Categories
Betraktelser & Berättelse

Årets första stolta min

Tisdag. Minus nio under snön. Minus nio över snön. Jämvikt. Bra. Jag tror på jämvikten. Och nej, det snöar inte. Bara det. Liksom.

Men tisdagar innebär också ett ansvar. Alltså att få något gjort. Har man inte åstadkommit något när tisdagen är slut så är det kört. Det känns i alla fall på det sättet. Onsdag till fredag är arbetsdagar. Som man gör saker under utan att tänka ihjäl sig. Ja inte riktigt sant såklart. Men på tisdagar känns det så.

Petite kommer in med årets första sork igår. En stund efter kommer Frasse med förvånad “sålt smöret och tappat pengarna” min. Gissningen är att lillkatt helt enkelt knyckt sork av gammal katt.  Man kan väl se stolt ut för det tycks Petite tänka när hon slafas i sig det där djuret på en av våra mattor. Alltid på en matta. Alltid lever och blod kvar. Alltid lika äckligt att ta reda på. Alltid lika gosig (och stolt) att (man flyr ifrån) efteråt.

Jo tvättar matta idag alltså. Frekvensen av mattvättar tilltar med våren. Milt uttryckt.

Fast kanske var det Petite ändå som tog den trotts allt. Vem vet?

Vardagsdramatik i mitt liv. Eller bara vanligt liv? Eller inget liv alls?

Windows för min del. Låtsasjobbet. Maskinen jag kör på är en uråldrig laptop från min tid som lärare. Det är jobbigt. Minst sagt. Trippeljobbigt. Ja och jag har sagt att jag skall ge upp windowsutvecklingen. Men kommer alltid tillbaks dit igen. Det SKALL gå. Ja och så brukar det göra det. Men antagligen inte så länge till nu. Den sjunger nog på sista versen den där burken.

Ja nu är min Linuxburk inte så mycket bättre. Tro för den skull inte det. Men den har i alla fall åtta gig. att skämma bort mig med. Ja och så har jag några burkar till såklart. Men där är det 32-bitar överlag.

Illa!

Men det kunde vara sämre.

Mycket sämre.

Nu är mitt kaffe slut. Jag skall ta tag i den här dagen. Ja så gott det går. Sten på sten.

 

Categories
Betraktelser & Berättelse

Så blev det.

Tänkte att jag skulle skriva några ord innan jag knallade upp för trapporna och äntrade sängen för en stunds läsning. Men… orkar inte. För trött.

Så så blev det.

Godnatt.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Livslögner och en såpad spark

Jodå här är det gott. Resten av Los är förkylda, K också, sjukskriven, det är inte ofta. Influensan härjar. Än så länge har jag klarat mig så pass att jag i alla fall är på benen. Har en lågintensiv förkylning tydligen, men en som bara pågår och pågår. Bättre än soff/säng-läge ändå helt klart, om man lägger tid på att fundera på det.

Alla websiter nere idag. En lagringsnode som säckat säger man. Tror det är Loopia först. Ja tror det kanske fortfarande. De har misskött sig förr. Men kanske dags att förlåta för det där mailhaveriet när de tappade bort mailen för ett tusental, mig inräknat, för några år sedan. Ja utan att ha gjort något fel. Det är där min surhet kommer ifrån. Ett förlåt och vi hade varit vänner igen. Ja jag stack därifrån såklart. Citynetworks. Dom som nu sålt sin webhostingdel till (TRUMVIRVLAR)…. Ja just det Loopia. Så här är man nu då igen. Eller på väg dit. Backar varje dag för säkerhets skull. Numera.

Ja nu lät ju det där lagom gnälligt såklart. Ja mer än så. Saker händer. Vi är inte felfria. Men “ursäkta” är nu inte så svårt att säga heller ändå om man tänker efter. Det svider kanske lite, men lämnar inte mer än den där svedan efter sig när det är uttalat. Det kan ju de flesta leva med. Men inte Loopia alltså.

När siterna är nere så behöver jag dom såklart. Skall göra en grej på Windows och behöver uppdatera Visual Studio, ja och varför tar alltid M$ uppdateringar flera timmar för? Tanken är att  jag skall rätta en del grejer under tiden M$ levererar bit för bit av sina uppdateringar alltså. Men… tji fick man. En halv låtsasarbetsdag åt helvete. Ja nu må ni som läser det här påpeka att en låtsasarbetsdag nu ändå inte har så stort värde, ja och det har ni ju såklart rätt i. Värde noll rent utav. Det är jag den förste att erkänna. Men det känns inte så när man sitter där och låtsas. Liksom. Det är först efteråt som man inser att det liksom inte spelar så stor roll. Inget är förändrat.

“Liksom” är ändå liksom ett bra och fint ord.  Eller hur?

Men snöar gör det inte idag. Alltid något kan man tycka.

Fast…

Ja inte så mycket. Lite. Om man nu skall vara noggrann med väderrapporteringen.

Jag, frusen idag. Just den informationen lär nog inte få en endaste en att lyfta på ögonbrynen. Men februari äts av för varje dag som går nu. Snart är det Vasaloppssöndag och sen så. Utförsbacke mot sommaren. Den som blir kanon i år.  Jo det kan man se på björkarnas näver. Eller nått.

Det hinner bli kolsvart utanför rutan under tiden jag skriver det här. Men trotts det, ljuset hänger kvar längre. Trodde att servern som sköter våra lampor i fönstren hade kraschat  i helgen, men det var bara tiden som gått. Solen hänger kvar längre över horisonten. “Hurra och hallå” vill man såklart utropa. Den där servern som sköterddet där förresten är världens största overkill. Det enda jobb den har är att tänka och släcka de där lamporna. Hmmm… Skomakarns barn har ni väl hört talas om? De som alltid har hål i skorna.  Måste göra något åt det där. Leka mer. Man skall inte underskatta lek faktiskt. Definitivt inte. Nu kommer de där från en låtsasarbetare. En “värdelösing”. Så ni som tycker att ni utför viktiga (och riktiga) arbeten under dagarna skall antagligen bara jobba vidare. Ju närmare döden man kommer ju mer klarhet får man över dock över litenheten i sitt eget livsverk. Japp jag lovar. Om man törs tänka de där tankarna. Det viktiga är sällan så jävla viktigt om man tänker efter.

Fast och men när klockan ringar klockan halv sju en måndagsmorgon så kan det ju vara bra att tro att man är en viktig person såklart. Lite självlögner förenklar ändå livsresan. Ofta.

ps Den där servern är i alla fall en 32-bitars burk. Alltid lite givet åt nedåthållet. Fortfarande overkill dock. Drar nog mer ström än alla lampor den kontrollerar. Suck!  ds.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Fördröjningen

-7 ute i luften. -15 under snön. Natten dröjer sig kvar där under.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Jodå, det går bra nu

Jodå. Det är söndag. Ny vecka. Ny tag. Sten på sten. Det går liksom bra nu. Inne i en andra andning liksom. Jobbar på. Bry mig inte så mycket. En release brukar annars sänka mig några dagar. Utmattningarnas utmattning. Kräva av mig att jag skall kravla mig upp igen. Men den här gången känns det inte så. Konstigt. Men bra. Men gott. Supergott. Tack! Liksom.

Helgen. Vilsam. Filmer. Läsa. Sova. Noll melodifestival. Bra liv. Jag är fortfarande förvånad att jag tycker det. Att jag verkligen gillar det där. Jag som aldrig släppte projekten förut. Aldrig. Förlåt barn. Jag måste ha varit en värdelös far.

Musik på nu. Högt. Nickelback. Pumpar på. Utan musik dog jag. På fläcken. Svårare än så är det inte.

Tittar man ut genom fönstret idag så skriker allt inom en “iväg till närmaste backe och kasta dig ut”. Det är gnistrande vacker. Riktig vinter. Blå himmel. Tolv grader kallt. Snö. Men inte lyssnar man inte. Man har det där nära sig hela tiden. Kan ge sig iväg till en backe när man vill. Det är som när man bodde i Täby. Konserterna haglade över en. Det fanns alltid en till att gå på. Nästa vecka. Nästa månad. Så man gick aldrig. Nu trettio mil bort är det lättare att beställa de där biljetterna. Ja när man har råd. Det var alltså ett tag sedan. Men när man hade det.  Antagligen hade det varit detsamma med skidbackarna. Eller inte. Vad vet man.

Sugen på att göra musik igen. Men sover alltså bort helgerna. Dessutom är studion kall. Jävligt kall. Det är liksom inte läge att hoppa in där hursomhelst. Tanken var nog att flytta in grejerna in hit till låtsaskontoret men det har inte blivit av. Nu kan det lika bra vänta tills det blir varmare. Det är faktiskt inte så förbannat långt kvar. Se där. Lite hopp. Hoppsan. Liksom.

Ähhh…  nu tar vi tag i en sten. Det ligger flera här som skall läggas uppe på andra stenar. Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Godnatt nästan

Tänker alldeles strax ge mig. Ser bara soffa framför ögonen redan nu. Dumt men så är det. Minus tretton ute men varmt inne. Tar nog upp en korg med ved också för lite extra mysfaktor där i soffan. Varför inte liksom. Det är fredag. Ja och sen den där pizzan alltså. Lovande liksom. Efter en helt ok dag. Åtminstone efter de mått en gammal ocool gubbe har.