Lucia i Los var lätt att utse i år då det endast fanns en kandidat nämligen Felicia Henriksson som bor i Los och går i klass 9.
Source: Läsarbild: Los lucia utsedd
Categories
Author: Åke Hedman
Categories
“En till får vi plats med”
More is better. Klockan är 4:45. En man står och vaktar en kran och han fryser. Men sju grader varmt ändå. Men kanske jagar New Yorks vindar människorna efter gatorna med samma intensitet som Stockholmsvindarna gör det. Men vill man ligga hemma under ett täcke så vill man. Jo han vill det. Mannen på kranen. Det syns. Ja och det kan man väl förstå. Även om man sitter här och tittar på ut på det där genom ett virtuellt fönster ut i världen. Långt bort från allt det där. Mannen där på kranen vet inget om mig. Skulle vi träffas så vore väl det en sådan där schysst universell skojighet som ändå händer ibland. Men det är klart. Ingen av oss skulle känna igen den andre. Men kanske ringde det en klocka någonstans ändå. “Har vi inte setts förut?” Liksom. Jo och det har vi ju. Skruva upp den där skärmen nu och åk hem och sov.
Categories
Hoppa din jävel
Nädå, det är inte så pjåkigt faktiskt. Med filter på då såklart. Man skulle kunna ojja sig. Men alltså. Det fungerar. Jag längtar ner hit nu på morgonen också. Det kan inte hjälpas. Den där viljan att förändra. Det hjälper inte. Den finns kvar.
Stor gul traktor tar det mesta av snön här ute. Jag gapar och ond axel applåderar och hurrar. Otroligt är vad det är. Tacksamhet är vad jag känner.
Tittar på lite bilder i morse tagna för hundra år sedan. Vardagsbilder från Söderhamnstrakten. Fantastiska bilder. Hade begränsat värde då när de togs kanske. Men är en ovärderlig skatt idag. Det är med det perspektivet sådana som jag också jobbar. I allt. Tiden förändrar synen på saker. Alltid vinner det som är ärligt och jordat i längden.
Hela min bransch har blivit ett enda flams. Folk hoppar från tuva till tuva och när de står där på den senaste tuvan så är det bara den som gäller. Idag är det alltså AI. ANVÄND I ALLT. I ALLT. NU. FORT! FORTARE!!! Tänk inte – kör på. Lägg inte tid på analys och förståelse. Imorgon nästa tuva. Nästa utrop. Gäsp säger jag. Jag blir vid min läst. Ja och en del kallar den IoT men jag vet inte… AI det var det 85 eller något sådant också har jag för mig. Prolog. Hur skall vi använda det. Teknik före behov.
Fast det får vara som det vill med det där.
Ericsson spår i glaskulan, har inte längre råd med kristallvarianten. Resultatet blir därefter. När de gör det om konsumentprylar skall man dra öronen åt sig. Ericsson PC och allt det andra säger jag bara… Fär att påminna… Det må finnas duktigt folk där inom väggarna men när det gäller konsumenter skall det där gamla bolaget helst ha ett företag mellan sig som förstår sig på sådana varelser som köper en av något istället för fulla långtradare. Finns det förresten promillegränser för långtradare?
Fast klockan är alldeles för mycket här nu. Dags att lyfat upp högerarmen och lägga den på musen och köra igång. Sådetså. Om hundra år… ja ni fattar…
Categories
Underbara SF
Categories
Konstigt
Det är inte meningen att jag skall äta av de de där bondkakorna som ligger där i sin fina julburk. Men konstigt nog gör det dem bara ännu godare och mer oemotståndliga.
Categories
Jaha…
Måndag. Egentligen har det inte varit helg. Livet och låtsasarbetandet har fortsatt. Precis som vanligt. Som det är. Som det skall vara. Jag kör på. Försöker att inte bry mig om att det bara är jag. Nuförtiden. Inget jag kan göra kan intressera andra längre. Men det är då som man får ta i från lilltån. Om man vill fortsätta. Man får kämpa på. Ignorance är ett bra engelsk ord. Vem orkar bry sig när den breder ut sig. Ja man är väl en del av det där själv. Rubrikläser. Rubrikbedömer världen och dess invånare. Orkar inte med flermeningarna.
Ett lätt snöfall här under natten. Pudersnö. Lätt som molnen högt där uppe ligger den utspridd på backen, nej svävande strax ovanför.. Det är nästan så att man blir sugen på att spänna på sig skidorna och kasta sig ut för närmaste berg. Men vid närmare eftertanke. Nope. Jag håller mig inne. Skottar bort lite ut till vägen och från bron innan jag “kokongar” mig inne på låtsaskontor och förbereder mig på att lägga sten på sten i mitt livsbygge.
Orkar man. Nej det gör man såklart inte. Men man går på ändå. Det är det där envisa. Att det ändå är rätt. Ja och det är inte priserna och pengarna som hägrar heller såklart. Det vore idiotiskta förhoppningar. Jag ställer inte upp i de där tävlingarna eftersom det inte finns någon som orkar ta in flermeningarna i alla fall. Men det är den där känslan man har när man vaknar en måndagsmorgon som den här och vill ner till låtsaskontoret så fort det går och sätta igång igen, frukost och dusch känns som onödiga hinder på vägen, men blir ändå genomförda som en eftergift för konvenansen. Den känslan har ett värde. Möjligen är den bara ett symptom på sjukdom. Men ändå.
Det är alltså tämligen gott läget trots att varenda inlägg eller post jag gör numera möts av tystnad, japp detsamma gäller releaser. Men det där är jag van. Det är mitt liv. Ja på ett bra sätt tror jag. Att göra det man tror på. Inte att göra det andra tror på.
En julklapp var är det tydligen bestämt här uppe. Jo och ja. En gång räcker det med snälla barn. Nu när dom inte finns – barnen alltså, de är j vuxna numera – så räcker det med en julmust för min del. Lugn och vila och den. Men det blir nog klappar och julgran i år också. Jag tror ändå på det demokratiska systemet. Accepterar att bli nedröstad där. Det är en liten eftergift som jag kan ta med ro.
Men nu skall jag slänga på lite musik på Spotify. Sen se om världen finns kvar. Därefter. Sten på sten på sten på sten…