Mobuntu blev till n\u00e4r hans far, Solen, penetrerade tidsv\u00e4ven och t\u00e4nde sitt ljus inne i hans mottagliga mor Universum. Det tog fyra miljarder \u00e5r, s\u00e5n\u00e4r som p\u00e5 en dag, f\u00f6r honom att f\u00f6das och n\u00e4r det s\u00e5 skedde kastade hans stolte far sitt ljus \u00f6ver honom och betraktade sin blinde son med stor stolthet. Hans mor var en fr\u00e5nvarande mor, men en mor som vi m\u00e5 f\u00f6rl\u00e5ta f\u00f6r det eftersom hon \u00e4nd\u00e5 var urmodern och allts\u00e5 st\u00e4ndigt i f\u00f6dslov\u00e4rkar. Alltid n\u00e4rvarande men likafullt biljarder ljus\u00e5r bort fr\u00e5n dem hon \u00e4lskade och \u00e4lskades av.<\/p>\n
Mobutu’s f\u00f6rsta \u00e5r var svarta, blind som han var. Men ljuset som hans far s\u00e5 k\u00e4rleksfullt \u00f6ste \u00f6ver sin son v\u00e4rmde honom och fick honom att sakta v\u00e4nja sig vid och f\u00f6rst\u00e5 v\u00e4rlden som omgav honom. De f\u00f6rsta miljontals \u00e5ren fanns bara hans far och han. V\u00e4rmen f\u00f6renade de tv\u00e5. N\u00e4r han sedan m\u00f6dosamt \u00f6ppnade sina \u00f6gon uppt\u00e4ckte han sina syskon. F\u00f6rst de som var honom n\u00e4rmast. Merkurius, Venus och Mars. Sen de andra syskonen, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Alla lika \u00e4lskade av hans far som han sj\u00e4lv. Han som ville ha sin fars k\u00e4rlek bara f\u00f6r sig sj\u00e4lv delade den i sj\u00e4lva verket med andra. Hade alltid gjort det.<\/p>\n
Avundsjukan, svartsjukan och det universella ursinnet grep Mobutu. Fyllde honom \u00f6ver br\u00e4ddarna. Han b\u00f6rjade kastade eld omkring sig. L\u00e4t sitt heta svarta skinn koka i vilt raseri. Hans andedr\u00e4kt blev unken, svavelfylld, och han skapade svarta sotiga moln omkring sig f\u00f6r att d\u00f6lja sig f\u00f6r dom andra. Hans far och hans syskon betraktade allt detta med sorg i sina hj\u00e4rtan men visste ocks\u00e5 att det bara var en fas i Mobutus liv. Tiden, inte dom, fick hantera detta.<\/p>\n
De miljonerna \u00e5ren gick som miljoner \u00e5r g\u00e5r och som man f\u00f6rutsett lugnade Mobutu ner sig. Mobutu b\u00f6rjade uppskatta sina syskon. Gl\u00e4djas \u00f6ver deras dans tillsammans med sin far och under n\u00e5gra hundra miljoner \u00e5r nj\u00f6t han av allt detta nyfunna och bara gick upp i sin virvlande dans med sina syskon och en st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande, v\u00e4rmande, beskyddande far. Tills kometen Lea kom in i hans liv.<\/p>\n
Lea var gnistrande och vacker och hennes svans var som glittrande p\u00e4rlemor. Hon f\u00f6rtrollade Mobutu och han \u00e4lskade och fylldes av henne fr\u00e5n det f\u00f6rsta \u00f6gonblicket han s\u00e5g henne. Men Lea visste att hon var en som st\u00e4ndigt skulle vara utanf\u00f6r. Aldrig p\u00e5 riktigt h\u00f6ra till. Bara komma p\u00e5 bes\u00f6k till n\u00e5gon hon \u00e4lskade i korta stunder och hon f\u00f6rklarade det f\u00f6r Mobuntu. Tvekade. Men hans k\u00e4rlek f\u00f6rtrollade ocks\u00e5 henne. K\u00e4rleken gjorde dem snart blinda f\u00f6r sanningen och de gav sig h\u00e4n i varandra den korta stund dom hade tillsammans. \u00c4lskade som inga n\u00e5gonsin tidigare \u00e4lskat i universum. Nj\u00f6t av allt hos varandra tills Lea till slut \u00e4nd\u00e5 var tvungen att ge sig av p\u00e5 sin st\u00e4ndiga resa. Utanf\u00f6rskapet. Innan hon gav sig av s\u00e5 gav hon honom m\u00e5nen som en k\u00e4rleksg\u00e5va som st\u00e4ndigt skulle p\u00e5minna honom om att hon till slut skulle komma tillbaks och \u00e4lska honom igen. S\u00e5 att han, liksom hon, aldrig skulle gl\u00f6mma deras k\u00e4rlek. Och dom s\u00e5g efter varandra tills Lea inte l\u00e4ngre gick att se.<\/p>\n
D\u00e5 brast Mobutu i gr\u00e5t. Han gr\u00e4t s\u00e5 att floder bildades. Floder som rann ner dalar och bildade sj\u00f6ar. Sj\u00f6ar som fylldes till br\u00e4den med hans t\u00e5rar och bildade nya floder som rann vidare och till slut bildad vilda hav. Tills Mobutu inte hade n\u00e5gra t\u00e5rar kvar. D\u00e5 hans far v\u00e4rmde hans t\u00e5rar och skapade regn och moln som tr\u00f6st f\u00f6r Mobutu. L\u00e4t floderna st\u00e4ndigt porla i ett evigt kretslopp av sorgsen musik. Mobutu blev en lysande bl\u00e5 diamant i universum i st\u00e4llet f\u00f6r den tidigare svarte, men han m\u00e4rkte det inte sj\u00e4lv d\u00e4r han krampaktigt omfamnade m\u00e5nen och mindes sin \u00e4lskade Lea. M\u00e5nen, det kvinnliga, som hon l\u00e4mnat efter sig. Som ocks\u00e5 drog honom till sig. N\u00e4stan h\u00e4mtade vattnet och landet p\u00e5 hans yta \u00f6ver till sig i en evig omfamning f\u00f6r att minnas den stora k\u00e4rleken mellan dom tv\u00e5. Han gl\u00f6mde aldrig.<\/p>\n
Miljoner \u00e5r gick. Haven var tomma. Landet var tomt. Himlen var tom. Mobutu ensam. Men Lea \u00e5terv\u00e4nde. \u00c4nnu vackrare. Och hon s\u00e5g p\u00e5 Mobutu och s\u00e5g att ocks\u00e5 han var vackrare. Skimrande bl\u00e5. \u00c4lskade \u00e4nnu intensivare denna g\u00e5ng. Fyllde haven med liv. Fyllde bergen och dalarna med liv. L\u00e4t himlen f\u00e5 r\u00f6relse och liv. Startade livet. Det som \u00e4r starkare \u00e4n allt annat, med k\u00e4rleken \u00f6ver att finnas till som den grundl\u00e4ggande sammanh\u00e5llande kraften. F\u00f6rundrades \u00f6ver allt detta och l\u00e4t ocks\u00e5 livet, det skapade, dela denna f\u00f6rundran.<\/p>\n
N\u00e4r Lea denna g\u00e5ng gav sig iv\u00e4g visste Mobutu att hon skulle komma tillbaks, s\u00e5 han f\u00f6rsj\u00f6nk i djup meditation n\u00e4r hon inte l\u00e4ngre syntes. V\u00e4ntande till sin \u00e4lskade \u00e5ter skulle \u00e5terv\u00e4nda och begrundande k\u00e4rlekens mirakel i miljoner \u00e5r tills de skulle f\u00f6renade sig med honom i deras gemensamma intensiva k\u00e4rlek. Han s\u00e5g inte men anade att delar av honom f\u00f6rgjordes av dom som gl\u00f6mt allt detta. Som inte l\u00e4ngre f\u00f6rstod att liv var k\u00e4rlekens f\u00f6rl\u00e4ngning. Som ist\u00e4llet var fyllda av girighet, hat och allt som var motsatsen till k\u00e4rlek. Han l\u00e4t dem h\u00e5llas. Snart skulle Lea komma \u00e5ter och d\u00e5 skulle inget kunna st\u00e5 emot livet, k\u00e4rleken och de goda krafterna som alltid segrade till slut. S\u00e5 vist var universum \u00e4nd\u00e5 inr\u00e4ttat. S\u00e5 han v\u00e4ntar…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Mobuntu blev till n\u00e4r hans far, Solen, penetrerade tidsv\u00e4ven och t\u00e4nde sitt ljus inne i hans mottagliga mor Universum. Det tog fyra miljarder \u00e5r, s\u00e5n\u00e4r som p\u00e5 en dag, f\u00f6r honom att f\u00f6das och n\u00e4r det s\u00e5 skedde kastade hans stolte far sitt ljus \u00f6ver honom och betraktade sin blinde son med stor stolthet. Hans […]<\/p>\n","protected":false},"author":24,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[24,2],"tags":[],"class_list":["post-1972","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-betraktelser","category-swedish"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"jetpack-related-posts":[{"id":10443,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=10443","url_meta":{"origin":1972,"position":0},"title":"F\u00f6delsedag","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2013-10-10","format":false,"excerpt":"Hon fyllde \u00e5r den h\u00e4r dagen. Oktober, den tionde, ett h\u00f6stbarn. Hon t\u00e4nde ett ljus till morgonkaffet. Det fanns ingen som kom med kaffe p\u00e5 s\u00e4ngen och sj\u00f6ng f\u00f6r henne, hon hade bott ensam hela sitt vuxna liv. En bror och en syster och deras familjer var det som fanns\u2026","rel":"","context":"In "Noveller"","block_context":{"text":"Noveller","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=57"},"img":{"alt_text":"788307","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/10\/788307.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":2076,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=2076","url_meta":{"origin":1972,"position":1},"title":"“Jag \u00c4lskar Dig!”","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2012-11-26","format":false,"excerpt":"\"L\u00e5t d\u00f6rren st\u00e5 \u00f6ppen.\" Det var det sista hon hade sagt innan hon dog. Han hade g\u00e5tt ut fr\u00e5n det unkna sjukrummet bara en kort stund. F\u00f6r att f\u00e5 lite luft. Han hade verkligen beh\u00f6vt lite frisk luft i lungorna just d\u00e5. N\u00e4r han kom tillbaks andades hon inte l\u00e4ngre.\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/200px-Coraz%C3%B3n.svg_.png?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":8048,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=8048","url_meta":{"origin":1972,"position":2},"title":"En sten","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2013-07-21","format":false,"excerpt":"Bara en liten sten fanns kvar efter honom. En liten skitsten det skall erk\u00e4nnas, men f\u00f6r Sofia var den en diamant. Vackrare \u00e4n n\u00e5gon annan sten. Han hade tagit den med sig n\u00e4r de reste hem fr\u00e5n Island den d\u00e4r h\u00f6sten. D\u00e5 hade hon bara tyckt att det var f\u00e5nigt\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"19-63-large","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/07\/19-63-large.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":7974,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=7974","url_meta":{"origin":1972,"position":3},"title":"F\u00f6rfattarens r\u00e4tt","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2013-07-17","format":false,"excerpt":"Det tog bara tre sekunder, sen brann det f\u00f6r fullt. Hon sl\u00e4ngde dunken med bensin in i l\u00e5gorna och den halvfulla plastbeh\u00e5llarens pip tog eld med med en eldsprutareffekt som fick ocks\u00e5 den gamla byr\u00e5n som hon \u00e4rvt av sin mormor att fatta eld p\u00e5 alla sina delar samtidigt. N\u00e4r\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"gamla","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/07\/gamla.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":8218,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=8218","url_meta":{"origin":1972,"position":4},"title":"Av detta kan man l\u00e4ra sig att ta chansen","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2013-08-06","format":false,"excerpt":"De hade egentligen aldrig kommit varandra n\u00e4ra ens. Kamratligt kramats, javisst hade det gjort det, precis som mellan alla andra arbetskamrater, men aldrig riktigt pratat eller dansat eller gjort det allra minsta mer. \u00c4nd\u00e5 var det tre \u00e5r mellan det att han f\u00f6rst sett henne och tills hon f\u00f6rsvann. D\u00e5\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"heartapple_119500478","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2013\/08\/heartapple_119500478.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":252,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=252","url_meta":{"origin":1972,"position":5},"title":"Ernst","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2008-05-21","format":false,"excerpt":"Ernst hette min far. 1993 gick han bort efter att hans kroppspuls\u00e5der brustit en osannolikt\u00a0 vacker v\u00e5rf\u00f6rmiddag i slutet av April. Fr\u00e5n en dag till en annan var han bara borta. Det var en jobbig tid f\u00f6r vi kom, de senaste \u00e5ren, att st\u00e5 varandra n\u00e4ra. Samtidigt var detta r\u00e4tta\u2026","rel":"","context":"In "Swedish"","block_context":{"text":"Swedish","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=2"},"img":{"alt_text":"","src":"","width":0,"height":0},"classes":[]}],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p68PL2-vO","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1972","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/24"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1972"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1972\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4475,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1972\/revisions\/4475"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1972"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1972"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1972"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}