Jag har f\u00f6ljt m\u00e5nga till gravarna och en sista vila nu. Jag \u00e4r i den \u00e5ldern. De flesta har haft ett helt och fullt liv, f\u00e5tt sitt, n\u00e5gra har inte alls f\u00e5tt leva klart, ryckts bort alldeles f\u00f6r tidigt, haft mycket kvar att ge. Som det \u00e4r. De gamla sl\u00e4ktingar man har kvar \u00e4r ensamma f\u00f6r att deras v\u00e4nner redan \u00e4r d\u00f6da. Ju fler \u00e5r man lever, desto f\u00e4rre av dem man hade omkring sig finns kvar. De spontana bes\u00f6ken fr\u00e5n v\u00e4nnerna blir f\u00e4rre. Det g\u00e5r inte l\u00e4ngre att minnas alla man borde minnas n\u00e4r man st\u00e5r d\u00e4r vid kyrkog\u00e5rden i kylan och t\u00e4nder ett ljus f\u00f6r de d\u00f6da med darrande kalla h\u00e4nder.<\/p>\n
Dagens datum kommer jag alltid att minnas som det datum n\u00e4r en v\u00e4n gick bort. Jag har tv\u00e5 n\u00e4ra v\u00e4nner som g\u00e5tt f\u00f6re mig. B\u00e5de saknas mig hela v\u00e4gen in i hj\u00e4rtats inre kamrar f\u00f6r jag trodde i min enfald att vi hade tid kvar, att tr\u00e4ffas, gott om tid, att sladdra om gamla minnen, ta en \u00f6l tillsamman, bli sm\u00e5fulla, skratta. Men s\u00e5 blev det inte. Tiden r\u00e4ckte inte till f\u00f6r det. Vi skulle ha tr\u00e4ffats tidigare \u00e4n vi gjorde. Varf\u00f6r anv\u00e4nde vi oss inte av de trettio \u00e5r vi inte s\u00e5gs p\u00e5 p\u00e5 ett b\u00e4ttre s\u00e4tt?<\/p>\n
Men ingen \u00e4r p\u00e5 riktigt d\u00f6d s\u00e5 l\u00e4ngre n\u00e5gon minns dem. Det tror jag p\u00e5. \u00a0S\u00e5 jag minns Lars Jons\u00e4ll idag. Som en bra kamrat och en god v\u00e4n. Eller kanske \u00e4r det bara minnet av honom jag minns. Vi s\u00e5gs ju inte p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r. Jag fick \u00e4ran att sjunga p\u00e5 hans begravning. Och jag tog adj\u00f6 av honom i bilen p\u00e5 v\u00e4g till den med Scorpions p\u00e5 h\u00f6gsta m\u00f6jliga volym i de skorrande billiga h\u00f6gtalarna. Precis som vi satt och spelade samma l\u00e5tar f\u00f6r trettio \u00e5r sedan i en annan bil. Fast tametusan om inte min r\u00f6da Renault blev f\u00f6rvandlades till en vit Amazon just den vackra morgonen p\u00e5 v\u00e4g mot Ovan\u00e5kers kyrka och att Lars igen satt d\u00e4r bredvid mig sjungandes, nej skrikandes,\u00a0 med i varje l\u00e5t hela v\u00e4gen fram till parkeringen d\u00e4r utanf\u00f6r Ovan\u00e5kers kyrkan d\u00e4r f\u00e4rden tog slut den d\u00e4r underbart vackra sommardagen d\u00e5 gr\u00e5ten satt som en stor klump i min hals fr\u00e5n morgon till kv\u00e4ll.<\/p>\n
Ja och s\u00e5 skrev jag en l\u00e5t till\u00e4gnad honom s\u00e5klart. Det \u00e4r ju s\u00e5dant s\u00e5dana som jag g\u00f6r. Patetiska figurer, men jag vet att han f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r den m\u00e5ste bli till, ja och det k\u00e4ndes liksom bra att g\u00f6ra det. Sorgebehandling. Ett skitl\u00e5t s\u00e5klart. Men en som kommer fr\u00e5n hj\u00e4rtat d\u00e5 \u00e4nd\u00e5, och nog borde v\u00e4l det r\u00e4knas. I alla fall lite, lite gran.<\/p>\n
Rockat fett var du nu \u00e4r kompis! Jag gl\u00f6mmer dig aldrig! Det h\u00e4r \u00e4r min l\u00e5t till Lars<\/p>\n
\n<\/strong><\/p>\n