Categories
Betraktelser & Berättelse

Nordpolen

Kanske är det supermånen. Kanske är det bara dagen, men sova kan varken K eller jag. Vi ligger där och vänder på oss. Inte ens Petite, när hon kryper under täcket, lägger sig nära, får mig att somna. Men skitsamma liksom. Man får ligga där. Till slut orkar man inte. Somnar. Fast det har blivit mycket natt och lite tid kvar att sova på vid det laget.

Men upp sju. Skapligt pigg ändå. Månen hänger där. En kamrat i universum. Hen skrattar. Med rätta. Jag ler tillbaks. Vi har inget otalt med varandra. Inget alls faktiskt. Jag och det måste vara ensamt där uppe uppe/där nere/där borta. Vinkar. Jag tycker nog månen blinkar tillbaks.

Fast ute kan man inte vara. Kallt. Isvindar. Nej in och på med kaffe. Shunt redan maximerad. Det kommer att bli varmt och skönt vad det lider. Fryslortar behöver det där. Värmen. Hur skall de annars klara vintrar såhär nära nordpolen. Jag insåg faktiskt inte närheten förrän Steve Ciarcia, Amerikan, Circuit Cellar, såg och kommenterade ett kort på vårt hus och vår parabol och dess inriktning. Så jävla lång till nordpolen har vi inte. Usch.

Et “kort” förresten. Man säger sällan det numera. Men just det där var faktiskt ett “kort”, japp med en “bild” på.

Ja jag tänker ägna mig åt låtsasarbetandets ädla konst idag. Det är faktiskt svårare än vad de flesta tror. Motivation till att göra det man gör skall uppfinnas varje dag. I låtsasarbetarens värld delas det inte ut några gratifikationer. Definitivt inte den 25’e.

Men kanske är räddningen just det där sten på sten. Hur skulle det bli annars? Svårmod utöver det nordiska. Utan låtsasjobbet klarade jag mig nog inte. Det är bara att konstatera. Det må vara hur värdelöst och leda in i hur många void och återvändsgränd som helst. För mig betyder det ändå något. Ja och just i det har jag inte ansvar för någon annan än mig själv. Att orka leva. Att hitta mening med det liv man lever. Den meningen finns där. Alltså orkar jag.

Imorgon röntgen av axel igen. The never ending story. Sen Hudiksvall direkt efter jul. Ja och efter det så kommer väl då de där två operationerna. Orolig för den här våren. Minde för egen del än för allt annat som måste lösas. Pellets skall fortfarande in, Hulken kommer att stanna, det skall faras hit och dit, ja sådant som hör till vardagen skall fungera. Men den här gången går det i alla fall planera lite bättre. Det går att se till att det inte ligger en dead line och väntar när man kommer hem från sjukhuset.  Det var kämpigt förra vändan.

Fast inte tänka på det nu. Ta en tugga i taget. Jag har blivit bra på det. Som programmerare måste man såklart bemästra den tekniken annars går det inte alls. Det är mycket skygglappar på i det jobbet. Japp också i låtsasjobbet. Jag lovar. Kanske mer. Man kan inte ta sig an för stora delar av livet åt gången. En bit i taget räcker.

Fast nu kör vi.

Categories
Betraktelser & Berättelse Böcker

Senast lästa bok

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg

Alltså hur bra kan en bok vara? Ja Amandas första bok är kanonbra. Det här är den andra och den är ännu bättre. Just nu läser jag den tredje och K säger att den är ännu, alltså ÄNNU bättre.  Jag är benägen att hålla med efter att ha läst några inledande kapitel. Ja jävlar. Hur skall detta sluta. Gillar Maja Grå och hennes värld så in i helvete.

Ja jag fick mardrömmar efter den här boken. Vaknade kallsvettig. Vågade nästan inte gå upp på toaletten för att jag befann mig kvar i den där hemska drömvärlden. Det finns nämligen något suggestivt som drar in en i alla  de här böckerna. Ja och jag gillar. MYCKET. Mardrömmarna är ett billigt pris för att få ynnesten att läsa det här.  Det här är det bästa jag läst i år. Definitivt.

Alla författare bävar för att skriva sexscener. Jag vill härmed utropa den sexscen som finns i den här boken som den bästa som någonsin skrivits. Det är verkligen inte illa pinkat. Ja om man nu får uttrycka sig så vulgärt i sammanhanget.

LÄS! LÄS! LÄS! LÄS!    NU!!!

Andra böcker jag läst finns här.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Adventstider

O-glödgad. Ännu så länge. Det får bli efter maten. Middagen som herrskapen sa. Kvällsmaten som vi fortfarande säger. Oftast. Åtminstone jag.  Årsglögg. En årlig eftergift. Indiska smaker i år sägs det i pamfletterna. Jag har aldrig  varit där. I Indien. Så jag lär inte kunna avgöra. Men å andra sidan kan inte de som varit där avgöra det heller. Åtminstone de flesta. En del såklart. Hur som helst tycker jag om när man bjuder in världen in till det traditionella. Tänker på Dinesh med familj i New Delhi och på världens tak. Vi som blivit vänner trotts alla dessa mil (och år) mellan oss.

Precis inkommen efter att ha varit ute och satt upp ljusslingor. Iskalla vindar såklart. Det hör till det där jobbet. Iskylan som letar sig in innanför kläder och in under skinn. Den finns där bara för att man skall tycka det är skönt och härligt att komma in i värmen igen. Tänk så vist det är ordnat ändå.  Några dagar efter trettondagen står man där igen och skall ner med allt igen. Då vidtar längtan efter sommar och sol med Vasaloppssöndag som milstolpen fram till hoppet. Det gäller att överleva Januari och Februari. Mars, i alla fall efter Vasaloppssöndagen brukar fungera. Fast det är långt i Januari till den första maskrosen.

Annars vila, vila, vila och inte mycket mer än vila den här helgen. Det har inte varit någon hejd på vilsamheterna. Men ibland är det ett måste. Det är bara så.

Men jultider. Det finns mycket jag gillar med julen. Att vara tillsammans, mer vila, äta gott , kanske spela ett spel tillsammans, se en gammal långfilm eller två. Det behövs inte mycket mer. Lite juldepression på det så. Den hör till. Brukar alltid bli lite nedstämd under julen. Njuter som vanligt lite i att vara där i det blå. Man får ge sig hän.

Fast det jag längtar mest efter just nu är musik. Uppevarao innebär brist på musik. Här nere på kontoret går däremot musiken jämt. Men båda lägena behövs. Men såhär på söndagen när den anglosaxisk låtsasarbetsveckan börjar så är min musiktörst densamma som vätskesuget efter en lång ökenvandring. Jodå. Så låt tonerna ljuda. Mer jul, mer jul.

 

Categories
Betraktelser & Berättelse

Rullar ihop

Jag håller på att rulla ihop mattan i manegen här för dagen. Jag har gjort de konster jag mäktar med nu, orkar inte fler. Det är dags för den här clownen att gå bakom kulisserna. Ingen skrattar ändå längre så jag hör. Så jag drar mig tillbaka dit där jag hör hemma. En grön IKEA soffa, en tv med någon serie eller film och kanske till slut en sovande och snarkande gubbe mitt uppe i alltsammans.

Men en bra låtsasvecka har det varit. Ja det måste man väl  ändå konstatera. Det har varit mer Tango än Foxtrot. Liksom. Man har tagit sig framåt.  Åtminstone jag är nöjd med det. Fast dansa inte riktigt är min grej.

Fick tid sjukhuset i Januari direkt efter jul. Röntgen nästa vecka. “Vi tar det till våren”, min önska, eftersom det existerar eldningssäsonger här, har kanske inte haft det genomslag som jag hoppades på, eller kanske börjar våren efter jul. Vi får se. Kanske lika bra att ta tag i det där ändå. Så att man kanske kan fungera till sommaren. På det viset är det såklart bättre med två tidiga operationer. De där två månaderna utan protesen oroar mig. Kan man låtsasjobba då? Ja en två operationer på det. Jag vill helst ha kontroll. Här är man utan. Japp som när man flyger. Gillar icke.

Fast nu skall vi inte prata sjukdomare.  Nehejdå…

Den ettriga vinden från norr är kvar. Lurar sig liksom in i huset och in i märgen på  mig. japp, fast jag sitter vänd åt söder. Fast å andra sidan fryser jag alltid i olika grad från oktober fram till maj. En fryslort. Ja ni vet ju det redan. Ni som läser. Om det är någon som gör det fortfarande.

Den där jullåten som jag gjort de senaste åren vette tusan hur jag skall hinna med. Låtsasarbete tar tid. De tär liksom mer effektivt med riktigt arbete. Men måste ju försöka ändå.

Nu den här tiden, förr, brukade jag packa ihop ett kollegieblock, pennor och en bunt med papper att läsa. Sen satt jag där framför tv’n. Helgerna var påläsningstid. Lära-sig-nytt-tid. Det var ljuvligt. Helger innebar för det mesta ett inköp av en bok inom ett nytt område. Sen kunde man gå igenom den under helgen där i soffan. Ja och ibland flödade de idéerna så att man knappt han med att fylla de där blocken. Men det där är borta nu. Det var längesedan jag okade med  just det. Jo det kan trycka på ibland, men jag känner ju att jag behöver ha den där tiden off också. Förr gick det där kombinera. Vara av och på samtidigt.  Så där ett tydligt tecken på att man har blivit äldre. Suck.

Dubbelsuck.

På måndag har K julfest med flickorna/tanterna/tjejerna. Då får man hållas här nere. Det skall skrattas, ätas gröt med punsch och drickas vin.  Flickor/tanter/tjejer gör sådant. Hörlurar och en programmeringsuppgift är nog själva grejen. Dyker man ner i något tillräckligt komplicerat så försvinner världen för en stund. Sen efteråt får man väl kanske smaka lite punsch. Om det finns en droppe kvar. För dracks den av grosshandlarna, nu av tjejerna. Nya tider. Nya chefer.

Men så. Halv sju. Fredag. Stopptid. Nya tag på söndag.  Nya tag med glögg, och pepparkaka. En ny låtsasvecka börjar. Ja trevlig helg. Liksom. Då. Och hej och hå och hejdå så länge.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Vic’s blå och utflykt

K skall ned till sitt. Långdag. Min dag börjar med det. Nedskjutsningen. Sen skuttar jag vidare ned mot civilisationen. Jodu, det är hoppigt, men plogat, och till civilisationen kommer jag.  En datagubbe in till rörmokare. Upplagt för språkförbistringar. Åtta millimeters rör till R15. Det ordnar sig – gånger två. Faktura skall skickas. Tanka på det. Inköp av en påse bröd och en VICs blå. Skutta hemmåt igen. Det går bra det också. Märkesdäck med dubb. Ovant. Bullarna glömmer jag i bilen. Rördelarna hänger med in. Klädbyte. Trasbyxorna på. En timme sen sitter handfatet där igen. Det är enklare med rätt grejer än med fel grejer.

Men fylla fågelmat, pulsa ut, det måste man. Finskorna på. Kanske skulle tagit några andra. Men när man väl gått en bit kan man lika gärna gå hela vägen. Ja och tillbaks. Men fyllt är fyllt. Det pips här och var. Av glädje hoppas man. Ekorren som brukar förse sig synes icke till. Inga björnar heller.  Men de var iof inte förväntade heller.

Ja och så in och låtsasarbeta. Det blir inte mer gjort än en annan dag.  Ja annars vore det ju riktigt arbete så det kanske inte är så konstigt. Y ringer. Uppfinnaren. Han har problem med Windows 10. Jodu, nu har han ringt fel person. Vi jämför prostataläget istället och hinner med en hel del annat om livet också. Han nära tio år upp på mig men ung i själen. Riktigt ung i själen faktiskt. Men åldern förklarar ringandet. Det är bara gamlingarna som ringer. I alla fall av de som vet att jag är en låtsasarbetande programmerare. Ett samtal == en timme borta från uppgiften. Fokustapp. Några telefonring under en dag och hela dan går åt helvete. Mitt humör är inte på låtsas en sådan dag. Den siste som ringer kan får ett “dra åt helvete” i örat. Fast troligare svara jag inte. Vad i helvete är det för fel på mail? Fast S är yngre än mig. Han brukar alltid föreslå en “Hangout session”.  Är inte detta en helvetes avart?  Som om inte telefon och chattande räckte. Mail! Ja och inte gated community varianter typ Facebook messenger.  Folk klarar inte av friheten verkar det som. Vill sitta inlåsta i sina bås. Ja då kan de sitta där för min del. Prata med alla de andra inlåsta. Njuta där i tryggheten och “likesen”. Ryser.

Naturligtvis har jag Times Square uppe. Men seg feed idag. 50F där. Alla har mycket kläder på sig. Ungefär som i Portugal vid 18 C. Men tio celsius är ju inte helt farligt. Här fem minus. Ja och en iskall vind från nordpolen. Tack och lov så sitter jag och låtsasarbetar på sydsidan.

Kommer på bullarna i bilen strax innan jag skall hämta K. Djupfrysta. Bull-Olles djupfrysta bullar. Men de går att tina. Sen går de att äta. Javisst.

Det ramlar in några smådonationer. Smådonationer är bättre än inga donationer alls. Men man blir inte rik på smådonationer. Några små hål i utgiftsturbulensen ordnar de i alla fall. Jodå. Man får boka donationer som intäkter i Sverige. Open Source är inte sport. Ännu.

Men man tuggar sig igenom en dag till. Lever.  Mår rätt gott. Är fortfarande tacksam över att leva. Inte rikast, men definitivt inte fattigast heller. Lugn i sinnet, ja och rent utav lycklig där man sitter. Lyckligast är väl vi som inte fattar bättre. En sjukdom säger någon. Jo jo. Man behöver inte vara smart för att publicera forskningsresultat. Den akademiska världen har lika många dårar – troligen fler – än resten av världen. Oj vad nära det var att jag fastnade i den lekstugan. Fast kul såklart. Man kan göra bra saker där om man vill. Bygga för framtida generationer. Bättre än att låtsasarbeta. Kanske…

Nu skall jag hänga lite tvätt, sen läsa, sen försöka sova. Möjligen äter jag en lussekatt däremellan i brist på Semlor. Jodå. Liksom. Ja fylla pellets också såklart. Säga godnatt till Hulken. Klappa honom och önska honom en god natts jobb. Japp det är så långt det gått. Oj. Liksom. Igen.

Categories
Betraktelser & Berättelse Elektronik Home Automation Internet of Things (IoT) M2M Open Source Development programming

Kan detta vara en väg framåt för fri programvara?

http://etn.se/index.php/64150?via=n&knapp=lasmer

Skall bli spännande att se hur det här utvecklar sig framöver.  Hoppas Richard får en saftig lön.