{"id":14162,"date":"2014-07-25T14:41:31","date_gmt":"2014-07-25T13:41:31","guid":{"rendered":"http:\/\/www.eurosource.se\/akhe\/wordpress\/?p=14162"},"modified":"2018-03-01T22:30:56","modified_gmt":"2018-03-01T21:30:56","slug":"forra-gangen-kraktes-hunden-nu-grater-alla","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.akehedman.se\/wordpress\/?p=14162","title":{"rendered":"F\u00f6rra g\u00e5ngen kr\u00e4ktes hunden nu gr\u00e5ter alla"},"content":{"rendered":"

\"tarar\"<\/a><\/p>\n

Jag \u00e5ker ner mot Ovan\u00e5ker ganska tidigt. Vill ha tid p\u00e5 mig utifall spr\u00e4ngfyllningen plockar fler d\u00e4ck. Men det g\u00e5r bra. Kommer ned med god marginal. Jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till en gammal v\u00e4ns begravning. Skall sjunga tv\u00e5 l\u00e5tar – med Peter Sub\u00e4ck p\u00e5 komp. – p\u00e5 Lars Jons\u00e4lls begravning. F\u00f6rra g\u00e5ngen jag sj\u00f6ng skrek min unge son “Pappa, pappa, sluta sjunga, hunden kr\u00e4ks” och den h\u00e4r g\u00e5ngen gr\u00e5ter alla. Man borde kanske fundera p\u00e5 att l\u00e4gga s\u00e5ngkarri\u00e4ren p\u00e5 hyllan, B\u00e4st f\u00f6r allas trevnad liksom.<\/p>\n

N\u00e4r jag \u00e5ker ner har jag en Scorpions CD inplockad i spelaren. Den \u00e4r repig och ful och hoppar s\u00e5 in i helskotta men tametusan om inte Lars \u00e4r med d\u00e4r i bilen, \u00e5ker med mig till sin egen begravning och vi sjunger tillsammans, skriker tillsamman i de d\u00e4r l\u00e5tarna vi h\u00f6rt s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger b\u00e5da tv\u00e5. Och fast det \u00e4r bara gl\u00e4dje i den d\u00e4r musiken s\u00e5 kommer t\u00e5rarna n\u00e4r jag sitter d\u00e4r ensam (eller om det nu \u00e4r med Lars Jons\u00e4ll) i den gamla bilen. Jag har liksom tagit avsked fr\u00e5n Lars – klarat av det – \u00a0n\u00e4r vi kommer fram till Ovan\u00e5ker.Vi beh\u00f6ver inte ens s\u00e4ga hej. Vi syns sen. Det blir min tur. Det vet vi b\u00e5da. Jag st\u00e4nger bara av bilen och med det s\u00e5 tystnar ocks\u00e5 cd-spelaren och Scorpions. Han har barnbarn, barn och andra k\u00e4ra att finnas n\u00e4ra en stund och ta farv\u00e4l av och jag, ja jag skall v\u00e4l jobba. F\u00f6r det \u00e4r ju \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 det \u00e4r ocks\u00e5 med kulturarbete som detta.<\/p>\n

Det \u00e4r sorgligt s\u00e5klart – som alla begravningar. Jag s\u00e4ger \u00e5t pr\u00e4sten att jag helst inte vill se honom alls igen men gissar att de f\u00e5r man ju. Han skrockar. Vi har tr\u00e4ffats n\u00e5gra g\u00e5nger de senaste \u00e5ren Gjort det med j\u00e4mna mellanrum och kommer sannolikt g\u00f6ra det framgent ocks\u00e5. K\u00f6n \u00e4r l\u00e5ng ocks\u00e5 till himmel och helvete. Han g\u00f6r ocks\u00e5 ett jobb h\u00e4r, liksom \u00a0kantorn och folket fr\u00e5n begravningsbyr\u00e5n. Men allt \u00e4r ljust och fint. Lars \u00e4r innerligt \u00e4lskad av s\u00e5 m\u00e5nga. Det vet jag att han \u00e4r v\u00e4rd. Ett farv\u00e4l i ljuset blir det. Han kommer att vara med p\u00e5 listan jag r\u00e4knar upp i mitt huvud p\u00e5 den h\u00e4r kyrkog\u00e5rden n\u00e4r ljus t\u00e4nds vid gravar och jag g\u00e5r igenom den allt l\u00e4ngre lista av bortg\u00e5ngna som jag har i mitt huvud. Jag gl\u00f6mmer alltid n\u00e5gon numera. F\u00e5r fylla p\u00e5 med de gl\u00f6mda n\u00e4r jag f\u00e4rdas mellan Edsbyn och Lo(o)s. Alltid blir det n\u00e5gra som blir bortgl\u00f6mda. Det \u00e4r bara minnet som sviker. Respekten och saknaden \u00e4r densamma.<\/p>\n

Jag s\u00e4tter mig och pratar med Jompa lite f\u00f6re. G\u00f6r det efter ocks\u00e5. Sitter d\u00e4r p\u00e5 b\u00e4nken i skuggan i minneslunden. Ja, man blir s\u00e5d\u00e4r om man jobbar sj\u00e4lv f\u00f6r mycket. Sitter d\u00e4r p\u00e5 kyrkog\u00e5rdsb\u00e4nkarna och pratar med dem som inte syns. N\u00e5gon reunion blir det ju inte f\u00f6r S\u00f6drang\u00e4nget, tv\u00e5 borta nu, men han tycker det vara OK, sjungandet. Nog fasiken har vi sjungit tillsammans f\u00f6rut allt. Ja nog hade han sjungit lite annorlunda h\u00e4r och d\u00e4r, det h\u00e4vdar han best\u00e4mt, han var ju s\u00e5ngare f\u00f6r b\u00f6veln. Men ibland beh\u00f6ver man inte lyssna p\u00e5 de d\u00f6da. G\u00f6ra som man vill \u00e4nd\u00e5. Men inte ens jag \u00e4r s\u00e5 tokig att jag sitter d\u00e4r n\u00e5gon l\u00e4ngre stund. Man m\u00e5ste vara bland de levande om man lever. Jag tar farv\u00e4l av de som \u00e4r d\u00f6da och \u00e5ker hem\u00e5t men stannar p\u00e5 systemet i Edsbyn och k\u00f6per en whisky. Det beh\u00f6ver jag ikv\u00e4ll. Lite mat ocks\u00e5 p\u00e5 ICA. Upplyfts \u00e5terigen av alla de unga tjejer som sitter i kassorna p\u00e5 systemet och ICA i Edsbyn. De \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rbannat v\u00e4nliga, omt\u00e4nksamma och glada (och snygga med, men det \u00e4r sannerligen underordnat i just detta fall). De g\u00f6r tametusan min dag n\u00e4r de orkar avfyra ett \u00e4kta leende b\u00e5de mot den tunne gr\u00e5e mannen framf\u00f6r mig, mot ocool gubbe som mig, mot dem bakom och g\u00f6r det hela dagen l\u00e5ng. Heder \u00e5t dessa tjejer, f\u00f6r de \u00e4r tjejer, Aldrig n\u00e5gon annanstans har jag tr\u00e4ffat fler \u00e4n h\u00e4r och som \u00e4r s\u00e5h\u00e4r f\u00f6rbannat bra. Otr\u00f6tta. Glada. Pigga. S\u00e5 man blir pigg sj\u00e4lv. De \u00e4r som att se unga skott gro och ta fart de h\u00e4r tjejerna. Heder till dem. Stor heder.<\/p>\n

Men uppbrott. Jag vet att Lars \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g mot nya \u00e4ventyr. S\u00e5dana man har efter d\u00f6den. Det \u00e4r bra s\u00e5. Jag la en hajfena p\u00e5 kistan s\u00e5 hittar han en gitarr kan han alltid sl\u00e4ppa iv\u00e4g n\u00e5gra ackord. Men kanske beh\u00f6vs inget plektrum d\u00e4r han \u00e4r. Man bara t\u00e4nker h\u00e5rdrocksriff och s\u00e5 uppfyller det v\u00e4rlden. Det har i alla fall varit en \u00e4ra att en g\u00e5ng f\u00e5tt l\u00e4ra k\u00e4nna honom, p\u00e5 samma s\u00e4tt som det var en \u00e4ra att f\u00e5 sjunga p\u00e5 hans begravning. En g\u00e5ng satt vi i en bil mellan Bolln\u00e4s och S\u00f6derhamn med en massa andra. “Snygga tjejen \u00e5kte med”. Men vi kom snart p\u00e5 att vi b\u00e5da tv\u00e5 \u00a0hade suttit och h\u00e5llit henne i handen hela v\u00e4gen till S\u00f6derhamn. En varsin hand. Vi garvade \u00e5t det och gick vidare. Hon var inte v\u00e4rd v\u00e5rt tr\u00e5nande. \u00a0S\u00e5 var v\u00e5r v\u00e4nskap. Sp\u00e4nningsfri. Hejd\u00e5 Lars. Ha det gott i evigheten. Fan vad det l\u00e4tt pretenti\u00f6st. “evigheten”!!! \u00a0\u00c4hhhh “ha det bra” f\u00e5r duga. Vi syns vad det lider.<\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e4r min l\u00e5t till Lars<\/p>\n