Category: Betraktelser & Berättelse

Lyssnar på Sara Sjöströms sommar.  Hur mycket jag nu än beundrar hennes oerhörda prestationer så fungerar det inte för mig.  Som vanligt skall jag säga när det gäller idrottare som kör sommarprat. Det blir för mycket uppräkningar och prestationer. Alldeles för lite om människan bakom. Jag gäspar. Glömmer bort att lyssna ibland. Funderar på att stänga av i förtid. Har hört allt förut, för det är exakt samma historia och resa som berättas av alla elitidrottare som suttit i stolen tidigare.  Gäsp., Liksom.

Nu är jag en gammal trött ocool gubbe. En som aldrig varit aktiv idrottare. Hade jag varit en sådan där aktiv en så kanske jag tyckt det här varit hejdundrande lyssningsvärt. Så lyssna själv vet ja. Lita inte på mig. Jag kommer aldrig med absoluta sanningar. Jag bara berättar vad jag tycker.

Jag älskar “sommar”, alltså “sommar i P1”, men har inte riktigt kommit igång med lyssnandet i år förrän idag.  Rickard Söderberg, kanonbra såklart. Man visste ju det redan innan man lyssnade liksom. Den här programformen är nog en av de bästa man kan tänka sig. I alla fall om man lyssnar MED musik. Den säger nämligen (enligt min mening) lika mycket om personen som det övriga innehållet gör. ÄLSKAR.

Det finns ett problem med sommarprogrammen. De tillåter bara kodning under musikdelen. Alltså blir det lite halveffektiva pass när man lyssnar.  Men där får man helt enkelt göra en eftergift för möjligheten och förmånen att få en möjlighet att lära sig mer om människorna innersta väsen.

Får väl köra två avsnitt om dagen nu tills jag är ikapp.

Tisdag igår. Enligt sommartraditionen är det då allsång på skansen följt av Morden i Midsomer. Så också i år således. Den där tisdagskvällen kastas bort i soffan av nödvändighet. Ja Allsång på Skansen då? Tittandet handlar mindre om sången, uppträdandena, musiken. Det handlar om publiken. Fenomenet. Hur hög som låg, ung och gammal står där och lever med och sjunger tillsammans. Älskar det. Också. Liksom. Fantastiskt.

Med “Midsomer” är det en annan visa. Det var bra en gång i tiden. Men nu… ja… sorgligt nog en serie som överlevt sig självt. Övertydligt för att passa Amerikanska vardagsrum och fattigt på allt som var bra med den här serien tidigare. Kanske får programmakarna en chans till att bevisa att de kan som förr annars åker hela konceptet på skräphögen här i huset.

K beställer sommarböckerna. En eftergift åt excesserna och överflödet som vi hänger oss åt sommar och jul här i huset. Några hundringar bortkastade för att glädja huvudet under fyra veckor semester som kommer ganska snart. Fyra veckor! Lite skrämmande sådär förresten. Men har jag lovat så har jag lovat. Om nu en låtsasarbetande kan ta semester då såklart. Semester från vad i så fall kan man undra.

Lite hårdrock på det så blir nog det här en full dag också.

Löning, sen tar man sig an räkningarna, sen är det inte så mycket löning kvar. Ja nu är det ju inte min löning. Jag har ingen. Behöver inte gräma mig för det där. Lik förbaskat är det en god känsla att kunna betala sina räkningar. Det har inte alltid varit så nämligen. Att gå igenom dem och försöka avgöra vilken som är minst farlig att INTE betala just nu har varit lite av standard under många år. Vi fattihjon har det så. Ja hade så förr åtminstone. Skuldsanering stabiliserar. Men det är fortfarande miniminivåer av liv vi talar om. Nu, 1617 dagar kvar till frihet. Om det nu finns någon frihet. Inte ens Notch med alla sina pengar verkar ha funnit den.

Under fem grader i natt. Skitsommar. Hittills. Kanske kommer det bättre väder. Förra året väntade jag på det där “bättre vädret” fram till slutet på augusti då jag gav upp. Fast det fanns dagar, korn av sommar, att picka på, då också. Det är väl så ett liv är. Man lever på de där ljusa stunderna för att klara av det grå och hjälpligt kunna klara de gånger grått övergår i svartaste svart.

Växterna verkar i alla fall inte bry sig ett skit om vädret. De växer på som vanligt. Mindre känsliga än undertecknad vad det verkar. Minsommarblomstertid. Vältajmat och vackert i år.

Skriver Python för tillfället. Inte mitt språk. Men gillar hur som helst så värt att spendera tid på. Men det blir många flikar öppna i webläsarna. Lovar. Kan väl inte säga att det är mina bästa tillfällen i livet när jag vill göra saker men inte kan och måste lära mig. Jo. Själva “lära mig” delen är det som driver mig att hålla på rent generellt. Älskar det. Men att inte kunna gå från vision till resultat som man med lätthet går från a-b när man är på sin hemmabana (C/C++) irriterar alltid. Det tar sån tid. Men det finns ingen annan väg att gå såklart. Man får stressa av. Låta livet flyta på.  Hakuna Matat. Sten på sten.

Äldste sonen med flickvän är hemma en kortis. Det rör sig alltså lite mer i huset. Vår folkskygga katter gillar inte det där med “okända” människor i huset. Flyr ut. Men alltid roligt att ha barn hemma för oss föräldrar såklart. I dag ger de sig ner till lärdomsstaden igen. Till sina liv. Som det skall vara.

Hittar ett gammalt foto på farsan. Tänker att vi nog är jämngamla där. Men sen tänker jag till. Han måste vara fyrtioåtta på den där bilden. Känns overkligt på något vis. Men borta nu såklart sen länge. Han blev bara sjuttio.

Fast min dag skall börja nu. Jo fast den har redan gjort det såklart. Men börja på riktigt. Ja det blir väl en Python dag till med avbrott för skjuts av ungdomar till Ljusdal på eftermiddagen. Som synes händer det spännande saker i mitt liv varje dag. ;-/

Folket på kullen åker iväg till sina stugor, till vänner, till havet, till andra länder. Kvar här under midsommar är familjen Hedman. Det blir alltså alltid underligt lugnt den här tiden här på Brattberget. Men skönt lugnt också. Ungefär som om man var i sin sommarstuga ute på landet.  Eller i torpet. Det är inga problem om man vill ställa sig bakom husknuten och lätta sig. Om man nu vill det. Å andra sidan är väl det inga problem resten av året heller.

Vackert väder verkar inte midsommar bjuda på i år heller. Men uppehållsväder och ganska många grader skall det ändå bli. Det borde alltså gå att grilla. En fredagsexcess såhär i början av sommaren. Jag tror till och med att det finns ett glas vin kvar i någon pappdunk att skölja ner kolbitar med.

Men allt det där är imorgon såklart. Mycket kan häda innan dess. Himlen kan falla ned över våra huvuden till exempel. Man kan aldrig luta sig tillbaks och vara för säker.

Breakit skall åka runt till ett gäng storstäder i världen för att kolla startupläget. Jag skulle vilja att det tittade utanför Stureplans trånga gränder och i alla fall utan för tullarna innan det började den resan. Men en resa till Borås är väl kanske inte lika het som en till Barcelona. Men just det visar också hur mycket luft och löjlighet det är i den där startupscenen. Man vill skrika “väx upp” men gör inte det eftersom de som man isåfall skall skrika det till har megafoner och man själv är utan.

Men sitter man i Los så sitter man också lite ovanför det där. NEJ, inte under som man kan tro. Kolla höjdmätaren bara. Det är jobbandet och vad man gör som ger resultat, INTE pratet om vad man skall göra.

Molläge har gett mig bra kod. Som alltid. Skall fortsätta fylla på där idag. Fast mest dur i sinnet idag. Dur fast trött kunde man uttrycka det. Sent i säng, tidigt upp resulterar i det. Men när saker kommit på plats måste man dokumentera det hela. De betyder att det går några dagar när man inte tycker att man gör något vettigt. Lustigt egentligen, som om man gjorde det annars…

Men den här dagen får ha sin början nu. På riktigt. Det finns liksom ingen ursäkt för något annat.

Sommarsolstånd. 06:24. Lokal tid. UTC 04:24. Naturligtvis kliver jag upp en halvtimme tidigare trotts ett alldeles för sent sänggående. Båten skall vändas. Det skall seglas norrut. Mot mörker.Det som var hopp under vintersolståndet är nu istället vänt mot lite sorgsenhet. Det finns ett slut på det här underbara ljuset. Någon dag där snart i augusti fattar man att det är så på riktigt.

Men varför bry sig om solstånden. Ja helt enkelt för att det finns två dagar per år som mer än något förenar oss alla levande varelser på den här planeten. Trotts religioner och politiska åskådningar och gränser och annat trams. Det är samma antingen man vill det eller inte.

En dag värd att fira alltså.