Categories
Betraktelser & Berättelse

XYZ

Ägnar dagen åt att lära mig något nytt. Fast i sig är det inget konstigt. Jag tillbringar mycket tid på skolbänken. Oftast med mig själv som både lärare och klassens ende elev. Idag innehåller kursen Espressif’s SDK’er. Främst ESP32’an. Jag har aldrig gett mig själv tid att dyka ner riktigt djupt där. Men nu då kanske. Är inte riktigt förtjust i Arduinogenvägen. Kan inte hjälpa det. Men visst blir det krångligare att läggs sig på den här nivån. Självklart så. Men den är mer på riktigt känns det som. Enkelhet kopplar nästan alltid också bojor som man inte vill ha.

Just det här att lära sig nya saker än fortfarande min största glädje och motivation. Tar det momentet slut så tar nog också jag slut. Men visst är det så att gamla hundar har svårare att lära. Man är segare nu än förr. Fast jag tycker nog att man kan ta igen det där sen när det gäller att leverera något som skall kallas “klart”. Fast ungdom vinner alltid såklart. Så är det och så skall de vara. I längden förlorar erfarenhet över snabbhet.

Plågas (nåja…) av en malande huvudvärk hela dan som gör att jag får kämpa med koncentrationen. Men lyckas i alla fall hålla huvudet över somna in nivån. Klipper klart det som återstår av gräsmattsklippandet i en riktigt seg del av dagen (flyr) men annars sitter jag här framför skärmarna. Kämpigt utan drift på hjulen det där med gräsklipperi. Men säkert nyttigt för en sådan som jag. Blir svettig hela dag. Måste försöka få tag på en ny drivrem.

Imorgon skall det bli vrålvarmt. Vi måste antagligen lära oss av centraleuropeerna att semester tar man i augusti och inte i juli. Under våra år i storstan tillämpande K. och jag det med gott resultat. Sommaren börjar på riktigt när skolorna börjar. Har det inte alltid varit så? Någon som har en annan erfarenhet?

Har fortfarande huvudvärk Möjligen beroende på mina provisoriska glasögon som egentligen är köpta som läsglasögon. Helt fel värden på dom alltså men såklart tusen ggr bättre än det tidigare gråstarrläget såklart. Nu är visst ett par nya på väg i posten. Med lite tur har jag dom imorgon. Det skall bli riktigt skönt och blir ett avslut (hoppas man) på en kämpig period när det gäller att se något av världens mysterier har det varit.

Vore skönt att lämna sjukdomarna bakom sig härifrån nu. Men det tror antagligen inte ens han/hon/det/fan på heller. Man är i den där åldern när man faller söner bit för bit. Man har mer kvar.

Mörker annars där ute. Anar en måne bakom berget. Kan ev. också vara ett UFO. Men har inte orkat springa upp på berget och titta efter. Det får vara det det är. Ibland orkar man bara inte undersöka alla under i världen. De får finnas utan ens inblandning.

Tycker nog fortfarande att man borde resa ut och bli borta länge. Väldigt länge. Se mer av världen. Träffa fler människor. Jag tycker faktiskt människor är spännande. Inser att (låtsas)yrkesvalet därför är lite underligt. Möter ju inte en enda som det är nu. Men sen har jag ju det där solitära starkt inom mig också. Troligen starkare än längtan efter människorna. Livrädd för sveket dessutom. Svårt för tilliten. Hör alltid de där negativa sakerna som folk tänker men som det kanske inte alls är säkert att de tänker. Men det räcker med den där inbillningen. Går det att kram någon och tro att den man kramar verkligen vill bli kramad om man är sådär?

Jag hade några bilder kvar i ett album på några gamla flickvänner under många år. Ingen aning varför de satt kvar där. Men minnet av någon som sa de tyckte om och älskade kanske. Men jag lät allt det där gå i soptunnan för något år sedan. Som de borde gjort från början såklart. Eller tidigt i historien. Det som har varit har varit. Går inte hålla kvar. Vill man ens?

Nu skall jag gå upp till U.L. och läsa hans gnäll en stund. Fyllkörningen berättades det om i senaste läsningen. Hopp om alkolås. Nojor inför turnén. Tre dar i studion sen får andra fixa klart. Drömmen om att komma iväg den har vi gemensamt. Att vi ändå stannar likaså. Någonstans tror jag vi båda förstår att vi inte kan fly från oss själva hur än mycket vi än hatar den där personen som vi själva benämner “jag”. Man kan sätta bojor och tvångströja på sig själv också. Göra det med fullt öppna ögon. Vi flytt int’.

Eller något.

Liksom.

Categories
Swedish

Måndag

happy coffee
Photo by Kaboompics .com on Pexels.com

Det är måndag här på den här kullen som jag bor på. Jag gillar måndagar och de möjligheter – oskrivna dagar med möjligheter framför sig – som de innebär. Lite på samma sätt som när man står i en tom lokal. Känner att här skulle man kunna…

Äh… det får duga som första inlägg den här veckan.

Återkommer.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Inte mycket

Det är lika bra att lägga sig. Det blir liksom inte så mycket. Bättre då att vara utvilad imorgon. Ta tag i allvaret då. Om man nu kan vara det när man läser UL’s Vardagar 3. Fast det är mest gnäll vill man läsa vidare. Klockan går alltså. Det flödar. Han har ändå den förmågan. Den och att håva in stålarna för orden.

Men alltså kvällen denna söndag den 16’e augusti. Det blir inte mycket. Kommer inte riktigt igång. Klarar bara av de där förberedande. Men dagen har väl ändå gett något. Eller vad sägs om

  • Målat fönster.
  • Bytt avgassensor på bilen.
  • Klippt gräsmatta.

Ja lite gräsmatta har jag fortfarande kvar. Självgången på gräsklipparen har gett sig. Det går tungt. Eller jag är klen. Måste byta drivrem. Alltid är det något. Orkar alltså inte hela. Planerar att ta återstoden imorgon.

Fint väder är det hur som helst. Njuter av det. Samlar på mig varmgrader inför vinterkyla.

Byn samlas för stormöte. Det är visst krig nu. Rätt så.

Categories
Musik

Pete Way in memory

Det är sjuttiotal. Julhelg. En kompis och jag är i London. Vi är unga- Vill se världen. Här är den. Det behövdes bara en båtresa för att komma till den. Jodå, vi har rockstjärnedrömmar. Såklart har vi det. The Marquee, den kända rockkluben i Soho, har vi såklart hört talas om. Här kan vilken storstjärna som helst dyka upp oannonserad. Det blir flera besök. Den första kvällen, julafton eller juldagen, UFO. Oväntat. De råkar befinna sig i stan. Fantastiskt! Inte så mycket folk men fullt ös. Helen Hell kysser mig. Hon känner ägarna. Allt är öppet. En kyss jag får ångra resten av mitt liv. Allt har ett pris. Fast UFO är det såklart som det handlar om ändå. Det är rock’n roll. Pete Way och de andra. Må han vila i frid.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Japp, helt klart så

Vacker. Nej jag har nog aldrig känt mig vacker. Realisten i mig är för stark (åtminstone i det fallet). Kanske är det just därför jag har lagt in en stående önskan hos han/hon/det/gud om att få bli fjäril i mitt nästa liv. Om det finns sådana. Om man får fler chanser. Chans att bättra sig. Ja och möjlighet att önska. Ja och någon att önska hos.

När jag vattnar kryddlandet. En Silverstreckad pärlemorfjäril (enligt Google bildsök) landar där bland kryddorna . Min storebror J. skriker säkert rakt ut över den klassificeringen. Kan sådant där. Om det nu är en annan sort. Teckningen stämmer inte riktig så det finns nämligen tecken på att Google har fel.

Fast vacker får räcka för mig. Det verkar den dessutom tycka själv för den visar verkligen upp sig där i sommarkvällen. Ja och jag uppskattar såklart det hela. Är än mer säker på att det ÄR just fjäril jag skall bli i mitt nästa liv. Ännu mer när den dansar iväg till en annan växt. Dansare, ja, fascination där med. Jag skall dansa för allt vad vingarna duger till som fjäril i mitt fjärilsliv. Ja som larv också. Larvdans. Ja, hela metamorfosen skall gå som en dans. Säg ordet högt för dig själv. Bara det ordet räcker ju för att man skall önska att man aldrig blev född till människa. Vi mognar på sin höjd. De flesta inte ens det. Inga metamorfoser där inte.

Hur som helst lyfter jag av det där mötet. Som alltid när man möter det vackra. Det intelligenta. Det kluriga.

Förresten. Trollslända. Ingen dålig varelse det heller. Kan definitivt ha det som andraalternativ. Trollsländor som flyger omkring här bland oss människor och minns när de flög omkring på samma sätt och det var dinosaurier som gick omkring här på jorden. Det minnet vill man såklart uppleva. Ett tvåhundratusenårigt människosläkte har inget att hämta i jämförelse.

Japp, fjäril eller trollslända. I det senare fallet gärna i skimrande blå eller grön metallic. I det första fallet definitivt gul. Älskar det gula. Tror visst det är galenskapens färg. Passar mig troligen.

Tänk förresten om den här fjärilen jag möter var en människa i sitt förra liv. Då kan och måste man såklart undra vem? Men den kunde såklart lika väl ha varit en giraff. Så ingen ide att fundera mer på det. Jag känner ingen giraff personligen. Ännu.

Liksom

Men min vecka börjar nu. Låtsasvecka visserligen. Men ändå. Räknar kallt med att det blir en synnerligen bra vecka.

Så-det-så.

Categories
Böcker

Senast lästa bok

Testamente av Nina Wähä

Klichéartat om norrfinländare och norrlänningar. Eller också är de alla alternativt

suputer och hustrumisshandlare

eller

religiösa fanatiker.

Jag tror varken på det eller på standardklichéerna. Men den går ändå att läsa den här boken. Ja det tycker jag nog. Fast den där enkla människosynen tar bort en massa poäng som annars skulle ha givits.

Andra böcker som jag läst finns här.