{"id":16911,"date":"2015-03-09T09:13:24","date_gmt":"2015-03-09T08:13:24","guid":{"rendered":"http:\/\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/?p=16911"},"modified":"2015-03-09T09:14:12","modified_gmt":"2015-03-09T08:14:12","slug":"invald","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=16911","title":{"rendered":"Invald"},"content":{"rendered":"

\"knattefotboll\"<\/a><\/p>\n

En enda dag minns jag. Fotboll med de andra grabbarna. Invald. Har hur kul som helst en eftermiddag. Ja jag f\u00f6rstod det roliga i fotboll den d\u00e4r dan. Men det var bara den d\u00e4r dagen. Som gl\u00e4djen fanns d\u00e4r. Som solen fanns d\u00e4r. Fast solen fanns s\u00e5klart med under hela barndomen. St\u00e4ndig och att lita p\u00e5. Antingen st\u00f6rtregnade det och \u00e5skade eller ocks\u00e5 var det bl\u00e5 himmel, sol, och n\u00e5gra enstaka moln som seglade fram d\u00e4r uppe. Precis s\u00e5dana d\u00e4r dagar. Den var inte annorlunda p\u00e5 det viset. Den d\u00e4r dagen f\u00f6r fotbollsmatchen n\u00e4r det var roligt att vare en bland de andra. N\u00e4r jag var invald.<\/p>\n

Det m\u00e5ste ha varit fler fotbollsmatcher s\u00e5klart. B\u00e5de tidigare och senare. I skolan, i Edsbyhem p\u00e5 andra st\u00e4llen. Det fanns massor av ungar i Edsbyhem. 50-talsdr\u00f6mmen med 50-talsnamn. Fotbollsplan. Men jag minns bara den d\u00e4r g\u00e5ngen. F\u00f6r annars var man den d\u00e4r som blev vald bland de sista. Ja eller sist. En i klumpen. F\u00e5r vi X s\u00e5 f\u00e5r ni klumpen. M\u00e5lvakt, s\u00e5 man gjorde minst skada. Den vanligaste positionen. Men inte den d\u00e4r dan. Vad h\u00e4nde med de d\u00e4r som valde ut de d\u00e4r lagen. Blev de stora m\u00e4n? Eller blev de gubbar med tunt h\u00e5r och stor mage precis som jag blev. Ingen av dem har i alla fall n\u00e5tt tidningarnas sidor. Varken som fotbollsproffs eller nobelpristagare. Efter vad jag har sett. Jag har inte i och f\u00f6r sig inte tittat efter s\u00e5 noga.<\/p>\n

Men vad h\u00e4nde den d\u00e4r dan? Varf\u00f6r var just den kul. Kanske var de d\u00e4r som valde, som f\u00f6rs\u00f6kte undvika klumpen, borta den d\u00e4r dan. Blev sj\u00e4lva invalda i st\u00f6rre sammanhang. P\u00e5 \u00d6n kanske. I allvaret. Kanske var det bara lek f\u00f6r oss andra den d\u00e4r dan. Den jag kommer ih\u00e5g som den roligaste fotbollsmatchen i mitt liv.<\/p>\n

Jag har aldrig varit s\u00e5 mycket f\u00f6r att titta p\u00e5. Allts\u00e5 njuta av att vara en som st\u00e5r bredvid planen och tittar p\u00e5. Jag vill vara med. G\u00f6ra. Det \u00e4r det som \u00e4r haken med sporterna allts\u00e5. De g\u00e5r bort. Men det hindrar s\u00e5klart inte att jag imponeras. Nej. Men jag v\u00e4ljer bort. F\u00f6r att det inte r\u00e4cker att bara vara \u00e5sk\u00e5dare.<\/p>\n

Det d\u00e4r med att bli invald d\u00e5? Blev man en bittrare m\u00e4nniska idag f\u00f6r det d\u00e4r? Varje idrottslektion n\u00e4r man inte blev invald. Men jag tror inte det. Vad jag mins brydde jag mig inte. Gillade s\u00e5klart inte idrottslektionerna. Favoriseringen som varje idrottsl\u00e4rare \u00e4gnade sig \u00e5t. Sm\u00f6rjandet \u00e5t andra h\u00e5llet. F\u00f6r att f\u00e5 de d\u00e4r bra betygen. Jag stod vid sidan av det d\u00e4r. N\u00e5gra timmar i veckan. Inga problem. Man l\u00e4rde sig n\u00e5got d\u00e4r ocks\u00e5 om hur v\u00e4rlden och m\u00e4nniskorna fungerar. Mer det \u00e4n om idrott och idrottsut\u00f6vande. Kanske en b\u00e4ttre l\u00e4rdom dessutom. Vad vet jag.<\/p>\n

Men invald. Nej det var nog bara den d\u00e4r dan. Det valdes nog inte alls f\u00f6rresten. Bara delades upp och s\u00e5 fick det bli som det blev. <\/p>\n

Jag var ett ensamt barn. Gick oftast sj\u00e4lv. \u00c5ke och hans v\u00e4rld. Det var verkligen s\u00e5 i mitt fall. Jag i min v\u00e4rld. Men bland andra \u00e4nd\u00e5. Ofta. Men inte riktigt med. Som i resten av mitt liv. Men olycklig? Icke! Tv\u00e4rt om. Lycklig! Jag trivdes i min v\u00e4rld. G\u00f6r det fortfarande. Det fanns s\u00e5 mycket jag ville g\u00f6ra. Balsab\u00e5tar, bygga st\u00f6rsta kasen, detektivuppdrag p\u00e5 byn (stackars m\u00e4nniskor vi f\u00f6rf\u00f6ljde) och allt det d\u00e4r. Jag valde nog att g\u00e5 sj\u00e4lv.<\/p>\n

Mobbad? Nej. Det var nog inte l\u00f6nt. Jag skulle inte ha tagit \u00e5t mig. En del i allt fast utanf\u00f6r. Konstigt. En konstig j\u00e4vel d\u00e5 som nu. Den ny kille som kom till klassen och byn. Ekonomichefens son. Han som mobben gav sig p\u00e5. Som jag avstyrde mobbandet av. Femman eller sexan? Hur gick det till. Ingen f\u00f6rs\u00f6kte igen. Vad jag vet. Han offret, han knappast m\u00e4rka det ens tror jag. Kanske det enda riktigt bra jag jag gjort i mitt liv. \u00c5tminstone f\u00f6r det d\u00e4r skall jag har cred inf\u00f6r han\/hon\/det\/gud en dag.<\/p>\n

Kanske blev inte det d\u00e4r b\u00e4ttre n\u00e4r jag uppt\u00e4ckte biblioteket. Man kunde f\u00e5 l\u00e5na hem hur mycket b\u00f6cker som helst. Det blev ofta tv\u00e5 fulla kassar. Teknikb\u00f6cker. Ja j\u00e4vlar vad det skulle byggas saker. H\u00e4r fanns ju ritningar p\u00e5 allt. Raketmotorer. Atombomber. Det var d\u00e4r jag l\u00e4rde mig \u00e4lska b\u00f6cker. Ja det g\u00f6r jag \u00e4nnu. Bibeln och n\u00e5gra f\u00e5 till hemma. Inget l\u00e4sande hem. \u00c4nd\u00e5 l\u00e4stes det. Annat. Fick leta upp det d\u00e4r sj\u00e4lv. Alltid ensam d\u00e4r ocks\u00e5. P\u00e5 v\u00e4g till bibliotrket och hem d\u00e4rifr\u00e5n. Men id\u00e9erna omsl\u00f6t mig. M\u00f6jligheterna bar mig. Lycklig? Ja som fan.<\/p>\n

\u00c5ttan. En annan K. Hon med det l\u00e5nga ljusa h\u00e5ret. Helvete vad det tog tag i mig. K\u00e4rlek som en vr\u00e5lade orkan. Fr\u00f6ken i ettan, fr\u00f6ken Sigfridsson, s\u00e5 vacker, den f\u00f6rsta riktiga k\u00e4rleken, henne hade man kommit \u00f6ver d\u00e4r. Fattas bara annat. Det h\u00e4r var n\u00e5got annat. P\u00e5 riktigt. St\u00f6rre. Gjorde s\u00e5 j\u00e4vla ont. Nu fanns den d\u00e4r vackraste varelsen p\u00e5 jorden d\u00e4r helt pl\u00f6tsligt och fyllde st\u00e4ndigt ens sinne. N\u00f6rdar runt omkring mig. Var inte jag ocks\u00e5 en? Jo s\u00e5klart. Fast mitt emellan. B\u00e5de och. S\u00f6tsur. Skoldans. M\u00e5ste g\u00e5 p\u00e5 skoldans. Utifall HON var d\u00e4r. Men n\u00f6rdiga v\u00e4nner g\u00e5r inte p\u00e5 skoldans. S\u00e5 jag gick sj\u00e4lv s\u00e5klart. Alltid sj\u00e4lv. V\u00e5gade bara titta. Hon med det l\u00e5nga ljusa h\u00e5ret – ouppn\u00e5elig. En gudinna, jag en tr\u00e4l. Finnig med glas\u00f6gon. Sittandes i ett m\u00f6rkt h\u00f6rn.<\/p>\n

Tvingade ut kompisen “ester” till centrumhuset. Jag visste att hon var d\u00e4r ibland. Fikade spelade flipper och spanande in. V\u00e5gade inte g\u00f6ra n\u00e5got s\u00e5klart. En dag kom hon \u00f6ver till v\u00e5rt bord och satte sig med sin kompis. Kaboooooom. Tungh\u00e4fta. Blickar ner i bordet. Fest p\u00e5 hennes familjs f\u00e4bodvall i helgen. Ville vi komma? javisst. Men jag visste redan d\u00e4r att jag inte skulle komma. Vem skulle jag \u00e5ka med? Ensam gick inte. Och vad menade hon med det d\u00e4r egentligen? Ville hon verkligen att jag skulle komma? Har undrat sen dess. Finniga med glas\u00f6gon tror inte sina \u00f6ron ibland. <\/p>\n

Hon blev kompis med dom d\u00e4r som sk\u00f6tte diskoteken p\u00e5 v\u00e5ra skoldanser p\u00e5 Folkets Hem. Pojkv\u00e4n d\u00e4r kanske. Jag ville inte veta. Hon var och skulle f\u00f6rbli of\u00f6rst\u00f6rd f\u00f6r mig. Det var n\u00e4r jag s\u00e5g henne g\u00e5 upp p\u00e5 scenen och f\u00f6rsvinna bakom den som jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att b\u00f6rja spela. Hur annars n\u00e5 fram? Jag k\u00f6pte en begagnad gr\u00f6n Gretch sommarn efter. Trehundra sp\u00e4nn. Bolln\u00e4sbo s\u00e5lde. Metalliclackad. Sk\u00f6n och kurvig som en kvinna ocks\u00e5 den. L\u00e4rde mig spela. Bl\u00f6dde om fingrarna. Hon med det l\u00e5nga ljusa h\u00e5ret f\u00f6rsvann \u00e5t sitt h\u00e5ll och jag \u00e5t mitt h\u00e5ll men l\u00e4mnade aldrig egentligen, jag \u00e5ts upp av musiken, rockstj\u00e4redr\u00f6mmarna, \u00e4lskade det d\u00e4r. Under n\u00e5gra \u00e5r. N\u00e4r jag h\u00f6rde till som mest. Ett hus och m\u00e4nniskor som betydde n\u00e5got. De b\u00e4sta jag n\u00e5gonsin k\u00e4nt. Men k\u00e4nde mig s\u00e5klart utanf\u00f6r d\u00e4r ocks\u00e5. Som alltid. Som idag. Utom i musiken. Totalt med d\u00e4r och i den. Som den d\u00e4r dan med fotbollsmatchen. En invald. <\/p>\n

N\u00e4r man ser tillbaks inget m\u00e4rkv\u00e4rdigt med n\u00e5got av det d\u00e4r s\u00e5klart. Nu har man blivit invald fler g\u00e5nger \u00e4n man kan minnas. \u00c4nd\u00e5 oftast valt att g\u00e5 vid sidan om. Inte i fler fotbollsmatcher s\u00e5klart. Det h\u00e4nder nog aldrig igen. Men man har l\u00e4rt sig mer om sig sj\u00e4lv idag. Att man \u00e4r en s\u00e5dan d\u00e4r solit\u00e4r. En del \u00e4r flockdjur andra inte. S\u00e5 \u00e4r det bara. Det hindrar inte att de som inte \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 l\u00e4ngtar in i flocken. Den man var en del av den d\u00e4r dagen och den d\u00e4r fotbollsmatchen. H\u00f6rde till. Man kan trivas i det d\u00e4r solit\u00e4ra ocks\u00e5. Kanske mest f\u00f6r att man har n\u00e5got slags lugn i sinnet \u00e4nd\u00e5 fast man \u00e4r sj\u00e4lv. Man m\u00e4ter sig inte med andra. \u00c4r den d\u00e4r man \u00e4r p\u00e5 gott och ont. S\u00e5 har det alltid varit. I alla fall n\u00e4stan. Den d\u00e4r fotbollsmatchen gl\u00f6mmer jag dock aldrig. Den \u00e4r som ett litet russin i den bulle som nu har blivit mitt liv.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En enda dag minns jag. Fotboll med de andra grabbarna. Invald. Har hur kul som helst en eftermiddag. Ja jag f\u00f6rstod det roliga i fotboll den d\u00e4r dan. Men det var bara den d\u00e4r dagen. Som gl\u00e4djen fanns d\u00e4r. Som solen fanns d\u00e4r. Fast solen fanns s\u00e5klart med under hela barndomen. St\u00e4ndig och att lita […]<\/p>\n","protected":false},"author":24,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[24],"tags":[],"class_list":["post-16911","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-betraktelser"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"jetpack-related-posts":[{"id":22354,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=22354","url_meta":{"origin":16911,"position":0},"title":"Att h\u00f6ra till","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2016-12-02","format":false,"excerpt":"Jag var nog ganska ensam som barn. Gick sj\u00e4lv. Befann mig i \u00c5kes v\u00e4rld liksom. Jo det fanns kompisar. Det fanns en \"b\u00e4sta v\u00e4n\".\u00a0 Men v\u00e4ldigt mycket var jag sj\u00e4lv.\u00a0 Det var n\u00e5got med huvudet. Mitt huvud levde s\u00e5 mycket d\u00e4r inne. Ja precis som idag. Det bubblar och pruttar\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"20161201_231854","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/12\/20161201_231854-1024x576.png?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/12\/20161201_231854-1024x576.png?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2016\/12\/20161201_231854-1024x576.png?resize=525%2C300 1.5x"},"classes":[]},{"id":32092,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=32092","url_meta":{"origin":16911,"position":1},"title":"Valborg","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2019-04-30","format":false,"excerpt":"Vi sa alltid \"Sista april\" hemma i byn. \"Valborg\" sa h\u00f6gerest\u00e5ndspersoner. Dom med konstiga urblekta, en g\u00e5ng vita, m\u00f6ssor p\u00e5 huvudet den d\u00e4r dan. Jod\u00e5, dom kallade elden \"Majkase\" ocks\u00e5 men f\u00f6r oss andra hette den bara \"Kasen\". Den stod d\u00e4r bredvid \u00e5n, Voxnan, v\u00e4xte under januari,februari,mars och de tre\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/20793023.png?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/20793023.png?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/20793023.png?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/20793023.png?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/20793023.png?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/20793023.png?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]},{"id":13452,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=13452","url_meta":{"origin":16911,"position":2},"title":"Ungdomsg\u00e5rden S\u00f6dran","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2014-06-09","format":false,"excerpt":"S\u00f6drang\u00e4nget, en ungdomsg\u00e5rd, en massa m\u00e4nniskor som fick en chans och tog den. Visst fanns det n\u00e5gra som ville styra och st\u00e4lla och vara chefer och som aldrig ville lorta ner sina chefskl\u00e4der eller s\u00e4nka sig s\u00e5 l\u00e5gt att de satte p\u00e5 sig en overall, men de f\u00f6rsvann snart. Var\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"Sodran","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/06\/Sodran.jpg?resize=350%2C200","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/06\/Sodran.jpg?resize=350%2C200 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/06\/Sodran.jpg?resize=525%2C300 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/06\/Sodran.jpg?resize=700%2C400 2x"},"classes":[]},{"id":26818,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=26818","url_meta":{"origin":16911,"position":3},"title":"H\u00f6gstadiet","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2022-10-13","format":false,"excerpt":"N\u00e4r jag klev ut genom d\u00f6rrarna p\u00e5 h\u00f6gstadiet s\u00e5 b\u00f6rjade liksom livet. D\u00e4r fanns frihetsk\u00e4nslor som bubblade som champagne inom en. Det fanns jobb. Man kunde v\u00e4lja p\u00e5 det och skola. Ja till och med p\u00e5 en dr\u00f6m som rockstj\u00e4rna om man nu var h\u00e5gad p\u00e5 det. Alla v\u00e4gar var\u2026","rel":"","context":"In "Swedish"","block_context":{"text":"Swedish","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=2"},"img":{"alt_text":"","src":"","width":0,"height":0},"classes":[]},{"id":3315,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=3315","url_meta":{"origin":16911,"position":4},"title":"Voxnan","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2013-02-23","format":false,"excerpt":"Foto: L\u00e4nstyrelsen \u00a0 Jag v\u00e4xte upp femtio meter fr\u00e5n Voxnan, i Edsbyn strax innan bron. \u00c4lven har format mycket av mitt liv. Vatten var och \u00e4r viktigt f\u00f6r mig. Jag saknar det varje dag. \u00c5n levde liksom och vi runt den formades och p\u00e5verkades av den. Isflaken som f\u00f6rsvann med\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/04\/nybro_voxnan_770.jpg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/04\/nybro_voxnan_770.jpg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/04\/nybro_voxnan_770.jpg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2021\/04\/nybro_voxnan_770.jpg?resize=700%2C400&ssl=1 2x"},"classes":[]},{"id":31860,"url":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=31860","url_meta":{"origin":16911,"position":5},"title":"Det akademiska","author":"\u00c5ke Hedman","date":"2019-04-02","format":false,"excerpt":"Vi var definitivt inte ett akademiskt hem. Det fanns tv\u00e5 b\u00f6cker i hyllan, \u00c5ke Wassing, Gropen i skogen och en gammal bibel d\u00e4r morfar antecknat f\u00f6dslar och d\u00f6dsfall p\u00e5 f\u00f6rs\u00e4ttsbladet. Ingen av dem var speciellt mycket l\u00e4sta. Kanske inte l\u00e4sta alls faktiskt, \u00e4ven om jag i mitt minne ser min\u2026","rel":"","context":"In "Betraktelser & Ber\u00e4ttelse"","block_context":{"text":"Betraktelser & Ber\u00e4ttelse","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?cat=24"},"img":{"alt_text":"","src":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/IMG_20190322_182251765.jpg?resize=350%2C200&ssl=1","width":350,"height":200,"srcset":"https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/IMG_20190322_182251765.jpg?resize=350%2C200&ssl=1 1x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/IMG_20190322_182251765.jpg?resize=525%2C300&ssl=1 1.5x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/IMG_20190322_182251765.jpg?resize=700%2C400&ssl=1 2x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/IMG_20190322_182251765.jpg?resize=1050%2C600&ssl=1 3x, https:\/\/i0.wp.com\/www.akehedman.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/IMG_20190322_182251765.jpg?resize=1400%2C800&ssl=1 4x"},"classes":[]}],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/s68PL2-invald","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/16911","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/24"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=16911"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/16911\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":16913,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/16911\/revisions\/16913"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=16911"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=16911"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=16911"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}