6r det, de som […]<\/p>\n","protected":false},"author":24,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[24,57],"tags":[],"class_list":["post-21637","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-betraktelser","category-noveller"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"jetpack-related-posts":[{"id":13154,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=13154","url_meta":{"origin":21637,"position":0},"title":"Om ingen \u00e4lskar en s\u00e5 har man i alla fall en Iphone.","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-05-16","format":false,"excerpt":"Att titta till pannan \u00e4r min uppgift. Det har v\u00e4l inte samma dignitet som att laga mat, men det skall g\u00f6ras f\u00f6r att vi inte skall brinna inne och f\u00f6r att det skall vara varmt i huset. Det \u00e4r s\u00e4llan n\u00e5gon uppskattar s\u00e5dant d\u00e4r f\u00f6rr\u00e4n man verkligen brinner inne eller\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"iphone5_ios7_large_verge_medium_landscape","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/05\/iphone5_ios7_large_verge_medium_landscape.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/05\/iphone5_ios7_large_verge_medium_landscape.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/05\/iphone5_ios7_large_verge_medium_landscape.jpg?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":31366,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=31366","url_meta":{"origin":21637,"position":1},"title":"H\u00e5gl\u00f6s","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2019-01-15","format":false,"excerpt":"Jag st\u00e5r d\u00e4r i f\u00f6nstret och tittar ut \u00f6ver byn idag. Jag m\u00e5ste r\u00f6ra p\u00e5 mig. Kan inte bara sitta d\u00e4r stilla framf\u00f6r sk\u00e4rmarna. Fast allt i mig s\u00e4ger \"sov din dj\u00e4vel\". Jag k\u00e4nner igen det d\u00e4r s\u00e5 v\u00e4l. F\u00f6re f\u00f6rkylningstillst\u00e5ndet. Eller f\u00f6re sjukdomen mer generellt. Eller pre-death kanske en\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"","width":0,"height":0},"classes":[]},{"id":17040,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=17040","url_meta":{"origin":21637,"position":2},"title":"En bullfrossa till","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2015-03-13","format":false,"excerpt":"Ja jag t\u00e4nker ge mig strax. Fredagskv\u00e4llarna \u00e4r heliga. Det \u00e4r inte sv\u00e5rare \u00e4n s\u00e5. Japp den enda heliga kv\u00e4llen. Imorgon dessutom klocka p\u00e5 ringning. Mycket nu. Saker skall s\u00e4ttas ihop och levereras \u00e5t veckan. Skickas till Indien och till USA. Allt \u00e4r p\u00e5 riktigt igen. Jag \u00e4r skakad. Sol\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"pi","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/03\/pi.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":19113,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=19113","url_meta":{"origin":21637,"position":3},"title":"Snart \u00e4r de v\u00e4l h\u00e4r, en-menings-romanerna","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2015-12-01","format":false,"excerpt":"Det bl\u00e5ser ute. Minus tre. Man l\u00e4ngtar till str\u00e4nder i Portugal. Men sitter allts\u00e5 h\u00e4r i skogen i Lo[o]s. Kan inte annat. Bokf\u00f6ring dessutom idag. Som st\u00e4dning. Det m\u00e5ste g\u00f6ras. Det k\u00e4nns bra efter\u00e5t. R\u00f6tt d\u00e4r, mycket r\u00f6tt. Svart ute i h\u00f6sten. Mycket svart. M\u00f6jligen var det inte b\u00e4ttre tv\u00e4rt\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"2015-09-01_14-03-22","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/2015-09-01_14-03-22-1024x489.png?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/2015-09-01_14-03-22-1024x489.png?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/09\/2015-09-01_14-03-22-1024x489.png?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":13119,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=13119","url_meta":{"origin":21637,"position":4},"title":"Hur billigt \u00e4r du beredd att s\u00e4lja dig min lille v\u00e4n!?","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-05-14","format":false,"excerpt":"Det \u00e4r s\u00e5 tyst h\u00e4r p\u00e5 kullen med det stora gula huset nu p\u00e5 morgonen. Jag vaknar och stiger upp tidigt f\u00f6r att sotarmurre \u00e4r h\u00e4r. Efter frukost blir det att duscha kallt, men jag vaknar bara delvis i alla fall. Tystnaden \u00e4r allts\u00e5 \u00f6ver oss denna morgon. Den och\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"kugghjul","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/05\/kugghjul-1024x751.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/05\/kugghjul-1024x751.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/05\/kugghjul-1024x751.jpg?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":42345,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=42345","url_meta":{"origin":21637,"position":5},"title":"En vandrare","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2022-07-27","format":false,"excerpt":"Jag vandrar runt p\u00e5 \"min\" kulle. Det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 r\u00e4tt behagligt i solen trotts sexton grader. \"min\" \u00e4r s\u00e5klart bara ett s\u00e4tt att se p\u00e5 det. Andra kallar kullen \"sin\" dom ocks\u00e5. Ja och ingen av oss kan v\u00e4l \u00e4ga kullen annat \u00e4n som i en text p\u00e5 ett papper.\u2026","rel":"","context":"In "Swedish"","block_context":{"text":"Swedish","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=2"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/IMG_20220717_175108-scaled.jpg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/IMG_20220717_175108-scaled.jpg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/IMG_20220717_175108-scaled.jpg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/IMG_20220717_175108-scaled.jpg?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/IMG_20220717_175108-scaled.jpg?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2022\/07\/IMG_20220717_175108-scaled.jpg?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]}],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p68PL2-5CZ","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/21637","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/24"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=21637"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/21637\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":21638,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/21637\/revisions\/21638"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=21637"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=21637"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=21637"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}