{"id":17022,"date":"2015-03-13T10:12:19","date_gmt":"2015-03-13T09:12:19","guid":{"rendered":"http:\/\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/?p=17022"},"modified":"2015-03-13T10:12:19","modified_gmt":"2015-03-13T09:12:19","slug":"sammanhang","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=17022","title":{"rendered":"Sammanhang"},"content":{"rendered":"

\"skidstugan_ake_per_tommy_1200\"<\/a><\/p>\n

Har du en v\u00e4n som oftast sl\u00e4pper in sig sj\u00e4lv. Som direkt g\u00e5r fram till kylsk\u00e5pet\u00a0 hugger den sista \u00f6len med den \u00e4gandes sj\u00e4lvklar r\u00e4tt eller tar den sista mackan, den som barnen skulle ha,\u00a0 och sen sl\u00e4nger sig i soffan, med de v\u00e5rleriga stinkande gympadojorna p\u00e5, s\u00e4tter p\u00e5 tv’n, h\u00f6gt, barnen sover, och kanske f\u00f6rst d\u00e4r fr\u00e5gar hur det \u00e4r. I b\u00e4sta fall. En s\u00e5n d\u00e4r som din partner hatar f\u00f6r att hen kommer fr\u00e5n ditt tidigare liv eller \u00e4lskar lika mycket som dig f\u00f6r att hen \u00e4r er. \u00c4r som ett husdjur. Som katten n\u00e4r den sl\u00e4par in den st\u00f6rsta r\u00e5tta du n\u00e5gonsin sett, den som fortfarande\u00a0 lever. Ja en som skulle ligga d\u00e4r mellan er i s\u00e4ngen om hen kunde och inte blev utk\u00f6rd om hen verkligen f\u00f6rs\u00f6kte, men d\u00e4r det ocks\u00e5 \u00e4r den enda gr\u00e4nsen varelsen, f\u00f6r det \u00e4r en s\u00e5dan,\u00a0 f\u00f6rst\u00e5r. Grattis!<\/p>\n

Har man spelat eller spelar i olika band s\u00e5 har man s\u00e5klart\u00a0 haft de d\u00e4r husdjuren i sitt liv. Det finns n\u00e5got speciellt med att uts\u00e4tta sig. Att g\u00e5 upp p\u00e5 en scen tillsammans med n\u00e5gra andra och g\u00f6ra det man g\u00f6r. Den som g\u00e5r upp d\u00e4r sj\u00e4lv blir s\u00e5klart ensammare \u00e4n n\u00e5gon annan kan bli i hela v\u00e4rlden. De som g\u00e5r upp i flock blir en. En sammansatt enhet som best\u00e5r av bra och d\u00e5liga sidor. Som en sj\u00e4lv. En mage som j\u00e4vlas, ett huvud som h\u00f6r ont, en lillt\u00e5 med en likt\u00e5. Ett \u00f6ga om \u00e4nd\u00e5 ser. Ett n\u00e5got som \u00e4nd\u00e5 h\u00f6r ihop. \u00c4r en. Som man accepterar och tycker om f\u00f6r vad det \u00e4r \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n

Men det beh\u00f6ver s\u00e5klart inte handla om ett band. De kan handla om andra grupperingar d\u00e4r man \u00e4r utsatt. Soldater, brandm\u00e4n, akutpersonal. Ja ni fattar. Utsatta. Va d\u00e5 utsatt som musiker t\u00e4nker du nu. Ja i j\u00e4mf\u00f6relse med soldater och akutpersonal. D\u00e4r fattar man ju utsattheten. Men musiker. Kul ju bara. Men g\u00e5 upp p\u00e5 en scen s\u00e5 f\u00e5r du du se. Inte en s\u00e5dan d\u00e4r med ett folkhav nedanf\u00f6r. Det \u00e4r enkelt och opersonligt att st\u00e5 d\u00e4r och det \u00e4r bara recensionerna dan efter man beh\u00f6ver oroa sig f\u00f6r. Nej en med tio eller tjugo personer i publiken, varav du k\u00e4nner sju, som sitter, med armarna i kors, alla utom en med likgiltig min, f\u00f6r den d\u00e4r ende flinande personen \u00e4r trummisens f\u00f6rsta flickv\u00e4n, men d\u00e4r alla andra hellre skulle vilja kolla in den nya serien p\u00e5 tv. St\u00e4ll dig d\u00e4r och lira de d\u00e4r l\u00e5tarna som de d\u00e4r m\u00e4nniskorna aldrig har h\u00f6rt, inte vill h\u00f6ra, eftersom de aldrig h\u00f6rt dem, moment 22, de l\u00e5tar som \u00e4r h\u00e4mtade l\u00e4ngst in ifr\u00e5n din egen sj\u00e4l. Japp utsatt.<\/p>\n

Men de d\u00e4r relationerna som uppst\u00e5r mellan de som st\u00e5r d\u00e4r p\u00e5 en scen \u00e4r ren och sk\u00e4r k\u00e4rlek. Man \u00e4r utl\u00e4mnade \u00e5t varandra\u00a0 och m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 lita p\u00e5 varandra. Finns det en en \u00f6l i kylen s\u00e5 s\u00e5 \u00e4r det sj\u00e4lvklart att man kan ta den. Samma sak med sista mackan. F\u00f6r man skulle g\u00f6ra samma sak \u00e5t andra h\u00e5llet. Utan minsta tvekan. Visst man \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 varandra ocks\u00e5. N\u00e4stan hela tiden. P\u00e5 samma sak som man kan ogilla sin stora mage, eller sin n\u00e4sa eller att hj\u00e4rtat sl\u00e5r dubbelslag n\u00e4r man just skall till att somna in s\u00e5 kan man \u00f6nska en trummis, en basist eller en s\u00e5ngare \u00e5t helvete ocks\u00e5.<\/p>\n

N\u00e4r ja pratar om att jag funnits i ett sammanhang en g\u00e5ng i mitt liv s\u00e5 \u00e4r det det d\u00e4r jag pratar om. Perioder n\u00e4r man varit s\u00e5 sammansvetsad med andra m\u00e4nniskor s\u00e5 att de n\u00e4stan blivit en del av dig sj\u00e4lv. Fel p\u00e5 bilen ute i skogen flera mil fr\u00e5n n\u00e4rmaste stad. Jod\u00e5 de \u00e4r d\u00e4r de d\u00e4r kamraterna innan man ens hunnit ringa och be om hj\u00e4lp. D\u00e5ligt med st\u00e5lar i slutet p\u00e5 m\u00e5naden. Jo den d\u00e4r femhundringen i pl\u00e5nboken ligger d\u00e4r innan du ens tinat upp den d\u00e4r frysta kavringen som ligger d\u00e4r l\u00e4ngst ner i frysboxen. Den som ligger d\u00e4r som krismat. S\u00e4krast att spara ocks\u00e5 vid n\u00e4sta frysrensning. Ja de d\u00e4r m\u00e4nniskorna du sj\u00e4lv skulle dra iv\u00e4g fr\u00e5n p\u00e5 ditt eget br\u00f6llop f\u00f6r om de skrek p\u00e5 hj\u00e4lp n\u00e4r du precis skulle till och s\u00e4ga ja. De om \u00e4r en del av dig och alltid kommer att vara en del av dig. Riktiga v\u00e4nner.<\/p>\n

Alla som spelat i ett band vet vad jag pratar om. Jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 det. Men finns det k\u00e4rlek s\u00e5 finns det s\u00e5klart ocks\u00e5 hat. Den d\u00e4r s\u00e5ngaren som drar iv\u00e4g och g\u00f6r solokarri\u00e4r \u00e4r verkligen den store j\u00e4vla skiten. Svikaren. Eller hen som kommer packad till spelningen, eller inte dyker upp alls, skulle man kunna strypa med h\u00e4nder utan handskar och le glatt n\u00e4r hen blir bl\u00e5 och tungan \u00e5ker ut ur munnen. Ja det d\u00e4r \u00e4r sammanhangen jag pratar om.<\/p>\n

Men s\u00e5 tar de slut. Nya konstellationer bildas.\u00a0 Folk m\u00e5ste ut i v\u00e4rlden och r\u00e4tt vad det \u00e4r s\u00e5 \u00e4r man sj\u00e4lv borta fr\u00e5n allt det d\u00e4r. De d\u00e4r sj\u00e4lvklara v\u00e4nnerna \u00e4r inte en del av en l\u00e4ngre. N\u00e4r man st\u00e5r d\u00e4r med den trasiga bilen finns det ingen att ringa mer \u00e4n det opersonliga\u00a0 assistansbolaget. F\u00f6rst d\u00e5 fattar man hur lycklig man var den d\u00e4r tiden. Hur lycklig man fortfarande skall vara f\u00f6r att man fick uppleva det d\u00e4r.<\/p>\n

Jag tr\u00e4ffade Sluggo f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan p\u00e5 Willis i G\u00e4vle. Pl\u00f6tsligt stod han d\u00e4r bara bakom mig. “Tjena \u00c5ke”. Vi hade inte setts sedan 78 n\u00e4r jag drog utan att s\u00e4ga hej. Som den f\u00f6rste. Jag som alltid l\u00e4ngtade bort fr\u00e5n byn. Mest av alla. Ville att de andra skulle h\u00e4nga med. Att vi skulle g\u00f6ra v\u00e4rlden. Ge musiken till fler. Men till slut stack sj\u00e4lv. S\u00e5lde gitarren, S\u00e5lde f\u00f6rst\u00e4rkaren. Gav upp. Skulle aldrig h\u00e5lla\u00a0 i en gitarr igen. Stod och gr\u00e4t d\u00e4r p\u00e5 konserterna. Men tog tag i en gitarrhals igen decennier bort i framtiden f\u00f6r att jag m\u00e5ste. En g\u00e5ng f\u00e5ngad alltid f\u00e5ngad. Nu ett “Hej” i en kassak\u00f6 trettio \u00e5r senare. Jag har ingen aning om hur han k\u00e4nde igen mig. Jag skulle aldrig k\u00e4nt igen honom. Men det var s\u00e5klart som d\u00e5. Vi hade delat s\u00e5 mycket redan. S\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r. Jag hade h\u00e5llit hans pekfinger mot gitarrhalsar tills de b\u00f6rjade bl\u00f6da. Tills barrreackordet fungerade. Det som jag ocks\u00e5 l\u00e4rt mig genom att dela mitt blod med gitarrhalsar av l\u00f6nntr\u00e4. S\u00e5 som br\u00f6der i musiken stod vi d\u00e4r. Jod\u00e5 han hade k\u00f6pt en ny Gibson. B\u00f6rjat lira lite igen. Jod\u00e5 jag gjorde lite l\u00e5tar p\u00e5 skoh. Distriktssk\u00f6terska. Vem kunde tror det d\u00e5. “Du d\u00e5?” L\u00e4rare. Bor i Los. “Tr\u00e4ffat n\u00e5gon fr\u00e5n f\u00f6rr d\u00e5?” N\u00e4\u00e4\u00e4. Och sen var det min tur i kassan han skulle jobba. “Vi syns n\u00e5gon g\u00e5ng”. “Japp, kul att ses”.<\/p>\n

I bilen bryter jag ihop. Ja jag gr\u00e5ter faktiskt n\u00e4r jag \u00e5ker d\u00e4rifr\u00e5n. Jompa, Sluggo, och alla de d\u00e4r m\u00e4nniskorna. Ja jag gav honom faktiskt till och med det d\u00e4r smeknamnet.\u00a0 Kanske runt tjugo personer var vi som var tighta som fan. L\u00e5ngt f\u00f6re S\u00f6dran, ungdomsg\u00e5rden, som vi byggde om, som vi \u00e4lskade och som var v\u00e5r. S\u00f6drang\u00e4nget. Ja de d\u00e4r m\u00e4nniskorna var det enda sammanhang jag funnits i i hela mitt liv. Ja om man inte r\u00e4knar familjen s\u00e5klart. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r jag gr\u00e5ter d\u00e4r i bilen. Ett “Hej” d\u00e4r i en kassak\u00f6 \u00e4r de enda som finns kvar. Senare n\u00e4r Jompa d\u00f6r, ja han g\u00f6r det ju l\u00e5ngt innan jag ens vet att han gjort det, s\u00e5 brister det igen.Sen Lars Jons\u00e4ll. Mer gr\u00e5t. Men d\u00e4r gjorde jag i alla fall min plikt. Sj\u00f6n en sista s\u00e5ng. En reunion har v\u00e4l aldrig varit aktuell. Oftast \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 b\u00e4st att bara minnas. Men n\u00e4r d\u00f6den blandar sig i hela spelet s\u00e5 blir det s\u00e5klart s\u00e5\u00a0 sj\u00e4lvklart avslutat det d\u00e4r vi hade. Den sj\u00e4lvklara kamratskapen mellan ett g\u00e4ng m\u00e4nniskor. Den som gick \u00f6ver bandgr\u00e4nserna. Bandgr\u00e4nser som uppl\u00f6stes p\u00e5 n\u00e4tterna efter festerna och danserna n\u00e4r danspjattar och h\u00e5rdrockare som en\u00a0 jammade tills solen gick upp utanf\u00f6r f\u00f6nsterrutorna.\u00a0 Spelade tills fingrar v\u00e4rkte och \u00f6ron tjulade och bad om n\u00e5d.<\/p>\n

Man skulle kunna tro att man som jag som nu sitter h\u00e4r och t\u00e4nker tillbaks skulle vilja ha tillbaks den d\u00e4r tiden. Uppleva den igen. Men i alla fall f\u00f6r mig fungerar inte s\u00e5. Jag vet s\u00e5klart att m\u00e5nga av de som var med vill r\u00e4dda folkets hem, ett till hus som var en del i allt det d\u00e4r, r\u00e4dda det till varje pris. Men inget av det betyder n\u00e5got endaste dugg f\u00f6r mig. Minnena finns kvar f\u00f6r oss som var med. De som g\u00f6r mig glad och de som g\u00f6r mig ledsen. S\u00f6dran \u00e4r riven. Kanske g\u00e5r Folkets hem samma v\u00e4g\u00a0 en dag. Jag bryr mig inte. S\u00f6dranvarar bara br\u00e4dor spik och pl\u00e5t. Precis som Folkets hem \u00e4r det. Det som h\u00e4nde d\u00e4r \u00e4r av en annan art. St\u00f6rre \u00e4n br\u00e4dor, spik och pl\u00e5t. Nya generationer har andra platser att knyta sina minnen till. Ja jag kommer alltid b\u00e4ra med mig doften av S\u00f6drans lokaler, k\u00e4nslan av folkets hems scengolv under bara f\u00f6tter. Eller att g\u00e5 p\u00e5 en fredagskv\u00e4ll n\u00e4r det var skoldans. Pannrummets v\u00e4rme och de illaluktande logerna. De \u00e4r en del av mig allt det d\u00e4r. Men jag \u00e4r ocks\u00e5 glad att jag br\u00f6t upp. Det var dags f\u00f6r det just d\u00e4r. Men den d\u00e4r samh\u00f6righeten \u00e4r s\u00e5klart den som sitter i mig mest av allt. Den g\u00e5r aldrig ur mig. Jag vill inte att den skall g\u00f6ra det heller.<\/p>\n

Visst jag skulle kunna ha stannat. Jobbat vidare p\u00e5 Tr\u00e4f\u00f6r\u00e4dlingen. Gjort det tills man la ner. B\u00f6rjat p\u00e5 SP ist\u00e4llet. Eller hankat mig fram som gitarr\u00e4rare. Den typiska v\u00e4gen. Handlat p\u00e5 ICA varje fredag och tr\u00e4ffat samma m\u00e4nniskor som jag alltid tr\u00e4ffat. H\u00f6rt till. Men varit uttr\u00e5kad intill n\u00e4ra d\u00f6den upplevelse. Spelat p\u00e5 festerna bara f\u00f6r att alla f\u00f6rv\u00e4ntade sig det. Samma l\u00e5tar som f\u00f6rr.\u00a0 Haft barn som spelat p\u00e5 festerna efter mig. Eller g\u00e5tt omkring d\u00e4r sj\u00e4lv b\u00e4rande p\u00e5 tunga ryggs\u00e4ckar av historia. Tagit plats som en av f\u00f6redettingarna i byn.\u00a0 G\u00e5tt d\u00e4r som n\u00e5gon patetisk legend fr\u00e5n f\u00f6rr som trodde han skulle bli rockstj\u00e4rna och er\u00f6vra v\u00e4rlden men som inte ens kom bort ifr\u00e5n byn. Aldig ens var en legend n\u00e4r han f\u00f6rv\u00e4ntades vara det. N\u00e4 det l\u00e5ter skr\u00e4mmande det d\u00e4r. Det blev b\u00e4ttre det som blev. Det g\u00f6r ju s\u00e5klart inte att jag saknar m\u00e4nniskorna mindre. De d\u00e4r som gick in tog en \u00f6l eller en macka utan att fr\u00e5ga och sen somnade i ens soffa. Men skorna p\u00e5.\u00a0 En s\u00e5dan d\u00e4r man antagligen skulle ha varit sj\u00e4lv om man stannat d\u00e4r i den d\u00e4r f\u00f6rbannade byn som man hat\u00e4lskar s\u00e5 det g\u00f6r ont.<\/p>\n

Nej reunion blir det inte . Ja kanske. Men inte med mig som en av deltagarna. Jompa och Lars bortg\u00e5ng satta punkt f\u00f6r det d\u00e4r. Annars skulle jag kanske kunnat g\u00e5 bara f\u00f6r att f\u00e5 s\u00e4ga ett enkelt “Hej” till Jompa och Lars ocks\u00e5 en sista g\u00e5ng. D\u00e4rf\u00f6r att jag alltid l\u00e4ngtat efter det.<\/p>\n

Ja jag kommer alltid l\u00e4ngta efter att igen vara en sj\u00e4lvklar den av det d\u00e4r sammanhanget n\u00e4r en v\u00e4n dyker upp h\u00e4r hemma och tar f\u00f6r sig som om det h\u00e4r var hens hus lika v\u00e4l som v\u00e5rt. Att kunna g\u00f6r detsamma \u00e5t andra h\u00e5llet. Men vet s\u00e5klart att alt det d\u00e4r tog slut och f\u00f6rsvann den d\u00e4r augustidagen jag satt mig i en orange 240 och \u00e5kte s\u00f6derut f\u00f6r att aldrig mer egentligen \u00e5terv\u00e4nda. Den dag en f\u00f6r alla reducerades till “hej” i en matkassek\u00f6,<\/p>\n

ps Bilden \u00e4r fr\u00e5n stugan uppe vid skidbacken i Edsbyn. Jag, Per Strandell och Tommy Lindberg. F\u00f6re innan S\u00f6dran fanns m\u00e5ste det vara. Det syns att jag \u00e4r medveten om att det tas ett fotografi. Jag var s\u00e5dan d\u00e5 och kanske \u00e4r s\u00e5dan idag. Esbj\u00f6rn K\u00e4ll, “Ester”, st\u00e5r bakom kameran. Min Canon. Den som ocks\u00e5 var en dr\u00f6m en g\u00e5ng. Vi l\u00e5nade den d\u00e4r stugan under tv\u00e5 somrar som tr\u00e4ningslokal. St\u00f6kigt. S\u00f6nderslagna d\u00f6rrar. Annat som “blev trasigt” p\u00e5 rock’n roll vis. Men vi gjorde r\u00e4tt f\u00f6r oss. Tror jag. Betalade och lagade. Hyran var l\u00e5g. Reparationskostnaderna s\u00e4kert h\u00f6gre. Fick kicken h\u00e4r ur det som sen blev Patent. Dansbandet. Med i 70-talet. \u00c4lskat. Ih\u00e5gkommet. Massor av spelningar. Jag ville g\u00f6ra h\u00e4ftiga rockshower. Teater. Alice Cooper Det var f\u00f6r galet f\u00f6r dom andra. Var s\u00e4kert det s\u00e4kert ocks\u00e5 f\u00f6r vem som helst. Jag har aldrig vetat av gr\u00e4nser. Jag minns fortfarande den bittra promenaden hem d\u00e4rifr\u00e5n. Kickad. Ensam. En eller tv\u00e5 veckor senare f\u00f6rsta tr\u00e4ningen med follan i det som skulle bli Atmosphere In Rock. Han ville k\u00f6ra covers. Jag ville k\u00f6ra egna l\u00e5tar. Det blev egna l\u00e5tar. Han ville vara med flickv\u00e4n. Jag ville spela och tr\u00e4na. Helst j\u00e4mt. S\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n varandra var och \u00e4r vi follan och jag. \u00c4nd\u00e5 sammanl\u00e4nkade s\u00e5klart. Av tiden. Men mer s\u00e5 med de andra d\u00e5 s\u00e5klart. De om blev och var en del av hela min person ocks\u00e5 efter den d\u00e4r promenaden hem fr\u00e5n skidstugan. Vi hade helt enkelt kommit f\u00f6r l\u00e5ngt tillsammans redan d\u00e4r. Jompa och jag som vatten och olja. Of\u00f6renliga men v\u00e4nner. F\u00f6r lika. Han som pussade mig p\u00e5 pannan en g\u00e5ng n\u00e4r han trodde att jag sov. Jag har alltid undrat varf\u00f6r? ds<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Har du en v\u00e4n som oftast sl\u00e4pper in sig sj\u00e4lv. Som direkt g\u00e5r fram till kylsk\u00e5pet\u00a0 hugger den sista \u00f6len med den \u00e4gandes sj\u00e4lvklar r\u00e4tt eller tar den sista mackan, den som barnen skulle ha,\u00a0 och sen sl\u00e4nger sig i soffan, med de v\u00e5rleriga stinkande gympadojorna p\u00e5, s\u00e4tter p\u00e5 tv’n, h\u00f6gt, barnen sover, och kanske […]<\/p>\n","protected":false},"author":24,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[24],"tags":[],"class_list":["post-17022","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-betraktelser"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"jetpack-related-posts":[{"id":15338,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=15338","url_meta":{"origin":17022,"position":0},"title":"S\u00e5 jag forts\u00e4tter","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-11-17","format":false,"excerpt":"F\u00f6r bara n\u00e5gra \u00e5r sedan s\u00e5 skulle jag nog suttit h\u00e4r p\u00e5 kontoret och undrat \"\u00c4r det bara s\u00e5h\u00e4r...\" och sen misstr\u00f6stat mig ner i m\u00f6rker n\u00e4ra helvetets portar. Men jag vet inte om det \u00e4r f\u00f6r att man \u00e4r \u00e4ldre, kanske visare eller bara bitter, bitter, bitter. Jag bryr\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"Lim-Johan-med-Bergakungen-utanf\u00f6r-stugan","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/Lim-Johan-med-Bergakungen-utanf%C3%B6r-stugan.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/Lim-Johan-med-Bergakungen-utanf%C3%B6r-stugan.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/Lim-Johan-med-Bergakungen-utanf%C3%B6r-stugan.jpg?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":14349,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=14349","url_meta":{"origin":17022,"position":1},"title":"Tekoppstext","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-08-11","format":false,"excerpt":"H\u00e4r kommer en tekoppstext igen. Vit rymlig kopp idag s\u00e5 det borde bli mer \u00e4n 2500 tecken. Men ibland vet man inte. Orden tar i alla fall s\u00e4llan slut, det \u00e4r snarare viljan att skriva f\u00f6r er ungef\u00e4r hundra personer som antagligen l\u00e4ser det h\u00e4r idag som under andra dagar.\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"19986_StigLindberg_8","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/19986_StigLindberg_8.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/19986_StigLindberg_8.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/19986_StigLindberg_8.jpg?resize=525%2C300 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/19986_StigLindberg_8.jpg?resize=700%2C400 2x"},"classes":[]},{"id":17964,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=17964","url_meta":{"origin":17022,"position":2},"title":"En bit i taget","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2015-05-26","format":false,"excerpt":"Tisdag h\u00e4r. Tisdagar \u00e4r ofta bra dagar. Man har kommit ig\u00e5ng liksom och det \u00e4r ganska mycket vecka kvar s\u00e5 det finns m\u00f6jlighet att hinna med saker. Torsdagar och fredagar kan bli mer desperata. Det \u00e4r mer jakt p\u00e5 \"klart\" under veckans sista dagar. Idag hinner man t\u00e4nka och fundera.\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"2015-05-06_22-57-17","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2015\/05\/2015-05-06_22-57-17.png?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]},{"id":3469,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=3469","url_meta":{"origin":17022,"position":3},"title":"Till barnen!","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2013-03-05","format":false,"excerpt":"Melodifestivalen \u00e4r en programserie som springer ur en n\u00e4stan riktig t\u00e4vling. Den h\u00f6lls varje \u00e5r, med f\u00e5 undantag, fr\u00e5n 50-talet och fram till b\u00f6rjan av 2000-talet, ungef\u00e4r. Ganska m\u00e5nga g\u00e5nger fanns spekulationerna d\u00e4r i branschen om det verkligen gick r\u00e4ttvist till. Av erfarenhet vet jag att det f\u00f6rekom oegentligheter i\u2026","rel":"","context":"In "Musik"","block_context":{"text":"Musik","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=9"},"img":{"alt_text":"","src":"","width":0,"height":0},"classes":[]},{"id":47047,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=47047","url_meta":{"origin":17022,"position":4},"title":"“Ge mig en whisky och lite rock’n roll f\u00f6r helvete”","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2024-01-30","format":false,"excerpt":"Photo by Craig Adderley on Pexels.com Ont i rygg och ont i lungor f\u00e5r mig att ligga p\u00e5 soffan en f\u00f6rmiddag och en kv\u00e4ll. Sen kommer pelletsleveransen och d\u00e5 kan man s\u00e5klart inte ojja sig l\u00e4ngre.?Man f\u00e5r bita ihop. Men har det g\u00e5tt att b\u00e4ra in med i princip nyopererad\u2026","rel":"","context":"In "Swedish"","block_context":{"text":"Swedish","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=2"},"img":{"alt_text":"concrete road between trees","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/01\/pexels-photo-1563356.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/01\/pexels-photo-1563356.jpeg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/01\/pexels-photo-1563356.jpeg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/01\/pexels-photo-1563356.jpeg?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/01\/pexels-photo-1563356.jpeg?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2024\/01\/pexels-photo-1563356.jpeg?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]},{"id":14328,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=14328","url_meta":{"origin":17022,"position":5},"title":"Vansinnet inom mig tar \u00f6ver showen","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-08-08","format":false,"excerpt":"N\u00e4r jag \u00e4r sjuk s\u00e5 stiger liksom vansinnet d\u00e4r inuti mig fram p\u00e5 scenen och tar \u00f6ver showen. Dr\u00f6mmarna \u00e4r Kafkanoveller var och en av dem och f\u00f6r mig, som nu \u00e4r satt p\u00e5 parkett, enbart som \u00e5sk\u00e5dare i mitt eget liv, \u00a0\u00e4r de som de \u00e4r verkliga. Jag skall\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"error_0","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/08\/error_0.png?resize=350%2C200","width":350,"height":200},"classes":[]}],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p68PL2-4qy","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/17022","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/24"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=17022"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/17022\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":17023,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/17022\/revisions\/17023"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=17022"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=17022"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=17022"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}